På ett alltid grönskande träd i magnoliasläktet kommer ibland små gulvita blommor vars frukter skördas och soltorkas till en aromatisk och spännande krydda – stjärnanis.

Som en vacker fossil stjärna. I vart och ett av 6 – 12 baljkapslar, sammantryckta från sidan i rosettformation med spetsiga avslut, finns ett glänsande brungult, rödbrunt hårt frö. Det är där godsakerna sitter!

Smaken påminner om anis som den inte alls är släkt med men är starkare, sötare och lakrisaktigare. En enda stjärna räcker långt. Med tanke på att den använts till medicintillverkning av Tamiflu emot fågelinfluensan är det klokt att inte överdosera stjärnanis. Ett koncentrat av ett enda ämne, här shikimic-syra i Tamiflu-medicinen, kan åtföljas av biverkningar och kontraindikationer.

I Sverige använder vi den mest i bakverk, bröd och alkohol. Vi kunde gärna krydda matlagningen oftare med den i fet mat, grytor och såser. I Kina är den ett måste i deras kryddblandning fem kryddor. I Indien är den inte sällan med i garam masala-blandningen.

Stjärnanisen odlas och används mest i Asien, Kina och Vietnam. Där den förutom i köket även ingår i parfym och tvål.
Inkokta päron med stjärnanis i sockerlag ger en ton av mystik och främmande men ändå välbekant smak som utgör just det där ”lilla extra” som höjer och förundrar och gör oss så gott.