21 juli, 2015

Ulf Wagner: Att få syn på seendet

Det gåtfulla ljuset har alltid lockat konstnärer. Redan på 1960-talet började den amerikanske konstnären James Turrell intressera sig för ljus och seende. Han hade tidigare studerat psykologi och matematik innan konststudierna tog överhanden. Under denna tid intog minimalismen konstscenen vilket innebar att konstnärerna sökte en konstens nollpunkt där innehållet i verket var helt borta. Konstverken var inget mer än sitt eget uttryck. Materialet i sig var nog.…

LÄS MER

Det gåtfulla ljuset har alltid lockat konstnärer. Redan på 1960-talet började den amerikanske konstnären James Turrell intressera sig för ljus och seende. Han hade tidigare studerat psykologi och matematik innan konststudierna tog överhanden. Under denna tid intog minimalismen konstscenen vilket innebar att konstnärerna sökte en konstens nollpunkt där innehållet i verket var helt borta. Konstverken var inget mer än sitt eget uttryck. Materialet i sig var nog.

Turrell anslöt sig till denna linje och uppmärksammades för sitt sätt att arbeta med den rena varseblivningen av ljuset. I hans verk finns inget som är belyst, inget objekt utan allt är reducerat till rena ljus- och färgupplevelser. Genom att arbeta med det i grund och botten immateriella ljuset vill han paradoxalt nog materialisera ljuset, förtingliga och göra det fysiskt påtagligt – uppleva det som kroppslig närvaro; låta betraktaren blir delaktig i en process där karaktären hos ljuset självt blir helt påtaglig. I vissa verk framträder transparensen, i andra den upplevda ogenomskinligheten hos färgen och ljuset. Ibland finns det bara ett minimum av ljus, knappt förnimbart och i andra verk vistas vi i en ljuskropp. Det finns även en tredje komponent som är viktig för konstnären – tiden. Betraktaren blir inställd i ett skeende, i ett förlopp. I en tid då vi översköljs av visuella intryck från morgon till kväll erbjuder Turrell motsatsen – det långsamma dröjandet inför ett verk. Och detta dröjande är förutsättningen för upplevandet – att genom seendet och perceptionen komma till en erfarenhet av fenomenet ljus i sig. Också fenomenologin, en riktning inom filosofin, där särskilt förhållandet mellan varseblivningen och objekten för varseblivningen studeras, har varit viktig för James Turrell. Genom att utgå från ljuset och färgen, och hur de ter sig för oss, kan vi komma åt deras väsen och beskriva det som de visar för oss.

Konstnären, med sitt ursprung inom kväkarrörelsen, har berättat hur ritualen att ”välkomna och hälsa ljuset” i gudstjänsten, är en central och meditativ handling som försiggår under en kontemplativ tystnad. Akten förutsätter den egna erfarenheten av ett inre ljus. Och det är denna erfarenhet som transformerats och förts vidare i hans verk.

Roden Crater

I början av 1970-talet flög James Turrell hundratals timmar på jakt efter en lämplig plats för ett stort projekt. Flygturerna sträckte sig från gränsen till Kanada i norr till Mexiko i söder. 130 km norr om staden Flagstaff i Arizona hittade han 1974 en slocknad vulkan i öknen, Roden Crater. Under drygt 30 år har han här skapat ett av de största konstverken i modern tid, bestående av en rad kamrar, tunnlar och öppningar där mötet mellan kraterns inre rum och det stora kosmiska rummet är det centrala. Hans vision med platsen har förändrats något under åren allteftersom nya erfarenheter har införlivats. Kratern kommer när den är klar att innehålla över 20 platser där olika ljus- och färgkvalitéer kan upplevas. Över 1,3 miljoner kubikmeter har flyttats enbart i den första fasen av detta ofantliga projekt.

