Regeringen gick nyligen ut med en handlingsplan för sin livsmedelsstrategi, med starkt fokus på ökad produktion, export och lönsamhet. Samtidigt finns där också ett mål för ökad ekologisk produktion i Sverige. Men handlingsplanen saknar de konkreta åtgärder som krävs för att detta mål ska bli verklighet och den är även helt otillräcklig för att vi ska kunna nå klimatmålen och rädda Östersjön. Det menar Artur Granstedt som är docent i ekologiskt lantbruk och koordinator för Östersjöprojektet BERAS.

Regeringens syfte med livsmedelsstrategin, som även alliansen står bakom, är ”att öka produktionen, bidra till en konkurrenskraftig livsmedelskedja, öka sysselsättningen, exporten, innovationskraften och lönsamheten samtidigt som relevanta miljömål nås”. I den lite mer specificerade handlingsplanen finns bland mycket annat ett inriktningsmål för det ekologiska – 30 procent av jordbruksmarken ska odlas ekologiskt år 2030 och 60 procent av den offentliga livsmedelskonsumtionen ska då också vara ekologisk. De målen har dock inte alliansen ställt sig bakom.

Inga konkreta åtgärder

I handlingsplanen finns egentligen inte några skarpa åtgärder för ökning av ekologisk produktion och konsumtion. Jordbruksverket får i uppdrag att ta fram en åtgärdsplan i samverkan med andra parter.

Flera organisationer, exempelvis Ekologiska Lantbrukarna, Naturskyddsföreningen och Krav, är försiktigt positiva till att det nu finns mer av ett politiskt mål för det ekologiska. Men överlag efterlyser man mer konkreta åtgärder för att fler bönder verkligen ska ställa om till ekologiskt. De ekologiska ökningsmålen innebär en knapp fördubbling till år 2030. När det gäller ökningen av den ekologiska arealen konstaterar Ekologiska Lantbrukarna att målet innebär en något lägre ökningstakt än mellan år 2005 och 2015. Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, tycker inte helt oväntat att de ekologiska målen för offentlig konsumtion är för högt satta. Man är orolig för att det leder till ökad import snarare än inhemsk produktion.

Docent Artur Granstedt anser att målen för det ekologiska är för lågt satta och att det fattas väldigt viktiga delar i regeringens livsmedelsstrategi och handlingsplan.

– Man kör i stort sett på som vanligt enligt den konventionella linjen, och ovanpå det har man lagt ett mål för ökning av det ekologiska, som troligen drivits igenom av Miljöpartiet. Men regeringen gör detta utan att ha med de åtgärder som krävs. Om man går ut med sådana målsättningar måste man bland annat anslå resurser för omställning till ekologiskt. Annars kommer jordbrukarna inte att hänga med i en fördubbling av eko-arealen till år 2030.

Förutom en rad negativa miljökonsekvenser kommer detta, enligt Artur, även att leda till ökad import av ekologiskt istället för ökad svensk produktion och export som regeringen pratar så mycket om.

– Regeringen tycks ha uppfattningen att det som driver ökningen av ekologiskt enbart är efterfrågeökningen från konsumenter och offentlig upphandling. Men man måste även vara beredda att betala för miljövinsterna och man måste vidta åtgärder som hjälper jordbrukarna att ställa om till ekologiskt. Det behöver också finnas ordentlig utbildning i hur man bedriver ekolantbruk. Men detta finns inte med i handlingsplanen. Man säger heller inget specifikt om mer ekoforskning.

Mer kretslopp och minskad köttkonsumtion saknas i strategin

Det är främst två åtgärdsområden som Artur Granstedt anser saknas helt i regeringens handlingsplan: Mer kretsloppsjordbruk och minskad köttkonsumtion. Han anser även att det ekologiska jordbruket behöver inriktas ännu mer på verkliga kretslopp av lokala, förnyelsebara resurser. Det är ganska stor skillnad på ekologiskt och ekologiskt, och Artur menar att man bör införa skarpare ekokrav.

– Livsmedelsstrategin leder till fortsatt koncentration och business as usual, och detta sker tyvärr även inom ekojordbruket. Vi får allt färre men ännu storskaligare djurgårdar och allt större specialiserade växtodlingsgårdar som är geografiskt åtskilda. Uppdelningen mellan växtodling och djurgårdar har redan gått alldeles för långt.

Det här leder generellt till brutna kretslopp av växtnäringsämnen, vilket ger både en ökning av närsalter till Östersjön och en avsevärd klimatpåverkan. Det enda sättet att rädda Östersjön är, enligt Artur, att se till att de lokala kretsloppen fungerar bättre och att man bygger upp odlingsjorden med markvårdande växtföljder och vallodling.

Artur Granstedt föreslår att man inför ett statligt kretsloppsvillkor som ska uppfyllas för att få arealbidrag för ekologisk odling, dvs att EU-stödet blir hårdare villkorat. Det kan regering och riksdag besluta om. För det konventionella jordbruket vill han också se en återinförd konstgödselskatt och att den blir tillräckligt hög för att det ska bli intressant att istället använda stallgödsel i naturliga kretslopp. Pengarna från konstgödselskatten ska sedan återföras till jordbruket. Ett mer kretsloppsbaserat jordbruk är också mycket viktigt för klimatmålen.

– Vår klimatbelastning från maten måste minskas med 80–90 procent för att vi ska nå klimatmålen. Genom omställning till ekologiskt kretsloppsjordbruk kan man minska klimatpåverkan med 55 procent. Resten av minskningen kan man åstadkomma genom att minska köttkonsumtionen till den nivå vi hade på 1960-talet, dvs från dagens 85 kilo per person och år ner till 50 kilo.

– Nu säger man i livsmedelsstrategin att nötköttproduktionen ska öka, men att den ska vara mer betesorienterad, vilket i sig är bra. Men en ökning är fel väg att gå. Regeringen har uppenbarligen inte tagit ställning för behovet av minskad köttkonsumtion, trots att en hel forskarvärld säger att det är nödvändigt för att klara klimatmålen och att det dessutom är viktigt för folkhälsan.

Öka självförsörjningsgraden på riktigt

Livsmedelsstrategin och handlingsplanen har stark inriktning på att öka den svenska livsmedelsproduktionen och inte minst att öka produktiviteten. Enligt Artur betyder det att exempelvis korna ska mjölka mer, att kycklingproduktionen ska bli ännu effektivare, matgrödorna ska växa mer etc. Detta har man länge drivit på genom ökning av konstgödsel, kemiska bekämpningsmedel i jordbruket, importerat kraftfoder till djuren osv – dvs den gamla vanliga konventionella inriktningen.

– Dessutom är det man idag brukar kalla svensk produktion till betydande del baserad på importerade resurser som konstgödsel och fodermedel. Vår självförsörjningsgrad måste höjas på riktigt, dvs bli mer baserad på egna förnyelsebara resurser. Då minskar bland annat också vår belastning på klimatet. Idag har vi dock flyttat över en större del av vår egentliga klimatbelastning till andra länder. Det finns i praktiken ingen minskning av matens klimatbelastning i regeringens handlingsplan, säger Artur Granstedt.

Han menar att det här är för mycket av en renodlad produktionsstrategi där man bara gasar på, utan tillräcklig tanke på att verkligheten kring planetens gränser förr eller senare kommer ikapp oss.