26 oktober, 2015

Den gode läraren – exemplet Waldorf

Det är i skolans dagliga verklighet som eleverna utvecklas, men för inte så länge sedan var ”katederundervisning” ett skällsord. Självklart, tyckte man, måste eleverna stå i centrum, och deras inflytande över skolan måste stärkas om skolan skulle få en positiv utveckling. Läraren skulle leda eleverna i deras inlärning, men läromedlen skulle stå för större delen av kunskapsinhämtningen.…

LÄS MER

Äntligen har man allmänt kommit fram till det självklara: den gode läraren är en förutsättning för en framgångsrik skola.

Det är i skolans dagliga verklighet som eleverna utvecklas, men för inte så länge sedan var ”katederundervisning” ett skällsord. Självklart, tyckte man, måste eleverna stå i centrum, och deras inflytande över skolan måste stärkas om skolan skulle få en positiv utveckling. Läraren skulle leda eleverna i deras inlärning, men läromedlen skulle stå för större delen av kunskapsinhämtningen.

Nåja, katedern är förvisso en överskattad och en sedan länge från skolans verklighet utmönstrad antikvitet. Men att någon som har kunskaper och färdigheter genom sin person överför dessa till dem som ännu inte har dem, är enligt min mening, en arketypisk situation som inte åldras.

Den lärarledda undervisningen får dock inte vara någon envägskommunikation. Jag minns själv knappast någon lektion, under min långa tid som waldorflärare, där jag ensam har pratat. Frågor och synpunkter brukade rasa in oavlåtligt. Inte som störande moment utan som viktiga inslag i en dynamisk process.

När Rudolf Steiner i olika föredragscyklar lade fram sina tankar om den nya skolan han ville införa, betonade han gång på gång att pedagogik är en konst, inte en vetenskap. Naturligtvis kan man studera pedagogikens resultat med vetenskaplig metod – mer därom senare – men verksamheten som sådan är av konstnärlig natur. Alla som sysslar med konst vet att dess utövande kommer ur kunnande. Man måste känna sitt material.

Undervisningens konst har att göra med barn och unga människor. Därför är lärarutbildningen i waldorfsammanhang baserad på ett omfattande, djuplodande studium av människan som väsen. Hennes behov och den dynamiska rytm som krävs för att möta barnen och ungdomarna på ett värdigt sätt. Antroposofin tillhandahåller här ett rikt material som skärper blicken för livsförutsättningarna både i ett stort och i ett mer omedelbart näraliggande perspektiv.

Det konstnärliga som ett pedagogikens nyckelord och lärarmeditation.

Vi måste se pedagogikens konst som genomträngande motiv i många aspekter. Varje lektion är ett mer eller mindre lyckat konstverk, ett skeende där läraren lotsar sin klass genom ett äventyr i ett skiftande landskap. Där finns moment av allvar, lyssnande uppmärksamhet, samtal, skratt, aktiv verksamhet, flitigt arbete, en dialektik mellan inre och yttre liv, fysisk rörelse, stillasittande, upprepning av fakta, trygghetsskapande moment och överraskningar. Bildkonst och musik är ständigt närvarande som bekräftelse av och fördjupning också av kunskaper i teoretiska ämnen.

Nej, nej: ett sådant konststycke lyckas inte alltid och kräver förstås en stabil grund i form av redig förberedelse med långsiktig och kortsiktig planering. I förening med improvisationsförmåga och flexibilitet. Och för all del: man får inte uppfatta en sådan inställning som lättfärdig. Tvärtom präglas waldorflärarens hållning av djupt ansvarstagande. Det är förvisso ett krävande heltidsjobb. Men vem har sagt att det ska vara lätt?

Varje kväll gör läraren en meditativ återblick på dagen där alla elever passerar i revy. Man upptäcker nyanser, betraktar små händelser vars innebörd först nu börjar framträda och mötet med eleverna dagen därpå blir djupare och mer individuellt orienterat.

En regelbunden meditation av denna art, mitt i den aktiva, utåtriktade, rinnande, forsande, ständigt förändrande livsfloden är ett motmedel mot stress och överansträngning.

Frihetsutrymmet

För att lärare ska kunna arbeta på detta waldorfsätt krävs ett frihetsrum där lärarens kreativitet kan utvecklas. Att utifrån strikt formulerade millimeterregler ständigt granska en sådan verksamhet är ofruktbart och hindrar den långsiktiga processen.

Givetvis är frirummet inte obegränsat: målen för undervisningen måste vara klart formulerade – även om också alternativa mål, varianter av dem måste få utvecklas. Eleverna och deras föräldrar är givna medspelare vars synpunkter måste beaktas, särskilt om problem uppstår. Likaså måste skolledning och kollegium ha insyn och kunna ingripa om något går fel. Samtal förs och de måste utspelas i en anda av ömsesidig förståelse och respekt och leda till adekvata åtgärder.

I waldorfskolorna finns som en av de grundläggande tankarna självförvaltningsprincipen: de pedagogiska medarbetarna ska själva leda skolan. Länge var den rektorslösa skolan ett signum. Men dessvärre visade det sig att problemen med självförvaltningen blev för stora. Därför kunde den svenska Waldorfskolefederationen inte med bevarad trovärdighet ens försöka bibehålla sitt undantag, utan bejakade skollagens påbud om att rektorsinstitutionen måste införas också i waldorfskolorna. ”Kollegiet” hade blivit en alltför diffus adress för elever, föräldrar och myndigheter. Ansvarigheten måste ligga hos bestämda namngivna personer och dessa måste ha mandat att fatta vissa beslut.

