Officiellt har Sverige integrerat alla personer med funktionsnedsättningar på arbetsmarknaden, men det stämmer inte med verkligheten. Målet att integrera alla kan i många fall få negativa konsekvenser. Det framgår av ett samtal med Axel Willenberg, som är verksamhetschef för en stor tysk icke vinstdrivande omsorgsverksamhet och driver branschfrågor nationellt och på EU-nivå. Svensk och tysk omsorg visar sig ha mycket att lära av varandra.

Integration kan bli en ”rätt” till arbetslöshet och isolering

Just nu engagerar sig Axel Willenberg bland annat i en grupp av representanter från omsorgsverksamheter i ett antal länder, däribland Sverige. Gruppen, som heter Intressegruppen Europa, vill motverka ett europeiskt förslag som man menar delvis är direkt dåligt för många personer med intellektuell funktionsnedsättning. Paradoxalt nog kommer de här idéerna från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter. Där har man kommit fram till att det är diskriminerande att ha särskilda arbetsplatser för personer med funktionsnedsättning. Därför tycker man att den typen av arbetsplatser ska bort och att alla ska vara ute på den öppna arbetsmarknaden.

Men många som arbetar med personer med funktionsnedsättningar ser att det här delvis kommer i konflikt med verkligheten och att det för många av dessa personer i praktiken skulle leda till en ”rätt” att vara arbetslös och isolerad. Man menar att integrering på den öppna arbetsmarknaden är möjlig för många, men inte för alla. För vissa grupper kan idén om en generell integrering, i syfte att få bort diskriminering, i praktiken innebära en annan mer subtil form av diskriminering. Den grupp som Axel nu engagerar sig i vill bland annat försvara rätten till arbete i skyddad form för personer med funktionsnedsättningar.

– Man kan inte utgå ifrån att alla med funktionsnedsättning har samma önskemål och behov som alla andra människor. Så är det inte. Och förutsättningarna är olika. Vilken arbetsgivare på den öppna marknaden ska exempelvis ta emot en person som är extremt lågproduktiv? Det här gäller också idén om att alla ska ha egna lägenheter ute i samhället. Idén är i grunden god men man kan inte blunda för att för många innebär det också ensamhet och alla följdproblem som kommer av det, säger Axel Willenberg.

Axel vet vad han pratar om. Han är chef för företagsgruppen Marli i Lübeck med arbetsplatser och boende för 1.400 personer med funktionsnedsättning. Han är också ställföreträdande ordförande i branschförbundet BAG WfbM som organiserar liknande arbetsplatser för omkring 300.000 människor och är här även engagerad på EU-nivå.

– Det finns en risk för att man tolkar deklarationen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning alltför bokstavligt och försöker genomföra en integration genom att exempelvis ta bort alla skyddade arbetsplatser. Det passar bra för vissa politiker som då kan få stöd för uppfattningen att det här inte ska kosta något.

I Tyskland och i flera andra länder har man, enligt Axel, fått en lite skev bild av den svenska integrationen av personer med intellektuell funktionsnedsättning.

– Det officiella budskapet utåt från svenska politiker ger intrycket att man nu har integrerat dessa grupper i samhället, och vi har i Tyskland varit lite förundrade över detta. Men när jag är på besök här ser jag att den bilden egentligen inte stämmer.

Han syftar bland annat på de verksamheter som bedrivs här i Sverige enligt LSS under benämningen Daglig verksamhet, och som delvis motsvarar de särskilda skyddade arbetsplatser som man har i Tyskland.

LSS-lagen viktig skillnad

Det finns dock betydande skillnader mellan den svenska och den tyska omsorgen för personer med psykisk funktionsnedsättning. Bland annat i lagstiftningen, och här ser Axel den svenska LSS-lagen (Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade) som något mycket positivt. Här talar man om goda levnadsvillkor, medan det i Tyskland handlar om skäliga levnadsvillkor.

– I Sverige tycks det finnas en samhällsinställning som gör att man är beredd att lägga pengar på den här gruppen. Personaltätheten är också mycket högre jämfört med Tyskland. Även när det gäller boende för personer med funktionsnedsättning har man kommit betydligt längre och nått en högre standard än i Tyskland.

Axel har ett regelbundet erfarenhetsutbyte med företrädare för bland annat Solåkrabyn och Saltå By i Järna. Man har mycket att lära av varandra. Han är inspirerad av det han under sina många Sverigebesök sett hos de socialterapeutiska och läkepedagogiska verksamheterna.

– De är individanpassade, med både verksamhet och eget boende som samtidigt ger tillgång till en gemenskap. I skoldelen anpassar man utbildningen och lärandet till varje individ och övergången från skola in i yrkes- och arbetsliv har man förberett noga. Det finns en fast struktur som ändå ger tillgång till individanpassning. Även byggnaderna är mycket genomtänkt anpassade till verksamheterna här, säger Axel Willenberg.

– Jag tar med mig mycket av detta till Tyskland, men det är samtidigt svårt att genomföra där. Vår verksamhet sorterar under socialtjänsten och där sparar man in på mycket. Man gör bara det allra nödvändigaste.