Platsen är ännu inte öppen för allmänheten men arbetet pågår kontinuerligt och är helt beroende av att stora summor flyter in i form av bidrag och gåvor, samt de intäkter som utställningarna genererar. Fundraising pågår för fas II och kratern förväntas öppnas för allmänheten inom några år. Vid ett besök i Roden Crater förbluffades jag av mäktigheten i upplevelsen av den ljusfyllda, över 100 meter långa gången från kraterns innandöme till den runda ljusöppningen som visade sig vara elliptisk. Verket bygger inte på någon illusion, konstnären vill aldrig vilseleda oss utan uppenbara och göra oss medvetna om själva synprocessen. Få oss att reflektera över vad vi ser, men även vad vi inte ser. På avstånd tycks ellipsen rund men ju närmare jag kom ändrades formen. Det handlar om att förstå både vad vi ser, men även hur vi ser. I det här sammanhanget kan det vara intressant att tänka på att engelskans see inte bara betyder att se utan även att förstå – I see what you mean.

Sina erfarenheter från arbetet med Roden Crater har konstnären i mindre skala visualiserat i en rad Skyspaces, som byggts runt om i världen. Idag finns ett 80-tal både offentliga och privata byggnader där besökaren kan ta del av förhållandet mellan det fysiska verkets begränsning och det oändliga kosmiska rummet. I mötet mellan dessa uppstår konstverket. En Skyspace består alltid av ett fysiskt formgivet rum med en öppning till himlen. I Ytterjärna finns en av de nordligaste, där den utdragna skymningen gör att konstverket kan upplevas under en längre tid i förhållande till sydligare belägna Skyspace.

Många av Turrells verk kan liknas vid scenografier där besökaren blir delaktig i ett ständigt pågående drama. Och i detta drama utspelar sig en rad färghändelser inför hennes öga och där fenomenen hela tiden gäckar oss. Som betraktare blir jag osäker på om de utspelar sig i ett yttre rum eller om de sker i mig.

Ett av Turrells mest uppmärksammade verk är Dark Space. På en gång enkelt och avskalat, men likafullt komplext och gåtfullt. Verket består av ett totalt mörkt, slutet rum, som vi med hjälp av en ledstång slussas in i. Sakta trevar jag mig fram. Ingångsljuset försvinner alltmer. Plötsligt stöter jag på en stol. Här finns enbart ett fullständigt och absolut mörker. Orienteringsförmågan är närmast obefintlig och det finns ingen möjlighet att uppfatta om det är ett litet eller stort rum. Det enda jag kan fokusera på är den egna kroppen – andningsrytmen och hjärtslagen blir plötsligt helt påtagliga. Det blir även svårt att uppfatta tiden – har jag suttit här fem minuter eller en kvart – bristen på yttre sinnestimuli, som i vanliga fall vägleder oss, är total. Det är ingen skillnad om jag blundar eller har ögonen öppna – allt är mörker. Men så plötsligt tycks något röra sig framför mig eller är det en inbillning. Jag blir osäker – ser jag verkligen något i mörkret eller är det något som uppstår i mitt inre. Kanske är det en mental projektion. Osäkerheten blir allt större och det tycks som gränsen mellan det yttre och det inre inte alls är så självklar längre. Vi vet ju att våra ögon är mycket levande och anpassningsbara och nu blir de alltmer känsliga och övergår till ett mörkerseende. Men vad är det jag förnimmer i rummet egentligen; vad är det som rör sig? Men just när detta händer är tiden ute och vakten kommer in för att hämta mig och min undran hänger kvar.

Turrell har hela tiden varit tydlig med att han vill komma åt transcendensen i upplevelsen ”jag tror på behovet av och tanken på andliga känslor – eller dimensioner bortom oss”. Denna upplevelse behöver inte en religiös kontext eller eller ett religiöst fundament. Det gäller att genom formen erfara en formlöshet och det är genom sinnena vi kommer dit. Vi måste börja med att se – som betraktare aktivt låta sinnesintrycken överskölja oss och så småningom låta dem övergå till något som konstnären kallar ”ordlös tanke”. Reflektionen över det sedda sker parallellt med perceptionen. Turrell har sagt ”Mina verk har inga objekt, inga föreställningar eller något fokus. Utan objekt – vad ser du då på? Du betraktar ditt seende”.

Artikelförfattaren sittande i Dark Space

Text & foto: Ulf Wagner

Om du blir sugen på att besöka ett av James Turells konstverk finns hans Skyspace ”Outside Insight” i Ytterjärna, utanför Stockholm. Mer information hittar du på här.


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.

Ytterjärna Forum
Text: Ulf Wagner
15 juli, 2015

Vad är kultur för mig?

