Det är svårt att övervärdera Arne Klingborgs betydelse för antroposfins utveckling i Sverige. Och då det i år är 100 år sedan Arne föddes, passar jag här på att presentera honom lite närmare. Konstnären, inspiratören och visionären Arne. En människa med en outtömlig förmåga att se framtid i allt, ständigt öppen och intresserad av möjligheter. Var står vi idag? Men framförallt: vad är aktuellt för framtiden? Denna framåtanda var Arnes signum.

Framtidsperspektivet tog sig även uttryck i de många utställningar Arne arrangerade. Exempel på detta är trädgårdsutställningen ”Trädgård till nöje och nytta”, där han belyste trädgården i ett historiskt perspektiv. Han slutade dock inte där utan försökte även formulera framtidens trädgård, enligt Arne en trädgård där människan får plats och blir en del av odlingen – en mötes- och kulturplats. Många var de som inspirerades av Arnes kunskaper och visioner om trädgårdar, och 1984 bad Sveriges Kungahus honom att nyskapa en trädgårdskulturplats mitt i Stockholms hjärta – Rosendals Trädgård.

Ett annat av de många områden Arne utforskade var arkitekturen. I utställningen ”Den ofullkomliga funktionalismen” såg han tillbaka på hur arkitekturens idéhistoria utvecklats, varefter hans dynamiska framtidsperspektiv slog rot även här. Han ansåg att funktionalismen var ofullständig eftersom den enbart tar hänsyn till en kvantitativ och rationell människosyn, och att den därmed som arkitektur betraktad är ofullkomlig. Således bör arkitekturen ta hänsyn till hur människan upplever och påverkas av ljusförhållanden, proportioner, färger, former osv.

Arne var en kosmopolit som reste världen över för att hålla föreläsningar, kurser etc. Hans begåvning var inte kulturellt begränsad och han var en fenomenal föredragshållare. När Arne hade talat tumlade människor ut från föreläsningssalarna med den inspirerande upptäckten att konsten och konstnären, fanns ju inuti dem själva! Genom sin förmåga att formulera det som redan fanns, outblommat, i mitten av varje åhörare, väckte han konst, inspiration och lust till liv även med sina ord.

Därmed blev Arne också något av en magnet. Människor han träffat på sina föreläsningsresor strömmade till Järna för att få möjlighet att arbeta tillsammans med honom. Samtidigt stod Rudolf Steinerseminariet i Järna i blomning, och Arne hade där en central roll. Varande en konstnär in i märg och ben fick Arne antroposofin att sammanfalla med livskonst; genom sin förmåga att samverka och i hans öga för hur dramatik, svårigheter och konflikter utgör fruktbar jord för utveckling.

Egentligen avstod Arne sin egen karriär som konstnär, och använde istället sin konstnärliga förmåga till att bygga ett samhällsprojekt i Ytterjärna. Hela tiden med ett ändlöst intresse för världen och framtiden; Arne talade ofta om ”uppgifter som väntar”. Vilka uppgifter väntar oss?

För dig som är mer intresserad ställer Södertälje stadshus just nu ut Arne Klingborgs målningar (2-29/9) och Trialog tankesmedja har en rad föreläsningar m m med anledning av Arnes 100 års dag.

Mitt i Kuhmo chamber music festival, i Finland,reflekterar jag över vad kultur egentligen är? En viktig, omfattande och stor fråga.

Igår fick vi på en dag vara med om en tidsresa speglad genom komponisters verk från 1600 talet fram till idag. Bl.a. Vivaldi, Purcell, Couperin, Telemann, Bach, Rameau, Mozart, Beethoven, Bellini, Verdi,Debussy, Schönberg, Bartok, Piazolla, Gubaidulina, och Jimmy Hendrics. I fem konserter.

Människor från olika länder, några hundra, med olika språk är samlade här. Långt bortom språk och begrepp möts vi. Musiken bär med sig vad människor under århundraden haft i sig, i sitt medvetande, i stämningar. I sina upplevelser hur det är att vara till i livets alla skeenden. Detta förmedlas direkt och omedelbart. Artisterna har övat och utvecklat sina förmågor under årtionden för ett framförande som varar ett antal minuter.

Det gemensamma mellan oss alla, komponister, artister och lyssnare är nog skapandet. I vilken mån komponisten kommit åt det gränsområde där något helt nytt, hittills okänt visar sig och hämtas in i det hörbara. Om musikern åter kan öppna detta ”fönster” så att det ursprungliga blir närvarande och autentiskt genom det egna skapandet. Om åhöraren blir delaktig och faktiskt medskapande genom sin egen lyssnande aktivitet.

Då skapas kultur som gör att innehållet i några ögonblick kan finnas kvar hela livet.

Allt detta kan bara uppstå i frihet. Aldrig kommenderas utifrån. Kanske är det så att friheten är det som definierar själva människan? Det finns inget annat väsen som har denna potential. Att ha möjlighet och förmåga att skapa och utveckla i frihet.

