Foto: Erik Olsson
8 september, 2019

När bra resultat för patienterna inte längre är det viktigaste

Nu när Stiftelsen Vidarkliniken tvingats lägga ner sin sjukvårdsverksamhet (rehabiliteringssjukhus och vårdcentral) efter ett politiskt spel i Region Stockholm kan man fråga sig hur det kunde gå så här för en så uppskattad och för patienterna så framgångsrik verksamhet. Det finns flera oroande dimensioner i det här dramat, men jag ska för enkelhetens skull här bara hålla mig till en enda. …

LÄS MER

Nu när Stiftelsen Vidarkliniken tvingats lägga ner sin sjukvårdsverksamhet (rehabiliteringssjukhus och vårdcentral) efter ett politiskt spel i Region Stockholm kan man fråga sig hur det kunde gå så här för en så uppskattad och för patienterna så framgångsrik verksamhet. Det finns flera oroande dimensioner i det här dramat, men jag ska för enkelhetens skull här bara hålla mig till en enda.

 

Inom hälso- och sjukvården finns det förvisso olika synsätt på hur vård bör bedrivas, och vad som läker människor och ger dem bättre hälsa. Men om vi för ett ögonblick bortser från alla sådana diskussioner finns det ändå en odiskutabel grundbult som borde förena och som borde väga allra tyngst – nämligen SLUTRESULTATEN FÖR PATIENTERNA. Jag vill här lyfta fram det egentligen helt självklara att det absolut inte kan finnas någonting i hälso- och sjukvården som är viktigare än just detta, givet att vården också ges på ett patientsäkert sätt. Vården finns ju till för patienterna!

Men när det gäller Region Stockholms hantering av Stiftelsen Vidarkliniken måste man tyvärr konstatera att de ansvariga sjukvårdspolitikerna den senaste tiden har låtit egna symbolfrågor och ideologi gå före faktiska resultat för patienterna. Det är riktigt oroande och mycket allvarligt.

Det man åstadkommit på Vidar Rehab (som tidigare hette Vidarkliniken och genom åren varit huvudverksamheten) är påtagligt positivt. Alla studier och patientutvärderingar, både egna och andras, visar att rehabiliteringssjukhusets vårdkoncept gav mycket bra resultat för patienterna när det gäller hälsa, livskvalitet och även ökad egen förmåga att ta ansvar för sin fortsatta hälsa. I många fall handlar det om livsavgörande resultat – ganska ofta för patienter som inte blivit hjälpta någon annanstans inom vården. Det är nog svårt att hitta en klinik i Sverige med genomgående så nöjda patienter.

Publicerade vetenskapliga studier (läs här och här) har också visat att patienter med långvarig smärta respektive utmattningssyndrom som fått vård på Vidar Rehab halverade sin användning av smärtstillande läkemedel respektive psykofarmaka, samtidigt som motsvarande patientgrupper i landstingets vård istället fick fördubblad förskrivning av sådana läkemedel. Ett högintressant resultat för både patienter och samhällets hälsoekonomi.

 

 

"...en mycket efterfrågad vårdverksamhet som visar goda patientresultat, hög patientsäkerhet och av allt att döma är samhällsekonomiskt vettig helt enkelt har stängts av."

 

 

I den logiska världen borde alla sjukvårdspolitiker, forskare och även samhällsekonomer applådera och säga att: den här vårdinriktningen verkar ju fungera bra både för patienterna och samhället – den ska vi ha kvar och utveckla och lära oss av. Så har också tongångarna från landsting och regeringar varit under många av de 33 år som Vidar Rehab funnits. Men idag har vi tydligen fått fler sjukvårdspolitiker som i praktiken tillåter sig att prioritera annat än resultaten för patienterna.

Om det nu finns något som ansvariga politiker i Region Stockholm tycker är viktigare för en rehabiliteringsklinik än att patienterna får bättre hälsa, minskad sjukskrivning och dessutom blir mindre läkemedelsberoende så skulle jag hemskt gärna vilja veta vad detta kan vara. Patientsäkerheten kan det knappast handla om i det här fallet. Det är nog svårt att hitta vårdformer som är så fria från biverkningar och vårdskador som vården på Vidar Rehab.

När de goda patientresultaten i Stiftelsen Vidarklinikens verksamheter offras i Region Stockholm görs det med svepande och grovt förenklade allmänna formuleringar om vetenskap och patientsäkerhet. Detta blir ganska bakvänt och motsägelsefullt. Det finns en hel del vetenskaplig evidens till stöd för den här vårdinriktningen, och även lång beprövad erfarenhet. Hela den här frågan handlar egentligen inte om evidens utan om andra saker, exempelvis att Sverige har fyrkantigare regelverk för naturbaserade läkemedel än många andra länder. Det handlar också en hel del om personligt tyckande hos enskilda politiker.

Det finns väldigt mycket att säga om allt detta. Men man behöver egentligen inte alls ha den diskussionen för att se hur fel det var av Region Stockholm att sänka samarbetet med Stiftelsen Vidarkliniken. Det räcker med att konstatera att en mycket efterfrågad vårdverksamhet som visar goda patientresultat, hög patientsäkerhet och av allt att döma är samhällsekonomiskt vettig helt enkelt har stängts av. Och att det främst är två politiker som nu står bakom detta, Anna Starbrink (L) och Ella Bohlin (KD).

Så kan det gå när verkliga resultat i vården inte längre är det viktigaste.

 


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.

presskontakt
Staffan Nilsson

28 juli, 2019

Dumförklara oss inte!

Läkare kallar det ”psykologisk vurpa” och politiker höjer ett varningens finger. Men vi svenska kvinnor är beredda som kanske aldrig förr att ta till oss kunskap – gammal som ny, svensk som från fjärran länder och kulturer – för att leva våra bästa liv. Det handlar handlar varken om naivitet, dumhet eller tankevurpor. Det handlar om självbevarelsedrift. Dumförklara oss för det – och ni har dumförklarat er själva.…

LÄS MER

Läkare kallar det ”psykologisk vurpa” och politiker höjer ett varningens finger.
Men vi svenska kvinnor är beredda som kanske aldrig förr att ta till oss kunskap – gammal som ny, svensk som från fjärran länder och kulturer – för att leva våra bästa liv. Det handlar handlar varken om naivitet, dumhet eller tankevurpor. Det handlar om självbevarelsedrift. Dumförklara oss för det – och ni har dumförklarat er själva.

