Foto: Jenna Peffley.
16 april, 2018

Eko-gården som vill bli koldioxidnegativ

Idylliskt belägen utanför Nyköping ligger Lindeborgs eco retreat, som drivs av paret Lindeborg – Carl och Julia. De erbjuder retreats, kurser, föreläsningar och en lugn miljö. Men vad som skiljer dem från andra ekogårdar är deras strävan mot att bli koldioxidnegativa. Vi har pratat med Carl Lindeborg om vad det här innebär och hur de går tillväga för att nå dit.

– Tidigare jobbade jag som strategikonsult på ett amerikanskt konsultbolag. Då började jag fundera över företags roll i världen och jag tyckte att det var roligt att befinna mig i sammanhang där företag också tog ett ansvar för helheten och ville bidra positivt. Att de inte bara hade sina aktieägares bästa i åtanke utan också samhället i stort. Jag klev av konsultbolaget 2004 och har drivit egen verksamhet med det här i åtanke sedan dess, säger Carl.

Får energi av att inspirera andra

Både Carl och hans fru får energi av att inspirera sig själva och andra till bättre beslut för helheten i samhället och världen. När de för åtta år sen blev föräldrar växte deras oro för världen med tanke på att alla kurvor pekade åt fel håll. De ville göra en liten skillnad och ge ett litet bidrag till att vända situationen.

Gården erbjuder idag kurser, yogaretreats och konferensmöjligheter inom vitt skilda ämnen ämnen som ledarutveckling, ekologisk trädgårdsskötsel och hur man tar hand om sin energi. De jobbar främst med plantbaserad mat för att även där sträva efter ett så litet avtryck som möjligt. Tanken är att skapa en helhetsupplevelse, alltifrån när man sitter i ekoladan byggd av mycket naturmaterial till när man går i ekosystemen runtomkring.

– Vi skapar också spännande biotoper som är både diversifierade, vackra och hållbara. Det kan handla om till exempel en damm-miljö som vi har återställt – en damm på 200 kvadratmeter för att skapa livsmiljöer för insekter, vattenväxter och fåglar. Vi har även återställt slåtterängar där vi slår med lie, där vissa utrotningshotade insekter trivs. Och så har vi perenna odlingar där vi blandar grönsaker och fruktträd enligt ett visst system. I vår ska vi skapa en naturstig med information om de olika biotoperna för den nyfikna, berättar Carl Lindeborg.

Strävan efter att bli koldioxidnegativ

Att mänskligheten har släppt ut för mycket koldioxid är ett faktum. Det är en situation som det tar många år att bromsa och som det ser ut nu kommer det fortsätta att öka. Det räcker inte att vi blir koldioxidneutrala utan vi måste bli koldioxidnegativa – alltså plocka bort koldioxid ur atmosfären. Carl förklarar hur de gör:

– Vi fick reda på att man genom biokolproduktion, och något som kallas en pyrolysprocess, kan värma alla byggnader här på gården och samtidigt göra det på ett koldioxidnegativt sätt. Alltså stoppa tillbaka kol ner i jorden så att den blir som en kolbank. Idag har vi en anläggning i drift som räcker till alla hus här på gården. Vi har den i en panncentral.

Träden drar ner koldioxid som omvandlas genom fotosyntesen. Normalt sett när man eldar någonting så frisätter man tillbaka koldioxiden så att det blir plus/minus noll. Här tar de in biomassa från skogen i form av träpellets in i biokolmaskinen och då sker den process som kallas pyrolys.

– Mängden syre är begränsad så träpellets ligger och förkolnar långsamt som i en gammaldags kolmila. Det gör att en stor del av koldioxiden aldrig frisätts utan är bunden i kolet som kommer ut ur maskinen. Processen tar totalt tre timmar från det att man lägger in träpelletsen i maskinen tills det kommer ut som kol. Det vill man sedan få ner i jorden, där kolen håller koldioxiden bunden i tusentals år. Kolet har också en jordförbättrande effekt. I Järna vet jag att man har gjort försök att odla med biokol och i Stockholms stad planteras alla träd i en tredjedel biokol. Den koldioxid som var bunden i atmosfären är nu bunden i jorden, berättar Carl.

En företeelse som växer

Tanken om biokol har funnits i tusentals år – man har hittat terapreta-jordar i Amazonas som är helt svarta – men maskinerna som nu kommer ut på marknaden är ganska nyutvecklade. Idag får alltfler lantbruk upp ögonen för metoden, men än så länge är företeelsen i sin linda, säger Carl.

– Uppfinnarens vision är att var och varannan villa ska ha en sådan här panna i framtiden och i vissa kommuner har man en sådan här anläggning som är ansluten till fjärrvärmenätet. Det funkar extra bra på våra breddgrader där vi har mycket biobränsle och skog. Om det här växer kan det bidra till ett stort uttag av koldioxid i atmosfären. Just nu är det här den bästa metoden som finns tillgänglig och som skulle kunna göra stor skillnad.

Nästa plan för gården är att försöka koppla på Sterling-motorer på anläggningen som man kan köra rökgaserna genom för att få ut koldioxidnegativ elektricitet.

– Det är ett innovativt projekt som ligger ett par år framåt i tiden. Många dagar är det nämligen inte så kallt att hela effekten av anläggningen går åt till uppvärmning, och då skulle man kunna göra elektricitet på plats. Det hade varit väldigt kul, avslutar Carl.