Mitt i Kuhmo chamber music festival, i Finland,reflekterar jag över vad kultur egentligen är? En viktig, omfattande och stor fråga.…

LÄS MER

Mitt i Kuhmo chamber music festival, i Finland,reflekterar jag över vad kultur egentligen är? En viktig, omfattande och stor fråga.

Igår fick vi på en dag vara med om en tidsresa speglad genom komponisters verk från 1600 talet fram till idag. Bl.a. Vivaldi, Purcell, Couperin, Telemann, Bach, Rameau, Mozart, Beethoven, Bellini, Verdi,Debussy, Schönberg, Bartok, Piazolla, Gubaidulina, och Jimmy Hendrics. I fem konserter.

Människor från olika länder, några hundra, med olika språk är samlade här. Långt bortom språk och begrepp möts vi. Musiken bär med sig vad människor under århundraden haft i sig, i sitt medvetande, i stämningar. I sina upplevelser hur det är att vara till i livets alla skeenden. Detta förmedlas direkt och omedelbart. Artisterna har övat och utvecklat sina förmågor under årtionden för ett framförande som varar ett antal minuter.

Det gemensamma mellan oss alla, komponister, artister och lyssnare är nog skapandet. I vilken mån komponisten kommit åt det gränsområde där något helt nytt, hittills okänt visar sig och hämtas in i det hörbara. Om musikern åter kan öppna detta ”fönster” så att det ursprungliga blir närvarande och autentiskt genom det egna skapandet. Om åhöraren blir delaktig och faktiskt medskapande genom sin egen lyssnande aktivitet.

Då skapas kultur som gör att innehållet i några ögonblick kan finnas kvar hela livet.

Allt detta kan bara uppstå i frihet. Aldrig kommenderas utifrån. Kanske är det så att friheten är det som definierar själva människan? Det finns inget annat väsen som har denna potential. Att ha möjlighet och förmåga att skapa och utveckla i frihet.


Kontakta Anders via e-post: anders@ytterjarnaforum.se eller Twitter: @AndersKumlander.

Tovat konsthantverk av Anna Gran.
24 juni, 2015

Anna Gran: Vad är kultur för mig?

I min bokhylla finns en tung och gammal bok med texten ”Handens arbete hjärtats tanke” med stora, svarta bokstäver på ryggen. …

LÄS MER

I min bokhylla finns en tung och gammal bok med texten ”Handens arbete hjärtats tanke” med stora, svarta bokstäver på ryggen.

Eistesos – Estetik betyder det märkbara, det som möter sinnena i form, färg, smak, lukt, hörsel. Ethos – Etik är innehållet, meningen, som i filosofin försöker besvara frågor som, ”vad är det rätta”.
Artefakter formar vår vardagsvärld. Vi möter dem överallt. Vad är det för saker som gör starkt intryck på mig? Varför just detta föremål, frågar jag mig. Hur har tingen omkring mig uppkommit? Vem har gjort dem? Genom att öva och skola sinnenas kunskapsfält är det möjligt att utforska det, det som varje barn gör i leken. Skapar! Då måste jag genast hänvisa till femtonde brevet i Schillers estetiska brev: Människan leker bara när hon i ordets fulla bemärkelse är människa, och hon är helt och hållet människa när hon leker.

Schiller riktar uppmärksamheten på ett område där människan genom sin egen verksamhet gestaltar, där hon är konstnär och leker. Då är hon i ett frirum mellan yttre och inre formkrafter, mellan materialets begränsningar och sina egna sinnliga förmågor, mellan yttre struktur och nedärvda egenskaper, mellan kaos och ordning. I det spänningsfältet kan människan ge liv åt ett dött men formbart material. Frihet är en skapande verksamhet för Schiller. Där är den moraliska människan produktiv, där kan hon med sin inlevelse, sitt intresse och sin socialitet påverka den lag hon anser vara riktig. Inte för att hon tvingas till det utan för att hon vill det själv.

Kultur för mig, är just det där ”livet” som plötsligt blir synligt i en skapad form, en bild, en konstnärlig prestation, ja vad som helst, där jag helt oväntat blir varse något för mig helt nytt, aldrig förut sett. Där blir jag försatt i en stämning av lika delar ro som rörelse. Där lyser det ”estetiska skenet” som Schiller talar om!

