Illustration: Anna Gran
30 september, 2019

Jord

Vår jordskorpa är så fint ett tyg, så sprött och tunt på sina håll och så kraftig och mustig som den kostbaraste matta på somliga platser. Det lager jord som låter träd och växter gro är som en arena för hela det vidunderliga kretslopp vi står inställda i, som ger näring via miljontals och åter miljontals små rötter till den mat vi lever av och syre till den luft vi andas.
Allt vi ser och gläder oss åt om sommaren är bara halva sanningen, halva delen av ett kretslopp. Den andra sanningen finns i jorden, i mötet mellan luftig materia i rörelse och den underliggande mineralens vilande ro. Liksom det vackra måste födas ur smärta, konstnärens höga konst ur kamp, måste grödor gro ur mörka myllan och bonden han gödslar sin åker. Det är en livets världsprincip lika sann som att i ögats svarta pupill speglas världens ljusa avbild.

Morän är Sveriges vanligaste jordart, den täcker 75 procent av landets yta och bildades när inlandsisen rörde på sig och drog med sig små och stora stenar och bitar av berggrunden. Vi har många namn för jordart och jordmån, mager jord, mullrik jord, trädgårdsjord, barrskogsjord, mineraljord, sedimentära jordar, listan kan göras väldigt lång.

Om hösten flyr livet ur det levande gröna och frukten faller till marken. Först när det blivit helt stilla i marken kan vi kalla jorden för materia för sten och mineral är mångtusenårig, komprimerad, stelnad materia. I markens organiska del, i det lager som vi kan kalla den levande fonden har vi humus i form av mull, torv, mår och dy. Humus är färsk jord som ännu inte blivit tung och kompakt, som nästan känns studsig i handen, den beskrivs som nedbrutna djur och växtdelar i förnan som inte längre går att urskilja med blotta ögat. Humus är basisk, den jord som omvandlats av brunrötesvampar och mjukrötesvampar och bearbetas av mikroorganismer och daggmaskar till en finfördelad massa.

Åkerjord med en mullhalt på 3 procent i det översta matjordslagret på 20 centimeter innehåller en blandning av organisk substans som bildas i markytan och som vi människor har blandat om med den underliggande mineraljorden som kan bestå av lera eller sand med hjälp av hacka, spade eller plog i samspel med markens levande organismer. I naturmarken är det enbart maskarna och andra markdjur som svarar för omblandningen mellan den organiska substans som ansamlas av fallande löv och vissnande växter och som dras ned av daggmaskarna och blandas med markens fasta partiklar och mullskiktet ansamlas helt på ytan.

Matjorden består av de fasta partiklarna av mineraler och mull och utrymmet mellan dem som kallas för porer och som är fyllda med luft och vatten. De fasta partiklarna består av organiskt bundna ämnen som kol, kväve, fosfor och svavel och mineraliskt bundna ämnen och spårämnen. På
partiklarnas yta är bundet för växterna tillgängliga vattenlösliga ämnen som kväveföreningar, kalium, fosfor, svavel, kalk och viktiga spårämnen. Den ständigt nedbrytande processen måste balanseras av att nya mull bildande ämnen tillförs. I marken med dess organiska substans, humusen, pågår en samverkan mellan rötter, daggmaskar, olika andra markdjur, svampar, bakterier med en uppbyggnad och nedbrytning och utbyte av näringsämnen, det finns en omfattande litteratur som beskriver detta. Artur Granstedt, forskare i biodynamiskt kretsloppsjordbruk pekar på att dessa processer förbereds i kons mage när gräs och klöverväxter ombearbetas till gödsel för grödan och till mjölk. När bonden plöjer åkern blandas den underliggande mineraljorden med det övre skiktet för en gynnsam näringsfördelning i marken.

Humuspreparatet

Om två polariteter som kan ses som ett konstnärligt och förinnerligat arbete i förhållande till jorden, kosmos och det levande handlar de biodynamiska preparaten med humus 500 och kisel 501. Om hösten grävs humuspreparatet ned i form av kogödsel i ett kohorn att långsamt och fint förmultna under den tid då det yttre livet drar in i jorden och lite gåtfullt, blir som mest levande. I samband med vårbruket grävs kohornet upp och humuspereparatet används som ett extra belivande komplement när jorden förberedas för sådd.

Kiselpreparatet bereds i jorden under sommarens aktiva månader då jorden är mera vilande och flyttar ut sin verksamhet ovan jord i luftens ljusa sfär. I själva beredningen potentieras preparatet utrört i vatten. Vattnets rörelse i två motsatta strömmar har en förbindande, mottagande gest inför alla de sfärer som en vattenvirvel kan ta emot.
Liksom bonden förädlar sitt kultiverande av jorden, målaren skolar sin blick, musikern stämmer sin gaffel och bagaren förfinar sitt bröd, kan vi kanske se en bildlig glimt av vad de biodynamiska preparaten vill tillföra, vill sammanklinga med för sammanhang för vår näring, vår mognad och växt.
Välsmakande är det bröd som fått jäsa länge och bakas med omsorg, välljudande den musik som spelas under en musas inflytande. Ja, bonden är också han en konstnär med spade i hand.

 


Källor