Västanå Teater spelar Nils Holgersson
28 september, 2015

Västanå teater – berättelser om konsten att vara människa

Hur lyckas man få Stockholms teaterpublik att vallfärda till en enorm teaterlada mitt ute bland Värmlands skogar kväll efter kväll? Västanå teater har lyckats med någonting som många teatrar bara får drömma om. Med berättelser och myter hämtade från folkkulturen har de gjort sig oumbärliga för hela den värmländska turistnäringen.

Leif Stinnerbom är sedan 25 år tillbaka konstnärlig ledare för Västanå teater. Med en bakgrund som spelman, polskedansare, koreograf och musikforskare och etnolog, har han varit med och byggt upp det som idag är Västanå teater. En teater vars unika spelstil – en frisk blandning av musik, dans, och teater – har blivit ett tydligt signum. Ivar Lo-Johansson sa en gång att ”allt spännande finns i arbetarklassen” – enligt Leif finns det mest spännande i folkkulturen.

– Vi utgår alltid från folkkultur, oftast skandinavisk, och letar efter berättelser som vi sedan berättar från scenen. Det här berättarperspektivet är väldigt viktigt och något som skiljer oss från många andra teatrar. Ofta när jag tittar på teaterföreställningar upplever jag att det snarare handlar om ett uttrycksbehov som får komma till tals, än någon som har något den verkligen vill berätta. För att en berättarsituation ska uppstå krävs det alltid två personer, vi är med andra ord beroende av vår publik och publiken involveras i sin tur att delta aktivt.

Ofta handlar det om mytiska berättelser som Västanå teater väljer, gärna med metafysiska inslag, och nästan alltid myter som på något sätt behandlar utmaningarna kring vad det är att vara människa.
– Jag tror myten är viktig för dagens människa. Den kan bidra med något som den naturvetenskapliga verklighet vi skapat oss idag inte kan.

Avgörande för den värmländska turistnäringen

Västanå teater är ett exempel på en verksamhet som lyckats få en hel glesbygd att känna stolthet. Varje år sätter de upp två olika föreställningar, en som de spelar i sin enorma trälada i Värmland under sommaren, och en som de ger i ett mongoliskt tält under en vinterturné genom Sverige. Sommarmånaderna är de mest hektiska då de spelar inte mindre än totalt femtio föreställningar – och nästan varje kväll är de femhundra platserna utsålda, till största delen till människor utanför Värmland.

– Det här gör förstås att vi är betydelsefulla för hela turistnäringen i Värmland. Oftast så brukar konst vara någonting man satsar på först när man har pengar över i ett samhälle, i vårt fall så är man tvungen att satsa på kultur för att det ska gå bra för samhället. Det lönar sig alltså att satsa på kulturen först!

”Konst kan få människosjälen att blomma”

– I en sekulariserad värld så upphör människan att se livet som ett mysterium och ser bara de praktiska materiella delarna. Det är att förminska människan, tycker jag. Konst har en förmåga att öppna upp människors ögon för livets mysterium. Förhoppningsvis kan konsten fylla det tomrum som religionen tidigare hade. Konst kan få människosjälen att blomma!

Ett exempel är en kvinna som kom fram efter en föreställning och berättade att ”jag förstod kanske inte allt, men det var det vackraste jag upplevt”. Det är, enligt Leif, konstens förmåga att ge människor hopp och tro, något som är minst lika viktigt som att konsten ska provocera och spegla hela samhället.
– Min konst får gärna ge människor hopp och kraft att klara av projektet det är att vara människa. För Strindberg hade rätt, det ÄR synd om människan.

Mer konst i skolorna

Einstein, som ofta får agera symbol för naturvetenskapen, fick en gång ta emot en fråga från en mamma som undrade hur hon kunde göra sin son lika uppfinningsrik och intelligent som vederbörande. ”Läs sagor för honom” var Einsteins svar. Men kvinnnan var påstridig, och underströk att hon ville att sonen verkligen skulle bli extremt intelligent, precis som herr Einstein själv. ”Läs många sagor för honom” var Einsteins replik.

– Vad jag tror att Einstein menade var att i fantasins värld finns det inga gränser, som det gör i ett riktigt liv. För att kunna komma på innovationer och nya uppfinningar krävs att vi utvecklar vår förmåga att vara gränsöverskridande. Skolan går åt helt fel håll när man begränsar utbildningen till enbart huvudet. Jag saknar inslag av konst i Sveriges skolor, jag tror man blir mycket bättre på teoretiska ämnen när man även ger fantasin näring. Vi lurar oss om vi tror att det bara är hjärnan som tänker. Kroppen är en helhet och vi måste föda alla delar. Det är helt absurt att man ens ska behöva argumentera kring detta. Egentligen vet alla det här.

”Barnteater för vuxna”

Vad är det då som har fått Västanå teater att lyckas bättre än många andra? En ofrånkomlig framgångsfaktor är så klart värmlänningen Selma Lagerlöf – även Leifs favoritförfattare. I början spelade Västanå teater nästan uteslutande hennes pjäser, men idag reser folk till teaterladan oavsett om det är Lagerlöf eller Strindberg eller som i somras Lars Anderssons berättelse Lomjansguten som står på programmet.

En annan framgångsfaktor är det tydliga valet av spelstil.
– Idag pratar alla om bredd, men jag tror vi måste satsa mycket mer på djup och sluta krafsa lite här och där. Det svåraste som finns är att välja bort. När man valt någonting så resulterar det alltid i två saker: det finns folk som gillar ditt val, och folk som ogillar det – vilket är mycket bättre än ett mellanläge där ingen bryr sig. Det finns många som älskar Västanå teater och reser för att se oss varje år, de är våra bästa ambassadörer. Sedan finns det de som verkligen hatar oss, och aldrig för sitt liv skulle vilja återvända. Det är alltså bra!

Enligt Leif har den värmländska poeten Bengt Berg gett det finaste betyget teatern kan få, när han en gång sammanfattade: ”Västanå teater är som barnteater för vuxna”.