Illustration: Anna Gran.
14 januari, 2017

Funderingar över seendets fördjupning

Vad döljer sig i seendet? Vi kan rikta blicken kritiskt sammanpressad i koncentration mot en punkt å ena sidan och vidöppet titta stort och runt eller rent av blunda och ändå se, vi kan se utan att se, beslöja och skärma blicken. Många små muskler arbetar där för att vi skall kunna se nära och fjärran, uppe och nere, på diagonalen och långt till varje sida. Musklerna krampar om vi ser för länge på en och samma sak, de behöver hållas vid god kondition.
Är inte också ögonen en spegel som på mörka botten vänder allting uppochned? En himlaport, ett uttryck för jagets aktivitet?
Det vi tar in med vår blick under den vakna dagen bearbetas i våra drömmar om natten. En genklang av bilder förvandlas i sömntillvarons hemlighetsfulla rum. Ibland kan vi vakna till ekot av en bild, ännu synlig, processad och klar som ett budskap in i dagen. Bilden tonar bort men något har den givit oss av lätthet och sanning.

Under den mörkaste årstiden mellan julafton och Trettondagen då man sedan gammalt av menat att gränsen mellan denna världen och den övernaturliga är mer flytande än under resten av året kunde man särskilt ge akt på sina drömmar. Där de tolv heliga nätterna representerar varje natt det kommande årets tolv månader. Skriv ned de drömmar som visar sig då och låt se om inte månaden som infaller i ordningsföljden har ett tema som känns igen från de nedteckningar du gjort! När dörrar hastigt stängs och öppnas kan en flyktig glimt bli tydlig nog. En bild vill berätta något!

En gåtfull och vacker bild fick jag på nyårsdags morgon. Just när det nya året hakar i det gamla sker en kalibrering som kanske inte märks omedelbart men som uppmanar till oförskräckthet, devotion och arbete. Jag har ett berg att bestiga! Närmast en del snår att ta mig igenom, vad jag såg däruppe guppade ännu i framkallningsvätska från mörkerrummets nattliga verkstad. Dock var den lysande! Jag tror det blir ett bra år 2017!

Olav Åstesons Draumkvede Norges mest kända folkvisa från medeltiden. Det handlar om hur Olav Åsteson somnar på julafton och inte vaknar åter förrän på själva Trettondagen. Då stigar han upp och far till kyrkan och upp i prediksstolen där han sjunger ut sin märkvärdiga dröm för den häpna församlingen. Medan Olav sover bosätter sig hans själ i annheimen, auromheimen eller det hinsidige som man säger i Norge. Här uppnår han en insikt i människans öde efter döden som är få förunnat i livet. Draumkvedet har inspirerat många musiker och bildskapare genom tiderna.