Tyskarna åstadkommer mycket med små medel

Vad kan vi i Sverige då lära av Tyskland? När det gäller arbete för personer med funktionsnedsättning finns en tysk lag som innebär att varje arbetsplats med minst 20 anställda ska ha minst 5 procent anställda med någon form av funktionsnedsättning. Annars får man betala en sorts straffskatt, alternativt ge arbetsuppgifter till verkstäder för personer med funktionsnedsättning. Men det här gäller inte personer med svår funktionsnedsättning. Det finns ett organ som bedömer vilken kategori varje person tillhör. De som inte kan arbeta minst tre timmar per dag måste istället skyddade arbetsplatser ta emot.

Som nyss nämnts satsar Tyskland mindre pengar på de här grupperna jämfört med Sverige. Det har dock samtidigt fört med sig att man inom sitt system åstadkommer mycket med små medel och hittar kreativa lösningar. I Tyskland har också de skyddade arbetsplatserna större krav på sig att producera.

En annan skillnad är att medarbetare inom arbete för personer med funktionsnedsättning överlag har klart högre utbildningsnivå än i den svenska, där man ligger ganska lågt även i en nordisk jämförelse. I Tyskland finns väsentligt bättre och mer differentierad utbildning på området och man har krav på tilläggsutbildning.

I ljuset av den svenska debatten om vinster i välfärden är det också intressant att notera att de skyddade arbetsplatserna i Tyskland ofta drivs i en särskild bolagsform med begränsat vinstuttag. Det är bolag som är skattebefriade och betalar lägre moms. Det ställs dock en hel del krav på att få verka i den bolagsformen. Detta är alltså en modell som finns och fungerar i Tyskland. Det hade kanske varit en intressant modell att titta på för utredaren Ilmar Reepalu innan han lade fram sitt ganska hårt kritiserade förslag till vinstbegränsning i den svenska välfärden.

Supermiljöbloggen skriver om att Schweiz efter en folkomröstning ska satsa på en förnybar framtid. Resultatet från omröstningen är nämligen bindande och innebär att landets energipolitik ska stöpas om.

Folkomröstningen ägde rum i slutet av maj och handlade om att väljarna fick tycka till om regeringens förslag för ett förnybart energisystem. 58,2 procent röstade för lagen som kommer träda i kraft redan i början av nästa år.

Lagen handlar om att minska förekomsten av fossila bränslen, förbjuda ny kärnkraft och framförallt att öka subventionerna till vind-, sol- och vattenkraft. Vi ser det här som en hoppfull nyhet och hoppas förstås att fler länder går i samma spår framöver.

BRÄNNÄSSLA, URTICA DIOICA

Det berättas om mannen som kröp ut ur sin stuga om våren för att finna rätt på några gröna blad och gick sen upprätt hem. Något av det allra första som spirar om våren är nässlan. Som en bestämd liten grön rosett täckt med brännhår dyker den upp intill ladugårdsväggen där snön smält bort. Till glädje för tanken på allt det andra gröna som förhoppningsfullt snart vill våga sig upp! Och till välsignelse för människan som i gamla tider såg sin möjlighet till kraft återvända efter vinterns torftiga föda.

Lite mystisk är nässlan också – i folktron knuten till trolldom. Inte lite respektingivande heller, så stickig och sträng. De runda nässeldungarna i hagen ratas av fåren (slagna nässlor äter de gärna) och växer snabbt till sig och befolkas av rakryggade eminenser med ordnade proportioner, skrattrynkor i ögonvrårna och lååånga mustascher. Ymnigt breder nässlan ut sig i spåren av människan, den gillar att vara där vi är, där vi kastar vårt avfall och järnskrot och gör jorden fet och full av kväve. Järn och kväve binder den i sitt rotsystem som verkar utjämnande på jorden. Detta förstår människan att dra nytta av när vi tillexempel strör nässelpulver över vår mat som ett ypperligt vitamintillskott. Rik på klorofyll, C-vitamin och mineraler som järn, kalcium, fosfor, kisel, mangan och svavel för att nämna några aktiva ämnen.

Även i hudvård och i hårvård används nässlan. Weledas läkemedel Anaemodoron innehåller blommande nässlor och smultronfrukter. Combudoron för utvärtes bruk innehåller Urtica urens, etternässla och Arnika.

Nässlans användningsområden förutom till kraft och hälsa är till spånad, färgning och växtgödning. Nässelfibrer från stjälken beredda som lin genom rötning, torkning, bråkning, skäktning och häckling till spinnfärdiga tågor, detta var en gång husmans kunskap. Under andra världskriget försökte man i Sverige återskapa processen i syfte att bevara denna metod som en reserv men man fick fel bakterier vid rötningen och när det äntligen lyckades var kriget slut. Nässelgarn är silkesliknande, levande och starkt och lämpade sig särskilt till knypplade spetsar. Den berömda nättelduken var utmärkt till handdukar. Rami eller Kinagarn av en annan nässelväxt kunde till och med användas till förfalskning av siden.

Nässelvatten till vår odling och nässlor i vår kompost

Att lägga nässlor i vatten att dra för att vattna på odlingarna är också ett sätt att göda växterna under tillväxtperioden så att den kan bli så jämn som möjligt. I biodynamisk odling är ett av preparaten gjort på nässlor som tillsätts i komposten.

Nässlans förmåga att omvandla näringsrikt material och djurgödsel till mullrik jord gör den till en verksam medarbetare. Rotsystemet har en förmåga att genomtränga den mark den står i. Med sin högt utvecklade vishet balanserar den järnprocesserna i jorden. Om detta finns en vetenskap att utforska och Hans eminens Nässla hedras med en egen dag första söndagen i maj.