 

Unga kvinnor som inte får hjälp, eller inte litar på att de kommer att få hjälp, av den konventionella sjukvården söker sig till komplementär och alternativ medicin.

Och det ställer till problem – för somliga politiker och vissa läkare. Kvinnorna däremot rapporterar att de mår bättre och många att de blir friska.

Det har läkare mage att kalla ”psykologisk vurpa” och politiker höjer ett varningens finger.

Men – det handlar inte om naivitet, inte om dumhet eller tankevurpor. Det handlar om självbevarelsedrift. Och tack och lov är den hög.

Vi, svenska kvinnor, vill må bra. Och för att göra det är vi beredda som kanske aldrig förr att ta till oss kunskap – gammal som ny, svensk som från fjärran länder och kulturer – för att leva våra bästa liv.

Dumförklara oss för det – och ni har dumförklarat er själva.

Det vore mycket smartare och bättre för alla parter om ni lyssnade istället.

Nu kan jag väl inte längre kalla mig ”ung kvinna”, men jag var, och när ryggen smärtade efter en vurpa (fysisk sådan, med häst) fick jag absolut NOLL hjälp av den konventionella sjukvården. Eller ja, kanske 0,1:

– Ta smärtstillande och gör sit ups, sa läkaren till mitt 17-åriga jag, som inte kunde ta sig ur sängen utan att först rulla över på magen och ta sig upp på armbågarna.

Ingen röntgen (jag stod och gick ju), ingen undersökning, ingen uppföljning, inga återbesök.

Jag kan knappt räkna alla de komplementära terapier jag vänt mig till sedan dess; naprapat, akupunktur, osteopat, kiropraktor, homeopat, kinesolog (fast just det var mer nyfikenhet än vårdbehov)… Och sjukgymnastik.

Jag har däremot hittills aldrig tagit värktabletter för min ryggskada och ja, jag kan göra sit ups numera (och ta mig ur sängen utan problem).

Min poäng: Det var inte sjukvården som hjälpte mig, det var den komplementära vården. Men mest av allt var det min självbevarelsedrift och vilja att vara frisk till varje pris.

Gudarna ska veta att jag var skeptisk till mycket – mest av allt homeopaten, som ställde ett otal frågor som kändes helt irrelevanta. Men rädslan för vad skadan – som vid det laget hade fått benämningen ”kotförskjutning” av mer än en terapeut – skulle göra med min rygg genom graviditet och förlossning var starkare än skepticismen.

När jag kom hem med för mig okända pulver i små påsar ringde jag min läkare. Detta var i London och min allmänläkare, var också min mödravård – och skulle det visa sig, en väldigt öppensinnad läkare, som just då utbildade sig i homeopati. Han förhörde sig om vad det stod på mina pulverpåsar och kunde försäkra mig om att de inte skulle skada mitt ofödda barn.

Jag kanske hade fått hjälp av sjukvården om jag kommit in på bår den där gången, om min smärttröskel varit lägre och jag hade klagat högre. Det hade kanske varit fantastisk vård – vem vet?

Men nu gick jag en annan väg och tog hand om min rygg på mitt eget sätt, utan att förkasta vare sig sjukvårdens sjukgymnastik eller den komplementära vårdens örtmediciner. Precis som horder av kvinnor gör för andra typer av medicinska problem, där de inte känner att vården tar dem på allvar. De förkastar inte – de välkomnar allt som hjälper dem att leva sina liv till dess fulla potential. De vill vara friska och ha sin hälsa och är beredda att gå utanför ramarna som satts av svenska myndigheter (och som är markant snävare än bara i vårt grannland Norge, liksom i Tyskland och Schweiz).

För mig är just det integrativ medicin.

Jag kommer dessbättre aldrig att få veta om den första naprapaten jag träffade överdrev när hon sa:

– Du måste ta hand om din rygg – annars kommer du att sitta i rullstol innan du är 35.

Det är det jag har gjort, efter bästa förmåga. Och för det tänker jag inte låta mig dumförklaras.

Maria Torshall
Redaktör

Fr v: Jonas Ludvigsson, Hanna Angerud, Kjell Asplund, Ursula Flatters och Dan Larhammar.
6 juli, 2019

Seminarium i Almedalen: Alternativ medicin – alternativ etik

Statens medicinsk-etiska råd, SMER, anordnade under årets Almedalsvecka ett seminarium på temat Alternativ medicin – alternativ etik. Temat lockade och seminariet var välbesökt, men trots den utmanande rubriken fanns det ingen konfliktyta kring etikfrågan. Att samma etikkrav ska råda oavsett behandlingsmetod tvekade ingen paneldeltagare om.…

LÄS MER

Statens medicinsk-etiska råd, SMER, anordnade under årets Almedalsvecka ett seminarium på temat Alternativ medicin – alternativ etik.
Temat lockade och seminariet var välbesökt, men trots den utmanande rubriken fanns det ingen konfliktyta kring etikfrågan. Att samma etikkrav ska råda oavsett behandlingsmetod tvekade ingen paneldeltagare om.

 

Redan i seminariets inledning hettade det ändå till mellan läkaren Ursula Flatters, Stiftelsen Vidarkliniken/VidarRehabs talesperson i medicinska frågor och Professor Dan Larhammar, för detta ordförande i föreningen Vetenskap och Folkbildning och numera preses i Kungliga Vetenskapsakademien.

 

– Du, Dan, sa Ursula Flatters, har varit en huvudmotståndare till mig och Vidarkliniken i över 30 år. Du använder i det sammanhanget din professorstitel på ett oetiskt och vilseledande sätt. När du uppträder som kritiker av antroposofisk medicin, går du utanför ditt kompetensområde (som är ett helt annat/red. anm.) och agerar i själva verket som aktivist. Då är det etiskt viktigt och riktigt att förklara för allmänheten att man i själva verket uppträder som privatperson!

Här är hela filmen från seminariet.
(Ursulas Flatters inledande anförande börjar 7:22 minuter in i filmen.)

 

Någon kommentar till det fick Ursula Flatters inte. Dan Larhammar kommenterade dock att han på KIs läkarutbildning undervisar studenterna om alternativmedicin och inte i alternativmedicin.

 

Begreppsförvirring

Kjell Asplund, som nyligen lämnat sitt betänkande om KAM till regeringen (Komplementär och alternativ medicin och vård – säkerhet, kunskap, dialog) modererade seminariet där också Professor Jonas Ludvigsson, Örebro universitetssjukhus samt Hanna Angerud, ordförande i Akupunkturförbundet medverkade.

