12 maj, 2015

Jostein Hertwig: Ekologisk mat är bättre för både miljön och hälsan

Ett internationellt forskarteam från nätverket Food Quality & Health (FQ&H) har genom en period på tolv år genomgått och diskuterat forskning och trender inom mat och hälsa. Från Sverige har Karolinska Institutet deltagit. En av forskarteamets huvuduppgifter har varit att närmare analysera positiva hälsoeffekter av den så kallade Medelhavsdieten. I sitt arbete har forskarna också kunnat konstatera att den ekologiska konsumentens matsedel både har hälsovinster samtidig som den är bättre för miljön.…

LÄS MER

Ett internationellt forskarteam från nätverket Food Quality & Health (FQ&H) har genom en period på tolv år genomgått och diskuterat forskning och trender inom mat och hälsa. Från Sverige har Karolinska Institutet deltagit. En av forskarteamets huvuduppgifter har varit att närmare analysera positiva hälsoeffekter av den så kallade Medelhavsdieten. I sitt arbete har forskarna också kunnat konstatera att den ekologiska konsumentens matsedel både har hälsovinster samtidig som den är bättre för miljön.

Den här tematiken var även något som diskuterades under FQ&Hs konferens i Newbury, England nu i slutet av april. BERAS var med på detta möte och informerade om resultaten från utvecklingen samt genomförandet av projektet ”Östersjövänlig mat”.

Östersjövänlig mat bygger på en konsumentstudie som BERAS genomförde i sitt första projekt (2003-2006) och som sedan är vidareutvecklat i samarbete med Saltå Kvarn och Södertälje kommun inom EU-projektet BERAS Implementation (2010-2013).

Projektet har inneburit att Södertälje kommun numera serverar 24 000 måltider varje skoldag enligt kriterierna för en mer ”Östersjövänlig mat”. Inom ramen för ytterligare ett EU-projekt delar de nu även med sig av sina erfarenheter till städer i Litauen, Polen och Spanien.

Forskarna ser allvarliga, negativa utvecklingstrender för vår matkonsumtion. Vi konsumerar för stora mängder av fetter, kött, högprocessade produkter och socker vilket medför en kraftig ökning av livsstilssjukdomar som diabetes 2, hjärt- och kärlsjukdomar och fetma. Oroväckande är också att trenden sprider sig till andra delar av världen. På mötet i Newbury beslutades det att gruppen skulle göra en insats för att påverka utvecklingen i en mer positiv riktning genom att bland annat arbeta utifrån konceptet ”Organic Diet”. Detta ska ske inom ramen för FN:s ”10-Year Framework of Programmes on Sustainable Consumption and Production (10YFP)” som drar igång i slutet av 2016. Den internationella och ekologiska organisationen IFOAM är med i FQ&H-nätverket och ser detta som en del i processen för sitt ”Organic 3.0”.

Organic Diet ska utvecklas på global nivå med regionala och kulturella tillpassningar. Målet är att ha ett utarbetat, konkret projekt innan året är slut. BERAS kommer bland annat att kunna delta med exempel från Södertälje kommun och det internationella nätverket (tolv länder i Europa, Tamil Nadu i Indien, Dominikanska Republiken och Haiti). Genom att prova och geomföra Organic Diet kan vi etablera ”Model Regions”.

Intressant och inspirerande att få vara med i detta nätverk för matkvalitet och hälsa och att vi i BERAS kan ta del i utvecklingen och genomförandet av en Organic Diet.

Ta gärna kontakt med mig för frågor och inspel.

Text: Jostein Hertwig


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.


5 maj, 2015

Göran Fant om Kaj Skagens nya bok ”Morgen ved midnatt”

Kaj Skagens bok om Rudolf Steiner Morgen ved midnatt – den unge Steiners liv og samtid, verk og horisont 1861-1902 är en begivenhet som slår det mesta. På nära tusen sidor tar han med sig läsaren på en dramatisk vandring på stundom slingrande stigar mot det elvaåriga engagemanget i teosofin. …

LÄS MER

Kaj Skagens bok om Rudolf Steiner Morgen ved midnatt – den unge Steiners liv og samtid, verk og horisont 1861-1902 är en begivenhet som slår det mesta. På nära tusen sidor tar han med sig läsaren på en dramatisk vandring på stundom slingrande stigar mot det elvaåriga engagemanget i teosofin. Som han sammanfattar det ”Steiners personliga utveckling genom ett landskap som börjar med Goethe och den tyska idealismen och korsar Nietzsche, Stirner och Haeckel innan det går över i mystiken och teosofin, är helt förståelig utifrån tidens krismedvetenhet och återspeglar dess avantgardistiska strömningar” (s 745).

Skagen är en betydande författare och den synnerligen fylliga skildringen av de intellektuella och konstnärliga landskap, färgstarka personligheter som speglas i pojken, ynglingen, mannen med ett rikt inre liv där mystika upplevelser spelar en avgörande roll – låter sig läsas som en fängslande utvecklings- och idéroman. Det är en berättelse som vilar på grundligt utforskade källor. Centrum är de filosofiska och naturvetenskapliga verk som Steiner studerar (med en startpunkt i femtonåringens läsning av Kants Kritik der reinen Vernunft, ett av filosofins svårare verk ) och där Goethe blir den viktigaste källan som frigör hans egna, självständigt utformade livssyn.

På den vägen möter färgstarka personligheter i den häxkittel av idéer, förvillelser, stolligheter och klokskap, konservatism, nationalism, internationalism och radikalitet som utmärker slutet av artonhundratalet. Steiner möter det här som en kraftfull åskådare och aktiv deltagare som aldrig tycks tappa sin moraliska och intellektuella kompass.

Skagen bygger naturligtvis i mycket på tidigare biografer, särskilt stormästaren Christoph Lindenberg, och tar moget och intelligent ställning till honom och andra – bland annat polariteter som esoterikern Prokoffiev och den tämligen rabiate steinerhataren Zander.

Ett särskilt starkt intryck gör hans resonerande presentation av vägen genom Goethes naturvetenskapliga skrifter fram till monismen i Frihetens filosofi.

Man kan lätt gå vilse i materialets rikedom, men Skagens litterära kraft och vitala språk gör timmarna med boken till härliga bad i tankeklarhet och stora perspektiv.


Om du är intresserad av att läsa Kaj Skagens bok ”Morgen ved midnatt. Den unge Rudolf Steiners liv og samtid, verk og horisont 1861-1902” kan du köpa den hos Adlibris.


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.

Ytterjärna Forum
Text: Göran Fant
20 april, 2015

Rättvisans demoner



LÄS MER

Har just läst Maciej Zarembas första artikel i en ny DN-artikelserie, rättvisans demoner. Om fördomarna om män i det svenska rättsväsendet. Skakande, ansträngande och otroligt angeläget att just belysa och ifrågasätta hur i all världen det har kunnat bli på detta sättet? Rekommenderas på det varmaste (läs här).

Märker när jag läser artikeln att jag under de senaste åren hört skildringar som dessbättre inte gått så långt som det Zaremba beskriver. Men som innehållit samma ingredienser, absurda och framförallt grundlösa beskyllningar, där polis och rättsväsen kopplats in som ett allt mer förekommande tillvägagångsätt och ”vapen” i konfliktsituationer mellan individer, män och kvinnor, t.o.m. i min bekantskapskrets.

Självklart skall vi vara tacksamma för att vi lever i ett samhälle där individens rättigheter i stort skyddas av en rättsordning som kanske är en av de bäst fungerande i världen. Men just därför ter sig Zarembas ärende än mer angeläget. Hur att upprätthålla och utveckla lagstiftning och tillämpning i en situation där det verkar som om förtroendet mellan människor och i samhället verkar minska på bred front, mer och mer för varje år som går. Med allt utförligare övervakning, kontroll, kvalitetssäkringsystem inom snart sagt alla samhällssektorer som följd. Med tillhörande underliggande osäkerhetskänsla som generator.

En faktor som påverkar den ovan skildrade problematiken är, tror jag, även den kvardröjande, bristande jämlikheten mellan kvinnor och män gällande olika livsvillkor i samhällslivet. Att i den situationen aldrig förlora fokus på varje individs rätt. Oberoende av könstillhörighet eller annan grupptillhörighet borde väl detta vara avgörande för hur att komma till rätta med de grundläggande missförhållandena.

Till syvende och sist är det väl också så att var och en av oss kan påverka samhällsklimatet genom hur vi möter och relaterar till varandra som individer och inte som del av någon grupp.


Kontakta Anders via e-post: anders@ytterjarnaforum.se eller Twitter: @AndersKumlander.