Vattenbaserade s.k. plastfärger som vi målar med inomhus innehåller i regel en hel del fossiloljebaserade ingredienser och en rad kemikalier. Det kan vara problematiskt ur miljö- och hälsosynpunkt. Men nu finns en ny typ av inomhusfärg som förutom mineraler baseras på förnyelsebara råvaror och är helt fri från konventionella konserveringsmedel som kan orsaka allergier.

Vill bidra till hållbart samhälle och minska hälsorisker

Det är färgtillverkaren Färgbygge som efter ett omfattande arbete med produktutveckling och tester nu kan sägas gå före i branschen med en ny generation miljö- och hälsoinriktad färg. Man gör det i nära samarbete med Sveriges största färgfackhandelskedja Colorama och en rad nischade färgbutiker, vilket innebär att färgen finns tillgänglig över hela landet.

– Vi vill driva utvecklingen mot ett mer hållbart samhälle och minska kända hälsorisker kring färg. Därför har vi nu utvecklat en lättanvänd färg som ska ge minimal påverkan på hälsa och miljö, utan fossiloljebaserade råvaror och med minskad och mycket selektiv kemikalieanvändning, säger Färgbygges VD Markus Zoffmann.

De nya färgerna innehåller bland annat ett egenutvecklat bindemedel som består av förnyelsebara råvaror som cellulosa, mjölkprotein, linolja, solrosolja, schellack och naturlatex. En del av råvarorna i färgen är t.o.m. livsmedelsklassade. Förutom de mineraliska råvarorna som exempelvis pigment och fyllnadsmedel är färgen helt nedbrytbar av naturen. Men färgrester ska förstås ändå inte slängas i naturen.

Allergiframkallande konserveringsmedel vanligt enligt forskning

Färgbygge är också noga med att undvika kemikalier som kan vara allergiframkallande eller hormonstörande. Exempelvis är färgerna man utvecklat fria från mjukgörande ftalater (som är vanliga i plaster) och konserveringsmedlen MI, BIT, CIT och MIT.

Enligt forskning vid Karolinska Institutet innehåller vanliga inomhusfärger allergiframkallande konserveringsmedel som kan ge besvär för målare och konsumenter både vid hudkontakt och när man vistas i nymålade lokaler eller slipar målade ytor. Även en studie från Karlstads universitet pekar på att bland annat vattenbaserade färger i bostaden bidrar till ökade risk för allergier.

Enligt Markus Zoffmann används konventionella konserveringsmedel i vanliga vattenbaserade färger för att de ska hålla i oöppnade burkar i omkring fem år. Man kan dock fråga sig om det verkligen är nödvändigt eller särskilt viktigt för användaren. Det här har Färgbygge löst på annat sätt utan den typen av konserveringsmedel, och med en kortare hållbarhet på 1,5 år.

– Varför ska färgen egentligen hålla så lång tid som fem år i burkarna? Jag anser inte att det är värt det när det innebär att färgen då innehåller allergiframkallande konserveringsmedel, säger Markus.

Viktigt att färg är nedbrytbar

En viktig del i Färgbygges nytänkande, förutom en selektiv och minskad användning av kemikalier, är att man använder en hel del förnyelsebara råvaror, och inga fossiloljebaserade råvaror. Det menar Markus Zoffmann är ett bidrag till ett fossilfritt samhälle. En väsentlig fördel med det är också att färgen är nedbrytbar, och här kommer Markus in på något som det nästan inte alls pratas om idag.

– I stort sett alla ytskikt i våra hem, på våra arbetsplatser och i offentliga miljöer målas. Om vi då använder plastfärger innebär det i princip att vi plastar in alla dessa miljontals kvadratmeter yta, samtidigt som det inte finns några fungerande processer för att återvinna materialen när målade ytor ska rivas. De målade materialen går då bara till deponi, och plasterna i färgen lakas med tiden ut och hamnar i mark och vatten.

Det här tycker Markus känns oansvarigt, ungefär som att flyga utan att betala för de verkliga miljökostnaderna som följer av det. Därför är det särskilt viktigt för Färgbygge att kunna erbjuda en färg med ett bindemedel som är helt nedbrytbart i naturen.

– Målet för oss är att ge både konsumenter och yrkesmålare tillgång till ett färgval som enligt vår mening är ansvarsfullt, säkert och funktionellt.

På burkarna redovisar Färgbygge tydligt vad färgen består av, och ännu mer detaljerat i särskilda byggvarudeklarationer. Man har hela tiden strävat efter att göra färgen så enkel och naturlig som möjligt, inte minst när det gäller antal ingredienser. Däremot är själva processen att tillverka färgen ganska komplicerad, hantverksmässig och kunskapskrävande.

Lång tradition

För Färgbygge handlar färg förstås inte ”bara” om miljö och hälsa, utan i hög grad också om att försköna. Det estetiska har alltid varit viktigt. De nya färgerna man tagit fram ger en matt yta där ljus och pigmentfärger reflekteras på ett sätt som enligt Markus ger ett varmt och behagligt intryck. Den bildar inte en ”film” på ytan och stänger inte in fukt. Det här är färger som, liksom andra färger, kan bryts (blandas) hos färghandeln till önskad kulör och nyans enligt NCS-systemet eller enligt Färgbygges färgkarta.

