Foto: Erik Olsson.
21 maj, 2018

Så privatiseras våra matgrödor

Antalet sorter av vanliga matgrödor i världen har minskat kraftigt och det är ett hot mot den framtida matförsörjningen. Viktiga orsaker är monokulturer i jordbruket och att ett fåtal växtförädlingsföretag alltmer privatiserar och patenterar utsäden, trots att de i grunden bygger på mänsklighetens gemensamma arv. Nu behövs fler icke-kommersiella initiativ för att fritt utbyta och växtförädla utsäden som alla kan använda – ett matodlingens open source.

Det här är några av många angelägna budskap i en omfattande studie med titeln Seed as a Commons. Att man i studien lyfter fram utsäde för matgrödor som gemensam egendom är en reaktion mot den ökande makten hos den växande och alltmer koncentrerade utsädesindustrin, särskilt när det gäller patent på växter.

Den koncentrationen fortsätter idag genom företagsköp och sammanslagningar. De senaste planerna på sammanslagningar innebär att tre företagsgrupper kan dominera över 60 procent av den globala marknaden för utsäden och jordbrukskemikalier. Det leder, enligt studien, till en enkelriktning av världens matförsörjning med stora följder för matsäkerheten. Det leder också till att befintliga genetiska resurser förstörs, och därmed också kapitalet för framtida utveckling av matgrödor.

Färre och färre sorter odlas på större och större arealer. Det finns gott om exempel där större delen av mångfalden av olika sorters matgrödor har gått förlorad, visar studien. Sedan början av 1900-talet har antalet sorter av frukt och grönsaker i USA minskat med 90 procent, majsorter i Mexiko har minskat med 80 procent, rissorter i Indien har minskat med 90 procent…osv. Denna minskning av biologisk mångfald i matproduktionen förvärrar läget inom växtförädling, eftersom bristen på olika sorter underlättar spridandet av sjukdomar och därför även användandet av bekämpningsmedel.

Privatiserande växtförädling möter motstånd

Dagens konventionella metoder för växtförädling innebär enligt studien en rad grundläggande problem. Den vanligaste metoden är att ta fram hybridsorter, vilket man menar är den bästa affärsmodellen för växtförädlingsföretag. Varje år säljs den mest högavkastande sorten som engångs-utsäde till bönder, vilket gör att den traditionella mångfalden försvinner från fälten och hamnar i växtförädlingsföretagens laboratorier och genbanker. På så sätt privatiseras gemensam egendom.

Den här växtförädlingen har också fördelar. Idag kan man exempelvis odla majs i betydligt nordligare trakter. Detta genkapital, som egentligen bygger på mänsklighetens gemensamma egendom, är värt mycket pengar och försvaras noggrant av ett fåtal företag. Men genom en icke vinstsyftande fond för utveckling av matgrödor i Schweiz har man nu lyckats göra denna genpool publikt tillgänglig igen. Från 200 hybridsorter från olika företag har man skapat nya icke-hybrid-sorter med öppen pollinering, som alla bönder och växtförädlare kan använda.

CMS-hybrider (Cytoplasmic Male Sterility) är, enligt studien, en annan teknik för att privatisera genetiska resurser. Genom att använda CMS introduceras mängder av sorter på marknaden som inte ger pollen och därför är värdelösa för vidare växtförädling. Växtförädlingsföretagen skaffar sig monopol på de genetiska resurser de samlar in, samtidigt som de själva har tillgång till alla sorter i hela världen.
För många hybridsorter av grönsaker är CMS standard. Därför har ekologiska grönsaksodlare startat ett globalt initiativ för att samla in icke-CMS-utsäde för att rädda mångfalden av grönsakssorter.

Sedan har vi de genmodifierade grödorna, som första gången introducerades i USA år 1996. I GMO-grödor har man som nya egenskaper bland annat inlemmat en tolerans mot bekämpningsmedlet glyfosat. Legalt öppnades dörren för sådan växtförädling genom att man hävdade att plantornas uppbyggnad är densamma som hos icke genmodifierade plantor, vilket enligt författarna bakom studien är klart inkorrekt. Produkterna från dessa plantor kan på så sätt säljas utan GMO-märkning. Genom patent får företag som marknadsför genetiskt modifierade grödor omfattande egendomsskydd. Andra odlare och växtförädlare är förbjudna att använda dessa sorter.

Moderna molekylära genetiska växtförädlingsmetoder är, enligt studien, för det mesta överskattade och har lite relevans för utvecklandet av komplexa egenskaper som exempelvis salttolerans eller resistens mot torka.