Torkel Falkenberg
18 april, 2015

Torkel Falkenberg: Två nobelpris för hållbarhet – från gen till samhälle

Många av de stora utmaningar som världen står inför är beroende av hur bra vi kan bli på att beforska, utveckla och implementera dimensioner av social hållbarhet. Nobelpristagaren Amartya Sen beskriver social hållbarhet som bestående av flera olika dimensioner inklusive jämlikhet, pluralism, tillhörighet, livskvalitet, demokrati och mognad. …

LÄS MER

Många av de stora utmaningar som världen står inför är beroende av hur bra vi kan bli på att beforska, utveckla och implementera dimensioner av social hållbarhet. Nobelpristagaren Amartya Sen beskriver social hållbarhet som bestående av flera olika dimensioner inklusive jämlikhet, pluralism, tillhörighet, livskvalitet, demokrati och mognad. I ett engelskt policy dokument beskrivs hållbar hälso- och sjukvård som:
”Sustainable healthcare emphasises values, many of which are virtually limitless, such as compassion, kindness, being caring, having fun, maintaining friendships, holding conversations, viewing nature or being mindful. All of these also have clear health benefits”.

De flesta uttolkare av hållbarhet är överens om att det är viktigt för hälso- och sjukvården att sträva efter hållbarhet ur ett ekonomi-, miljö- och hälsoperspektiv och när dessa perspektiv samverkar, så uppnås vad man kan kalla ett hållbarhetsmaximum, som är gynnsamt för både patient, vårdgivare, ekonomi och miljö. Många forskare arbetar för att utveckla robusta ramverk för systematiskt, strategiskt hållbarhetsarbete och en operationalisering av begreppet social hållbarhet har påbörjats, så att man kan mäta förändringar över tid, och effekter av riktade insatser.

Forskningsstiftelsen I C – The Integrative Care Science Center beforskar bland annat Vidarklinikens verksamhet ur ett hållbarhetsperspektiv. Men vi går lite längre i vår syn på hållbarhet till att också inkludera cellernas hållbarhet. Cellerna är ju det som ytterst, eller innerst om man så vill, gör oss människor hållbara. Cellernas livslängd och kvalitet avgör i mångt och mycket vår egen livslängd, livskvalitet och sjukdom. I vår forskning har vi tagit hjälp av molekylärbiologer och även konsulterat nobelpristagaren Elizabeth Blackburn (se fotot), för att undersöka om cellernas stabilitet och överlevnad hänger ihop med vårdens innehåll, patienternas upplevelser och sjukdomsgrad; alltså om vården är hållbarhets-maximerad från gen till samhälle?

Elizabeth Blackburn fick nobelpris i medicin för sin upptäckt kring enzymet telomeras och telomerernas roll när det gäller reglering av den cellulära hållbarheten och åldrandet och hon har i sin forskning visat att bland annat minskad stress, förändrad livsstil och mindfulness kan bidra till att öka arvsmassans (DNA) hållbarhet i våra celler.

Torkel Falkenberg och Elizabeth Blackburn
Torkel Falkenberg från forskningsstiftelsen The Integrative Care Science Center tillsammans med nobelpristagaren Elizabeth Blackburn.

På bilden ovan: Torkel Falkenberg från forskningsstiftelsen The Integrative Care Science Center tillsammans med nobelpristagaren Elizabeth Blackburn.


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.


15 april, 2015

Karin Dahlberg & Albertine Ranheim: Den antroposofiska vården i relation till vårdvetenskap

Den antroposofiska vården i Sverige har på senare tid varit utsatt för en snedvriden debatt, i samband med diskussionen om komplementära läkemedel. För det första är läkemedelsdebatten alltför snäv och kritiken som förkommer är ofta direkt felaktig. Det är inte bara så att den antroposofiska vården är en självklar del av den offentliga vården i andra länder, utan det är också så att läkemedlen redan är godkända i andra EU/EES länder. …

LÄS MER

Den antroposofiska vården i Sverige har på senare tid varit utsatt för en snedvriden debatt, i samband med diskussionen om komplementära läkemedel. För det första är läkemedelsdebatten alltför snäv och kritiken som förkommer är ofta direkt felaktig. Det är inte bara så att den antroposofiska vården är en självklar del av den offentliga vården i andra länder, utan det är också så att läkemedlen redan är godkända i andra EU/EES länder. Vården på Vidarkliniken, liksom all antroposofisk vård, baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet. Undertecknade har själva tagit del av forskning från andra länder i Europa, främst i Tyskland och Schweiz. Jämförande kliniska studier mellan skolmedicin och antroposofisk vård och medicin visar övergripande positiva resultat gällande patienters stärkta egenvårdsförmåga, dvs. deras egen förmåga till läkning och hälsa.

För det andra är det märkligt att det i debatten bara fokuseras på läkemedlen. För oss som legitimerade och disputerade sjuksköterskor är det tydligt hur det antroposofiska perspektivet berikar vår syn på och kompetens gällande hälsa och vårdande. Som sjuksköterska arbetar man inom ett vårdvetenskapligt och humanvetenskapligt paradigm, som kompletterar det medicinska. Vi företräder således en vård av den individuella människan i sitt existentiella sammanhang, med fokus på hälsa. Här har vi mycket att lära av den antroposofiska vården, där även den medicinska delen är hälsoorienterad. Om inte läkemedlen godkänns kommer vi även att gå miste om en viktig hälsoorienterad förebild.

För det tredje är den antroposofiska vården en förebild när det gäller att utnyttja vårdrelationen samt annan humanvetenskaplig kunskap som stödjer hälsoprocesserna. Det handlar om att hjälpa patienter att känna livskraft och livsmening, trots svår och kanske obotlig sjukdom. I svensk vårdvetenskaplig forskning har detta diskuterats under många år, men det har varit svårt att få gehör för sådana inslag i vårdpraxis. I den antroposofiska vården är det ett naturligt inslag att ta sin utgångspunkt i t.ex. konst eller musik för att därigenom hitta sätt att förhålla sig till lidande och klara av att fullfölja sådana livsprojekt som ger livet mål och mening. Ingen av dessa aspekter är fullt ut mätbara och kan därför inte alltid tillmätas en statistisk signifikans, med det finns annan god kvalitativ forskning som visar hur viktiga dessa inslag i vården är.

I t.ex. en studie som genomfördes på Vidarkliniken 2011-2013 framkom som centralt för patienterna att de blev tilltalade ur ett helhetsperspektiv. Vården beskrevs vara en ”livlina” som inte utgjordes av den fragmenterade vård som de hade upplevt i konventionell vård. Upplevelsen av vården byggdes upp av vårdarnas förhållningssätt och vårdens inriktning, tillsammans med den vårdande miljön, som kännetecknas av välvald arkitektur, gott material i byggnader så väl som i sängmaterial och textiler, och t.ex. mat som grundas på ekologiskt odlade produkter.

Som sjuksköterskor står vi mitt i spänningsfältet mellan de biomedicinska och humanvetenskapliga synsätten. Medicinens fokus på sjukdom är ofta ett hinder för oss som vill vårda med helhetsfokus på människan och med hälsa som mål för vårdandet. Här sammanfaller vårdvetenskapens fokus med antroposofisk läkekonst, som har framarbetat både medel och metoder som tar just hela människan i betraktning och stödjer patientens egen förmåga till läkning. Samtidigt som en mångfald av vårdvetenskapliga studier ger evidens för det antroposofiska perspektivet för vårdande, är den antroposofiska vården en inspiratör för den konventionella och skolmedicinskt orienterade hälso- och sjukvården i Sverige.

Vi har båda djupa erfarenheter från den antroposofiska vården. En av oss har arbetat många år som sjuksköterska på Vidarkliniken, både inom slutenvården på avdelningarna och som distriktsköterska inom öppenvården. Den andra har viktiga erfarenheter som patient. Vi arbetar båda som forskare inom den offentliga vården. Erfarenheterna har vi tagit med oss till arbete inom t.ex. kommunal äldreomsorg och barnhälsovård, respektive undervisning och forskning vid högskolor och universitet. För vår del är dessa kunskaper omistliga. Vi önskar att fler professionella vårdare och fler patienter kan få del av dessa erfarenheter.

Albertine Ranheim, Leg. Sjuksköterska, Distriktssjuksköterska, Med. Dr.
Karin Dahlberg, Leg. Sjuksköterska, lärare i hälso- och sjukvård, fil.dr. i pedagogik, professor i vårdvetenskap


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.

1 april, 2015

Tack, Gertrud Sigurdsen!



LÄS MER

I helgen fick jag ett sms där det stod: ”Har du läst om Tomas Tranströmer och Gertrud Sigurdsen?” Två mycket betydelsefulla personer hade precis gått bort.

Jag bad genast min fru att recitera dikten ”Romanska bågar” av Tomas Tranströmer som hon kan utantill, samtidigt som jag översatte den för våra tyska vänner som vi var hos i Wien.

”Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörket.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt”

Men även om Gertrud kanske inte stod för en lika stark kulturell impuls som Tomas, är hon kanske den som betytt allra mest för mig – med sin fantastiska klokhet har hon även verkat för hundratusentals människor genom årens lopp.

Gertrud Sigurdsen var socialdemokratisk socialminister 1985-88 och var en av dem som var med och stöttade Vidarkliniken. Gertrud ansåg att mångfald var önskvärt ur ett politiskt perspektiv och gav sig därför inte. För henne handlade det om rätten för människor att få välja fritt. Vidarkliniken hade inte varit möjlig utan Gertruds demokratiska sinnelag.

Hon berättade även för mig att hon aldrig tidigare fått så många blommor till sitt kontor i något annat ärende än efter att hon gjort det möjligt att få lov att använda antroposofiska läkemedel i Sverige.

Alla måste inte tycka att det är toppen med just antroposofisk medicin, men det är en betydande del av den svenska befolkningen som faktiskt anser att man ska ha möjlighet att få välja själv, och det här förstod Gertrud.

Vid invigningen av Kulturhuset i Ytterjärna höll hon ett vackert tal där hon bland annat sa:
”Antroposofins insatser för konst och kunskap, för en fördjupad människosyn, för den biodynamiska odlingen och jordbrukets förnyelse, för vård i livets slutskede, för läkepedagogik och socialterapi har berikat det svenska samhället och ökat livskvaliteten för tusentals medborgare.”

Inte utan dig, Gertrud.


Kontakta Anders via e-post: anders@ytterjarnaforum.se eller Twitter: @AndersKumlander.

18 mars, 2015

Gérard Lartaud: Lyckan är att kunna vila i sig själv

Som ansvarig på Saltå By, en verksamhet för ungdomar och vuxna med psykiska funktionsnedsättningar, har jag ofta haft glädjen att få uppleva den positiva utvecklingen som t.ex. många ungdomar genomgår hos oss. Jag har lika ofta fått frågan om vad vi gör för att lyckas med detta, vilka våra metoder är.…

LÄS MER

Som ansvarig på Saltå By, en verksamhet för ungdomar och vuxna med psykiska funktionsnedsättningar, har jag ofta haft glädjen att få uppleva den positiva utvecklingen som t.ex. många ungdomar genomgår hos oss. Jag har lika ofta fått frågan om vad vi gör för att lyckas med detta, vilka våra metoder är.

Jag brukar svara ungefär så här: Många ungdomar kommer till oss när det är kris, och detta trots alla människor som är engagerade i deras liv, i form av speciallärare, psykolog, kurator osv. Faktum är att krisen beror sällan på att det saknas insatser från samhällets sida, utan på att dessa ungdomar har kommit vilse i livet. Grundläggande är att de inte längre vet vem de är, vad de vill och framförallt vet de inte längre vilka förväntningar omvärlden har på dem. De möter många krav, som de varken förstår eller kan relatera sig till. Världen har helt enkelt blivit obegriplig för dem. De har ramlat ur sitt sammanhang.

Vad gör vi då när dessa ungdomar kommer till oss? Utöver att återknyta till en normal livsrytm som att sova på natten och äta mat på bestämda tider, är det viktigaste för oss att ge ungdomarna möjlighet att göra halt. Vi låter dem helt enkelt ta en paus så att de hinner komma i kapp sig själva. Detta betyder inte att vi är helt kravlösa (långt därifrån) men vi ägnar all vår energi åt att aktivt låta ungdomarna bottna i sig själva. Det ger möjlighet att få känna igen vem de är och vad de vill, utan allt för mycket yttre krav.

Denna process brukar vara olika lång för olika ungdomar men till slut, efter några månader eller ibland några år, så händer det! Den som är ständigt aktuell på olika behandlingsmöten, den som vållar så mycket huvudbry, den som ständigt hamnar i konflikt med andra, slutar undan för undan att ”höra av sig”. Efter ett tag undrar man dessutom vad det var som var problemet egentligen…

Lyckan är svårfångad och det har skrivits hyllmeter om konsten att bli lycklig. Att det behövs ett visst mått av materiellt välstånd, t.ex. att de grundläggande materiella behoven av mat, kläder och bostad är tillfredsställda, för att kunna uppleva lyckan, är oomstritt. Lika oomstritt är att ett överflöd av materiella tillgångar inte automatiskt leder till en högre lyckoupplevelse, snarare tvärtom…