 

Debatten kom att präglas av en viss begreppsförvirring. Dan Larhammar och Jonas Ludvigsson, valde genomgående att använda begreppet ”alternativmedicin”, som innebär patientens val står mellan antingen så kallas skolmedicin eller alternativa terapier av olika slag. Kjell Asplund talade utifrån ”KAM”–begreppet – det vill säga komplementär, alternativ medicin, alltså terapier som även kan fungera som rena komplement till den konventionella medicinen så som exempelvis akupunktur. Den antroposofiska medicinen, som Stiftelsen Vidarkliniken företräder, är integrativ, alltså en helt integrerad metod som sammanfogar konventionella och antroposofiska terapier och behandlingar i en helhetslösning under läkaransvar.

Inger Holmström

Akupunktur är den ensilt vanligaste komplementära vårdformen i Sverige.
25 juni, 2019

Var tredje svensk använder komplementär eller alternativ medicin

Var tredje svensk använder alternativ eller komplementär medicin. Och drygt tre av fyra av dessa har blivit friskare av det. Det visar en ny undersökning gjord av Novus.…

LÄS MER

 

Var tredje svensk använder alternativ eller komplementär medicin. Och drygt tre av fyra av dessa har blivit friskare av det. Det visar en ny undersökning gjord av Novus.

De vanligaste åkommorna att söka alternativ eller komplementär medicin för är, enligt undersökningen, ryggbesvär, höftbesvär och ischias (44 procent) samt värk i skuldror, axlar, händer, ben och knän (38 procent).

Den enskilt vanligaste typen av alternativ eller komplementär behandling som svenskar söker sig till är akupunktur. Hela 41 procent svarade att de sökt och fått akupunktur.
De sinsemellan relativt snarlika behandlingsmetoderna osteopati, naprapati, kiropratik och kraniosakral terapi lades ihop i en grupp och 44 procent svarade att de använt dem. Massage, bindvävsmassage, rosenmetoden och shiatsu hade 24 procent använt sig av.

Kiropraktik och naprapati har tidigare har ansetts som alternativmedicin och har tagits med i Novusundersökningen, trots att de numera är legitimerade yrken, eftersom det ännu inte finns utbildning inom högskola och universitet för dessa metoder.

 

Hälften utredda av läkare

Hälften (52 procent) av dem som sökte komplementär eller alternativ medicin (KAM) uppgav att de redan fått diagnos eller utretts av läkare inom hälso- och sjukvården då de senast sökte hjälp inom den alternativa vården.

Av dessa var fler kvinnor (58 procent) än män.

Männen hade i lägre grad fått en diagnos innan de sökte alternativmedicinsk hjälp. 46 procent av männen svarade nej på frågan om läkarutredning och diagnos innan de sökte sig till komplementär och alternativ medicin.

På frågan om varför man valde att söka alternativ eller komplementär medicin för sina åkommor svarade 24 procent att de tidigare fått hjälp av alternativmedicin, medan 22 procent svarade att de blivit rekommenderade att söka den typen av vård av släkt och vänner.
21 procent svarade att de sökte sig till alternativmedicinen eftersom sjukvården inte kunnat hjälpa dem och 12 procent att de inte var nöjda med sjukvården. Fem procent svarade att de gjort sitt val av vård för att de ville undvika allvarliga biverkningar.

Undersökningen ställde också frågor om antalet tillfällen som alternativ- eller komplementärmedicinsk vård sökts under de senaste tolv månaderna.

Elva procent hade sökt KAM flera gånger, medan fem procent sökt flera gånger och 18 procent sökt, men för längre sedan än de senaste tolv månaderna. Totalt ger detta en siffra på 33 procent av svenskarna som använder KAM, eller en av tre.

 

Färre biverkningar än skolmedicinen

Så hur har den alternativmedicinska/komplementära vården fungerat?
Frågan som ställs i undersökningen är:

Hur har den sjukdom/besvär förändrats som du senast sökte komplementär/alternativmedicinsk behandling för eller intog ett alternativmedicinskt preparat för?

Hela 65 procent svarade att de efter behandlingen var helt besvärsfria eller något bättre. 18 procent svarade att läget var oförändrat och sex procent att de mått bättre efter behandlingen, men sedan mådde sämre igen.

Bara två procent svarade att de mådde något eller mycket sämre efter behandlingen.

Svaren är intressanta att jämföra med svaren på frågan om biverkningar:

Undersökningen visar nämligen också att två procent upplevt biverkningar av den komplementära/alternativa medicinen – medan 13 procent upplevt biverkningar av skolmedicin.

I undersökningen ställdes inte bara frågor om eget bruk av alternativ eller komplementär medicin utan också frågor om attityder till rätten att välja vård för såväl sig själv som för sitt barn.

 

Vill ha rätt att välja vård

Frågan som ställdes var: Anser du att det är patienten själv, oberoende av diagnos eller besvär, som har rätten att själv bestämma vilken behandlingsform han eller hon vill ha. Alltså har rätt till valfrihet att välja en komplementär/alternativmedicinsk behandling, antingen enbart eller som ett komplement till den vanliga vården? (Utgå från att patienten är myndig och kan ta ansvar för sina beslut.)

På denna svarade hela 72 procent ett entydigt ja. Av kvinnorna var det ännu fler, 79 procent, som svarade ja.

Bara 16 procent svarade nej på frågan ovan och bland dessa var män i åldern 30-49 år överrepresenterade (20%). (12 procent svarade vet ej på frågan.)

60 procent anser att föräldrar ska ha rätt att välja komplementär eller alternativmedicinsk behandling för sina barn om det inte är akut eller gäller livshotande sjukdomar.

Bland dem som själva har intagit eller fått alternativ medicin eller behandling är stödet  för föräldrarnas rätt att fatta ett sådant beslut starkare – 70 procent anser att föräldrar ska ha rätt att välja ­vård för sina barn – medan motsvarande siffra för dem som själva inte använt sig av alternativ eller komplementär medicin var 51 procent.

Undersökningen genomfördes av Novus på uppdrag av Svenska Föreningen för Vetenskaplig Homeopati och utfördes under 12–18 april 2019. Resultatet baserar sig på svar från 1140 personer (57 procent av de totalt 2000 personer som tillfrågades, vilket enligt Novus är en hög svarsfrekvens)

 

Maria Torshall
Red.