Ytterjärna Forums hemsida har nu legat uppe i drygt åtta veckor. Vi har uppdaterat den (var-)dagligen med artiklar och blogginlägg och det har varit spännande att följa utvecklingen.

Vi gläder oss över att det verkar finnas ett stort intresse för vad vi hittills publicerat och gjort. Särskilt viktigt, tycker vi, är att den forskning som bedrivits kontinuerligt sedan 1958 i Järna, till idag, avseende ett systemperspektiv på jordbrukets område nu uppmärksammas. Det finns en ”skatt” av resultat som kan bidra till en framtida inriktning av både odling, djurhållning, förädling och livsmedelskonsumtion, från kvalitén på maten till klimatfrågan och Östersjöns hälsa.

Samma sak gäller den forskning som The Integrative Care and Science Center (IC) bedriver om vad som kommer ut av ett helhetstänkande i jämförelse med det sedvanliga systemets resultat inom medicin och vård.

Den absolut mest lästa artikeln på hemsidan är just nu den om IC:s anmärkningsvärda smärtstudien där man jämfört resultatet av behandlingar av patienter som vårdats för sin smärta enligt konventionell skolmedicin med patienter som vårdats för samma problem på Vidarkliniken. Artikeln har lästs av 5940 besökare och på Facebook har vårt inlägg om artikeln nått ut till 17 792 personer genom dynamisk spridning, dvs genom att människor har gillat, kommenterat och delat vidare.

Vår näst mest lästa artikel på hemsidan är ”Förskolorna där både kött och plast lyser med sin frånvaro” den är även vår näst mest spridda på Facebook – 43 584 människor har nåtts. Vår tredje mest lästa är ”Systemfel i jordbruket ger näringsfattigare mat” som nu lästs av 4160 personer.

Sedan starten har vår hemsida haft 46 476 sidvisningar och den har besökts av totalt 27 526 olika personer. Besöksantalet ökade även med 144% den andra månaden gentemot den första. Intressant är genusperspektivet, vi kan konstatera att majoriteten av våra 3076 fans på Facebooksidan är kvinnor.

Ytterjärna Forums hemsida är en del i ett större kommunikationsprojekt där syftet är att gradvis mer och mer delta i samhällsdebatten. Förutom hemsidan och Facebook publicerar vi därför även löpande debattartiklar i vårt pressrum på Mynewsdesk och deltar i olika radio- och tv-debatter.

Vi kommer att fortsätta med vårt arbete och så småningom erbjuda fördjupande inlägg i olika områden, filosofi, odling och mat, pedagogik, vård m m. Vi kommer bl a börja med en serie artiklar som belyser hur Rudolf Steiner förhåller sig till den filosofihistoriska traditionen och hur vi ser på uppgiften att komma till ett öppet, mänskligt kunskapande som svarar mot de utmaningar som vi står inför idag.

Vi önskar samtidigt bredda perspektiven med fler blogginlägg och fler röster som bidrar till reflektioner till vad det innebär med mänsklig utveckling och därmed hållbar samhällsutveckling.

Har just läst Maciej Zarembas första artikel i en ny DN-artikelserie, rättvisans demoner. Om fördomarna om män i det svenska rättsväsendet. Skakande, ansträngande och otroligt angeläget att just belysa och ifrågasätta hur i all världen det har kunnat bli på detta sättet? Rekommenderas på det varmaste (läs här).

Märker när jag läser artikeln att jag under de senaste åren hört skildringar som dessbättre inte gått så långt som det Zaremba beskriver. Men som innehållit samma ingredienser, absurda och framförallt grundlösa beskyllningar, där polis och rättsväsen kopplats in som ett allt mer förekommande tillvägagångsätt och ”vapen” i konfliktsituationer mellan individer, män och kvinnor, t.o.m. i min bekantskapskrets.

Självklart skall vi vara tacksamma för att vi lever i ett samhälle där individens rättigheter i stort skyddas av en rättsordning som kanske är en av de bäst fungerande i världen. Men just därför ter sig Zarembas ärende än mer angeläget. Hur att upprätthålla och utveckla lagstiftning och tillämpning i en situation där det verkar som om förtroendet mellan människor och i samhället verkar minska på bred front, mer och mer för varje år som går. Med allt utförligare övervakning, kontroll, kvalitetssäkringsystem inom snart sagt alla samhällssektorer som följd. Med tillhörande underliggande osäkerhetskänsla som generator.

En faktor som påverkar den ovan skildrade problematiken är, tror jag, även den kvardröjande, bristande jämlikheten mellan kvinnor och män gällande olika livsvillkor i samhällslivet. Att i den situationen aldrig förlora fokus på varje individs rätt. Oberoende av könstillhörighet eller annan grupptillhörighet borde väl detta vara avgörande för hur att komma till rätta med de grundläggande missförhållandena.