Färgbygge har lång tradition av naturnära produktutveckling och startade redan 1979. Tidigare var deras färger, enligt Markus, ganska komplicerade och krävde en del specialkunskaper för att använda. Idag har företaget en vidare inriktning, andra ägare och mer resurser i ryggen som gjort en mångmiljonsatsning på nya färger möjlig. Nu riktar man sig till den breda marknaden, men med samma omsorg om miljö och hälsa som tidigare.

För Markus Zoffmann började intresset för målning när han som skoltrött yngling började praktisera på Färgbygge i början av 90-talet. Då handlade det mycket om lasyrmålning på uppdrag i Sverige och runt om i Europa. Markus blev fascinerad och ville lära sig mer, och han drev under ett antal år ett eget måleriföretag. Han utbildade sig sedan i byggteknik och ekonomi och kom att arbeta i andra större företag och andra branscher. Mitt under den karriären fick han erbjudandet att ta över och göra något bra av Färgbygge, som då hade gått i konkurs. Markus köpte företaget 2007 och sedan dess har flera delägare och finansiärer kommit in och man har under 10 års tid utvecklat de nya färger man nu lanserar.

– Ett av mina mål är att bevisa att det även rent marknadsekonomiskt och med modern teknik går att göra och sälja lättanvända färger som har minimal påverkan på miljö och hälsa. Jag vill bana väg för detta. Andra i branschen kommer att följa efter när de ser att det fungerar kommersiellt, säger Marus Zoffmann.

Malaria är fortfarande en sjukdom som drabbar miljontals människor varje år. I ett intressant reportage skriver BBC om hur en forskargrupp från Lunds universitet undersöker frekvensen i insekters vingslag i Tanzania för att försöka bekämpa just malaria. De studerar hur myggorna förhåller sig till ljus och när de ger sig ut på jakt efter mat (och därmed kan smitta människor).

Metoden fungerar mycket förenklat så att forskarna på plats i Tanzania placerar en laserstråle mellan två punkter. När insekter passerar genom strålen reflekteras ljus från dem tillbaka in i olika teleskop – därifrån får forskarna data att studera. De kan se exakt information om rörelsemönstret och vingslagsfrekvensen hos malariamyggor och andra skadliga insekter. Forskarteamets system tar 4000 bilder per sekund. I ett senare skede ska de använda en algoritm för att ta sig igenom och sortera informationen från bilderna. I en tid när insektsburna sjukdomar och särskilt malaria drabbar hundratals miljoner människor varje år, varav en halv miljon dör, kanske den här metoden skulle kunna förbättra och rädda många liv.

Forskarteamet hoppas kunna studera hur myggorna förhåller sig till solljuset och när de är som mest aktiva. Utifrån det kanske de kan hitta någon metod att skapa ett botemedel, även om de ännu inte vet exakt hur. Studien befinner sig fortfarande på ett tidigt stadie.

På senare år har forskare konstaterat att insekter har hörsel (tidigare trodde man att de var döva) och sjunger för varandra. Under de senaste åren har studierna av deras vingslag också genomgått en renässans, särskilt i koppling till människors hälsa. Man har insett att parningssången inte skapas av vokala ljud utan flaxande vingar, och att vingslagen kan variera i frekvens vid olika tidpunkter. Alla flygande insekter har helt enkelt unika vingslagsfrekvenser – som blir som ett slags fingeravtryck.

Befolkningen i Lupiro i Tanzania – platsen där forskningsexperimentet i BBC:s reportage äger rum – lever främst på ris. Risfälten kräver vatten och där frodas malariamyggor. I vissa delar av Tanzania har malarian sjunkit drastiskt men vissa myggor har blivit resistenta mot bekämpningsmedlen. Myggnäten hjälper till att hålla myggorna borta nattetid men de anpassade sitt beteende och började bita i gryningen och skymningen i stället, när människorna inte är skyddade.

Utöver malaria ökar även andra insektsburna sjukdomar. Insekterna påverkar även jordbruket. I BBC:s reportage nämns att insekter förstör en fjärdedel av de globala skördarna. Om världens bönder hade en bättre metod för att kontrollera smitthärdarna skulle de alltså kunna mata miljontals fler människor. De existerande bekämpningsmedlen reducerar skadorna men om man överanvänder dem kan de skada även människor eller ta död på insekter vi behöver, som bin och fjärilar.

Förhoppningar framöver

Några månader efter sitt reportage i Tanzania ringer journalisten upp forskarteamet igen. Då har de konstaterat att informationen de fått var svårtolkad men de kunde se en högre aktivitet i vingslagsfrekvensen runt lunch. Det kan vara ett tecken på att myggorna använder solljuset som ett tecken på att det är dags att börja leta efter mat (och därmed eventuellt bita människor och smitta dem med malaria)

FaunaPhotonics, som forskargruppen vid Lunds universitet heter, kommer i samarbete med sina partners försöka få fram sambanden mellan ljus, laser och myggor. Därefter ska de försöka visa att studien av vingslagsfrekvens kan hjälpa människan kontrollera även andra sjukdomar än malaria, och insekter som förstör skördar.

I reportaget får vi följa forskarteamet och får veta mer om deras metod och förhoppningar. Vi får även träffa lokalbefolkning och veta mer om hur forskningen kring vingslag har sett ut historiskt. Den här notisen är bara ett litet smakprov. Här finns reportaget i sin helhet.

Läs även gärna vår text om nobelpristagaren Youyou Tu som har utvecklat mediciner mot malaria.

Klöver heter Trifolium på latin som betyder trebladig.