11 januari, 2019

”Gör som Norge – öppna upp för mer helhetssyn i vården”

Den norska sjukvården har betydligt större möjligheter än den svenska att samarbeta med terapeuter som ger komplementära behandlingar. Ett viktigt steg i Norge var att olika yrkesgrupper i en bred utredning helt enkelt lärde sig mer om olika vårdformer och därefter kunde enas kring ett förslag till politikerna. Samarbetet i norsk sjukvård ger idag mer helhetssyn på patienten och gör att fler patienter lättare kan få rätt hjälp, anser Stina Helmersson som beskriver det norska exemplet i en ny bok.…

LÄS MER

Den norska sjukvården har betydligt större möjligheter än den svenska att samarbeta med terapeuter som ger komplementära behandlingar. Ett viktigt steg i Norge var att olika yrkesgrupper i en bred utredning helt enkelt lärde sig mer om olika vårdformer och därefter kunde enas kring ett förslag till politikerna. Samarbetet i norsk sjukvård ger idag mer helhetssyn på patienten och gör att fler patienter lättare kan få rätt hjälp, anser Stina Helmersson som beskriver det norska exemplet i en ny bok.

Stina Helmersson är journalist, författare och föreläsare och boken hon nu släppt heter Hälsovinsten – den norska hälsovågen.

– Över hälften av befolkningarna i både Norge och Sverige använder redan komplementära vårdmetoder som massage, akupunktur, kiropraktik, mindfulness med mera. Jag vill visa att även den svenska sjukvården på ett patientsäkert sätt skulle kunna öppna upp mer för detta, ungefär som man gjort i Norge.

Stina Helmersson tycker det är anmärkningsvärt att man inom sjukvården i Sverige är så mycket mer försiktiga med detta. Hon pekar på att det finns väldigt stora folksjukdomar och kroniska sjukdomar som är utbredda folkhälsoproblem och där det finns väldigt mycket positivt att hämta från den komplementära medicinen.

Bredare samarbete tillåtet

En viktig skillnad mellan Sverige och Norge är, enligt Stina, att det enligt lag sedan 14 år tillbaka är tillåtet för norsk legitimerad sjukvårdspersonal att samarbeta med komplementära och alternativa terapeuter utan att riskera att bli av med sin yrkeslegitimation. Norsk sjukvårdspersonal kan också själva vidareutbilda sig inom komplementära metoder och använda den kunskapen. Men man måste samtidigt ha en öppenhet och kunna motivera vad man gör. Och har patienten någon allvarlig sjukdom ska terapeuter ha dialog med läkare om det. I Norge är komplementära behandlingar också ofta momsbefriade och avdragsgilla.

– Allt det här handlar om att stärka patienternas valfrihet och möjlighet att kombinera olika behandlingar. Då är det inte minst viktigt att man som läkare har ett hum om vad olika alternativ innebär, säger Stina Helmersson.

Stina Helmersson. Foto: Ewa Stackelberg

Mer direkt samarbete kring patienten

Hon berättar också att det i Norge visserligen fanns vissa farhågor om att en del patienter skulle undvika att söka vanlig sjukvård om komplementär medicin blir mer tillgänglig. Men hon menar att den oron efter några år har visat sig vara obefogad.

Stina Helmersson ger exempel på hur samarbetet i sjukvården idag kan se ut i delar av den norska primärvården. Det finns vårdcentraler som har många olika professioner, både skolmedicinska och komplementära. Förutom allmänläkare och sjuksköterskor kan det exempelvis finnas utbildade terapeuter inom akupunktur, kinesisk medicin, psykologisk expertis osv. De olika professionerna samarbetar och vet vad de andra kan.

– På en vårdcentral jag besökte tyckte alla att det var väldigt bra att man kunde samarbeta direkt på plats kring patienten. Det gav breda kunskaper och perspektiv på hälsa och det gick snabbare för patienten att få hjälp. Man kunde exempelvis först säkerställa att patienten inte har någon livsfarlig sjukdom för att sedan gå igenom livssituation, kost med mera och kanske börja med en lämplig komplementär behandling istället för att medicinera direkt. Om det inte var tillräckligt kunde man sätta in lite tyngre behandlingar, berättar Stina Helmersson.

Mer kunskaper ledde till enighet

För att sådant samarbete ska bli verklighet är det viktigt att olika vårdprofessioner och specialister vet någonting om vad andra specialister och terapeuter gör. Att Norge har fått en inställning och lagstiftning som är mer öppen till komplementär vård jämfört med Sverige beror delvis just på att man utbytt kunskaper.

På politisk nivå började det med att man ville möta den norska befolkningens önskemål om att få tillgång till komplementära behandlingar även inom den vanliga vården (vilket är ett önskemål som även finns i Sverige). En utredning tillsattes för att se hur man skulle öppna upp för detta. I utredningen fanns en kommitté med mycket stor bredd av vårdprofessionella och annan kompetens. Förutom läkare och sjuksköterskor var det specialister inom komplementära metoder, farmaceuter, forskare, antropologer, sociologer, statsvetare med flera. Till en början hade man inom kommittén mycket olika syn på sakfrågan.

– En viktig del i utredningen var att de här specialisterna även fick som uppgift att sätta sig in i de olika områden som de själva inte var insatta i. Det hela blev lite av en utbildning och detta bidrog till att man kunde komma fram till ett nästan enhälligt förslag till Stortinget om hur man skulle öppna upp mer för komplementära metoder i vården. Bredden i den här kommittén var också viktig för att få fram en stabil lösning och lagstiftning, säger Stina Helmersson.

 

"Jag vill visa att även den svenska sjukvården på ett patientsäkert sätt skulle kunna öppna upp mer"

 

Mer kunskaper är tydligen en väg framåt när det gäller att åstadkomma bredare samarbete i sjukvården. Stina menar att det finns många inom skolmedicinen som är öppna för att ta till sig kunskaper från den komplementära medicinen, medan andra är mer kunskapsresistenta. Hon tror att det tidigare inte har varit så stor skillnad på hur sjukvårdspersonalen i Norge och Sverige sett på detta. Men efter utredningen och lagstiftningen år 2004 blev fler i Norge positiva, och många som redan tidigare varit positiva kunde öppet visa det.