Jag är övertygad om att lyckan framförallt handlar om förmågan att leva ett förnöjsamt liv, att lära känna sig själv och utgå ifrån de förutsättningar som livet har tilldelat oss. Jag är oändligt tacksam att ha ett arbete som ger mig möjlighet att, så gott som dagligen, få detta bekräftat. Vilken förmån är det inte att återkommande få uppleva hur en ungdom kan få ordning i sitt ”inre kaos” och få tag i sig själv! Att gång på gång få uppleva att lyckan, det är att bottna i sig själv, att bli vän med sig själv, att hitta det man tycker om att göra och finna sin väg i livet. Naturligtvis är förutsättningarna olika för alla (och våra ungdomar och vuxna vittnar om detta) men i grund och botten är förmånen att leva ett rikt och lyckligt liv förunnad alla, under förutsättning att man ges chansen att lära känna sig själv och ”växa in” i sig själv. Ett rikt och lyckligt liv börjar där.

Text: Gérard Lartaud, Saltå By


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.

Ytterjärna Forum
Text: Gérard Lartaud
18 mars, 2015

Varför ett samhällsprojekt?

Det var där någonstans i frottébadrocken, med blicken ut över Medelhavet, som idén till alltihop föddes. Att kommunciera ett samhällsprojekt större än fysiska platser. Ett samhällsprojekt som vågar!…

LÄS MER

Det var där någonstans i frottébadrocken, med blicken ut över Medelhavet, som idén till alltihop föddes. Att kommunciera ett samhällsprojekt större än fysiska platser. Ett samhällsprojekt som vågar!

Jag hade åkt till Patmos för att vara på retreat med mig själv. Jag var på jakt efter min mening – vad är väsentligt här i livet och vad är min uppgift?

Sedan urminnes tider, eller åtminstone sedan 60-talet, har jag varit, och är fortfarande, engagerad i en rad olika projekt och verksamheter som alla är kopplade till det samhällsprojekt som pågår i Ytterjärna. Ett naturligt steg i min tankeresa blev därför att börja fundera kring vad alla dessa verksamheter kan bidra med, vad har de gemensamt?

  • Vidarkliniken, ett sjukhus som kombinerar konventionell medicin med en holistisk syn på människa, hälsa och läkande.
  • Saltå Kvarn, det biodynamiska matföretaget som under sina 50 verksamhetsår varit med och påverkat det ekologiska jordbrukets utveckling. Från 1970 när 0,03% av Sveriges åkrar bestod av ekologisk odling, till idag när nästan en femtedel räknas som ekologiskt (18%).
  • Kulturhuset i Ytterjärna, som byggdes för möten och dialog mellan vetenskap, samhällsfrågor, konst och kultur. en plats att utveckla den fria dialogen.
  • Med mera, med mera.

Vad är det mest väsentliga i dessa verksamheter och vad är deras uppgift i ett större perspektiv? Jag kom fram till att det är de mänskliga relationerna och konstellationerna som är själva kraften och den som leder till utveckling. Att människor möts och att de är närvarande i sitt möte. Detta var någonting som framstod med väldig skärpa på Patmos. Jag blev själv lite överraskad i min lugna reflektion.

I Sverige finns en bristande allmän kunskap och dessutom många fördomar kring verksamheterna och ”antroposoferna i Järna”, men det finns även en intern kultur där man inte vill övertyga någon annan om något – alla ska få komma fram till sin mening. Detta har även inneburit att man inte lagt varken tid, intresse eller engagemang på att informera och påverka det offentliga samtalet, inläggen har varit mera reaktiva. Man kan se detta som ett bristande ansvarstagande för ett större perspektiv. Det vill jag ändra på.

Hur kan vi inspirera till fler riktigt väsentliga möten? Hur kan vi inspirera till en trovärdig samhällsförändring där det mänskliga hela tiden står i fokus?

Efter att ha fått klartecken från Vidarstiftelsen drog jag igång projektet, idag kallat för Ytterjärna Forum. Ett projekt där vi kan vara med och påverka vår framtida samhällsbild. Ett projekt där ingen har tolkningsföreträde, där varje verksamhet ansvarar för sin del men där man ser sin egen verksamhet som en del i ett samhällsprojekt. Varje individ och verksamhet företräder naturligtvis bara sig själv.

Välkommen ombord!


Kontakta Anders via e-post: anders@ytterjarnaforum.se eller Twitter: @AndersKumlander.