Illustration: Anna Gran
31 maj, 2019

Storlom, Gavia arctica

När ytan är blank och glimmande svart på insjö eller tjärn, bildas ring på ring runt storlommens glidande kropp. En mystisk Loch Ness med näbben i våg, en hals så nådigt krökt, ett rutmönster på ryggen som kunde göra skam på det mest utsökta designertyg, det är storlommen så flyktig och skygg att den omärkligt sjunker och är borta för den som kommer för nära.

 

En mästerlig långdykare är lommen och lågt i vattnet under det vakande kikarsiktet synes den lika hemlighetsfull som en främmande ubåt. I morgonsolen reflekteras ljuset i den vita halsen och akterfläcken skymtas på avstånd, blickstill må hen vara som lyckas komma den närmare än så.

Med ett kvack höjer den sig och smäller med vingspetsarna så sammetsvattnet krusas av ett V-format långt streck, över vattnet flyger lommen, varvar sjön och stiger så för att flyga till nästa sjö, strax följd av sin vän och livskamrat.

I Sörmlands näringsfattiga spegelsjöar där skogen står tät runt om trivs storlommen, där är gott om småfisk och där ekar ljudet om kvällen när lommen ropar ut sitt lockrop. I en utdragen ton som går upp emot en dalkullas kulning för att sedan falla och avslutas med en låg knarrning.  Från tidig vår fram till midsommar ropar och svarar lommarna varandra mellan sjöarna. Så uråldrigt är det lätet att tid står still och blott lyssnandet finns till, lyssnandet till ren och klar natur.

Namnet lom betyder rop och ljuda, vi känner igen det från ordet lomhörd. Men kanske har lommen fått sitt namn efter ordet lomma som betyder att släpa sig fram, lommen är inte snabb på land då fötterna sitter väldigt långt bak på kroppen. Sommardräkten är mer kontrastrik än vinterdräktens utjämnade färger i vitt, grått och svart. Ögonen är röda.

 

"Nordens egen Loch Ness personifierar med sitt utdragna lockrop ”kuik-kåå” naturens outgrundliga djup."

 

I Norden längre norrut hålls smålommen som ser lite annorlunda ut och inte alls har samma läte. Om vintern drar storlommen söderut, till Svarta havet eller till nedre delen av Östersjön där förhållandena kan vara ödesdigra med oljeläckage och havsbaserade vindkraftsparker samt gas och oljeutvinning. Naturskyddsföreningen värnar om lommens hotade bestånd och insatser med att kalka försurade insjöar och sprida uppmärksamhet kring problemet med kvicksilverbelastning, (abborrar med hög kvicksilverhalt), vattenreglering och blyspridning via sportfisket, av projektet Lom har gjort att lommen börjat återhämta sig.

Ett lompar håller för det mesta samman livet ut och delar på uppgiften att vakta boet och mata ungarna som är en eller två till antalet. De återvänder till samma häckningsplats år efter år. Ibland företar de sig gemensamma jaktceremonier med andra storlommar, det är oklart vilken social betydelse detta har. Oftast ser vi en eller ett par av dem i taget.

Nordens egen Loch Ness personifierar med sitt utdragna lockrop ”kuik-kåå” naturens outgrundliga djup. En försommarnattsstämning vid en stilla sjö.