Krav som gynnar läkemedelsindustrin

– Att det, trots stora likheter i övrigt, finns betydande skillnader mellan Norge och Sverige när det gäller komplementär vård tror jag har flera orsaker. Delvis kan det bero på vilka personer som har fattat besluten och vad de har för inriktning. Sådana strukturer är inte så lätta att se, säger Stina Helmersson.

Vinjar Fønnebø är en norsk professor i förebyggande medicin med bland annat WHO-uppdrag och är en av många som intervjuas i Stina Helmerssons bok. Han säger att man i Norge tolkar lagtexten mer öppet än man hittills gjort i Sverige och att det svenska motståndet mot alternativ medicin påminner om debatten man hade i Norge för 25 år sedan. Som bakgrund pekar han också på att framhävandet av den evidensbaserade medicinen och dess krav på bland annat blindtester från början var en sund reaktion och rörelse som uppstod på 1970-talet. Men detta har utvecklats till något som i vissa länder helt har tagit över styrningen av all medicin och behandling. Kontroller och studier läggs upp på ett sätt som framför allt passar för att undersöka skolmedicinens läkemedel och det har i sin tur, enligt Vinjar Fønnebø, främst gynnat läkemedelsindustrin. Han menar att det är väldigt få aktörer som har resurser att åstadkomma godkända randomiserade studier och han anser att man noga måste tänka igenom hur icke-farmakologiska behandlingar kan utforskas och värderas på ett sätt som tillfredsställer kraven på dokumentation.

Stina Helmersson konstaterar att det finns ett behov av olika former av terapier och behandlingar för kropp och själ. Hon anser att ett bredare samarbete och mer helhetssyn på hälsa inom den svenska sjukvården skulle få positiva effekter på både folkhälsan och samhällsekonomin. Hon tror också att det skulle kännas mer meningsfullt för de som arbetar i vården.

– Inom svensk sjukvård behöver vi öppna upp mer och inte vara så rädda för komplementära och traditionella metoder, som ju är stora i världen sedan länge. Sjukvårdspolitiker och sjukvårdspersonal behöver lära sig mer om det, och komplementära terapeuter behöver lära sig mer om skolmedicin. Det gäller att vara öppen och lite fri från sina egna övertygelser och åtminstone se sig omkring på hälso- och sjukvårdsområdet, säger Stina Helmersson.

 

Fotnot. Ljusakupunktur (stora bilden) med ultraviolett ljus (singulett oxygen), utvecklades av svenske forskaren Tony van der Valk i Göteborg under 1980-1990-talen. Metoden användes av bland andra den norske läkaren Vilhelm Schjelderup (som startade Norska läkares förening för akupunktur 1980). Schjelderup genomförde en forskningsstudie på 130 astmasjuka barn som inte fick hjälp inom ramarna för den skolmedicinska sjukvården. Schjelderup presenterade sin studie med mycket goda resultat – hela 80 procent av barnen blev helt bra eller betydligt bättre – vid en läkarkongress i Edinburgh 2002. Numera använder bl a terapeuten och akupunktören Susan Thorkildsen ljusakupunktur vid sin klinik i Oslo.

Stina Helmerssons nya bok Hälsovinsten – den norska hälsovågen finns i bokhandeln, bland annat på Adlibris och Bokus.
presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson

19 november, 2018

Skrämmande syn på patienter i en läkarenkät

Patienter har alltmer förvandlats från subjekt till objekt och läkararbetet har blivit mer instrumentellt, anser överläkare Herman Holm i en debattartikel i Dagens Medicin. Han pekar på att mötet mellan läkare och patient inte sällan sker via olika frågeformulär och att patienten som människa hamnar i bakgrunden. I artikeln lyfter han fram ett skrämmande exempel på denna utveckling.…

LÄS MER

Patienter har alltmer förvandlats från subjekt till objekt och läkararbetet har blivit mer instrumentellt, anser överläkare Herman Holm i en debattartikel i Dagens Medicin. Han pekar på att mötet mellan läkare och patient inte sällan sker via olika frågeformulär och att patienten som människa hamnar i bakgrunden. I artikeln lyfter han fram ett skrämmande exempel på denna utveckling.

Det gäller en enkät till 6000 läkare, från Statistiska Centralbyrån på uppdrag av Karolinska Institutet, där man undersöker läkares uppfattning om patienter som är aktuella för sjukersättning. Här finns en beskrivning av en påhittad patient som läkarna ska bedöma, men som helt tycks sakna patientens perspektiv. Enligt Herman Holm skulle det hela kunna handla om en veterinär­medicinsk beskrivning av en deprimerad, krävande och aggressiv hund.

Den knapphändiga beskrivningen av patienten ”Johanna 47 år” som har återkommande depressioner innehåller en historia av sjukhusvistelser, medicinering, ETC-behandling (el-behandling), biverkningar, sjukskrivning, arbetsförmedling osv. En pikant detalj i beskrivningen är att ”Johanna i sitt sätt kan vara krävande, oförskämd och ibland aggressiv”.

Men Herman Holm konstaterar här att vad patienten själv vill och hur hon själv beskriver sin situation lyser med sin frånvaro, liksom grundläggande saker som vilket arbete hon haft, eventuella utlösande händelser, alkoholvanor, annan hälsa med mera. I formuläret tillfrågas läkarna ändå exempelvis om patienten borde ha sjukpenning, om de tror hon överdriver sina symptom, om de är självförvållade etc.

Herman Holm pekar på att det här visserligen inte är kliniskt arbete utan ett försök till kartläggning av läkares uppfattningar. Men han ifrågasätter hur det här ska kunna ge en relevant bild av läkarkårens åsikter. Det han tycker är mest obehagligt är att det är den objektiverade människosynen i beskrivningen av Johanna som är själva utgångspunkten.

I debattartikeln påminner Herman Holm om något som Hippokrates sagt:
”Det är viktigare att veta vilken slags människa som har en sjukdom, än vilken slags sjukdom en människa har.”

