12 oktober, 2015

Johan Ununger: Tröttsamma halmgubbar



LÄS MER

Jag har varit vd för Saltå Kvarn i tretton år. Det har på många sätt varit en mycket spännande tid, både i med- och motgång. Att ha Järna som bas för en verksamhet är också väldigt energigivande med närheten till Kulturhuset, jordbruken, den goda maten och sist men inte minst alla inspirerande människor som verkar här.

Men en sak som kan vara väldigt frustrerande är när jag förväntas kunna stå till svars för allt som man tror att ”antroposoferna i Järna” står för. Det kan handla om allt ifrån gamla Steinercitat till det faktum att många föräldrar i Järna väntar med att vaccinera sina barn. Det är till och med så att det finns människor som uppmanar till bojkott av våra produkter eftersom ett eventuellt ekonomiskt överskott från vår verksamhet skulle kunna användas av våra ägare Vidarstiftelsen till ”en ondskefull antivaccinationskampanj”. Ibland kräver man också i sociala media att Saltå Kvarn går i svaromål. Vilket är i princip omöjligt eftersom det inte bedrivs någon vaccinationskampanj av Vidarstiftelsen men det är samtidigt sant att många väntar med att vaccinera sina barn. Att behöva ägna tid åt detta blir väldigt frustrerande när vi på Saltå kvarn mycket hellre vill sprida insikt om att den mat vi säljer kommer från ett långsiktigt hållbart jordbruk.

Genom ett inslag i radioprogrammet God morgon världen fick jag ord på vad min frustration handlar om när jag tvingas bemöta påhopp som inte har med vår verksamhet att göra. Att Saltå Kvarn ska till svars för att Steiner har sagt något tokigt eller den låga vaccinationsfrekvensen i Järna är helt enkelt en HALMGUBBE. Om man googlar halmgubbe eller halmdocka så framkommer att ”det är en debatteknik som går ut på att medvetet eller omedvetet förvränga eller misstolka någons åsikt eller ståndpunkt, för att sedan gå till attack mot den påhittade åsikten, att därigenom tvinga den tilltalade in i en defensiv position.” Ibland ser jag framför mig att hela Järnaslätten har belamrats av omvärldens utplacerade halmgubbar, som många av oss tvingas lägga mycket tid på att jaga iväg.

Text: Johan Ununger, vd Saltå Kvarn AB
Illustration: Anna Gran


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.

Arne Klingborg – konstnären, visionären, initiativtagaren
Målning av Arne Klingborg.
2 september, 2015

Konstnären, inspiratören & visionären: Arne Klingborg 100 år



LÄS MER

Det är svårt att övervärdera Arne Klingborgs betydelse för antroposfins utveckling i Sverige. Och då det i år är 100 år sedan Arne föddes, passar jag här på att presentera honom lite närmare. Konstnären, inspiratören och visionären Arne. En människa med en outtömlig förmåga att se framtid i allt, ständigt öppen och intresserad av möjligheter. Var står vi idag? Men framförallt: vad är aktuellt för framtiden? Denna framåtanda var Arnes signum.

Framtidsperspektivet tog sig även uttryck i de många utställningar Arne arrangerade. Exempel på detta är trädgårdsutställningen ”Trädgård till nöje och nytta”, där han belyste trädgården i ett historiskt perspektiv. Han slutade dock inte där utan försökte även formulera framtidens trädgård, enligt Arne en trädgård där människan får plats och blir en del av odlingen – en mötes- och kulturplats. Många var de som inspirerades av Arnes kunskaper och visioner om trädgårdar, och 1984 bad Sveriges Kungahus honom att nyskapa en trädgårdskulturplats mitt i Stockholms hjärta – Rosendals Trädgård.

Ett annat av de många områden Arne utforskade var arkitekturen. I utställningen ”Den ofullkomliga funktionalismen” såg han tillbaka på hur arkitekturens idéhistoria utvecklats, varefter hans dynamiska framtidsperspektiv slog rot även här. Han ansåg att funktionalismen var ofullständig eftersom den enbart tar hänsyn till en kvantitativ och rationell människosyn, och att den därmed som arkitektur betraktad är ofullkomlig. Således bör arkitekturen ta hänsyn till hur människan upplever och påverkas av ljusförhållanden, proportioner, färger, former osv.

Arne var en kosmopolit som reste världen över för att hålla föreläsningar, kurser etc. Hans begåvning var inte kulturellt begränsad och han var en fenomenal föredragshållare. När Arne hade talat tumlade människor ut från föreläsningssalarna med den inspirerande upptäckten att konsten och konstnären, fanns ju inuti dem själva! Genom sin förmåga att formulera det som redan fanns, outblommat, i mitten av varje åhörare, väckte han konst, inspiration och lust till liv även med sina ord.

Därmed blev Arne också något av en magnet. Människor han träffat på sina föreläsningsresor strömmade till Järna för att få möjlighet att arbeta tillsammans med honom. Samtidigt stod Rudolf Steinerseminariet i Järna i blomning, och Arne hade där en central roll. Varande en konstnär in i märg och ben fick Arne antroposofin att sammanfalla med livskonst; genom sin förmåga att samverka och i hans öga för hur dramatik, svårigheter och konflikter utgör fruktbar jord för utveckling.