Men för att ändå bevara självförvaltningens grundprincip bör detta mandat i vissa frågor kunna delegeras i harmoni med skollagen. Kollegiets inflytande är grundläggande för den innersta tanken med waldorfskolan. Rektor och andra beslutsinstanser måste av hänsyn till detta verka i ständig dialog med regelbundet anordnade kollegiemöten – traditionellt på torsdagarna.

 

Ytterjärna Forum
Text: Göran Fant
Skola till vad?
10 oktober, 2015

Skola till vad?

I de senare årens skoldebatt har man ofta velat ställa idén om en kunskapsskola mot en lite äldre flumskola. Hårdvalutan kunskap är mätbar medan mjukvaran i form av en trygg, varm miljö är mer diffus. Motsättningen är i själva verket skenbar. En skola som utvecklar kunskaper och färdigheter behöver värme, ordning, trygghet. I tre artiklar på Ytterjärna Forum som baseras på tankar från waldorfpedagogiken kommer Göran Fant att utveckla dessa tankar. …

LÄS MER

I de senare årens skoldebatt har man ofta velat ställa idén om en kunskapsskola mot en lite äldre flumskola. Hårdvalutan kunskap är mätbar medan mjukvaran i form av en trygg, varm miljö är mer diffus. Motsättningen är i själva verket skenbar. En skola som utvecklar kunskaper och färdigheter behöver värme, ordning, trygghet. I tre artiklar på Ytterjärna Forum som baseras på tankar från waldorfpedagogiken kommer Göran Fant att utveckla dessa tankar.

Lära för livet, inte för skolan, Non scholae sed vita discimus, är ett alltid lika aktuellt motto. Den aktuella debatten om dagens skola har i hög grad fokuserat på mätbara kunskapsresultat. Det är då naturligtvis praktiskt att utgå från konkreta faktorer och ur dessa hitta på reformer som skall ge resultat. ”Är du lönsam lille vän?” som man ironiskt kan karikera den positionen i den politiska/samhällsekonomiska debatten.

Jovisst, skolan skall förmedla kunskaper och färdigheter. Men låt oss gå vidare från det självklara till det mindre självklara, men viktigare: djupast sett måste undervisningens och uppfostrans syfte vara att hjälpa barn och unga människor till förmåga att orientera sig i världen, att finna ett meningsfullt sätt att förhålla sig till den verklighet som omger dem och att utveckla fria, ansvarstagande människor. Detta i sin tur förutsätter kunskaper och färdigheter, kompetenser.

Det är uppenbart att de käcka förslag och kullerbyttor som kännetecknat svensk skolpolitik inte resulterat i några påtagliga framgångar. Tvärtom har skolan snarare försämrats, byråkratiserats och blivit mindre effektiv genom brandkårsliknande utryckningar där man lappar det ena hålet efter det andra för att därigenom skapa nya hål och brister som man i sin tur lappar osv…

Undersökningar visar exempelvis att den ökade datoranvändningen i sig snarare försämrar kunskapsresultaten. Digital demens kallar den tyske neurologen Manfred Spitzer fenomenet. Självklart är datorer ett utomordentligt hjälpmedel i undervisningen om de används på ett vettigt sätt. Men biverkningarna är förödande: I kunskapsprocessen leder den alltför lätt till fragmentisering och ytlighet. Och framför allt stimulerar den en förströelsekultur som är ett hot, särskilt mot den västerländska kulturen.

Skolans sociala uppgift

Visst: Skolans centrala uppgift är att utveckla kunskaper och färdigheter, men lika viktig är dess sociala funktion – att den låter eleverna uppleva gemenskap och trygghet, där ingen lämnas utanför. Mobbning har alltid funnits, men dagens skola är alltför ofta hetsig och i skrämmande hög grad präglad av aggressiva situationer: bötningar (utpressning), kommentarer kring kamraters utseenden och kläder är alltmer markanta inslag liksom nätmobbning. I dagarna presenteras en rapport som säger att 60 000 barn i den svenska skolan utsätts för mobbning. Visst är detta en produkt av samhällets mer generella trender, men den präglar livet i skolan och måste kraftfullt bemötas av den.

Skenproblem som när man oroligt förkunnar den obestridliga sanningen att klyftan i den svenska skolan blir allt större mellan högpresterande och framgångsrika och allt fler (procentuellt) som inte uppnår gymnasiekompetens efter avslutad grundskola. Men just detta är faktiskt ingen egentlig skam för vårt land. Vem kan egentligen förvånas? I själv verket är det en ofrånkomlig konsekvens av en hedervärt generös flyktingpolitik som innebär att många nyanlända barn och ungdomar av helt naturliga skäl inte kan tillgodogöra sig undervisningen, till stor del pga av språkproblem. Det kräver stora insatser för att motverka detta: pedagogisk kompetens och tålamod. Men är det egentligen ett misslyckande? Rimligen måste detta snarare ses som en krävande uppgift som kräver tid för att bemästras. Vem kan förvånas?

Kunskapsskolans grundproblematik

Aktuella forskningsresultat förklarar vikten av en långsammare bokläsning i stället för snabb digital informationskonsumtion som leder till ytligare och snart glömda kunskaper. Eleverna skall alltså få näring för livet i skolan. Kunskaper är en förutsättning för detta, men om kunskapsprocessen skall vara närande måste den samtidigt vara aptitretande: vi måste alla – skolelever liksom alla strävande människor – känna en lockelse i det vi lär och uppleva sammanhang och mening i det vi möter. Bara kunskaper som inspirerar till verksamhet, engagemang och en starkare livskänsla har betydelse.

I förstone kan man uppleva waldorfpedagogikens motto för undervisningen som egendomlig – Världen är skön, världen är sann, världen är god – för vi vet alla att världen inte är sådan. Tvärtom. Och man får inte ljuga, inte heller för barn. Kanske allra minst för just dem. Så mottot måste uppfattas i det uppenbart fruktbara perspektivet: Det sköna, det sanna och det goda finns. Även om motsatsen ibland tycks dominera måste, i synnerhet barn och unga, lära denna sanning. Alltså aldrig förljugenhet, men förtroende för och strävan för möjligheten. Exempelvis är det äventyrligt om man låter historieundervisningen i första hand bli eländets, katastrofernas och misslyckandenas historia. Självklart måste man också se det destruktiva, men historieundervisningen får inte stanna där. Den måste också ge exempel på modiga människor som kämpar mot förtryck och ondska, inte minst när deras kamp blir framgångsrik – Nelson Mandela, Vita rosen i nazismens Tyskland, Solsjenitsyn.

Länge var man i intellektuella kretsar fokuserad på att skolan inte skulle indoktrinera i bestämda politiska eller religiösa inriktningar. När det gäller religion är det nog allmänt vedertaget att det är olämpligt att i undervisningen företräda en bestämd konfession och enbart den. Men att bara skildra fakta och doktriner i olika religioner från en förment objektiv position är otillräckligt. Lika viktigt är att skapa en förståelse för den religiösa livshållningen, upplevelsen av mening och av översinnliga krafters verklighet. Det är något som finns som en av livets viktigaste realiteter. Man kan förvisso leva utan religion, men det är en allvarlig inskränkning just i friheten om man inte redan under barndomen får en förståelse för den religiösa upplevelsen. Också, så småningom förstås, för dess risker: fanatism och intolerans mot oliktänkande. Men framför allt är det undervisningens uppgift att visa innerligheten, den livgivande, hoppingivande upplevelsen av mening och sammanhang. Och utan att uppleva mening och sammanhang i livet är det svårt att leva vare sig man ger den en religiös förankring eller inte.

Kunskapsmål

I den aktuella pedagogiska debatten stirrar man sig ofta blind på kunskapsmål. Trots att alla vet att barn är olika. De utvecklas i olika takt och har olika förutsättningar för att möta livets verkligheter. Men man drar sällan adekvata slutsatser av denna truism. Skolan måste respektera och se dessa olikheter och arbeta aktivt med dem. Inte bara respektera, utan också se dem som inspirerande uppgifter. Varje elev är en sällsam gåta som kräver ett individuellt svar i form av områden och uppgifter där han eller hon kan glädjas åt framgångar efter en tids flitigt arbete. Men dessa områden kan inte vara samma för alla elever i klassen och för de runt hundratusen svenska barn och ungdomar i samma åldersgrupp. Visst är det bra att ha samma generella mål för alla, men det viktiga är inte att alla når just det.

I kommande inlägg kommer dessa tankar att utvecklas. Teman blir lärarens roll och möjligheten att ha olika alternativ i skolan som verkar parallellt.

Ytterjärna Forum
Text: Göran Fant

Datorer i skolan
19 september, 2015

PISA-studie: negativt med datorer i skolan

I en alldeles ny PISA-studie konstateras att eleverna med den högsta internet- och datoranvändningen i och utanför skolan presterar sämst på PISA-provet. Sverige är ett av de länder där tillgången och användningen av it i skolorna är som störst men som samtidigt når botten vad gäller elevernas resultat.…

LÄS MER

I en alldeles ny PISA-studie konstateras att eleverna med den högsta internet- och datoranvändningen i och utanför skolan presterar sämst på PISA-provet. Sverige är ett av de länder där tillgången och användningen av it i skolorna är som störst men som samtidigt når botten vad gäller elevernas resultat.

”Resultatet från PISA-studien visar att it-användningen i skolan har ökat bland 15-åringar och vi vet sedan tidigare att kunskapen om hur datorerna kan användas inte hängt med. Det är viktigt att ha en genomtänkt strategi för it-användningen i skolan för att få ut maximal nytta av investeringarna”, säger Anders Fredriksson, biträdande chef på resultatutvärderingsenheten på Skolverket, i ett pressmeddelande 15 september 2015.

Trots flera forskningsrapporter som varnat för att datoranvändning i skolan inte verkar bidra till ett bättre skolresultat så har det svenska offentliga skolsystemet gått mot en alltmer datoriserad undervisning. I Sverige är en svensk elev i genomsnitt online 39 minuter per dag på skoltid, vilket är över genomsnittet i OECD som ligger på 25 minuter.

Den enda aktivitet (grupparbete, hemuppgifter, skolarbete…) där datorn verkar ha ett positivt samband är i resultatet av digital vs. traditionell läsning. Alla andra aktiviteter visar ett negativt samband. I stället är det de elever som aldrig och nästan aldrig gör aktiviteterna som har de bästa resultaten.

”Elever som använder internet mer än fyra timmar per dag i skolan har genomgående de lägsta resultaten i läsförståelse, matematik, digital läsning och digital matematik.” skriver Skolverket i sitt pressmeddelande om PISA-rapporten.

Skolverket har nu fått i uppdrag av regeringen att ta fram förslag på nödvändiga insatser för att stärka den digitala kompetensen i undervisningen, något som efterfrågas framför allt av lärarna.

Ytterjärna Forum har tidigare skrivit om annan forskning som gjorts kring mobiler och datorer i skolan. Läs även vår artikel om Google-anställda i Silicon Valley som väljer att sätta sina barn i waldorfskolor – delvis på grund av att datorer och surfplattor oftast används mer restriktivt där.

Fotnot: OECD är en engelsk förkortning för vad som på svenska översätts ”Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling”. I organisationen ingår 35 hög- eller medelinkomstländer, varav Sverige är ett av dem. PISA är en studie som rankar OECD-ländernas studiesystem.
Foto: Pexels


27 augusti, 2015

Ett handslag varje skolmorgon kan vara positivt för inlärningen

I Ila-skolan i Trondheim avsätter lärarna fem minuter varje morgon till att hälsa eleverna välkomna med ett handslag. Forskning pekar på att en god skolmiljö påverkar studentens skolresultat. …

LÄS MER

I en artikel hos norska nyhetskanalen NRK rapporterar man om Ila-skolan i Trondheim där lärarna avsätter fem minuter varje morgon till att hälsa eleverna välkomna med ett handslag. Det är ett sätt att visa att skoldagen har startat, att visa respekt och att få alla barnen att känna sig sedda.

”Vi vet också att det har effekt på inlärningen. Forskning visar att en god skolmiljö påverkar studentens skolresultat. Vi vet att barn som känner sig trygga har större förutsättningar till framgång. Om du tvingas använda din kapacitet till att vara närvarande, och att hantera din omgivning, så blir din inlärningsförmåga inte lika stor.” säger rektorn för Ila-skolan, Trude Mathiesen till NRK.

Detta bekräftas även av May Britt Drugli, professor i pedagogik vid NTNU. Hon tycker att det Ila-skolan gör är mycket bra, och bekräftar att det finns ett tydligt samband mellan en positiv inlärningsmiljö och hur mycket barnen lär sig i skolan.

”Forskning visar att lärarna även måste klara av att skapa goda relationer med sina elever, och att leda klassen. ”När du ser mig, ser jag dig” – läraren skaffar sig en bra utgångspunkt för att få elevernas uppmärksamhet och samarbetsvilja. Det finns mycket goda forskningsresultat kring just detta.”

Det är fem år sedan Ila-skolan i Trondheim började ta eleverna i hand varje morgon. Sedan dess har fenomenet spridit sig till många av de andra skolorna i kommunen. Även en del skolor i resten av Norge har börjat med att starta dagen på det här sättet. I Sverige hittar vi inga uppgifter för hur vanligt det är med att ta eleverna i hand i den kommunala skolan. Däremot har det på de flesta waldorfskolorna varit en tradition sedan den första waldorfskolan startade år 1919. Geseke Lundgren som är waldorfpedagog, berättar mer:

– Att skapa detta lilla möte med varje enskilt barn i inledningen av dagen bäddar för en varmare och tryggare relation. Vid handslaget kan man som lärare redan varsebli om barnet är i behov av lite extra värme och stöd, eller om det snarare behöver lugn och ro och varva ner för att komma på plats. Det är en så liten gest som kan betyda så mycket. Barn får över lag för lite chans till verklig beröring, något som kan leda till dålig självkänsla och brist på tillit. I waldorfskolorna och waldorfförskolorna har den lilla personliga hälsningen varit en god vana i alla tider. Självklart måste man med de små barnen vara varsam och inte tvinga på en handhälsning, men sedda och välkomnade måste alla få bli när de börjar dagen!

 


19 augusti, 2015

Lärarnas utveckling – framtidens skola?

”Dagens skola står inför tydliga utmaningar med många elever som kämpar med stress och psykiskt lidande. Nu har tiden kommit för att införa träning av centralt mänskliga egenskaper som närvaro och empati.” skriver bland annat Arild Bjørndal, chef för norska Centrum för barns och ungdomars psykiska hälsa i ett debattinlägg.…

LÄS MER

”Dagens skola står inför tydliga utmaningar med många elever som kämpar med stress och psykiskt lidande. Nu har tiden kommit för att införa träning av centralt mänskliga egenskaper som närvaro och empati.” skriver bland annat Arild Bjørndal, chef för norska Centrum för barns och ungdomars psykiska hälsa i ett debattinlägg.

Med anledning av den höga andelen stressade elever har man i Norge nu tagit fram ett förslag, ”NOU 2015: 8 Fram­tidens skola”, där man föreslår ökade insatser inom fyra kompetensområden som en grund till en förnyelse av skolans innehåll. Föreslaget går i linje med Unescos fyra grundpelare för utbildning, som säger att eleverna ska:

  • lära sig att veta, med särskilt fokus på djupinlärning och konsten att lära sig att lära,
  • lära sig att göra, med utveckling av coping-färdigheter,
  • lära att vara, där utvecklingen av personlighet och integritet främjas, och
  • lära sig att leva tillsammans, genom att lära sociala och emotionella färdigheter i kommunikation och interaktion.

Effektiva åtgärder för att främja lärande och utveckling

Enligt den australiensiska skolforskaren John Hatties sammanfattning av olika forskningsinitiativ, finns det starkast bevis för att stärka lärarens personliga kompetens. Det vill säga lärarens förmåga att se och förstå eleverna, veta hur de tänker och kunna utmana och ge konkret feedback till varje individ, samt lärarens förmåga att leda och hantera klassen i undervisningen. Dessa egenskaper kräver att lärarna uppmuntras till personutveckling och att man stärker deras förmågor vad gäller närvaro, metakognition, självreglering, sociala och emotionella färdigheter. Det saknas samtidigt tillräckligt med forskning som stödjer att organisatoriska åtgärder, som till exempel betyg, skulle ge oss framtidens skola. ”För att lyckas måste vi börja med lärarna.” konstaterar debattörerna i artikeln.

Som ett resultat av den här forskningen startar nu grundskolan Kongsgårdmoen i norska Kongsberg ett tvåårigt projekt för att testa modellen ”Call to Care” som utvecklats av Mind and Life Institute i USA. Under första året av projektet kommer fokus att ligga på att utveckla skolledningens och lärarnas kompetens i närvaro och empati. Det andra året ska lärarna förmedla sina kunskaper vidare till eleverna. Resultatet av projektet kommer att utvärderas av Centrum för barns och ungdomars psykiska hälsa.

”Om insatsen är effektiv, kommer vi ansöka om ett större forskningsprojekt där flera skolor inbjuds att delta” skriver debattörerna.

Fotnot: Debattinlägget publicerades i norska Dagsavisen 26 juni 2015. Författare var Arild Bjørndal, chef för Centrum för barns och ungdomars psykiska hälsa i Norge tillsammans med Michael de Vibe, senior rådgivare på norska Kunskapscentrum för hälso- och sjukvård och Hilde Selmer-Anderssen, rektor på Kongsgårdmoens grundskola.


Foto: Pixabay

Ytterjärna Forum
Bearbetad text: Red/SZ.

2 juni, 2015

Forskare om datorer och mobiler i skolan

En het potatis i skoldebatten har länge varit diskussionen kring mobilers, datorers och surfplattors varande eller icke varande i skolmiljö. Allt mer forskning görs kring ämnet och de negativa effekterna är påtagliga. …

LÄS MER

En het potatis i skoldebatten har länge varit diskussionen kring mobilers, datorers och surfplattors varande eller icke varande i skolmiljö. Allt mer forskning görs kring ämnet och de negativa effekterna är påtagliga.

Enligt en ny forskning utgiven av Centre for Economic Performance vid London School of Economics, motsvarar effekten av att förbjuda mobiltelefoner i skolan en skolvecka per år. I rapporten “Ill Communication: The Impact of Mobile Phones on Student Performance” konstaterar forskarna att skolresultaten höjdes med 6,4% efter att man infört ett förbud mot mobiltelefoner, ekonomerna beräknar att det alltså skulle motsvara fem skoldagar extra per år.

En annan fråga i debatten har handlat om vad som händer med oss människor när vi inte längre skriver för hand. Är handskrivandet en onödig färdighet som bör dö ut, eller finns det något i själva aktiviteten som har en positiv inverkan på oss människor och som i så fall skulle gå förlorad? Forskningsresultat tyder på att sambandet mellan att skriva för hand och pedagogisk utveckling är djupt sammansvetsat:
”När vi skriver aktiveras automatiskt en unik nervkrets. Och det verkar som att denna krets på ett unikt sätt bidrar på ett sätt vi tidigare inte insett, men lärandet underlättas”, säger Stanislas Dehaene, en psykolog vid Collège de France i Paris till Newsner.

Newsner rapporterar också att: ”Två psykologer, Pam A. Mueller från Princeton och Daniel M. Oppenheimer vid University of California, Los Angeles, har visat att elever lär sig bättre när de tar anteckningar för hand än när de skriver på ett tangentbord. Enligt ny forskning ger det eleven möjlighet att bearbeta en föreläsnings innehåll och omforma det – en reflektionsprocess som kan leda till bättre förståelse och gör det lättare att minnas.”

En annan undersökning publicerad i Psychological Science 2014 (Mueller/Oppenheimer från Princeton respektive UCLA) visar att studenter som antecknade på datorn klarade sig upp till 40% sämre i förståelsefrågorna än de som skrev för hand.

Även i Sverige har det gjorts forskning kring konsekvenserna av att tillåta mobiler i skolan. I en ny studie från Göteborgs universitet och Linnéuniversitetet konstaterar forskarna att den fysiska aktiviteten bland pojkar i åldern 11-13 år har minskat med en fjärdedel sedan år 2000. Man tror att mobilanvändandet är boven i dramat.
”Jag häpnade! Jag trodde inte på siffrorna. Vi fick räkna om och räkna om och när vi väl såg att så här är det så fick vi titta på andra observationer vi gjort. Det är en väldig minskning”, säger Anders Raustorp, en av forskarna bakom studien, till SVT.

Läs mer i vår artikel ”Håller Google på att konkurrera ut vårt offentliga skolsystem?”