Enligt uppgifter odlas GMO-grödor på 170 miljoner hektar mark och de täcker stora andelar av arealerna i USA, Brasilien, Argentina, Indien och Kanada. Men det motsvarar ändå bara 3,6 procent av världens jordbruksmarker. I Europa är GMO-odling klart mindre vanligt (mindre än 50.000 hektar). Det beror på att en majoritet av människorna här är kritiska till produktion av GMO-grödor, att produkterna måste GMO-märkas, samt att få GMO-sorter har godkänts pga försiktighetsprincipen.

Utsäde har alltid ekonomisk, legal och kulturell egenskap

Ekologiskt växtförädlade sorter klarar sig med det kväve som finns tillgängligt i jorden, och man slipper då det näringsläckage till vatten och den klimatpåverkan som konstgödsel ger. Sorterna är självpollinerande eller självspridande och bidrar på så sätt till biologisk mångfald i jordbruket. Eftersom produktionen inte heller blir beroende av kemiska bekämpningsmedel är ekologiskt växtförädlade sorter, enligt studien, bra för miljö och hälsa.

Författarna till studien uppmanar företag och organisationer i den ekologiska sektorn att agera till stöd för utsäde som gemensam egendom. Man vill också inspirera politiska aktörer att skapa open source-förhållanden för produktion och användning av ekologisk icke-kommersiella utsäden. Icke-kommersiell växtförädling är viktigt, både historiskt och som princip. Det är genom ett kontinuerligt arbete av användare som hela bredden av sorter har utvecklats. Denna biologiska mångfald är resultatet av gemensam utveckling av människan och naturen.

Enligt studien Seed as a Commons är det viktigt att inse att varje utsäde alltid innehåller en ekonomisk, legal och kulturell egenskap. Det är avgörande för den praktiska hanteringen av utsäde som gemensam egendom. Man behöver differentiera dessa tre egenskaper och se till att det finns transparenta övergångar mellan dem.

Gemensam egendom och resurser måste också organiseras och hanteras för att kunna bevaras under lång tid för många generationer. Här refererar studien bland annat till Nobelpristagaren i ekonomi, Elinor Ostrom, som har visat hur framgångsrika användare av gemensamma resurser har varit organiserade genom tiderna.

I industrialiserade länder handlar de här växtförädlingsfrågorna mycket om att kunna åstadkomma en verkligt ekologiskt hållbar matproduktion, medan det i utvecklingsländer handlar mer om matsuveränitet. Hur växtförädlingen går till är centralt. Av matgrödorna för ekologisk odling härstammar idag bara 1-5 procent av sorterna från ekologiskt jordbruk, enligt studien. I samband med pågående ändringar av EU:s ekologiska regleringar diskuteras nu visionen att använda 100 procent utsäde från ekologisk växtförädling. Det är önskvärt men knappast genomförbart i dagsläget, enligt författarna till studien. Man menar att en sådan vision behöver stöd från nationella regeringar och internationella myndigheter för att kunna förverkligas. Ambitioner att intensifiera matproduktion får inte innebära att traditionella, hållbara och lokalanpassade sorter förstörs.

Ohållbart fokus på maximerad produktion

Matsäkerhet och bevarande av biologisk mångfald i jordbruket är beroende av att man globalt gör rätt uppskattningar av kostnader och nytta i matproduktion. Här passar det, enligt studien, inte att bara se till maximering av skörd/vinst per yta eller bruttonationalprodukt. Detta döljer nämligen problem som orsakas av skördmaximerande jordbruk och dess användning av gödselmedel och växtskyddsmedel. Den globala förlusten av biologisk mångfald i jordbruket är ett resultat av sådana produktionsprocesser. Författarna till studien uppskattar att skördmaximerande jordbruk står för 60 procent av förlusterna av biologisk mångfald, 24 procent av utsläppen av klimatgaser och 33 procent av utarmningen av odlingsjordarnas kvalitet.

Man menar också att det är en inriktning som egentligen inte behövs. Idag genereras tillräcklig mängd kilokalorier för att kunna försörja en befolkning på 14 miljarder människor – om inte mer än halva primärproduktionen blev förstörd i lagring, svinn med mera. Man behöver ansträngningar för att minska dessa förluster, snarare än att maximera skördar på ett sätt som försämrar ekosystemen.

Förslag kring världens matförsörjning baseras ofta på två antaganden – att den bara kan säkras med intensifierad jordbruksproduktion och att priserna måste minska. Men att länka ihop dessa antaganden resulterar, enligt författarna till studien, i något som bara fungerar om vi har obegränsade resurser. Den viktigaste utmaningen för att säkra matförsörjningen är att göra produktionen mer miljövänlig och att bevara mångfalden av grödor.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson