vegetables-2211336_1920
4 juni, 2020

”Coronakrisen visar behovet av mer hållbar livsmedelsförsörjning”

Coronapandemin har väckt allvarliga frågor om vilken beredskap Sverige har för varaktiga kriser och påfrestningar. Bland annat när det gäller behovet av livsmedel, där vi är självförsörjande till mindre än hälften.

– Ett miljömässigt mer hållbart jordbruk baserat på inhemska resurser gör oss mer självförsörjande. Det är hög tid att driva på den omställningen och göra oss mindre sårbara, säger Artur Granstedt, docent och tidigare forskningsprofessor i ekologisk odling.

Det finns idag flera risker för globala kriser som kan slå mer direkt mot vår livsmedelsförsörjning än Coronapandemin hittills gjort. Det kan handla om klimatkatastrofer, uteblivna skördar, konflikter av olika slag, avspärrningar med mera. Sveriges självförsörjningsgrad för livsmedel har minskat under de senaste decennierna och är enligt Livsmedelsverket nere på 50 procent. Om man räknar med det svenska jordbrukets beroende av importerade bekämpningsmedel, konstgödsel, djurfoder och fossila drivmedel är siffran egentligen ännu lägre.

För mycket specialisering gav ohållbart matsystem

– Genom jordbrukspolitiken har man under flera decennier prioriterat billig mat framför både livsmedelstrygghet och miljöpåverkan. Ett grundproblem är att detta har lett till en långt driven specialisering inom jordbruket som har brutit det naturliga kretsloppet av växtnäringsämnen och minskat mångfalden, säger Artur Granstedt.

"Vi har fått ett jordbruks- och matsystem som både lett till minskad självförsörjning av livsmedel i Sverige och som samtidigt genom sin miljöpåverkan bidrar till ökade risker för livsmedelskriser."

 

Han förklarar att lantbruket i vårt land lite förenklat har delats upp i specialiserade spannmålsgårdar utan djur, respektive specialiserade djurgårdar – i ett system där kretsloppet av näringsämnen mellan växtodling och djurhållning i stort sett inte längre finns. Spannmålsgårdarna har istället blivit beroende av konstgödsel och bekämpningsmedel, och skördarna säljs till största del som djurfoder. Samtidigt uppstår på de specialiserade djurgårdarna ett stort överskott av växtnäringsämnen som inte används som gödsel utan läcker ut i mark och hav. Problemen är likartade i hela den industrialiserade världens jordbruk.

Artur menar att vi nu är långt ifrån den mångfald och det självklara kretsloppet av växtnäring och organiska substanser som vi hade tidigare. Här fanns en balans mellan växtodling och djurhållning, inklusive kvävefixerande vallodling, som byggde upp odlingsjordarna och gjorde landet självförsörjande på baslivsmedel.

– Kort sagt har vi fått ett jordbruks- och matsystem som både lett till minskad självförsörjning av livsmedel i Sverige och som samtidigt genom sin miljöpåverkan bidrar till ökade risker för livsmedelskriser, säger Artur Granstedt.

De på så vis dubbla miljö- och livsmedelsriskerna handlar exempelvis om att maten idag står för en tredjedel av vår klimatpåverkan som ökar risken för klimatkatastrofer, att giftspridningen och monokulturerna leder till att pollinatörer försvinner i en skrämmande takt, att odlingsjordarnas bördighet utarmas och att havsbottnar dör.

Vi behöver återställa balansen

Men lösningen handlar enligt Artur inte om att gå tillbaka till hur det var förr, utan att på ett modernt sätt återställa balansen, och även mångfalden. Det innebär också att kostvanor behöver förändras, särskilt när det gäller konsumtionen av kött från industriell kyckling- och svinproduktion som behöver minskas kraftigt för att kunna nå ett hållbart odlings- och matsystem.

Den beprövade lösning som Artur Granstedt vill se mer av är att ställa om till ekologiskt kretsloppsjordbruk baserat på inhemska resurser. Kretsloppet bygger på en integrering av en mångsidig växtodling och en lagom omfattande djurhållning. Man är självförsörjande på foder, huvudsakligen från kvävefixerande vallodling, och man återcirkulerar växtnäringsämnen i form av gödsel.

Genomtänkta växtföljder skapar här också, genom sin mångfald, ett naturligt växtskydd och flerårig vallodling vidmakthåller odlingsmarkens bördighet genom att bygga upp mullhalten och binda kol och kväve från luften. Det finns, enligt Artur, en betydande potential att på så sätt även minska klimatbelastningen. I ett sådant här kretsloppsjordbruk behövs inget konstgödsel och inga kemiska bekämpningsmedel, och inte heller importerat foder. Artur menar också att en viktig del i ett uthålligt jordbruk är att, utöver den markvårdande vallodlingen, även utnyttja naturbeten.

Nu finns extra starka skäl till hållbar omställning

Regeringens livsmedelsstrategi från 2017 tycker Artur är otillräcklig. Här vill regeringen öka den ekologiska odlingsarealen till 30 procent år 2030.

– För att klara klimatmålen till år 2050 behöver 50 procent av all odling vara ekologisk redan 2030. Dessutom behöver man ställa hårdare krav på att de ekologiska gårdarna verkligen också bygger på lokala kretslopp.

I den allmänna debatten finns de som hävdar att den ekologiskt producerade maten inte skulle räcka till en fortsatt växande världsbefolkning. Det håller Artur inte med om.

– Man har då inte tagit hänsyn till att vi också behöver ändra vår kosthållning till vad som motsvarar jordens produktionsförmåga med hänsyn till lokala och förnyelsebara resurser. En hållbar livsmedelsförsörjning, med minskat importberoende, förutsätter exempelvis minskad köttkonsumtion, säger Artur Granstedt.

Coronakrisen har genom tvärstopp i den globala ekonomin tillfälligt lett till minskad miljöbelastning. Tyvärr till priset av mänskligt lidande. Nu talar man om när vi kan återgå till det ”normala”.

– Men det vore katastrof om vi bara fortsätter som vanligt. Nu finns bra tillfällen för hela samhället att göra hållbara omställningar. Och när det gäller livsmedel finns det numera extra starka skäl att ställa om till mindre sårbara odlings- och matsystem. Det här handlar om både de växande miljöproblemen och vår egen livsmedelsförsörjning, säger Artur Granstedt.