Illustration: Anna Gran.
13 december, 2019

Rönn, sorbus aucuparia

Skynda att plocka dig några rönnbär för just sent om hösten kommer sidensvansarna i tusental från den nordliga taigan med sina silverklockor och äter dem alla!  De små fröna vill spridas med dem. Skynda – för kanske dröjer det tre år till nästa rönnbärsår och då finns det så det räcker till både fåglarna och oss.

 

Det är verkligen något visst med rönnbären, inte bara den pigga anblicken
eller att de utgör föda för vinterns alla fåglar och att de smakar gott till viltkött
och ost. Nej, rönnbär är ett värmekoncentrat från sommaren, ett litet
stjärnvälsignat äpple som skall njutas ett och ett men inte ätas som frukt i
mängder.

Den kraftfulla smaken kan vi inte tåla mycket av men vi kan lära oss
att uppskatta det pikanta bittra och sura som balanserar tung mat. Förr
skördades stora mängder rönnbär för att säkra folk och fä för vintern.
Det finns en särskild sorts rönnbärsträd som kallas flygrönn, den slår rot i
grenklykor på andra träd. Liksom misteln är den mytomspunnen och äger
magiska krafter. Det berättas i gammal folktro om att med dessa kvistar kan
man göra sig en slagruta och söka att finna en gömd skatt. En amulett av en
flygrönn bringar lycka och skyddar emot blixt, troll och häxor.

 

Särdrag

Historien berättar att Kristi kors var av rönnbärsträd. Vackert svarta avtecknar
sig det kryss -och korsverk av skaft som håller frukterna fast. Friskt orangeröd är färgen och rött är ordet som gav upphov till rönnens namn.
Blommornas gulvita halvkupoler slår ut i juni.
Rönn är släkt med oxeln, men bladen där ser annorlunda ut och bären till oxeln
är ätbara men mjöliga och alls inte lika goda. Dock kan du plocka dem hela
vintern om de sitter kvar för fåglarna äter även oxelbär. Rönnbärens blad växer i parvis 5 -7 stycken på samma bladskaft, sågtandade och undertill ludna.

Stammen är blank och grå, virket är ett gott slöjdämne, men träden blir sällan
gamla. Det sägs att efter 20 år avstannar de i växten och blir inte större än så.
Rönnen växer ensam eller i små grupper i skog, fjäll, bryn och på hyggen över
hela landet. I stadsparker ser vi ofta planterade rönnbärsträd och är det inte för
trafikerat av bil och avgaser så kan man plocka lite där.
Några användningsmöjligheter.

 

Sinneshöjare

Plockas rönnbär efter att frosten nupit dem mildras den beska smaken men vill man hinna före fåglarna så går det bra att frysa eller laka ur det allra mest beska med saltat vatten. Övermogna bär har inte mycket av pektinet kvar så att gelén kan stelna. Då kan man prova att råröra dem med lika delar socker som bär, låta stå i rumstemperatur under två dagar, och då och röra och mosa. Sätt på burk och förvara i kylen.
Trä på tråd, koka saft, strö dem torkade i müslin, gör en ansiktsmask, ett
gurgelvatten för sår halsen, mal till pulver, mixa med salt eller tillred en bitter
dram – rönnbär ingår i äkta bitter Gammel Dansk.  Bladen blir ett snällt te.

Ha några bär i ditt skåp för att ta i förkylningstider. De är rika på C-vitamin och
sorbitol. Innan man började framställla sötningsmedlet sorbitol syntetiskt
utvanns det ur rönnbär. Skjörbjugg som var de hårda tidernas bristsjukdom
motverkades med rönnbär.

Rönnbär i folkmedicin har använts emot olika åkommor i levern och ett bär om
dagen rekommenderades vid prostatabesvär.
Tidningen Coop hade ett recept på saffransbröd med mandelmassa och rönnbär nu till advent, en äppelkaka med mandelmassafyllning glaserad med rönnbärsgelé blir med ett uns av den bittra eftersmaken en sinneshöjdare.

Röda bitterljuva, sura solgenomlysta vildfrukt. Det är rönnens bär.