Gå genom en klövervall eller en gräsmatta beströdd med tusenvis av småbladiga treklöver, de formsäkra små tecknen inpräntas i synen när den sveper över det gröna för att kanske plötsligt upptäcka avvikelsen i form av en fyrklöver – de är inte mer ovanliga än att de lätt kan finnas av den som söker och har ögonen med sig!

Klöver är en urgammal nyckelväxt av många anledningar

Redan för 3000 år sedan förstod man i Kina att odla klöver för att berika sina risfält med kväve, näring och struktur. Flera gånger har ärtväxterna som vallväxt glömts bort men 1800-talets blomstrande odlingskultur här i Norden möjliggjordes tack vare införandet av en omfattande odling av klöver och andra ärtväxter i vallodlingen som foder till djuren.

Nu är klövern åter på frammarsch tack vare det ökande biodynamiska och ekologiska jordbruket. Med sina djupgående rötter förmår den hämta upp mineralämnen ur den underliggande alven och kväve via baljväxtbakterierna i luften som kommer odlingsgrödorna till del genom växeljordbruk där de närande vallbaljväxterna och tärande grödor som brödsäd, potatis och rotfrukter avlöser varandra. Klövern ökar mullhalten i jorden, producerar foder till djur som ger gödsel till matjord i ytterligare en dimension, gynnar det viktiga mikrolivet, faran för erosion och näringsläckage till våra vattendrag minskar med mera. Ja, stresspåverkan på jorden minskar och en levande, närande jord främjas av klövern.

Artur Granstedt, docent i naturresursbevarande jordbruk, kallar den Åkerns motor. ”Vi har här ett viktigt exempel på de ömsesidigt betingade naturprocesser, som gör livet möjligt.”

Hur fungerar det?

Ser man närmare på rödklöverns rötter finner man små knölar så kallade noduler i vilka de kvävefixerande bakterierna finns. Symbiosen innebär att växten tillför bakterierna energirik näring i utbyte mot det ammoniumkväve som växten tillgodogör sig. Energin kommer från solen vars ljusenergi absorberas av bladens kväverika klorofyll. Genom fotosyntesen binder växterna kolet ur luften och bildar de energirika kolhydrater (sockerarter) som baljväxtbakterierna utnyttjar för den energikrävande kvävebindningen ur luften som är förutsättningen för bildande av 100 000 tals proteiner som möjliggör allt levande.

I en enda människocell så finns det ca 120 000 proteiner har man nyligen kartlagt. Det är bara i proteinerna livet finns, pulserar och förvandlar, bryts ned och byggs upp hela tiden, ny vävnad bildas osv.

”Klövern är jordens lungor”

Rudolf Steiner kallade klövern för jordens lungor för att ge en bild av en oansenlig liten treklöver med sina dyrbara skatter begravda i jorden där de outtröttligt pumpar in luftens kväve och jämte kolsubstanserna bygger den organiska substansen i den mark som vi lever av. I klöverplantan kan vi se en återspegling av de balanserande processer som sker i våra lungor när vi andas.

Vad som ger hälsa är olika för olika människor. Sättet att se på hälsa och sjukvård varierar också mycket mellan olika länder. Det här bör vi i Sverige vara ödmjuka inför och det är viktigt att människor här får verklig möjlighet att välja mellan olika inriktningar, säger tidningen Hälsas chefredaktör Maria Torshall. Hon talar delvis utifrån egna erfarenheter.

Maria Torshall har alltid arbetat som journalist och med det följer ett sinne för kritiskt tänkande. I Marias fall kombinerat med en stor portion positivt tänkande. Hon började tidigt arbeta som journalist på regionala dagstidningar, bland andra Norra Skåne och Barometern. Så småningom fick hon jobb som nyhetsreporter på Aftonbladet, där hon också skrev en bilaga för unga, och senare startade Maria bilagan Aftonbladet Resa.

Maria har länge haft ett privat intresse för hälsa och hennes första journalistiska insats på området var ett reportage för Aftonbladet om amalgamskador, som gav enorm respons.

– Då började mitt yrkesmässiga intresse för hälsa att växa. Jag såg vilken sprängkraft som låg i detta och jag började också inse att vi i Sverige inte alltid ligger i framkant på det här området.

Egna erfarenheter från olika länder gav bredare insikter

Maria bodde några år under 90-talet i England och kom där i kontakt med alternativa och kompletterande sätt att tänka kring hälsa. Exempelvis fick hon via en osteopat och en homeopat hjälp med ett tidigare ryggproblem som hon då så småningom blev av med.

– Jag vet inte vad jag ska tro om den homeopatiska behandlingen jag fick, men den fungerade för mig. Senare var det också efter en homeopatisk kur som mitt första barn blev av med luftvägsinfektionen falsk krupp. Detta efter att vi hade försökt med flera andra behandlingar, inklusive steroidbehandling på sjukhus.

Marias dotter var de första åren mycket känslig för infektioner och drog på sig allt möjligt i den vägen. Maria sätter det i samband med att hon själv behandlades med penicillin medan hon ammade, detta på grund av en komplikation under förlossningen. Dottern fick på så sätt inte ett bra immunförsvar från start, menar hon.

– Penicillin är ibland nödvändigt, men man ska ta till det bara när det verkligen behövs. Vid den här tiden började ett mer kritiskt tänkande växa i mig. Exempelvis undvek jag att alltid använda paracetamol och liknande vid värk.