Till syvende och sist är det väl också så att var och en av oss kan påverka samhällsklimatet genom hur vi möter och relaterar till varandra som individer och inte som del av någon grupp.

I helgen fick jag ett sms där det stod: ”Har du läst om Tomas Tranströmer och Gertrud Sigurdsen?” Två mycket betydelsefulla personer hade precis gått bort.

Jag bad genast min fru att recitera dikten ”Romanska bågar” av Tomas Tranströmer som hon kan utantill, samtidigt som jag översatte den för våra tyska vänner som vi var hos i Wien.

”Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörket.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt”

Men även om Gertrud kanske inte stod för en lika stark kulturell impuls som Tomas, är hon kanske den som betytt allra mest för mig – med sin fantastiska klokhet har hon även verkat för hundratusentals människor genom årens lopp.

Gertrud Sigurdsen var socialdemokratisk socialminister 1985-88 och var en av dem som var med och stöttade Vidarkliniken. Gertrud ansåg att mångfald var önskvärt ur ett politiskt perspektiv och gav sig därför inte. För henne handlade det om rätten för människor att få välja fritt. Vidarkliniken hade inte varit möjlig utan Gertruds demokratiska sinnelag.

Hon berättade även för mig att hon aldrig tidigare fått så många blommor till sitt kontor i något annat ärende än efter att hon gjort det möjligt att få lov att använda antroposofiska läkemedel i Sverige.

Alla måste inte tycka att det är toppen med just antroposofisk medicin, men det är en betydande del av den svenska befolkningen som faktiskt anser att man ska ha möjlighet att få välja själv, och det här förstod Gertrud.

Vid invigningen av Kulturhuset i Ytterjärna höll hon ett vackert tal där hon bland annat sa:
”Antroposofins insatser för konst och kunskap, för en fördjupad människosyn, för den biodynamiska odlingen och jordbrukets förnyelse, för vård i livets slutskede, för läkepedagogik och socialterapi har berikat det svenska samhället och ökat livskvaliteten för tusentals medborgare.”

Inte utan dig, Gertrud.

Det var där någonstans i frottébadrocken, med blicken ut över Medelhavet, som idén till alltihop föddes. Att kommunciera ett samhällsprojekt större än fysiska platser. Ett samhällsprojekt som vågar!

Jag hade åkt till Patmos för att vara på retreat med mig själv. Jag var på jakt efter min mening – vad är väsentligt här i livet och vad är min uppgift?

Sedan urminnes tider, eller åtminstone sedan 60-talet, har jag varit, och är fortfarande, engagerad i en rad olika projekt och verksamheter som alla är kopplade till det samhällsprojekt som pågår i Ytterjärna. Ett naturligt steg i min tankeresa blev därför att börja fundera kring vad alla dessa verksamheter kan bidra med, vad har de gemensamt?

• Vidarkliniken, ett sjukhus som kombinerar konventionell medicin med en holistisk syn på människa, hälsa och läkande.
• Saltå Kvarn, det biodynamiska matföretaget som under sina 50 verksamhetsår varit med och påverkat det ekologiska jordbrukets utveckling. Från 1970 när 0,03% av Sveriges åkrar bestod av ekologisk odling, till idag när nästan en femtedel räknas som ekologiskt (18%).
• Kulturhuset i Ytterjärna, som byggdes för möten och dialog mellan vetenskap, samhällsfrågor, konst och kultur. en plats att utveckla den fria dialogen.
• Med mera, med mera.

Vad är det mest väsentliga i dessa verksamheter och vad är deras uppgift i ett större perspektiv? Jag kom fram till att det är de mänskliga relationerna och konstellationerna som är själva kraften och den som leder till utveckling. Att människor möts och att de är närvarande i sitt möte. Detta var någonting som framstod med väldig skärpa på Patmos. Jag blev själv lite överraskad i min lugna reflektion.

I Sverige finns en bristande allmän kunskap och dessutom många fördomar kring verksamheterna och ”antroposoferna i Järna”, men det finns även en intern kultur där man inte vill övertyga någon annan om något – alla ska få komma fram till sin mening. Detta har även inneburit att man inte lagt varken tid, intresse eller engagemang på att informera och påverka det offentliga samtalet, inläggen har varit mera reaktiva. Man kan se detta som ett bristande ansvarstagande för ett större perspektiv. Det vill jag ändra på.

Hur kan vi inspirera till fler riktigt väsentliga möten? Hur kan vi inspirera till en trovärdig samhällsförändring där det mänskliga hela tiden står i fokus?

Efter att ha fått klartecken från Vidarstiftelsen drog jag igång projektet, idag kallat för Ytterjärna Forum. Ett projekt där vi kan vara med och påverka vår framtida samhällsbild. Ett projekt där ingen har tolkningsföreträde, där varje verksamhet ansvarar för sin del men där man ser sin egen verksamhet som en del i ett samhällsprojekt. Varje individ och verksamhet företräder naturligtvis bara sig själv.

Välkommen ombord!