Patienters hälsa och ohälsa hänger ofta nära ihop med en större helhet av samband i livet där enbart punktinsatser som piller och sjukskrivning inte räcker på långa vägar. Man kan jämföra det med hur vi ser på ekologiska system där allt hänger ihop. Vården behöver mer av den typen av helhetstänkande, i något man därför kan kalla ekologiskt vårdande, menar Karin Dahlberg som är professor i vårdvetenskap.

Bredare förståelse för hur vi påverkas

Ekologiskt vårdande (ecological caring) ska inte förväxlas med att exempelvis använda ekologisk kost och trädgårdsterapi etc i vården, även om det också kan ingå i begreppet. Nej, det handlar här om att använda sig av en vidare helhetssyn på människors hälsa och helt enkelt se fler samband i hur människor fungerar och påverkas. Det är en analogi eller motsvarighet till ekologiskt systemtänkande, här tillämpad i vården.

Det synsättet menar Karin Dahlberg i princip är användbart i alla vårdsituationer, eftersom alla sjukdomstillstånd på något sätt inbegriper helheten för en människa. Men särskilt viktigt tycker hon det är vid psykisk ohälsa, eller som hon hellre kallar det: existentiell ohälsa.

– Vården är till stora delar för tekniskt inriktad på enskilda diagnoser och en uppdelning av människan i olika delar. Men ingen människa ser ut på det sättet. En patients hälsa och hälsoprocesser beror på en mängd samverkande faktorer som vi behöver både förstå bättre och anpassa oss till, ungefär som när det gäller ekologiska system.

– Ekologiskt vårdande innebär att hela tiden se de här sambanden, förstå hur olika behandlingar och omvårdnaden tillsammans påverkar både kropp och själ, och hur vi kan påverka biologin indirekt genom att sätta människan i ett sammanhang. Det handlar inte minst om att ge patienten en livlina och redskap att själv ta tag i sina hälsoprocesser, samtidigt som man förstås också använder det som är bra i skolmedicinen, säger Karin Dahlberg.

Redskap, mening och livskraft i fokus för patienterna

Perspektivet i ekologiskt vårdande är något som lyfts fram i en nyligen publicerad kvalitativ studie där Karin Dahlberg är medförfattare tillsammans med Albertine Ranheim och Helena Dahlberg. Tillsammans har de kompletterande kompetenser som är viktiga för studien. Förutom akademiska kvalifikationer har Albertine Ranheim lång erfarenhet från klinisk vård och Helena Dahlberg, som är filosof och idéhistoriker, forskar inom vårdvetenskap. Utifrån en tidigare gjord intervjuundersökning har de analyserat vad det är som patienter i rehabilitering vid Vidarkliniken upplever gör att de blir friska och känner välbefinnande.

– Det framgick tydligt att allt i vården – behandlingar, miljö, samtal etc – måste samverka. Patienterna fokuserar på att de vill må bra och har mycket funderingar kring vad det är som gör att de mår bra. Det handlar om flera och ibland helt andra saker än att ta piller och vara sjukskrivna. De vill få redskap, känna mening och få fart på sin livskraft, berättar Karin Dahlberg.

Att väga in sambanden kring hela människan och hennes existens menar hon är mycket välgrundat och stämmer väl med modern fysik och biologi. Men man ger inte tillräckligt uttryck för detta i vården idag därför att man då riskerar att bli stämplad som flummig.

Begreppet ekologiskt vårdande innebär mer än det man brukar kalla holistisk vård. Det gäller att inte bara få med alla påverkande ”delar” eller aspekter av en människas hälsa, utan också att fokusera på hur dessa påverkar varandra, dvs även sambanden som finns där. Det är också viktigt att inte fastna i ”sanningar” som man tagit för givna och att inte dela upp världen i svart och vitt, kropp och själ osv.

– Exempelvis bör man inte se vila/stillhet som en åtskild motsats till aktivitet/rörelse. Det händer något viktigt i mellanrummen eller sambanden mellan dessa. Tittar man närmare på patienter med psykisk ohälsa eller utbrändhet har de ofta dålig balans mellan stillhet och rörelse, som visar sig i en obalanserad livsrytm. Det här är också mycket individuellt, och därför är det inte så bra att vårdmässigt klumpa ihop alla patienter med samma diagnos och ge dem samma vård.

– Enligt data i vår studie är vilan och stillheten patienterna fått erfara inte nödvändigtvis passiviserande. Beroende på hur den utformas för den enskilda personen kan den fungera som en aktiv vila som ger utrymme att lyssna till sig själv och hitta sätt att stärka sin hälsa, som led i att bekämpa sin sjukdom. När man sedan blir lite starkare kan man ta itu med sin livssituation och sådant som skapar eller bidrar till ohälsan, säger Karin Dahlberg.

Återerövra vårdvetenskapens ursprungsidé

Att få till ett ekologiskt vårdgrundtänk, där man alltså ser sambanden kring hela människan, menar hon skulle förändra mycket i hälso- och sjukvården, som idag är för ensidigt fokuserad på att ge eller inte ge medicin och sjukskrivning. Det här anser hon egentligen är att återerövra vårdvetenskapens ursprungliga idé.

– Det ekologiska vårdandets helhetssyn på människors hälsa finns redan inom vårdvetenskapen, som ursprungligen kommer från sjuksköterskor. De tyckte att medicinen blev väldigt teknologisk och såg att detta inte var tillräckligt. Därför utvecklade de en motrörelse. Vårdvetenskapen innebär bland annat att sjuksköterskorna får en mera självständig roll i arbetet med att stärka patienternas hälsoprocesser, istället för att vara assistenter till läkarna, säger Karin Dahlberg.

Hon menar också att vårdandet har blivit för centrerat kring diagnoser och det har lett till att omvårdnaden och dess forskning har tappat sitt fokus. Ett exempel på denna diagnosfokusering är när man pratar om teman som ”hur ska vården se ut för hjärtinfarkter”.

– Det här behöver problematiseras och vi behöver återta mer av helhetssynen och se till de existentiella behoven. Det handlar om att hitta sätt att hjälpa människor och starta hälsoprocesser utan att enbart vara hänvisade till den ganska begränsade medicinska boxen.