I det hela ser det ut som att vi har glömt hans fokus på människan.

presskontakt
Text: Red/Staffan Nilsson

Källor

Dagens Medicin

Annika Dopping ledde Politikersamtal om framtidens komplementära integrativa vård under läkaransvar
4 september, 2018

Sjukvårdspolitiker i Stockholm: Det behövs mer kunskaper om komplementär medicin

Den svenska sjukvården behöver utvecklas. Det behövs mer kunskaper om komplementär medicin, mer fokus på hela människan och större öppenhet för metoder och arbetssätt som är hälsoekonomiska, men som ännu i stort sett inte erbjuds till patienterna i vårt land. Det är några exempel på vad som kom fram under ett seminarium och panelsamtal nyligen med politiker i Stockholm Läns Landsting och en rad experter.…

LÄS MER

Den svenska sjukvården behöver utvecklas. Det behövs mer kunskaper om komplementär medicin, mer fokus på hela människan och större öppenhet för metoder och arbetssätt som är hälsoekonomiska, men som ännu i stort sett inte erbjuds till patienterna i vårt land. Det är några exempel på vad som kom fram under ett seminarium och panelsamtal nyligen med politiker i Stockholm Läns Landsting och en rad experter.

Seminariet ägde rum i Kulturhuset i Stockholm och leddes av Annika Dopping. Hon började med att konstatera att jämlik vård inte betyder samma vård åt alla, eftersom vi människor är olika. Många patienter frågar efter komplementär medicin, men för läkare i Sverige finns inga krav på kunskap om detta område och inte heller krav på kompetensutveckling generellt, vilket man har i många andra länder.

Komplementär medicin, eller integrativ medicin, bygger på en kombination av etablerad skolmedicin och beprövade, patientsäkra komplementära vårdformer. Exempelvis osteopati, naprapati, kiropraktik, massage, naturmedicin och akupunktur.

Del 1

Del 2

 

Stort patientintresse och bra resultat

Daniel Olsson, analytiker på Priority, berättade om en Novus-undersökning som visar att cirka 60 procent av läkarna i Sverige får frågor minst en gång i månaden från sina patienter om komplementär medicin. 65 procent tror att patienterna skulle uppskatta om de hade vidareutbildning om komplementär medicin, men lika stor andel av läkarna tror att deras kollegor och arbetsgivare har låg acceptans för komplementär medicin. Man uppfattar alltså stort intresse hos patienterna, men lågt intresse hos kollegor. Enligt en annan jämförande analys med länder som Tyskland, Frankrike och Schweiz har patienter i Sverige betydligt mindre frihet att välja inriktning i sin egen vård trots att vården kostar oss ungefär lika mycket via skatter eller obligatoriska socialförsäkringar.

 

Therese Leijonhufvud från försäkringsbolaget EuroAccident.

När det gäller inställningen till komplementär medicin sa docenten och forskaren Torkel Falkenberg att det finns en del oinformerade skeptiker, men också okritiska entusiaster – och att båda grupperna kan vara lika svåra. Han menar att forskningen däremot ska ha en balanserad syn på detta. Mycket i vården handlar om omvårdnad, inte bara att bota sjukdomar, och man bör titta på och använda pragmatiska lösningar och inte bara randomiserade kliniska prövningar. I USA har alla stora sjukhus integrativa vårdavdelningar som erbjuder yoga, taktil massage med mera. Hälsoekonomin är en viktig fördel. Komplementär medicin är lönsamt på många håll och därför används det. Torkel Falkenberg berättade bland annat om en studie som visade att patienter till läkare som har kunskaper om komplementär medicin uppvisade upp till 30 procent lägre kostnader och även lägre dödlighet. Han pekade också på att det sker en stark utveckling inom komplementär medicin och att det gäller att hänga med i den.

Ett exempel på viktiga resultat som komplementär medicin kan bidra med har visat sig i omfattande svenska registerstudier som Torkel Falkenberg lett. Här jämfördes läkemedelsanvändningen för patientgrupper före och efter behandling hos Vidarkliniken (numera Vidar Rehab) respektive hos vårdgivare inom landstinget i Stockholm. För Vidarklinikens patienter minskade läkemedelsförskrivningarna kraftigt, medan den i stället ökade kraftigt för patienter i landstingets vård. Man såg liknande resultat för både smärtpatienter och patienter med kronisk stress.

Viktigt bli sedd som människa

Karin Björkegren Jones, författare och f.d. cancerpatient, berättade om sina erfarenheter från sjukvården, på ett sätt som berörde flera av politikerna på plats. Efter en tuff cancerbehandling fick hon bland annat hjärtsvikt och ordinerades då bara mer mediciner mot det. Hon är inte alls emot skolmedicin, men insåg risken för ytterligare biverkningar och hittade då andra vägar att själv bota sin hjärtsvikt. Hon berättade att ingen i vården pratade om biverkningar, eller livslust – att hon kände sig mycket ensam och minns varje hand som tog på henne. Det behövs hjälp med det psykologiska i en sådan här situation, men det får man inte, man blir inte sedd, menar Karin. Hon kom så småningom till Vidarkliniken för rehabilitering, vilket hon tycker var fantastiskt, och hon anser att det är fruktansvärt att den möjligheten har tagits bort för patienter i Stockholms län.

Linn Rönne, sjuksköterska på nuvarande Vidar Rehab och magister i folkhälsovetenskap, pekade på vikten av ett salutogent (hälsoinriktat) perspektiv på vården. Mycket handlar om omvårdnad, att bli sedd som människa, men miljön har också betydelse. Hon menar att det finns önskan från patienter om mer kompetens om komplementär medicin hos vårdpersonal. Det finns inget motsatsförhållande i detta. De här perspektiven är hörnstenar i vårdvetenskapen. Vårdande är också en färdighet man har som yrkesperson, en läkekonst där kunskaper och visdom vävs ihop. Linn Rönne pekar på vikten av att patienten blir sedd som fysisk, social och själslig människa. Och då behöver man finnas i en organisation som har förutsättningar att arbeta på det sättet. Det har alltid funnits efterfrågan på sådan vård, menar hon.

Rehnqvist kritiserade läkare och politiker

Efter att de flesta i politikerpanelen på olika sätt uttryckt att bemötandet av patienterna etc är viktigt, påpekade Nina Rehnqvist, professor och f.d. ordförande i SBU, att allt detta om att vi ska bry oss om människan egentligen står i Hälso- och sjukvårdslagen. Hon sa här också att hon är besviken på läkarna. Legitimation innebär ett personligt ansvar – om man ska följa lagen ska man ta reda på patientens behov. Men mycket fokus ligger på att följa systemet med ”pinnar” istället för att se hur det går för patienten.

Nina Rehnqvist riktade också kritik mot politikerna: Politiker ska följa upp vad de får för pengarna, men ni har inte varit tillräckligt bra på det – ni frågar om pengarna, men ni frågar inte om kvalitet. Det handlar här både om hårda mått och hur patienterna mår, sa hon. Hon pekade också på möjligheten att ge skräddarsydda mediciner och råd. Läkekonsten finns fortfarande. Och det finns inget bra skäl att inte kräva kompetensutveckling av läkare. Nina Rehnqvist sa att det inte får fortsätta vara som det är i vården idag, och att det är bråttom. Man behöver ge vården mer frihet. Man ska vara överens om vart man ska komma och följa upp det. Ha en plan för varje patient, och om patienten och vården är oense får man kalla in någon som kan avgöra tvistefrågan. Om man har den typen av kommunikation går allt mycket smidigare.
Politikerna kan kräva det här, menar hon.

Daniel Olsson redogjorde för kraven på läkares kompetensutveckling i olika länder.

Mer förebyggande vård

Ralf Sundberg, docent och ordförande för Läkarföreningen för integrativ medicin, gav även han några råd till sjukvårdspolitikerna. Gårdagens sjukvård handlade om skador och infektioner etc, men vi är nu i en ny fas av metabola syndrom, diabetes, högt blodtryck med mera. Politiker behöver tänka mer på preventiv medicin. Bland annat behövs bättre råd till folk om vad som är bra nutrition, och då inte de råd som Livsmedelsverket ger, som han menar gör detta på uppdrag av industrin (via finansiering från industrin / reds anm). Ralf Sundberg har tidigare även skrivit en bok om forskningsfusk inom kost- och läkemedelsindustrin och gav på seminariet exempel kring effekter av läkemedel. Bland annat att många läkemedel har effekt på bara 1 av 100 människor och att alltför många därför medicineras utan verkan. Han pekade också på hur man inte är tydliga med skillnaden mellan absolut och relativ riskminskning som ett läkemedel ger. En risk som minskar från 1,4 procent till 1 procent kan framställas som en 40-procentig riskminskning. Han tog också upp läkemedelsgruppen statiner som de flesta läkare har stort förtroende för, men som enligt forskning inte reducerar dödligheten av infarkter.

Peter Martin, läkare och grundare av FunMed AB, talade om funktionsmedicin där man fokuserar på de underliggande orsakerna till sjukdom och ohälsa. Han beskrev dagens vårdparadigm som ”one ill – one pill”, exempelvis högt blodtryck = en medicin. Men 85 procent är epigenetik – dvs hur vi lever kan förklara sjukdomarna. Han menar att mag-tarmkanalerna är det viktigaste, och att vi har glömt bort det. Där sitter 75 procent av immunförsvaret. Peter Martin pekade på att läkare inte kan någonting om nutrition och att sjukvårdssystemet är fullständigt underpresterande för kroniska sjukdomar. Inom funktionsmedicinen ser man kroppen som ett komplext integrerat nätverk och arbetssättet blir också förebyggande mot sjukdom. Prevention menar han är den stora bristen i den konventionella sjukvården. Han tror att funktionsmedicin kommer att slå igenom snabbt och om vi inte gör något kring det i vården kommer folk att söka sig till detta i andra länder. Peter Martin tror att vi kan få världens friskaste befolkning i Sverige om vi får fart på funktionsmedicin.

Det är dags att släppa prestigen och rädslan inom vården, sa Therese Leijonhufvud, som är produktchef sjukvård på försäkringsbolaget Euro Accident. Hon menar att människor är olika och för att kunna personanpassa lösningar behöver man lyfta blicken. Det finns en massa olika modeller för att gå framåt och för att må bra, men det är väldigt få som tittar på helheten och grundorsaker. Försäkringsbolaget har många olika kompetenser i sitt nätverk och eftersom bolaget själva bestämmer hur man ska arbeta kan man se pragmatiskt på det hela. Therese Leijonhufvud pekar på att ohälsa kostar i smärta och lidande, men också att det kostar för försäkringsbolaget, för arbetsgivare och för Sverige. Det hon önskar av den svenska vården framöver är att man öppnar upp och ser vad som finns och vad som fungerar.

Landstingspolitikerna i Stockholm fick en uppdatering i komplementär vård och omsorg.

Så här sa politikerna

De flesta sjukvårdspolitikerna i panelen verkade ta till sig av det man fick höra från experter, profession och patient kring komplementär medicin. De flesta uttryckte att det finns behov av att förbättra vården och att det är viktigt att vårdpersonal har mer kunskaper om komplementär medicin. Politikerna visade ett positivt lyssnande, men de var också försiktiga i sina uttalanden. Det parti i Stockholms Läns Landsting som brukar uttrycka mest öppen inställning till komplementär medicin är Miljöpartiet.

Här följer korta, redigerade axplock av vad respektive politiker sa vid olika tillfällen under seminariets gång (texten nedan ska inte tolkas som citat):

Landstingsråd Marie Ljungberg Schött (M):
Det är viktigt att vara delaktig i forskningen om komplementär medicin. Det ska fungera för patienten, sedan ska det passa in i våra system. Det finns mycket vi skulle kunna göra bättre. Jag tycker vi har bra vård, men vi ska bejaka möjligheter att utveckla sjukvården. Jag lyssnar mycket på forskare om att se helheten. Vi behöver få psykiatrin och resten av vården att fungera bättre ihop.

Landstingsråd Gustav Hemming (C):
Med den här typen av resultat (se Torkel Falkenberg studie ovan) har man en viss evidens. Det är viktigare att en metod fungerar än varför den fungerar. Människor är individer och det finns ett starkt samspel där. Vi har stora utmaningar i vården, det finns en attitydutmaning och det handlar om att lära och systematisera och även tillåta en mångfald. Resursfrågan är också viktig. Det finns metoder som fungerar,men som är svåra att få fram i vården. Vi politiker har ansvar för att våra förvaltningar har kompetens att avgör sådant.

Oppositionslandstingsråd Dag Larsson (S):
Det finns behov av kompetensutveckling hos professionen. Svensk sjukvård har bra resultat internationellt sett, men är usel på bemötande. Vi har en stor demografisk utmaning, pressad personal tvingas ofta ta till dåliga lösningar. Det är ett vårdsystem som behöver reformeras. Jag är orolig för utmaningarna vi står inför. Om vi bara betalar för läkemedel etc kommer det inte fungera. Vi måste betala för förebyggande insatser för att klara detta. Hälso- och sjukvård ska inte bara handla om att skriva ut medicin. Skolmedicinen måste självklart utvecklas och samtidigt ha stora krav gentemot både kvacksalvare och läkemedelsindustrin.

Oppositionslandstingsråd Susanne Nordling (MP)
Att vårdpersonal har kunskaper om komplementär medicin är viktigt. Det blir patientsäkert. Idag har vi mycket kroniska sjukdomar, det behövs mer personcentrerad sjukvård och då påverkas förutsättningarna för vården. Vi bör bejaka det friska i människan. Den psykiska hälsan får ofta stå tillbaka för den fysiska idag, där finns utvecklingspotential. Vi kan inte bränna ut planeten och inte heller människor. Vi (MP) vill hitta olika möjligheter för avtalsformer, just nu är detta för strömlinjeformat. Vi vill öppna för vårdverksamheter med värdegrund för att läka människor.

Catarina Wahlgren (V):
Det är viktigt med kunskaper om komplementär medicin. Jag har hört mycket positivt om Vidarkliniken/Vidar Rehab från patienter, men det i sig räcker inte för politiska beslut. Siffror om exempelvis minskad läkemedelsanvändning osv (se Torkel Falkenbergs studie ovan) är viktiga. Det behövs mer jämställd vård med kvinnors perspektiv. Vidarkliniken/Vidar Rehab kan vara bra för många och vi kan behöva ta till oss det i landstinget.

Dan Kareliusson (SD):
Komplementär vård är mer accepterat i andra länder. Det behövs mer information och utbildning om detta inom professionen. Helheten hos människan är det avgörande, där har vi i landstinget problem jämfört med exempelvis Vidarkliniken/Vidar Rehab. Bara det att patienter får byta läkare så ofta är illa. Omhändertagandet är avgörande, vi brister där, det handlar om kropp och själ. Vården har också en stressig situation.

Margaretha Åkerberg (KD): 
Kunskaper om komplementär medicin behövs. Jag är öppen för de här diskussionerna. Forskning är viktigt. Medmänsklighet har också stor betydelse. Jag efterlyser resultat. Vi borde ta kvalitetsregister mer ad notam.

Jan Liliemark (L):
Som politiker kan vi inte ta ställning till varje form av terapi. Det är viktigt att använda skattepengarna på bästa sätt och vi måste prioritera hårt i framtiden pga en demografisk tsunami som är på väg. Det är glädjande att det kommer studier inom komplementär medicin, men vi politiker kan inte bedöma dessa. Det måste andra göra. Psykosocialt omhändertagande är viktigt, där finns det förbättringsutrymme i sjukvården.

 

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson

27 augusti, 2018

Politikerutfrågning och manifestation för den komplementära vårdens framtid

I dag vänder sig fler och fler utanför vården till alternativa metoder som kanske inte är så patientsäkra. Hur kan man integrera vissa alternativa metoder för att utveckla och komplettera dagens vård så att den blir mer patientsäker? På tisdag 28 augusti är det utfrågning av de politiska partierna och manifestation i Stockholm med anledning av den komplementära vårdens framtid.…

LÄS MER

I dag vänder sig fler och fler utanför vården till alternativa metoder som kanske inte är så patientsäkra. Hur kan man integrera vissa alternativa metoder för att utveckla och komplettera dagens vård så att den blir mer patientsäker? På tisdag 28 augusti är det utfrågning av de politiska partierna och manifestation i Stockholm med anledning av den komplementära vårdens framtid.

Huvudarrangören till dagen är #ValfriVård, ett facebookinitiativ som vill verka för patientsäker komplementär vård och som startats av Siri Lundström.

– Vi bjuder in till panelsamtal mellan de olika partierna om vården inom Stockholms Läns Landsting. Representanter från alla partier kommer och vi hoppas att de vill profilera sin ståndpunkt inför valet. Efteråt blir det manifestation på Sergels torg, mitt i Stockholm.

Önskan är att öppna upp samtalet kring den komplementära vårdens framtid i Sverige, dvs en kombination av skolmedicin och komplementär vård för patientsäkerhet och bästa resultat.

– Jag hoppas att så många som möjligt tar sig tid att komma. Speciellt så här inför valet. Det är enormt viktigt att visa att det faktiskt är en mänsklig rättighet att bestämma över sin egen kropp. Hittills har vi fått mycket positiv respons från olika håll, men nu är det upp till folk att faktiskt komma också, uppmanar Siri.

Under panelsamtalet kommer Annika Dopping att vara moderator för åsiktsutbytet, och förutom partiernas olika representanter kommer bland annat Nina Rehnqvist, professor och f.d. ordförande SBU (Statens Beredning för medicinsk och social Utvärdering) att finnas på plats. Alla är välkomna att delta, men samtalet i Kulturhuset har begränsat med platser och kostar 50 kr. Manifestationen är gratis och öppen för alla.

För hela deltagarlistan se eventet på Facebook. Debatten kommer att spelas in och publiceras, men visas inte på TV.

Övriga arrangerar av dagen är Stiftelsen Vidarkliniken, Svenska Osteopatförbundet, Läkarföreningen för Integrativ vård (LIM) och Riksföreningen för metabol hälsa.


30 juni, 2018

Almedalsseminarium: Vad är evidens – egentligen?

Begreppen ”evidens” och ”evidensbaserad medicin” används ofta i den politiska vårddebatten. Men vad står begreppen för egentligen och vilka olika perspektiv är viktiga att ha med när man diskuterar evidens? Famna - Riksorganisationen för idéburen välfärd - arrangerar i år ett almedalsseminarium för att reda ut den frågan. …

LÄS MER

Begreppen ”evidens” och ”evidensbaserad medicin” används ofta i den politiska vårddebatten. Men vad står begreppen för egentligen och vilka olika perspektiv är viktiga att ha med när man diskuterar evidens? Famna – Riksorganisationen för idéburen välfärd – arrangerar i år ett almedalsseminarium för att reda ut den frågan.

Hur säkerställer man att forskningsrapporter, läkarens kunskap och erfarenhet samt patientperspektivet samverkar i bedömningen av vad som faktiskt är “evidensbaserad medicin”?

Panelen i Almedalen består av representanter för SBU, läkarprofessionen och patientsidan. Seminariet kommer att filmas och läggas upp i närtid på vår facebooksida. Du som är i Almedalen kan följa seminariet på plats på Strandgatan 26, onsdagen den 4/7 mellan 13:15-14:45.

Läs hela programmet här.