15 november, 2019

Vad gudar och indianer kan lära oss om våra miljöproblem

 

Varför inte helt enkelt betrakta naturen som helig? Något vi absolut inte får våldföra oss på eller förstöra. Ungefär som en del äldre kulturer med vördnad har betraktat sin levnadsmiljö genom vad vi idag ofta uppfattar som ett religiöst filter, men som nog egentligen var väldigt pragmatiskt. Det handlar om synsätt som är avgörande för vår överlevnad, och idag behöver vi det mer än någonsin.

Genom naturvetenskapen och vår förmåga att ackumulera och överföra kunskaper har vi idag fått helt andra möjligheter än människor hade tidigare. Inte minst en förmåga att göra något bra eller något dåligt i en global skala. Med vetenskapliga metoder har vi kunnat klargöra enskilda funktionssätt och orsakssamband i naturen. Och här verkar vår intelligens och förmåga vara oändlig, så länge vi håller oss till avgränsade ”stuprör” av fenomen i naturen.

Men så fort det handlar om helheten står vi oss ganska slätt, trots den samlade naturvetenskapen. Vi vet idag visserligen mycket mer än tidigare, men även idag är vi mycket långt ifrån att veta hur allt hänger ihop. Personligen tror jag att naturen, livet och allt vi har omkring oss är så enormt komplext och mångfasetterat att vi egentligen aldrig kommer att ens vara i närheten av att ha den totala bilden av hur allt samspelar. Tyvärr, det är liksom en uppgift för ”gudar”.

Och kanske är det precis så. Att vi människor genom historien har överlåtit sådant vi inte kan greppa och begripa till just gudar. Att vi har uppfunnit gudar och väsen som får den uppgiften och som vi praktiskt och tankemässigt kan förhålla oss till. Idag tror jag många har känslor kring naturen som påminner lite om detta – som något väldigt, ogripbart och meningsskapande, för att nämna några karaktärsdrag hos en gud.

Historien är full av religiöst färgade uppfattningar och levnadsregler kring sådant som varit viktigt för människors och samhällens överlevnad – bland annat hur vi förhåller oss till naturen. Exempelvis de nordamerikanska indianerna anses allmänt ha praktiserat en andlig syn på och en vördnad för naturen, som man ju direkt levde av, och en fruktan för de okontrollerbara naturkrafterna.

 

"Så, varför inte helt enkelt betrakta naturen som helig – något vi absolut inte får våldföra oss på eller riskera att förstöra!"

 

Har vi praktisk användning av något liknande synsätt idag? Ja, på sätt och vis. Det handlar fortfarande om överlevnad i en värld som vi långt ifrån vet hur den fungerar i alla delar. Och vi har all anledning att frukta naturkrafterna. Vi behöver förstås inte se det här ur ett religiöst eller andligt perspektiv, utan kanske mer som en ödmjuk och livsnödvändig respekt för naturen.

Idag vet vi mycket mer om orsakssamband i vår miljö än tidigare. Men det finns så oändligt många direkta och indirekta samband och skeenden som vi inte har grepp om. Vi vet exempelvis inte alls vilka kombinationseffekter alla gifter vi använder kommer att ha på den natur vi lever av. Vi vet inte vad den dramatiska minskningen av insekter som vi orsakar idag kommer att leda till. Listan över vad vi inte har koll på, men som är viktigt för vår överlevnad, kan göras lång.

Här har vi faktiskt något viktigt att lära av exempelvis de nordamerikanska indianerna och andra kulturer som inte visste hur allt hänger ihop i detalj, men som uppenbart förstod vad som är viktigt för att överleva. Den lärdomen borde leda fram till att vi inte gynnar sådant som vi idag faktiskt vet är skadligt för naturen. Lärdomen borde också leda fram till en försiktighetsprincip när det gäller allt som vi inte har full koll på och som kan riskera vår bas för överlevnad. Det här kan rent praktiskt ta sig uttryck i bland annat lagar, regleringar och ekonomiska incitament på systemnivå. Och för oss konsumenter kan den här lärdomen innebära att vi exempelvis säger: Nej tack, vi köper inte matprodukter som besprutats med gifter. Nej tack, vi gynnar inte de produkter som är allra billigast att köpa om de samtidigt innebär en rovdrift på naturen. Nej tack, vi vill inte ha något att göra med de företag som skadar naturen och våra ekosystem och vältrar över kostnaderna och konsekvenserna av det på kommande generationer. Och så vidare.

Alldeles oavsett om vi människor genom historien betraktat naturen och dess mysterier ur ett andligt, religiöst eller naturvetenskapligt perspektiv förblir det gemensamma och väsentliga att vi bör ha en vördnad för naturen. Detta är större och djupare än att på ett opinionsmässigt sätt ta ställning i enskilda sakfrågor som är aktuella just nu. Det handlar mer om en grundinställning: Vi själva och alla andra arter lever direkt av naturen och den får vi förstås inte ens riskera att förstöra.

Det borde vara självklart för oss, på ungefär samma pragmatiska grunder som i många tidigare kulturer och naturfolk. Idag har vi ju dessutom så mycket mer kunskaper och vi borde därför veta bättre. Så, varför inte helt enkelt betrakta naturen som helig – något vi absolut inte får våldföra oss på eller riskera att förstöra!

 

Text: Red / Staffan Nilsson