15 maj, 2015

Växande waldorfpedagogik fyller 65 år i Sverige

När Kristofferskolan, landets äldsta waldorfskola, startade för 65 år sedan blev det i praktiken också starten för waldorfpedagogiken i Sverige. Helhetssyn, integrerade ämnen och respekt för den enskilda elevens utveckling är några delar av det kvalitetsrecept som gör att waldorfpedagogiken idag växer både i Sverige och internationellt.…

LÄS MER

När Kristofferskolan, landets äldsta waldorfskola, startade för 65 år sedan blev det i praktiken också starten för waldorfpedagogiken i Sverige. Helhetssyn, integrerade ämnen och respekt för den enskilda elevens utveckling är några delar av det kvalitetsrecept som gör att waldorfpedagogiken idag växer både i Sverige och internationellt.

Typiskt för waldorfpedagogiken är att den är inriktad på att utveckla hela människan och att man strävar efter en balans mellan teoretiska, praktiska och estetiska ämnen som också stödjer varandra i lärandet.

– Vi arbetar ämnesövergripande för att skapa mening och sammanhang. Vi utgår från erfarenheter och upplevelser för att utveckla elevernas kunskaper, omdömesförmåga och kritiska tänkande. Exempelvis genom att ge tid och rum för fördjupning och estetiska lärprocesser, förklarar Kristofferskolans rektor Wenche Rönning.

Pedagogiken är också inriktad på att ge eleverna verktyg och bred kompetens att göra självständiga val i livet. Wenche Rönning tycker det är en central uppgift för skolan att långsiktigt utveckla mångsidiga förmågor som eleverna kan använda sig av när man kliver ut i livet oavsett vilket yrke man väljer, och detta är ett typiskt drag i waldorfpedagogiken.

– Våra elever har överlag gott självförtroende och vågar prova nya saker. Man är trygga i sina egna kompetenser och styrkor. Det märkte exempelvis Stockholms skolborgarråd nyligen när han fick träffa eleverna. Eleverna beskrev sin skola som en plats där man får vara kritisk, där det är högt i tak, där man vågar vara normbrytare och där man har goda och nära relationer till sina lärare.

Ett estetiskt förhållningssätt till omvärlden och de olika ämnena är ytterligare något som genomsyrar waldorfpedagogiken, och det finns stor omsorg om skolmiljön, val av material med mera.

– Viktigt är också att ha en rytm under lektionen, dagen, veckan och året. Det ger trygghet, fokusering och ett stadigt tidssammanhang, vilket är vilsamt. Eleverna kan då lättare ställa in sig på det som ska komma.

Sedan waldorfpedagogiken kom till Sverige för 65 år sedan har den hunnit utvecklas ordentligt i omfattning. Idag finns enligt Waldorfskolefederationen 48 skolor och gymnasier, 78 förskolor och 38 fritidshem. Internationellt finns omkring 1000 waldorfskolor i alla världsdelar. Här sker en tillväxt, inte bara i Europa. Flest nya waldorfskolor startas idag i Asien och Afrika.

Kristofferskolan har ända sedan starten varit mycket efterfrågad. På senare år har man ökat antagningen och idag har man 720 elever på skolan. Närmast har skolan planer på att komplettera med ett samhällsprogram på gymnasienivå, utöver estetiskt och naturvetenskapligt program som man har idag.

65-årsjubileet kommer Kristofferskolan att fira i slutet av maj. Dels med en fest för eleverna, där det bland annat blir cirkusworkshop och uppvisningar, och dels med en stor vuxenfest där alla som gått på skolan eller arbetat där genom åren är inbjudna.

Här kan du läsa mer om poängen med att välja en waldorfskola.
Foto: Erik Olsson


30 april, 2015

Vem lyssnar på barnets behov?

Två aktuella diskussioner vad gäller barnomsorg handlar just nu om nattdagisets eventuella införande, och om FN:s barnkonvention ska bli del i svensk lag eller inte. Waldorfpedagogen Geseke Lundgren ser risker med båda.…

LÄS MER

Två aktuella diskussioner vad gäller barnomsorg handlar just nu om nattdagisets eventuella införande, och om FN:s barnkonvention ska bli del i svensk lag eller inte. Waldorfpedagogen Geseke Lundgren ser risker med båda.

– Jag vill ifrågasätta på vilka grunder vi definierar barnets behov i vårt samhälle idag – vems behov är det vi egentligen tillfredställer?

Geseke påpekar att det kan uppfattas kontroversiellt att hon ställer sig skeptisk till att vi skulle införa FN:s konvention som är framtagen för att skydda barns rättigheter i svensk lag. Men hon menar att problemet med införandet av en sådan lag i Sverige är att det skulle innebära risken att vi lägger över alla frågor som rör barnen och barnens behov på rättsväsendet.

– Jag tycker självklart att vi ska fortsätta att helhjärtat engagera oss i med frågor som rör barns rättigheter, men jag efterlyser en helt annan lyhördhet mot den väsentligaste expertisen som jag anser finns hos föräldrar, barnläkare, pedagoger och de som arbetar med sociala frågor dagligen. Det är dem vi bör lyssna på när vi ska definiera barnens behov, inte samhällssystem som kan påverkas av marknadsintressen.

Långa dagar på förskolan – vems behov?
Ett barns behov i första hand är att ha en nära anknytning till sina familjemedlemmar, något som, enligt Geseke, inte går att ersättas av en institution oavsett hur välorganiserad och kärleksfull den än må vara.

– ”Rätt till heltid” är att totalt negligera barn – var är barnet i denna slogan? Har den ingen rätt till någon tid alls? Jag efterlyser reglerad vistelsetid på förskolan i enlighet med de rekommendationer som utfärdas av Svenska Barnläkarföreningen och som ligger på mellan sex och – max – nio timmar för de äldsta barnen.

Idag spenderar många av våra yngsta medborgare fler timmar på förskolan än vad en normal arbetsdag för en vuxen är. Louse Hallin, psykoterapeut och barnmorska med specialistubildning i barn- och ungdomspsykiatri, sammanfattade problemet så här i en intervju till Aftonbladet:

”När det gäller jämställdhet, rättigheter och jobb är tre personer involverade: mamman, pappan och ett litet barn. Men vi i Sverige tar bara hänsyn till mammans och pappans behov.”

Vi lever i ett land som har kommit längre än många andra länder vad gäller jämställdhet mellan män och kvinnor. Men även Geseke efterlyser barnen i jämställdhetsdebatten.
– När det kommer till våra barn, handlar det inte längre om en könsfråga, utan en familj- och samhällsfråga. Hur ser vi på barns behov av föräldrar, och hur tillgodoser och säkrar vi detta?

I debatten om ”nattis”, föräldrarledighet och vistelsetid på dagis dyker ofta argumentet om att det för en del föräldrar är en ekonomisk fråga – alla har inte råd att jobba deltid eller att vara föräldrarlediga under flera år.
– En del av problemet är att det oftast inte är barnets behov som dikterar utan en sjuk samhällssyn på hur det ”ska vara”. Människor tenderar att prioritera thailandsemestrar, ipads i plural, sommarstuga och två bilar framför barnens behov som snarare handlar om trygghet, närhet och relationer. Även om det i grunden är en politisk fråga där det också handlar om att prioritera statsbudgeten annorlunda. Även en ensamstående förälder borde i vårt samhälle ha råd att kunna jobba deltid de första åren av ett barn liv och inte pressas till att foga sig in i karriärssystemet så fort som möjligt igen!

På Skolverkets hemsida finns en tydlig kunskapsöversikt över nyare utvecklingspsykologiska och neurobiologiska rön sammanställd av barnspykiatern Magnus Kihlbom. Där nämns bland annat den betydelsfulla relationen mellan barn och viktiga anknytningspersoner, separation och trygghet. Läs mer här.

 


Waldorfförskola
24 april, 2015

Förskolorna där både kött och plast lyser med sin frånvaro

Utbildningen till waldorfförskollärare har ett massivt söktryck varje år, över 100 stycken står i kö men det finns i dagsläget enbart utrymme att ta emot 30. Samtidigt är behovet stort – fler och fler föräldrar väljer att sätta sina barn i en waldorfförskola och uppemot 70 nyutexaminerade waldorfförskollärare behövs varje år. Vad är det som gör waldorfförskolorna så populära? …

LÄS MER

Utbildningen till waldorfförskollärare har ett massivt söktryck varje år, över 100 stycken står i kö men det finns i dagsläget enbart utrymme att ta emot 30. Samtidigt är behovet stort – fler och fler föräldrar väljer att sätta sina barn i en waldorfförskola och uppemot 70 nyutexaminerade waldorfförskollärare behövs varje år. Vad är det som gör waldorfförskolorna så populära?

Geseke Lundgren är waldorfpedagog och koordinator i Riksföreningen Waldorfförskolornas samråd, hon anser att det finns flera områden där waldorfförskolorna kan bidra med andra perspektiv än de som idag oftast råder på den kommunala förskolan.

– Tyngdpunkten i förskolan bör ligga mycket mera på även vård och omsorg och inte enbart fokusera på utbildning. Barn i förskoleåldern lär sig i första hand fysiskt och sinnligt, vilket även lägger grunden till deras kognitiva förmåga. Om vi börjar direkt med att främst rikta oss till tankeutvecklingen, riskerar vi att försumma både den fysiska och socioemotionella utvecklingen, vilket resulterar i ohälsa, sämre inlärningsförmåga i senare åldrar och en för tidig intellektualisering, säger Geseke.

Därför främjas till exempel fri lek och konstnärligt praktiska aktiviteter framför kunskapsinlärning på waldorfförskolorna.
– Vi lider av en oerhörd stress där varje utvecklingssteg ska komma tidigare och tidigare i åldrarna, även om människans naturliga utveckling har sin egen rytm.

Helhetsperspektivet
En grundbult inom waldorfpedagogiken är helhetsperspektivet. Dels vad gäller synen på människan som en helhet där känslolivet, viljan och tanken behöver få lika stor chans att utvecklas, men även vad gäller sammanhanget som hon agerar i.

– Vi måste försöka fördjupa den kultur som vill främja helhetsperspektivet, det vill säga tanken att människan är en del av ett sammanhang. Pedagogik är naturligtvis en viktig del, men även maten och miljön spelar en betydande roll för barnens utveckling. Förskolan blir oerhört viktig för att förankra en hälsosam väg in i barnets liv.

Vegetarisk kost och naturliga material
I waldorfförskolan försöker man leva så nära det ”naturliga” som möjligt. Både vad gäller val av material, färger och leksaker, men också vad gäller maten som serveras. På en waldorfförskola lagas till exempel all mat på plats och det serveras enbart vegetarisk mat tillagad i möjligaste mån på lokala och ekologiska råvaror. Det är en fråga om hänsyn till både individen och jorden. Föräldrarna är fria att servera vad de vill, men på en waldorfförskola lyser kött med sin frånvaro.