Egentligen avstod Arne sin egen karriär som konstnär, och använde istället sin konstnärliga förmåga till att bygga ett samhällsprojekt i Ytterjärna. Hela tiden med ett ändlöst intresse för världen och framtiden; Arne talade ofta om ”uppgifter som väntar”. Vilka uppgifter väntar oss?

För dig som är mer intresserad ställer Södertälje stadshus just nu ut Arne Klingborgs målningar (2-29/9) och Trialog tankesmedja har en rad föreläsningar m m med anledning av Arnes 100 års dag.


Kontakta Anders via e-post: anders@ytterjarnaforum.se eller Twitter: @AndersKumlander.


12 augusti, 2015

Inger Holmström: Rätt ska vara rätt

I mitt Facebookflöde delades häromdagen en förlöjligande artikel om Rudolf Steiner utifrån föreläsningar han höll på tjugotalet om biodynamisk odling. Jag kan inte bedöma föreläsningarnas värde, men skribenten gör sitt bästa att få skrattarna på sin sida med hjälp av citat ryckta ur sitt sammanhang, kryddade med egna sarkastiska omdömen om det som sades.…

LÄS MER

I mitt Facebookflöde delades häromdagen en förlöjligande artikel om Rudolf Steiner utifrån föreläsningar han höll på tjugotalet om biodynamisk odling. Jag kan inte bedöma föreläsningarnas värde, men skribenten gör sitt bästa att få skrattarna på sin sida med hjälp av citat ryckta ur sitt sammanhang, kryddade med egna sarkastiska omdömen om det som sades.

Rudolf Steiners texter, idéer och sätt att uttrycka sig är inte alltid av det lättillgängliga slaget. Han är ett barn av sin tid och måste, som alla andra, förstås i sitt sammanhang.

Jag är inte antroposof, men tycker att idéhistoria är spännande och att Rudolf Steiner är en filosof, värd en mer framträdande plats i samhällsdebatten. Idag är det snarare tvärtom i Sverige. Säg ”antroposofi” och du har ett gäng proffstyckare som står färdiga med slipade vapen. Varför?

En första ”aha”-upplevelse fick jag när jag förstod att antroposofi – som i Sverige ofta beskrivs som en ”andevetenskap” utifrån en direktöversättning av tyskans ”Geisteswissenschaft” – egentligen är långt mindre mystiskt än det låter. Antroposofi är ett ord sammansatt av två grekiska ord – Anthropos (människa) och Sophia (vishet). Ordet är inte skapat av Steiner utan myntades under 1500-talet.
Det tyska ordet ”Geisteswissenschafter” liksom ”Åndsvidenskab” i norskan betyder helt enkelt ”Humaniora” och den rimliga och begripliga översättningen av ”Geisteswissenschaft” är ”humanvetenskap”.

Rudolf Steiner knyter i sina filosofiska reflektioner an till den flertusenåriga diskussionen om människans förhållningssätt och relation till kunskap, vetenskap och natur. Han funderar kring människan som väsen och del av sitt större sammanhang liksom kring naturvetenskapens möjligheter och begränsningar vad gäller att hjälpa oss att förstå vår egen verklighet. Platon, Aristoteles, Descartes, Kant, David Hume m fl har intresserat sig för dessa frågor långt före honom och frågeställningarna tillhör de mest centrala inom den västerländska filosofin.

Den rationella vetenskapssyn vi har idag i västerlandet är ju inte någon självklarhet och har inte heller svaret på alla våra frågor. Kanske låser den rentav in vårt tänkande och förhindrar oss att ta till oss relevant kunskap och se viktiga sammanhang.

Steiners kunskapssyn är dynamisk och i fokus för hans intresse står människans potential och våra möjligheter bortom det gripbara och konkreta. Av alla hans mer än tiotusentals sidor efterlämnade skrifter och föreläsningar finns naturligtvis sådant som vi idag inte längre tycker är relevant eller har svårt att ta till oss, vilket gäller också för andra tänkare, vetenskapsmän och humanister i historien. Annat hos Steiner är istället extremt modernt och oerhört inspirerande.

Han förespråkade t ex redan i början av 1900-talet meditation som ett sätt att höja vårt medvetande och därmed också öka vår förståelse för våra liv. Detta förhållningssätt håller idag på att uppmärksammas också från traditionellt vetenskapligt håll. T ex publicerade en av de mest framstående vetenskapliga tidskrifterna – The Lancet – i april i år en erkännande artikel om mindfulness och dess betydelse för vår förmåga att leva med större medvetenhet och kunskap om oss själva i nuet.

Vad är det då som provocerar? Själv blir jag nyfiken på denne man och de tankar som bl a lett till att så många autistiska barn och vuxna fått hjälp genom den av Steiner inspirerade läkepedagogiken. Den antroposofiskt inriktade sjukvården, som han också inspirerat till, sätter på ett enastående sätt individen i centrum och har tiotusentals patienter som kan vittna om goda resultat när skolmedicin kombineras med milda, naturliga läkemedel och god, bekräftande omvårdnad. Hans pedagogiska idéer har skapat utrymme för en undervisning, som i första hand vill stödja individuell utveckling i stället för att skapa en förutbestämd snitslad bana som ska passa alla. Att Sverige idag är det land i världen, som har ett av de mest utvecklade ekologiska jordbruken, har vi också till stor del Steiner och de antroposofiska jordbruksprojekt som drivits i Järna att tacka för.

Det Steiner bidragit till i vårt samhälle är vad jag kan förstå enbart positiva insatser. Steiner ska inte betraktas som en guru som ska bokstavstolkas, utan som en filosof, som står för öppenhet och nytänkande. Hans tankar har fortsatt relevans i vår samhällsdebatt och i de strävanden vi har att utveckla de stora samhällsområdena – vård och omsorg, utbildning, jordbruk och kultur.

Istället för att leta upp sådant i hans skrifter som vi inte känner oss bekväma med, borde vi istället ta fasta på sådant som vi vet fungerar. Vi borde låta kunskapen som utvecklats i bland annat de samhällsprojekt som drivs i Järna sedan 70 år tillbaka – och på många andra håll i världen – få ta plats i samhällsdebatten utan att ständigt avfärda det goda genom att misstänkliggöra dess ursprung.

Text: Inger Holmström
Foto: Pixabay


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.

6 augusti, 2015

Elisabeth Kumlander: Vad är kultur för mig?

Den första tanken som kom upp när jag fick frågan vad kultur är för mig, var yoghurtkulturer! Alltså kulturen man tillsätter för att göra mjölk till yoghurt. Nästa tanke var den västerländska kulturen som snabbt breder ut sig över världen och som Sverige redan är en del av - en kultur som inte är uthållig utan handlar om att tjäna pengar och tyvärr därför också alltför ofta producerar dålig kvalitet.…

LÄS MER

Yoghurtkultur och västerländsk kultur, matkultur och jordkultur.

Den första tanken som kom upp när jag fick frågan vad kultur är för mig, var yoghurtkulturer! Alltså kulturen man tillsätter för att göra mjölk till yoghurt. Nästa tanke var den västerländska kulturen som snabbt breder ut sig över världen och som Sverige redan är en del av – en kultur som inte är uthållig utan handlar om att tjäna pengar och tyvärr därför också alltför ofta producerar dålig kvalitet.

Vi har vant oss vid äckliga produkter med tillsatser. Eftersom det är det som det finns mest av.

Att vilja ha kvar urgammal kunskap om konservering och matlagning är inte för mig bakåtsträvande. Inte heller att stötta och arbeta för en lokal fröhandel och lokal produktion. För mig är det äkta.

Det viktiga är att människor får tillbaka kunskapen. Hur var det man gjorde saft utan konserveringsmedel? Hur kan man få grönsaker och frukt att hålla hela vintern? Rökning, torkning, konservering, omvandling av mjölk till ost och yoghurt… listan är lång och allt är urgammal fantastisk kultur som vi bör ta vara på.

Tänk om vi skulle komma till förståelse för, och uppskattning av matproduktion, igen – att det är kvaliteten och inte priset, som är det viktiga. Genom att som konsument köpa billig mat flyttar man över problemen till någon annan. Det är inte billigare med billig mat i det stora hela. Det är bara du, där och då, som inte behöver betala.

I vår kultur har är vi inte vana att betala det maten kostar. Vi tänker att det är dyrt, men vi tänker inte längre. Hur mycket arbete som ligger bakom – först i produktionen sedan vidare i alla olika led fram till butiken – har vi glömt.

En tjusig Stockholms dam kom fram till mig när jag stod och sålde Skilleby Trädgårds biodynamiska grönsaker på Bondens egen marknad på Södermalm och utbrast ”Oj den här var dyr, kan jag få den billigare?”. Jag kommer inte ihåg exakt vad priset var och vad hon ville ha, men det spelar ingen roll. Här gick vi direkt från bonde till konsument vilket betyder att det var billigare än i butik, eftersom det mellanledet inte behövde sin del av kakan.

Första instinkten var att riva ifrån henne produkten och dunka ned henne till botten av hennes höga klackar. Herregud! Vad var det hon inte förstod? Här har man slitit häcken av sig och stått i spöregn och brännande sol. Man har frusit, man har svettats, man har varit skitig och undrat om man någonsin kommer bli ren igen. Man har fått till en bra kompost och förberett jorden genom plöjning, harvning, bäddbyggande osv, osv. Man har sått och vattnat, rensat och sorterat när det äntligen vuxit lite. Preparerat och planterat. Vattnat och rensat ogräs tusen gånger om. De grödor som inte blivit sjuka, torkat ut, drunknat eller blivit uppätna av insekter eller andra djur har man kunnat sälja till konsumenterna. Eller vänta lite. De måste även skördas och tvättas, sorteras och fixas till så att de ser ut som den prototyp som konsumenten förväntar sig. En gurka får inte vara böjd, en banan får inte vara rak och om äpplet eller potatisen är för stor eller för liten går det inte. Om grönsaken eller frukten har en liten skråma är det kört. Det säljer inte. Kan inte bli första klass.

Et voilá! När produkten genomgått alla dessa olika moment packas den, vilket är ännu mer arbete för att sedan bäras till en bil och köras till kund. Man är stolt och glad när man står och säljer så fina produkter – obesprutade kvalitetsgrönsaker! Man är glad trots att man inte har en timlön, eftersom man jobbar från klockan 07.00 till 07.00 när det behövs. Det är inget åtta till fem-jobb, utan man sliter och kämpar för att få till något innan väder och omständigheter tar allt. Man gör det för att man vill och för att det är något man tror på.

Det som förstör glädjen och stolheten är när någon tittar en i ögonen och glatt frågar om de inte bara denna gång kan få med sig det ena eller det andra gratis. ”HELVETE HELLER!” Problemet är att alltför många människor – t ex den tjusiga damen – inte har en aning om vilket arbete som ligger bakom den lilla moroten.

Det i sig är ett systemfel!

Alla borde få prova på att jobba i ett ekologiskt kretsloppsjordbruk någon gång. Alla arbetslösa skulle kunna hoppa in och göra något nyttigt och slippa bli deprimerade. I jordbruket finns det hur mycket plats som helst för alla som vill vara med. Hurra!

Text: Elisabeth Kumlander
Foto: Erik Olsson


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.

Ytterjärna Forum
Text: Elisabeth Kumlander
21 juli, 2015

Ulf Wagner: Att få syn på seendet

Det gåtfulla ljuset har alltid lockat konstnärer. Redan på 1960-talet började den amerikanske konstnären James Turrell intressera sig för ljus och seende. Han hade tidigare studerat psykologi och matematik innan konststudierna tog överhanden. Under denna tid intog minimalismen konstscenen vilket innebar att konstnärerna sökte en konstens nollpunkt där innehållet i verket var helt borta. Konstverken var inget mer än sitt eget uttryck. Materialet i sig var nog.…

LÄS MER

Det gåtfulla ljuset har alltid lockat konstnärer. Redan på 1960-talet började den amerikanske konstnären James Turrell intressera sig för ljus och seende. Han hade tidigare studerat psykologi och matematik innan konststudierna tog överhanden. Under denna tid intog minimalismen konstscenen vilket innebar att konstnärerna sökte en konstens nollpunkt där innehållet i verket var helt borta. Konstverken var inget mer än sitt eget uttryck. Materialet i sig var nog.

Turrell anslöt sig till denna linje och uppmärksammades för sitt sätt att arbeta med den rena varseblivningen av ljuset. I hans verk finns inget som är belyst, inget objekt utan allt är reducerat till rena ljus- och färgupplevelser. Genom att arbeta med det i grund och botten immateriella ljuset vill han paradoxalt nog materialisera ljuset, förtingliga och göra det fysiskt påtagligt – uppleva det som kroppslig närvaro; låta betraktaren blir delaktig i en process där karaktären hos ljuset självt blir helt påtaglig. I vissa verk framträder transparensen, i andra den upplevda ogenomskinligheten hos färgen och ljuset. Ibland finns det bara ett minimum av ljus, knappt förnimbart och i andra verk vistas vi i en ljuskropp. Det finns även en tredje komponent som är viktig för konstnären – tiden. Betraktaren blir inställd i ett skeende, i ett förlopp. I en tid då vi översköljs av visuella intryck från morgon till kväll erbjuder Turrell motsatsen – det långsamma dröjandet inför ett verk. Och detta dröjande är förutsättningen för upplevandet – att genom seendet och perceptionen komma till en erfarenhet av fenomenet ljus i sig. Också fenomenologin, en riktning inom filosofin, där särskilt förhållandet mellan varseblivningen och objekten för varseblivningen studeras, har varit viktig för James Turrell. Genom att utgå från ljuset och färgen, och hur de ter sig för oss, kan vi komma åt deras väsen och beskriva det som de visar för oss.

Konstnären, med sitt ursprung inom kväkarrörelsen, har berättat hur ritualen att ”välkomna och hälsa ljuset” i gudstjänsten, är en central och meditativ handling som försiggår under en kontemplativ tystnad. Akten förutsätter den egna erfarenheten av ett inre ljus. Och det är denna erfarenhet som transformerats och förts vidare i hans verk.

Roden Crater

I början av 1970-talet flög James Turrell hundratals timmar på jakt efter en lämplig plats för ett stort projekt. Flygturerna sträckte sig från gränsen till Kanada i norr till Mexiko i söder. 130 km norr om staden Flagstaff i Arizona hittade han 1974 en slocknad vulkan i öknen, Roden Crater. Under drygt 30 år har han här skapat ett av de största konstverken i modern tid, bestående av en rad kamrar, tunnlar och öppningar där mötet mellan kraterns inre rum och det stora kosmiska rummet är det centrala. Hans vision med platsen har förändrats något under åren allteftersom nya erfarenheter har införlivats. Kratern kommer när den är klar att innehålla över 20 platser där olika ljus- och färgkvalitéer kan upplevas. Över 1,3 miljoner kubikmeter har flyttats enbart i den första fasen av detta ofantliga projekt.

Platsen är ännu inte öppen för allmänheten men arbetet pågår kontinuerligt och är helt beroende av att stora summor flyter in i form av bidrag och gåvor, samt de intäkter som utställningarna genererar. Fundraising pågår för fas II och kratern förväntas öppnas för allmänheten inom några år. Vid ett besök i Roden Crater förbluffades jag av mäktigheten i upplevelsen av den ljusfyllda, över 100 meter långa gången från kraterns innandöme till den runda ljusöppningen som visade sig vara elliptisk. Verket bygger inte på någon illusion, konstnären vill aldrig vilseleda oss utan uppenbara och göra oss medvetna om själva synprocessen. Få oss att reflektera över vad vi ser, men även vad vi inte ser. På avstånd tycks ellipsen rund men ju närmare jag kom ändrades formen. Det handlar om att förstå både vad vi ser, men även hur vi ser. I det här sammanhanget kan det vara intressant att tänka på att engelskans see inte bara betyder att se utan även att förstå – I see what you mean.

Sina erfarenheter från arbetet med Roden Crater har konstnären i mindre skala visualiserat i en rad Skyspaces, som byggts runt om i världen. Idag finns ett 80-tal både offentliga och privata byggnader där besökaren kan ta del av förhållandet mellan det fysiska verkets begränsning och det oändliga kosmiska rummet. I mötet mellan dessa uppstår konstverket. En Skyspace består alltid av ett fysiskt formgivet rum med en öppning till himlen. I Ytterjärna finns en av de nordligaste, där den utdragna skymningen gör att konstverket kan upplevas under en längre tid i förhållande till sydligare belägna Skyspace.

Många av Turrells verk kan liknas vid scenografier där besökaren blir delaktig i ett ständigt pågående drama. Och i detta drama utspelar sig en rad färghändelser inför hennes öga och där fenomenen hela tiden gäckar oss. Som betraktare blir jag osäker på om de utspelar sig i ett yttre rum eller om de sker i mig.

Ett av Turrells mest uppmärksammade verk är Dark Space. På en gång enkelt och avskalat, men likafullt komplext och gåtfullt. Verket består av ett totalt mörkt, slutet rum, som vi med hjälp av en ledstång slussas in i. Sakta trevar jag mig fram. Ingångsljuset försvinner alltmer. Plötsligt stöter jag på en stol. Här finns enbart ett fullständigt och absolut mörker. Orienteringsförmågan är närmast obefintlig och det finns ingen möjlighet att uppfatta om det är ett litet eller stort rum. Det enda jag kan fokusera på är den egna kroppen – andningsrytmen och hjärtslagen blir plötsligt helt påtagliga. Det blir även svårt att uppfatta tiden – har jag suttit här fem minuter eller en kvart – bristen på yttre sinnestimuli, som i vanliga fall vägleder oss, är total. Det är ingen skillnad om jag blundar eller har ögonen öppna – allt är mörker. Men så plötsligt tycks något röra sig framför mig eller är det en inbillning. Jag blir osäker – ser jag verkligen något i mörkret eller är det något som uppstår i mitt inre. Kanske är det en mental projektion. Osäkerheten blir allt större och det tycks som gränsen mellan det yttre och det inre inte alls är så självklar längre. Vi vet ju att våra ögon är mycket levande och anpassningsbara och nu blir de alltmer känsliga och övergår till ett mörkerseende. Men vad är det jag förnimmer i rummet egentligen; vad är det som rör sig? Men just när detta händer är tiden ute och vakten kommer in för att hämta mig och min undran hänger kvar.

Turrell har hela tiden varit tydlig med att han vill komma åt transcendensen i upplevelsen ”jag tror på behovet av och tanken på andliga känslor – eller dimensioner bortom oss”. Denna upplevelse behöver inte en religiös kontext eller eller ett religiöst fundament. Det gäller att genom formen erfara en formlöshet och det är genom sinnena vi kommer dit. Vi måste börja med att se – som betraktare aktivt låta sinnesintrycken överskölja oss och så småningom låta dem övergå till något som konstnären kallar ”ordlös tanke”. Reflektionen över det sedda sker parallellt med perceptionen. Turrell har sagt ”Mina verk har inga objekt, inga föreställningar eller något fokus. Utan objekt – vad ser du då på? Du betraktar ditt seende”.

Artikelförfattaren sittande i Dark Space

Text & foto: Ulf Wagner

Om du blir sugen på att besöka ett av James Turells konstverk finns hans Skyspace ”Outside Insight” i Ytterjärna, utanför Stockholm. Mer information hittar du på här.


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.

Ytterjärna Forum
Text: Ulf Wagner
15 juli, 2015

Vad är kultur för mig?

Mitt i Kuhmo chamber music festival, i Finland,reflekterar jag över vad kultur egentligen är? En viktig, omfattande och stor fråga.…

LÄS MER

Mitt i Kuhmo chamber music festival, i Finland,reflekterar jag över vad kultur egentligen är? En viktig, omfattande och stor fråga.

Igår fick vi på en dag vara med om en tidsresa speglad genom komponisters verk från 1600 talet fram till idag. Bl.a. Vivaldi, Purcell, Couperin, Telemann, Bach, Rameau, Mozart, Beethoven, Bellini, Verdi,Debussy, Schönberg, Bartok, Piazolla, Gubaidulina, och Jimmy Hendrics. I fem konserter.

Människor från olika länder, några hundra, med olika språk är samlade här. Långt bortom språk och begrepp möts vi. Musiken bär med sig vad människor under århundraden haft i sig, i sitt medvetande, i stämningar. I sina upplevelser hur det är att vara till i livets alla skeenden. Detta förmedlas direkt och omedelbart. Artisterna har övat och utvecklat sina förmågor under årtionden för ett framförande som varar ett antal minuter.

Det gemensamma mellan oss alla, komponister, artister och lyssnare är nog skapandet. I vilken mån komponisten kommit åt det gränsområde där något helt nytt, hittills okänt visar sig och hämtas in i det hörbara. Om musikern åter kan öppna detta ”fönster” så att det ursprungliga blir närvarande och autentiskt genom det egna skapandet. Om åhöraren blir delaktig och faktiskt medskapande genom sin egen lyssnande aktivitet.

Då skapas kultur som gör att innehållet i några ögonblick kan finnas kvar hela livet.

Allt detta kan bara uppstå i frihet. Aldrig kommenderas utifrån. Kanske är det så att friheten är det som definierar själva människan? Det finns inget annat väsen som har denna potential. Att ha möjlighet och förmåga att skapa och utveckla i frihet.


Kontakta Anders via e-post: anders@ytterjarnaforum.se eller Twitter: @AndersKumlander.

Tovat konsthantverk av Anna Gran.
24 juni, 2015

Anna Gran: Vad är kultur för mig?

I min bokhylla finns en tung och gammal bok med texten ”Handens arbete hjärtats tanke” med stora, svarta bokstäver på ryggen. …

LÄS MER

I min bokhylla finns en tung och gammal bok med texten ”Handens arbete hjärtats tanke” med stora, svarta bokstäver på ryggen.

Eistesos – Estetik betyder det märkbara, det som möter sinnena i form, färg, smak, lukt, hörsel. Ethos – Etik är innehållet, meningen, som i filosofin försöker besvara frågor som, ”vad är det rätta”.
Artefakter formar vår vardagsvärld. Vi möter dem överallt. Vad är det för saker som gör starkt intryck på mig? Varför just detta föremål, frågar jag mig. Hur har tingen omkring mig uppkommit? Vem har gjort dem? Genom att öva och skola sinnenas kunskapsfält är det möjligt att utforska det, det som varje barn gör i leken. Skapar! Då måste jag genast hänvisa till femtonde brevet i Schillers estetiska brev: Människan leker bara när hon i ordets fulla bemärkelse är människa, och hon är helt och hållet människa när hon leker.

Schiller riktar uppmärksamheten på ett område där människan genom sin egen verksamhet gestaltar, där hon är konstnär och leker. Då är hon i ett frirum mellan yttre och inre formkrafter, mellan materialets begränsningar och sina egna sinnliga förmågor, mellan yttre struktur och nedärvda egenskaper, mellan kaos och ordning. I det spänningsfältet kan människan ge liv åt ett dött men formbart material. Frihet är en skapande verksamhet för Schiller. Där är den moraliska människan produktiv, där kan hon med sin inlevelse, sitt intresse och sin socialitet påverka den lag hon anser vara riktig. Inte för att hon tvingas till det utan för att hon vill det själv.

Kultur för mig, är just det där ”livet” som plötsligt blir synligt i en skapad form, en bild, en konstnärlig prestation, ja vad som helst, där jag helt oväntat blir varse något för mig helt nytt, aldrig förut sett. Där blir jag försatt i en stämning av lika delar ro som rörelse. Där lyser det ”estetiska skenet” som Schiller talar om!

Särskilt intresserar mig de broar som byggs inom slöjd, konsthantverk och formgivning.
Idag försiggår ett spännande möte där gammalt möter nytt. Det traditionella hantverket och kunskapen om de rena materialen tas in på en resa av formgivare och konsthantverkare. Bevarandet av hantverkskunskaperna som representerar något allmänmänskligt och djupt respekterat kan verka förbindande och danande och är en del av vår historia. Med denna kunskap i grunden kan den mänskliga innovatören i frihet skapa ett helt nytt konsthantverk vars ändamål och sammanhang kan sättas in i vår egen tid.
Där kan vi säga det som inte kan sägas med ord. Där kan vi visa på och utforska materialets begränsningar och möjligheter, där kan vi protestera och lyfta fram vår mening. Ta ett steg till mot framtiden in i nutiden.
Innehållet representerar Etik.
Artefakten, Estetik.

De gamla Grekiska orden Eistesos och Ethos får ny mening och innebörd när vi talar om kvalité, hållbarhet och nyskapande. När vi respektfullt bryter ett gammalt mönster och gör nytt!
Därmed är dessa två kvaliteter sammankopplade med varandra. Det första utvecklar det andra.
Det i skönhet förmänskligade föremålet kan uppfattas av människan som något upphöjt, sant och rent.

Text & foto: Anna Gran


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.

Ytterjärna Forum
Text: Red/Anna Gran
17 juni, 2015

Johan Ununger: Till matens försvar

Att bjuda sina vänner på middag har blivit en alltmer komplicerad historia. Anna är vegetarian, Ulf är vegan, Anders äter enligt 5:2 och fastar idag, Lisa äter inte gluten och Åsa tål inte laktos. Vi har nog aldrig haft ett så komplicerat förhållande till mat som nu.…

LÄS MER

Att bjuda sina vänner på middag har blivit en alltmer komplicerad historia. Anna är vegetarian, Ulf är vegan, Anders äter enligt 5:2 och fastar idag, Lisa äter inte gluten och Åsa tål inte laktos. Vi har nog aldrig haft ett så komplicerat förhållande till mat som nu.

Förr i tiden kunde man på sin höjd ha en gäst som bantade. Men idag är vi många som har gjort ätandet till en ideologi som utgör en viktig del av vår identitet. Med detta följer självklart mycket positivt men det finns också ett ångestfyllt drag när många födoämnen upplevs som ett hot. Dessutom är det nog än fler som känner att de borde följa en diet men som ändå äter som de alltid gjort – något som också kan vara ångestskapande.

Men för alla som önskar ett insiktsfullt och mer avslappnat förhållningssätt till mat finns inspiration att hämta. En källa är min personliga favorit, den amerikanske journalisten Michael Pollan som bland annat skrivit boken Till Matens Försvar. Med några få ord slår han fast hur han tycker att vi borde förhålla oss till mat:

  • Ät mat.
  • I måttliga mängder.
  • Huvudsakligen från växtriket.

De två senare råden är enkla att förstå men vad menar han egentligen med Ät mat? Är inte allt vi äter mat i någon mening? Nej, Michael Pollan lyfter fram ett antal grundläggande kännetecken på sådant vi kan kalla mat. Här är några exempel:

– Ät ingenting som din mormors mor inte skulle betrakta som mat.
Tänk dig att du står med din mormors mor framför mejerihyllan. Hon tar upp en kartong med fruktyoghurt i små portionsburkar – och hon har ingen aning om vad det kan vara. Är det mat eller kanske tandkräm? Även om du skulle förklara för henne att det är yoghurt med frukt i så skulle ändå innehållsförteckningen få henne att tvivla. Vilket leder till nästa kännetecken.

– Ät ingenting med ingredienser som du inte kan uttala.
Även om tillsatser i maten inte med nödvändighet är skadliga så är det ändå ett säkert tecken på att maten har processats och förändrats. Den har övergått från att vara mat till att bli en matprodukt. Och därmed är den inte längre att betrakta som mat enligt Michael Pollan. Ett av problemen med alla tillsatser är att de lurar kroppen. De konstgjorda färgerna och smakerna gäckar våra sinnen som vi är beroende av för att värdera ny mat och förbereda kroppen på att ta hand om den.

– Ät ingenting som inte kan ruttna.
Det här är ett råd som är starkt besläktat med det föregående. Tillsatser och processandet av våra livsmedel har skapat mat som potentiellt aldrig härsknar eller ruttnar vilket annars är en naturlig process och hjälp att avgöra om maten är färsk.

Om fler valde att följa Michael Pollans till synes enkla råd så är jag övertygad om att folkhälsan skulle förbättrats men inte bara det även dietångesten skulle mildras väsentligt. Det som är särskilt tilltalande med hans råd är att de tar utgångspunkt i sådant som vi kan se och förstå – det i en tid när så många av alla dieter bygger på sådant vi aldrig har sett, vare sig det är kolhydrater, gluten eller glykemiskt index.


Foto: Erik Olsson


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.

Ytterjärna Forum
Text: Johan Ununger, VD på Saltå Kvarn
21 maj, 2015

Nu har vi börjat…

Ytterjärna Forums hemsida har nu legat uppe i drygt åtta veckor. Vi har uppdaterat den (var-)dagligen med artiklar och blogginlägg och det har varit spännande att följa utvecklingen.…

LÄS MER

Ytterjärna Forums hemsida har nu legat uppe i drygt åtta veckor. Vi har uppdaterat den (var-)dagligen med artiklar och blogginlägg och det har varit spännande att följa utvecklingen.

Vi gläder oss över att det verkar finnas ett stort intresse för vad vi hittills publicerat och gjort. Särskilt viktigt, tycker vi, är att den forskning som bedrivits kontinuerligt sedan 1958 i Järna, till idag, avseende ett systemperspektiv på jordbrukets område nu uppmärksammas. Det finns en ”skatt” av resultat som kan bidra till en framtida inriktning av både odling, djurhållning, förädling och livsmedelskonsumtion, från kvalitén på maten till klimatfrågan och Östersjöns hälsa.

Samma sak gäller den forskning som The Integrative Care and Science Center (IC) bedriver om vad som kommer ut av ett helhetstänkande i jämförelse med det sedvanliga systemets resultat inom medicin och vård.

Den absolut mest lästa artikeln på hemsidan är just nu den om IC:s anmärkningsvärda smärtstudien där man jämfört resultatet av behandlingar av patienter som vårdats för sin smärta enligt konventionell skolmedicin med patienter som vårdats för samma problem på Vidarkliniken. Artikeln har lästs av 5940 besökare och på Facebook har vårt inlägg om artikeln nått ut till 17 792 personer genom dynamisk spridning, dvs genom att människor har gillat, kommenterat och delat vidare.

Vår näst mest lästa artikel på hemsidan är ”Förskolorna där både kött och plast lyser med sin frånvaro” den är även vår näst mest spridda på Facebook – 43 584 människor har nåtts. Vår tredje mest lästa är ”Systemfel i jordbruket ger näringsfattigare mat” som nu lästs av 4160 personer.

Sedan starten har vår hemsida haft 46 476 sidvisningar och den har besökts av totalt 27 526 olika personer. Besöksantalet ökade även med 144% den andra månaden gentemot den första. Intressant är genusperspektivet, vi kan konstatera att majoriteten av våra 3076 fans på Facebooksidan är kvinnor.

Ytterjärna Forums hemsida är en del i ett större kommunikationsprojekt där syftet är att gradvis mer och mer delta i samhällsdebatten. Förutom hemsidan och Facebook publicerar vi därför även löpande debattartiklar i vårt pressrum på Mynewsdesk och deltar i olika radio- och tv-debatter.

Vi kommer att fortsätta med vårt arbete och så småningom erbjuda fördjupande inlägg i olika områden, filosofi, odling och mat, pedagogik, vård m m. Vi kommer bl a börja med en serie artiklar som belyser hur Rudolf Steiner förhåller sig till den filosofihistoriska traditionen och hur vi ser på uppgiften att komma till ett öppet, mänskligt kunskapande som svarar mot de utmaningar som vi står inför idag.

Vi önskar samtidigt bredda perspektiven med fler blogginlägg och fler röster som bidrar till reflektioner till vad det innebär med mänsklig utveckling och därmed hållbar samhällsutveckling.


Kontakta Anders via e-post: anders@ytterjarnaforum.se eller Twitter: @AndersKumlander.


12 maj, 2015

Jostein Hertwig: Ekologisk mat är bättre för både miljön och hälsan

Ett internationellt forskarteam från nätverket Food Quality & Health (FQ&H) har genom en period på tolv år genomgått och diskuterat forskning och trender inom mat och hälsa. Från Sverige har Karolinska Institutet deltagit. En av forskarteamets huvuduppgifter har varit att närmare analysera positiva hälsoeffekter av den så kallade Medelhavsdieten. I sitt arbete har forskarna också kunnat konstatera att den ekologiska konsumentens matsedel både har hälsovinster samtidig som den är bättre för miljön.…

LÄS MER

Ett internationellt forskarteam från nätverket Food Quality & Health (FQ&H) har genom en period på tolv år genomgått och diskuterat forskning och trender inom mat och hälsa. Från Sverige har Karolinska Institutet deltagit. En av forskarteamets huvuduppgifter har varit att närmare analysera positiva hälsoeffekter av den så kallade Medelhavsdieten. I sitt arbete har forskarna också kunnat konstatera att den ekologiska konsumentens matsedel både har hälsovinster samtidig som den är bättre för miljön.

Den här tematiken var även något som diskuterades under FQ&Hs konferens i Newbury, England nu i slutet av april. BERAS var med på detta möte och informerade om resultaten från utvecklingen samt genomförandet av projektet ”Östersjövänlig mat”.

Östersjövänlig mat bygger på en konsumentstudie som BERAS genomförde i sitt första projekt (2003-2006) och som sedan är vidareutvecklat i samarbete med Saltå Kvarn och Södertälje kommun inom EU-projektet BERAS Implementation (2010-2013).

Projektet har inneburit att Södertälje kommun numera serverar 24 000 måltider varje skoldag enligt kriterierna för en mer ”Östersjövänlig mat”. Inom ramen för ytterligare ett EU-projekt delar de nu även med sig av sina erfarenheter till städer i Litauen, Polen och Spanien.

Forskarna ser allvarliga, negativa utvecklingstrender för vår matkonsumtion. Vi konsumerar för stora mängder av fetter, kött, högprocessade produkter och socker vilket medför en kraftig ökning av livsstilssjukdomar som diabetes 2, hjärt- och kärlsjukdomar och fetma. Oroväckande är också att trenden sprider sig till andra delar av världen. På mötet i Newbury beslutades det att gruppen skulle göra en insats för att påverka utvecklingen i en mer positiv riktning genom att bland annat arbeta utifrån konceptet ”Organic Diet”. Detta ska ske inom ramen för FN:s ”10-Year Framework of Programmes on Sustainable Consumption and Production (10YFP)” som drar igång i slutet av 2016. Den internationella och ekologiska organisationen IFOAM är med i FQ&H-nätverket och ser detta som en del i processen för sitt ”Organic 3.0”.

Organic Diet ska utvecklas på global nivå med regionala och kulturella tillpassningar. Målet är att ha ett utarbetat, konkret projekt innan året är slut. BERAS kommer bland annat att kunna delta med exempel från Södertälje kommun och det internationella nätverket (tolv länder i Europa, Tamil Nadu i Indien, Dominikanska Republiken och Haiti). Genom att prova och geomföra Organic Diet kan vi etablera ”Model Regions”.

Intressant och inspirerande att få vara med i detta nätverk för matkvalitet och hälsa och att vi i BERAS kan ta del i utvecklingen och genomförandet av en Organic Diet.

Ta gärna kontakt med mig för frågor och inspel.

Text: Jostein Hertwig


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.