8 juli, 2017

Så hotas vårt vatten av internationella handelsavtal

Dagens frihandel och investeringsavtal begränsar människors och regeringars möjlighet att miljöskydda sitt vatten och de bäddar också för privatisering och kommersialisering av vatten. Det här kan man göra något åt och det är dags att diskutera frågan politiskt. Det menar den flerfaldigt prisbelönade kanadensiska aktivisten och författaren Maude Barlow i en färsk rapport – Water for Sale.

Hon var tidigare FN-rådgivare i vattenfrågor, har mottagit alternativa nobelpriset för sitt engagemang i vattenfrågor och startade Blue Planet Project som arbetar för att vatten ska vara en mänsklig rättighet. Barlow är ordförande för medborgarrättsorganisationen The Council of Canadians och ingår bland annat i ledningen för International Forum on Globalization, vilket är ett internationellt nätverk som verkar för demokratisk kontroll av den globala ekonomin.

Vatten ses som kommersiell handelsvara, service och investering

Kommersialiseringen av vatten och begränsningarna av möjligheterna att skydda vårt vatten sker enligt Barlow på flera sätt. Handelsavtal betraktar vatten som en sorts handelsvara vilket innebär förbud mot restriktioner av handel med vatten. Huruvida vatten i sitt naturliga tillstånd, i exempelvis floder och sjöar, är en handelsbar vara finns det olika meningar om. Men så fort vatten används för exempelvis industri, vattensystem eller vattenkraft osv hamnar det under internationella handelslagar, förklarar Barlow. Och undantag som motiveras av miljöskäl eller bevarande är mycket sällsynta.

Enligt rapporten betraktas vatten också som en ”service” i nyare handelsavtal, som öppet stöder kommersialisering och privatisering av denna vattenservice. Genom olika klausuler begränsas publika monopol och regeringars regleringar som kan inkräkta på företags rätt att utnyttja vatten som service.

Antidemokratiskt verktyg

Vatten betraktas, enligt rapporten, också som investering och underkastas därför de avtalsklausuler som ger företag samma status som regeringar att utmana lagar och handelstvister. Här är s.k. Investor-State Dispute Settlement (ISDS) ett centralt verktyg för företag att omkullkasta miljöregler som skyddar vatten och att utmana den publika skötseln av vatten. Maude Barlow skriver att utländska investerare som är involverade i omfattande s.k. land grabbing kan använda ISDS för att hävda äganderätt till vatten som används i deras verksamhet. Hon menar att ISDS är nutidens mest antidemokratiska verktyg för att stödja multinationella företags intressen. I rapporten radar hon upp exempel på när företag stämmer länder på stora belopp för olika vattenrelaterade restriktioner.

För att skydda vattnet i internationella handelsöverenskommelser menar Barlow att man måste ta bort vatten från alla nyss nämnda kategorier i alla handels- och investeringsavtal. Och man måste upphöra med att använda ISDS. Människor och regeringar måste få rätt att begränsa handeln med vatten, miljöskydda vatten, upprätthålla den publika vattenskötseln och stödja den mänskliga rättigheten till vatten.

Tävling om kontrollen i vattenkrisens spår

Det här är en mycket viktig fråga. Enligt rapporten står världen inför en vattenkris av tidigare oöverträffad omfattning. Bland annat rapporterar FN att efterfrågan på vatten kommer att öka med 55 procent de kommande 15 åren. Då kommer vattentillgångarna bara att räcka till 60 procent av efterfrågan. Förra året varnade ledande forskare för att två tredjedelar av världens befolkning nu lever med vattenbrist under minst en månad per år och att 2 miljarder människor har vattenbrist minst halva året.

Så här såg man inte på vattensituationen för några decennier sedan. Då betraktade man vatten mer som en publik tillgång och något det fanns mycket av. Men i takt med att medvetenheten om vattenkrisen ökat har det, enligt Maude Barlow, vuxit fram en stor tävlan om vem som ska kontrollera planetens hotade vattenresurser. Hon menar att privata intressen och företag i tysthet och med stor precision har lagt en grund för att vatten ska bli en handelsvara på den öppna marknaden, precis som olja och gas.

I rapporten går Maude Barlow igenom hur världshandeln utvecklats, vad det innebär att vatten ses som handelsvara, service respektive investering och hur vatten kan skyddas i handelsöverenskommelser. I grunden handlar det om att vatten inte ska ses som vilken kommersiell vara som helst och att vatten undantas från handelsavtal. Bland annat skriver hon: ”Vatten liknar inget annat på jorden. Vatten kan inte ersättas – människorna och planeten kan inte överleva utan det. Vatten ska inte betraktas som en vara i avtal mellan regeringar, och företag ska inte ha någon rätt att utmana inhemska eller internationella skydd av vatten”.

Text: Red / Staffan Nilsson