– Vi har idag tappat mycket av vårt naturliga förhållande till näringen och har gett oss i händerna på helt andra intressenter på livsmedelsmarknaden. Resultatet är att vi äter alldeles för mycket kött och proteiner, medan behovet av övriga näringsämnen knappt tillfredställs. Ohälsa och höga sjukkostnader blir följden. Likaså kryper matintolerans och allergier allt lägre ner i åldrarna. Undersökningar visar på att andelen barn med allergier är lägre i familjer som lever en antroposofisk livsstil, vilket borde vara intressant att titta närmare på, anser Geseke.

Studien publicerades nyligen i tidskriften Pediatric Allergy and Immunology (PAI) och där konstaterades att en köttfri diet var orsaken till de låga kortisolhalterna hos tolv månader gamla barn från familjer som levde en antroposofisk livsstil. Läs mer om studien här.

Hållbarhetstänket lyser även igenom waldorfförskolornas utformning av miljön. Man undviker till exempel att använda plast och andra material som innehåller miljögifter. Träleksaker, vaxkritor, tygdockor och naturen får istället agera lekredskap.

– Det lilla barnets miljö idag är vanligtvis överbelastat med gifter som enbart tillfredställer sparivern och marknadsintressen. Generellt saknas det kunskap och lyhördhet kring detta, hävdar Geseke.

Statistiskt sett har antalet kemikalier som används ökat från att vara 1 miljon ton kemikalier per år under andra världskriget – till att vara 500 miljoner ton idag. Om du är intresserad av att lära dig mer om kemikalier och dess påverkan på oss människor rekommenderar redaktionen på Ytterjärna Forum Stefan Jarls dokumentärfilm ”Underkastelsen”.

Detta är den första av två artiklar om waldorfförskolorna och tankarna bakom. Följ oss på Facebook för att få nys om när nästa publiceras.


Foto: Erik Olsson


Mindfulness
13 april, 2015

Mindfulness på schemat

Vi skrev tidigare om att forskare nu hittat bevis på att meditation och mindfulness kan påverka människan på en cellulär nivå. Även om forskningen ännu anses vara i sin linda, så är varianterna på hur man arbetar med mindfulness i praktiken betydligt fler. Åtminstone om man tittar utanför Sveriges gränser.…

LÄS MER

Vi skrev tidigare om att forskare nu hittat bevis på att meditation och mindfulness kan påverka människan på en cellulär nivå. Även om forskningen ännu anses vara i sin linda, så är varianterna på hur man arbetar med mindfulness i praktiken betydligt fler. Åtminstone om man tittar utanför Sveriges gränser.

I en stor debattartikel i norska Aftenposten skriver Michael de Vibe och Christian Egge om att ”Mindfulness kan ge elever en bättre skolvardag och ett bättre liv”. De ger i sin artikel flera exempel på skolor där man integrerat mindfulness som en del i undervisningen.

”För många i västvärlden är det lite underligt att se en grupp människor som sitter orörliga – i stillhet, eventuellt med stängda ögon – och som till synes inte gör någonting alls! ’Vad är det de håller på med?’ En sådan reaktion är kulturbetingad; i andra delar av världen är en sådan syn fullständigt normal och en viktig del av samhällslivet.” skriver de Vibe och Egge i sin artikel.

Ett exempel som ges är Tonbridge School i England där fjortonåriga killar i slips och vit skjorta övar sitt fokus och sin koncentration med slutna ögon som en del i undervisningen. Eller i Westminister där några lärare utvecklat programmet Mindfulness in Schools Project där eleverna bland annat får i hemuppgift att öva sig i att ”tämja sinnet”. Programmet används nu i både privata och offentliga skolor runt omkring i England och dess positiva resultat har även dokumenterats i British Journal of Psychiatry.

Ett annat initiativ på samma tema är Wake Up Schools som genom mindfulness vill utöka social och emotionell kunskap och ett mer etiskt liv. Wellbeing in schools är också en rörelse som växer och som ser träningen som ett supplement till den akademiska skolningen – det viktigaste är att finna mål och mening i livet. I Danmark finns Foreningen Børns Livskundskab som i nio år har arbetat i en liknande riktning.

Katherine Weare, professor emeritus vid Exeter och Southamptons universitet, har studerat den forskning som gjorts och kom fram till att mindfulnessträning leder till stressreducering, bättre psykisk hälsa, ökad avslappning, ökad medkänsla, bättre fysisk hälsa (lägre blodtryck, lägre kortisol i blodet, etc.), ökad kognitiv förmåga och bättre yrkesträning.

I Indien är yoga sedan den första april en del av miljontals människors arbete. Det är premiärministern Narenda Modi som sägs ha blivit så chockad över den dåliga arbetsmoralen hos sina indiska statstjänstemän och därför infört gratis regelbundna yogaklasser för dem och deras familjemedlemmar, totalt tre miljoner människor. Han anser att yoga är orsaken till hans egen höga arbetsförmåga och låga sömnbehov.

För att läsa mer om mindfulness i Sverige rekommenderar vi Svd:s artikelserie ”Stillhet”.
Foto: Pexels