6 april, 2018

De vill att skolan ska lära eleverna social och emotionell kompetens

Skolgången handlar till stor del om att lära sig akademiska kunskaper och färdigheter vilket självklart är viktigt för yrkesliv och allmänbildning. Men risken finns att den emotionella och sociala kompetensen glöms bort på vägen. Det vill ett par psykologer nu förändra. Vi har pratat med en av dem, Lars Löwenborg, om varför det är så viktigt.

– Framgång i livet i form av att lyckas i skolan, få kamrater, kunna samarbeta med andra, bli anställd, studera vidare, bilda familj, och vara i god psykisk och fysisk hälsa, undvika missbruk och hålla sig borta från kriminalitet – allt detta hänger samman med utvecklingen av sociala och emotionella färdigheter. Forskningen är entydig om detta. De sociala och emotionella färdigheterna handlar om att kunna reglera våra känslor, tankar och beteenden, på ett positivt sätt för oss själva och för andra, förklarar Lars.

Bristande fokus i skolan

Han är psykolog och terapeut och har främst arbetat inom skola och förskola med handledningar, utvecklingsuppdrag och kursverksamhet. Han har också skrivit ett antal böcker, däribland ”Färdigheter för livet”, som handlar om just dessa frågor. Idag är han anställd som psykolog i Upplands-bro kommun. Han menar att medborgare med utvecklade sociala och emotionella färdigheter är avgörande för hållbara och mänskliga samhällen och ser det som en stor utmaning i tiden vi lever i och för den gemensamma framtiden.

– Jag och min kollega Björn Gislason upplever att det idag saknas ett medvetet och systematiskt sätt att utveckla barns och elevers sociala och emotionella färdigheter. Många lärare lägger ett stort arbete på det men det finns ingen samordning eller tydlig definition. Man famlar efter pedagogiska metoder för att lära ut dem, och Skolverket ger tyvärr ingen vägledning om hur arbetet kan och förväntas ske, berättar Lars vidare.
Han menar att fokus i skolan alltför mycket handlat om de kognitiva och akademiska färdigheterna, vilket inte räcker om vi vill utbilda hela människor.

– De årliga PISA-mätningarna med sina internationella jämförelser och massmedias ensidiga topplistor på skolors betygspoäng kopplat till en skolpolitik som mest handlat om tester, prov, betyg, ordning och reda i klassrummet, kepsar och mobiltelefoner, har inte lämnat utrymme för det sociala och emotionella lärandet. Värdegrundsämnet som ju till stor del handlade om dessa färdigheter togs bort för flera år sedan, säger han.

Inga nya frågor

Det här är ingen ny tanke för Lars Löwenborg och Björn Gislason. Redan på 90-talet, när de var verksamma som skolpsykologer, började de leta efter proaktiva verktyg som skulle rusta eleverna för att klara av och hantera skolans olika utmaningar i lärandet och relationerna.

– Man tog ofta in oss då större problem uppstått för elever och pedagoger. Vi märkte att lärarna ofta behövde hjälp med att utveckla olika färdigheter hos eleverna som lyssnande, fokusering av uppmärksamhet, att förstå egna och andras känslor, kunna lugna ner starka känslor, kunna samarbeta och lösa kamratproblem, säger Lars.

Enligt Lars är det viktigt att på olika sätt påverka skolor, allmänhet och makthavare genom att upplysa dem om de sociala och emotionella färdigheternas betydelse, som man internationellt pratar alltmer om. I USA har majoriteten av landets stater infört Social and Emotional Standards – skrivningar och direktiv om vilka färdigheter eleverna förväntas lära sig inom dessa områden.

– Den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD med sina 38 medlemsstater sätter sedan några år tillbaka skolans roll för det sociala och emotionella lärandet (SEL) i fokus. De betonar den avgörande vikten av detta för framtidens samhällsbyggande. De inleder nu en stor internationell studie, som ska vara klar 2020, för att skapa verktyg för att kunna mäta och följa upp detta lärande (The Study on Social and Emotional Skills). OECD:s initiativ och resultatet av detta är något som knappast kommer gå den svenska skolan förbi.

Så kan läget förändras

Sociala och emotionella färdigheter kan läras ut och skolor och förskolor är passande miljöer för det, men för att det ska fungera måste lärandet ske på ett systematiskt sätt.

– Man lär sig inte dessa färdigheter automatiskt bara genom att gå i skolan. De behöver samtalas om, de behöver genomsyra förskolans eller skolans vardag, eleverna behöver få möjlighet att träna dem och de behöver vägledning och bekräftelse av de vuxna för att integrera dem i sin personlighet. Social och emotionell kompetens behövs också hos de vuxna på skolan så att de kan verka som förebilder för sina elever, säger Lars.

Ett positivt exempel är nu på gång, nämligen det upplägg som Lars Löwenborg och hans kollega Björn Gislason är delaktiga i. Det heter ”Skolstegen” och ges nu ut i ett antal länder samtidigt, däribland Sverige. Upplägget är ett konkret material som vägleder lärare i hur de kan lära ut dessa frågor. Förlagan kommer från organisationen Committee for Children i Seattle.

– Andra goda exempel kan jag hämta från mina otaliga handledningar till lärare som fokuserar på vilka sociala och emotionella färdigheter barnet eller gruppen behöver utveckla. Då eleven har problem i skolan handlar det oftast om färdigheter barnet ännu inte lärt sig och som behövs för att klara av situationen, samt hur lärarna på olika sätt kan lära ut dem för att hjälpa barnet hantera sin situation i skolan, fortsätter Lars.