Maria och familjen bodde också ett par år i Hong Kong, och även där kom hon i kontakt med andra sätt att se på hälsa och sjukvård. Det blev allt klarare för henne att det inte bara finns ett sätt att se på detta. Exempelvis när dottern vårdades för lunginflammation på sjukhus lärde sig Maria att behandla feber med svalkande bad istället för smärt- och feberlindrande läkemedel, och det har hon fortsatt med sedan dess.

Med erfarenheter som småbarnsförälder från England och Hong Kong, men med rötterna i Sverige, kunde hon också konstatera att även barnvaccinationsprogrammen ser olika ut. Samtidigt gav man i respektive land intryck av att det egna programmet var det enda rätta. Men alla tre kunde ju knappast ha helt rätt, menar Maria.

Det är inte minst alla de här erfarenheterna kring hälsa och sjukvård från olika länder som bidragit till att Maria lyft blicken i hälsofrågor, tagit intryck från integrativ medicin och även blivit mer kritisk.

– När jag såg att det är så olika i olika länder så fick jag ju gå till mig själv och fråga vad som är rimligt för mig. Och det måste jag då basera på research. Därför har jag också läst otroligt mycket om hälsofrågor.

– Jag har fått en ödmjukhet inför att det finns väldigt mycket kunskap där ute. Även vetenskapen måste vara nyfiken, man får aldrig stänga dörren. Vi vet inte allt. Jag är för vetenskap och forskning, men den måste kopplas till en öppenhet. Vi måste även förstå att det finns enorma vinstintressen som vi bör förhålla oss kritiska till. Vi ska vara kritiska till kvacksalvare, men också kritiska åt andra hållet, mot forskning som finansieras av den vinstdrivande läkemedelsindustrin.

Våra olikheter kräver mer valfrihet i vården

När man pratar med chefredaktören för tidningen Hälsa måste man ju bara fråga: Vad är hälsa för dig?

– Hälsa är inte frånvaro av sjukdom, utan närvaro av friskhet. Att man känner att man mår bra. Det som är hälsa för dig behöver inte vara hälsa för mig. Därför tror jag inte på att man ska ha en alltför strikt syn på hälsa. Man kan ge råd och inspirera, men inte sätta upp strikta regler för hur andra ska leva sina liv.

Den här lite öppna hållningen till hälsa hänger också ihop med Marias intresse för integrativ medicin, dvs olika väl beprövade metoder som kompletterar den vanliga sjukvården. Hon är inte nöjd med hur Sverige som land förhåller sig till integrativ medicin. Här påminner Maria om att Sverige har undertecknat Världshälsoorganisationens (WHO) strategi och rekommendationer om att vi ska titta närmare på komplementära metoder. Nu har regeringen tillsatt en utredning som delvis har med det att göra och som hon hoppas ska leda till något gott.

Maria har bland annat skrivit om och dragit en lans för Vidarkliniken, eller snarare den typ av integrativ vård som ges där.

– Jag anser att vi behöver flera sådana alternativ i sjukvården och Vidarkliniken är det enda integrativa sjukhuset i Norden. Det behövs mer valfrihet. Man måste respektera att vi människor har olika preferenser, att vi reagerar olika på de behandlingar vi får och att vi upplever hälsa på olika sätt. Patienternas valfrihet är inget värd om det inte finns verkliga valmöjligheter. Det blir lite som ha demokrati i en enpartistat.

Mat och hälsa viktigt område

Med 76 år på nacken är Hälsa Sveriges äldsta hälsotidning. De flesta läsare är kvinnor, ofta 35+. Maria kan konstatera att det allmänna intresset för hälsa är stort och att det idag kryper ner i åldrarna. Framförallt menar hon att kunskaperna har ökat. Hon älskar att ha läsarkontakter (vilket inte alla chefredaktörer inom media gör). Bland annat därför att det hos läsarna finns oändligt mycket intressanta historier och erfarenheter att skriva om.

Mat och hälsa är ett stort område för tidningen. Här håller sig Hälsa till en lakto-ovo-vegetarisk linje, dvs vegetarisk inklusive mjölk och ägg. Privat älskar Maria att laga mat och i familjen har sonen tydligen tagit intryck och blivit kock. När det gäller mattrender ser hon exempelvis ett ökat intresse för raw food, särskilt sommartid. Det blir också alltmer uppmärksamhet och medvetenhet kring att dra ner på socker.

– Maten är främsta bränslet för kroppen och det är klart att vad vi stoppar i oss påverkar hälsan och hur vi mår. Själv är jag numera vegetarian till vardags men äter fisk då och då, och samtidigt något av en gottgris. Choklad är min stora svaghet. Får jag välja ska maten vara ekologisk, närodlad och lagad från grunden. Det finns mycket som är enkelt att laga och vi behöver rent allmänt lära oss att maten måste få ta tid.

Ur samhällssynpunkt tycker Maria att det är mycket viktigt att barnen får bra mat i skolan och att de lär sig laga mat både där och hemma. Det är också viktigt att patienter i sjukvården och människor på andra institutioner får bra mat. Här tror Maria att det bland annat behövs betydligt mer utbildning i näringslära och kost för läkare.

Övergödning, kemikalier, läkemedelsrester och mikroplaster hotar Östersjön och detta är en överlevnadsfråga för hela regionen. Det görs en hel del i positiv riktning idag, men det behövs betydligt mer och snabbare insatser. Här är de lokala politikerna en viktig nyckel, menar Göran Lindstedt som är Senior Advisor för Baltic Sea Future.

Göran Lindstedt har varit VD för ett antal stora företag och verksamheter. På senare år har han lett ett Östersjö-arbete genom Briggen Tre Kronor och stiftelsen Hållbara Hav. Man har skapat en hel del uppmärksamhet kring de här frågorna och spridit kunskaper och insikter runt hela Östersjön, bland annat med hjälp av segelfartyget Briggen Tre Kronor samt ett antal forskare och namnkunniga ”ambassadörer”. Ur den här verksamheten skapades den årliga kongressen Baltic Sea Future, som samlar vetenskapen, näringslivet, politiken och fristående organisationer.

Ekologisk balans en överlevnadsfråga

Östersjöfrågan är mycket allvarlig och omfattande, menar Göran Lindstedt. Det är inte bara en ren miljöfråga utan detta hänger också direkt ihop med ekonomisk och social hållbarhet.

– Det handlar inte bara om saker som att våra barn ska kunna bada, fiska abborre och att hundar inte ska dö av en kallsup. Att ha ett hav i ekologisk balans är en överlevnadsfråga för hela Östersjöregionen. Om vi får en havererad havsmiljö som är död, utan fisk och fågel, med algblomning och full av kemikalier, läkemedel och mikroplaster kommer både människor och företag att flytta härifrån.

Omvänt pekar Baltic Sea Future på att det finns en stor potential att vända miljö- och samhällsutmaningarna kring Östersjön till positiva möjligheter. Bland annat visar studier att 900.000 jobb skulle kunna skapas genom detta.

Övergödning från stora städer och jordbruk

När det gäller övergödningen av Östersjön beror den, enligt Göran, till stor del på mänsklig aktivitet i bland annat jordbruk och genom koncentration av stora städer. Det är viktigt att på olika sätt få stopp på inflödet av alla övergödande ämnen, anser han.

– Inom jordbruket har man genom gödsel och konstgödsel i olika former under lång tid skapat en mättnad av kväve och fosfor i marken. Allt som hamnar i marken inom Östersjöns tillrinningsområde kommer till slut ut i havsmiljön. Det gäller även plaster, läkemedel, kemikalier och tungmetaller som inte tas om hand och hamnar i marken.

Ett problem som Göran betonar är att många städer runt Östersjön, både i Sverige och andra länder, under lång tid har haft undermåliga reningsverk, och på en del håll inga reningsverk alls. Han berättar exempelvis att ett reningsverk i Kaliningrad började fungera först alldeles nyligen och i S:t Petersburg för bara tre år sedan.

Mer och snabbare ”verkstad”

På senare år har Göran Lindstedt funderat mycket på hur man kan åstadkomma snabbare förbättringar, utöver det som sker genom internationella överenskommelser men som ofta tar för lång tid att förverkliga. Han vill helt enkelt se mer ”verkstad” och snabbare förlopp. Idag finns det enligt Göran omkring 1500 reningsverk som påverkar Östersjön, och i princip alla behöver förbättras, effektiviseras eller byggas ut. Det är idag bland annat ganska dåligt ställt med den typ av rening som tar hand om kemikalier, läkemedelsrester och mikroplaster.

– En viktig nyckel är att nå lokala politiker och tjänstemän runt Östersjön, därför att de styr över investeringar i reningsverk och andra förbättringar. Detta är en central grundidé i Baltic Sea Future. Ett annat viktigt sätt att åstadkomma snabba förbättringar är allt sådant som konsumenter kan bli motiverade att göra genom kunskaper och tillräckligt starka insikter, säger Göran Lindstedt.

– Exempel på vad man som konsument kan göra är att sluta bottenmåla sin båt med giftiga färger, sluta köpa hudvårdsprodukter som innehåller mikroplaster och överhuvudtaget vara noga med att återvinna kemikalier, plaster och läkemedel som vi konsumerar i vardagen.

Regler behöver ändras

Göran anser att det finns mycket kvar att göra här i Sverige när det gäller att gå före inom EU och skärpa nationella och lokala lagar och regler. Det börjar hända en del, exempelvis vissa förbud mot fossil plast i bärkassar och engångsförpackningar.

– Jag anser att man rimligen också borde förbjuda hudvårdsprodukter som innehåller mikroplaster. I varje kommun borde man också ifrågasätta varför man använder mycket stora mängder granulat av nermalda bildäck på konstgräsplaner. Granulatet försvinner med tiden ner i marken och då fyller man bara på med mer granulat, och detta hamnar till slut i haven. Varför är det här tillåtet?

– Man räknar med att inom ett antal år kommer det att finnas mer plast än fisk i haven, och någon gång måste man börja ta till lagstiftning, regelverk och konsumentmakt för att bromsa detta.

Ett annat av Görans förslag till åtgärder är att sätta ett sista datum för när samtliga fastigheter i Sverige ska ha godkänt avlopp. Det gäller inte minst de väldigt många fritidshus som i många fall har flera decennier gamla avloppslösningar som inte längre fungerar.

Växande problem, men det görs en del positivt

Hur ser då situationen i Östersjön ut idag? Problemen kring övergödning, kemikalier, läkemedelsrester och mikroplaster hänger ihop på många sätt. Idag har de syrefattiga eller döda havsbottnarna i vårt innanhav brett ut sig till ett område som är större än Danmark. Där finns i stort sett inget djurliv.

Göran berättar också att toppredatorerna i Östersjön – exempelvis torsk, gös, lax, gädda och abborre – har minskat dramatiskt, och då ökar istället andra mindre fiskar som storspigg, mört och strömming med flera kraftigt. Dessa dammsuger havet på sin huvudföda som är djurplankton, vars huvudföda i sin tur är växtplankton. Det här blir enligt Göran en dålig spiral där växtplankton ökar, alger blommar, sjunker ner till botten och förruttnar, vilket förbrukar syret – och det ger ännu större områden av syredöda bottnar. Det här förloppet förstärks dessutom av en kemisk process i bottensedimentet som frigör mer fosfor.

– Förutom algblomningen kan man se tecken på den här utvecklingen med blotta ögat i exempelvis Stockholms skärgård. Man ser här ofta kopiösa mängder av storspigg, och det fanns inte på den nivå tidigare.

Även om det behövs betydligt mer och snabbare åtgärder tycker Göran Lindstedt att det idag görs en hel del bra saker på olika nivåer. Havsfrågorna lyfts internationellt genom att de numera utgör ett av FN:s 17 hållbarhetsmål. Han gläder sig också åt att det finns många kunniga och hängivna personer som driver de här frågorna inom svenska myndigheter och även inom regeringskansliet.

– Jag brukar ofta få frågan om situationen i Östersjön blir bättre eller sämre. Den är svår att svara entydigt på. En del saker blir bättre, en del är oförändrade och det finns delar i det här som blir sämre. Klart är att det finns oändligt mycket mer att göra och vi försöker lyfta fram goda exempel för att sedan kunna peka på vad som behöver förbättras, säger Göran Lindstedt.

I år har Södertälje kommun valt att inte använda fjädrar i sitt påskträd, eftersom de symboliserar massuppfödning och en ohållbar industri. I stället väljer man tovade och handgjorda ullägg.

Anna-Karin Hughes Cambry är landskapsarkitekt och projektledare för kommunens årliga projekt. Hon berättar att det var Djurens Rätt som fick upp kommunens ögon för det här.
– Tack vare Djurens Rätts arbete med att uppmärksamma djurs förhållanden och hur de behandlas, har vi beslutat oss för att fjädrar inte är något vi ska fortsätta använda som dekoration i offentlig miljö. De symboliserar massuppfödning med allt vad detta innebär och är en ohållbar industri. Det vill vi inte stötta och identifiera oss med.

De fjädrar som fortfarande finns i årets träd är inköpta för två år sedan och kommunen vill inte slänga bort dem då de är köpta för kommunala medel. I stället för att köpa nya fjädrar använder man nu tovade ägg av ull.
– Tack vare hjälp från en garnbutik i Järna fann jag Anna Gran (som är en del av redaktionen här på Ytterjärna Forum, reds anm), som tillsammans med mig kom fram till formen och storleken på äggen de kunde tillverka på dagligverksamheten i Mölnbo, säger Anna-Karin Hughes Cambry.

I år testar kommunen de handgjorda äggen i liten skala för att se hur resultatet blir i björken och hur väl de håller. Men förhoppningen är att kunna vidareutveckla dekorationerna kommande år. Anna-Karin avslutar:
– De tovade ulläggen känns extra fina att ha i björken. De är vackra, handgjorda konstverk, närproducerade och vi vet att ullen kommer från får som har det gott och betar på gårdar i Sörmland. De känns dessutom symboliska för Södertälje kommun i och med vårt arbete med att utvecklas till en hållbar kommun på flera olika sätt.

Vi på redaktionen vill passa på att önska alla en glad påsk!

Vi möts av det i jobbannonser, media och i sociala sammanhang: Den extroverta personlighetstypen är idealet. Man ska kunna mingla, knyta kontakter och ta plats. Man ska vara utåtriktad och pratglad och uppskatta att jobba i team. Den som är tillbakadragen, eftertänksam och kanske blyg har det betydligt svårare i samhället.

Men fler och fler berättar nu om sina erfarenheter av att vara introvert och vilka fördelar det ger. Steve Wozniack konstruerade den första persondatorn i Apple i avskild självständighet. Han sade en gång, enligt en artikel i Aftonbladet: ”De flesta uppfinnare och tekniker jag träffat är som jag – de är tillbakadragna och lever sina liv i huvudet. /…/ Jag tror inte det finns något revolutionerande som har uppfunnits i grupp.”

Susan Cain har skrivit boken Tyst – De introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns. Hon menar att den introverta definieras genom att hellre umgås med sina närmaste än i stora sällskap, att lyssna mer än att prata, ha svårt för småprat men uppskatta djupa diskussioner och att tänka efter innan man pratar.

Också Linus Jonkman har skrivit en bok i ämnet: Introvert – den tysta revolutionen. Han menar i en artikel i Chefstidningen att det finns vanliga missuppfattningar om vad det innebär att vara introvert. En av dem beskriver han så här:

”Till att börja med är de introverta fler än man tror. Drygt en fjärdedel av befolkningen, enligt forskningen. Men många har tryckt tillbaka den delen av sin personlighet för att passa in i samhällsnormen.”

Han förklarar i samma artikel att det inte handlar om hur man beter sig i en social situation, utan hur man upplever situationen.

Men enligt en artikel i tidningen Kollega går det trender i vilka egenskaper som funkar bäst i jobbsammanhang och kanske håller pendeln på att svänga. Egenskaper som noggrann och omsorgsfull har börjat dyka upp i jobbannonserna igen enligt den artikeln (som är från 2014).