Särskilt intresserar mig de broar som byggs inom slöjd, konsthantverk och formgivning.
Idag försiggår ett spännande möte där gammalt möter nytt. Det traditionella hantverket och kunskapen om de rena materialen tas in på en resa av formgivare och konsthantverkare. Bevarandet av hantverkskunskaperna som representerar något allmänmänskligt och djupt respekterat kan verka förbindande och danande och är en del av vår historia. Med denna kunskap i grunden kan den mänskliga innovatören i frihet skapa ett helt nytt konsthantverk vars ändamål och sammanhang kan sättas in i vår egen tid.
Där kan vi säga det som inte kan sägas med ord. Där kan vi visa på och utforska materialets begränsningar och möjligheter, där kan vi protestera och lyfta fram vår mening. Ta ett steg till mot framtiden in i nutiden.
Innehållet representerar Etik.
Artefakten, Estetik.

De gamla Grekiska orden Eistesos och Ethos får ny mening och innebörd när vi talar om kvalité, hållbarhet och nyskapande. När vi respektfullt bryter ett gammalt mönster och gör nytt!
Därmed är dessa två kvaliteter sammankopplade med varandra. Det första utvecklar det andra.
Det i skönhet förmänskligade föremålet kan uppfattas av människan som något upphöjt, sant och rent.

Text & foto: Anna Gran


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.

Ytterjärna Forum
Text: Red/Anna Gran
17 juni, 2015

Johan Ununger: Till matens försvar

Att bjuda sina vänner på middag har blivit en alltmer komplicerad historia. Anna är vegetarian, Ulf är vegan, Anders äter enligt 5:2 och fastar idag, Lisa äter inte gluten och Åsa tål inte laktos. Vi har nog aldrig haft ett så komplicerat förhållande till mat som nu.…

LÄS MER

Att bjuda sina vänner på middag har blivit en alltmer komplicerad historia. Anna är vegetarian, Ulf är vegan, Anders äter enligt 5:2 och fastar idag, Lisa äter inte gluten och Åsa tål inte laktos. Vi har nog aldrig haft ett så komplicerat förhållande till mat som nu.

Förr i tiden kunde man på sin höjd ha en gäst som bantade. Men idag är vi många som har gjort ätandet till en ideologi som utgör en viktig del av vår identitet. Med detta följer självklart mycket positivt men det finns också ett ångestfyllt drag när många födoämnen upplevs som ett hot. Dessutom är det nog än fler som känner att de borde följa en diet men som ändå äter som de alltid gjort – något som också kan vara ångestskapande.

Men för alla som önskar ett insiktsfullt och mer avslappnat förhållningssätt till mat finns inspiration att hämta. En källa är min personliga favorit, den amerikanske journalisten Michael Pollan som bland annat skrivit boken Till Matens Försvar. Med några få ord slår han fast hur han tycker att vi borde förhålla oss till mat:

  • Ät mat.
  • I måttliga mängder.
  • Huvudsakligen från växtriket.

De två senare råden är enkla att förstå men vad menar han egentligen med Ät mat? Är inte allt vi äter mat i någon mening? Nej, Michael Pollan lyfter fram ett antal grundläggande kännetecken på sådant vi kan kalla mat. Här är några exempel:

– Ät ingenting som din mormors mor inte skulle betrakta som mat.
Tänk dig att du står med din mormors mor framför mejerihyllan. Hon tar upp en kartong med fruktyoghurt i små portionsburkar – och hon har ingen aning om vad det kan vara. Är det mat eller kanske tandkräm? Även om du skulle förklara för henne att det är yoghurt med frukt i så skulle ändå innehållsförteckningen få henne att tvivla. Vilket leder till nästa kännetecken.

– Ät ingenting med ingredienser som du inte kan uttala.
Även om tillsatser i maten inte med nödvändighet är skadliga så är det ändå ett säkert tecken på att maten har processats och förändrats. Den har övergått från att vara mat till att bli en matprodukt. Och därmed är den inte längre att betrakta som mat enligt Michael Pollan. Ett av problemen med alla tillsatser är att de lurar kroppen. De konstgjorda färgerna och smakerna gäckar våra sinnen som vi är beroende av för att värdera ny mat och förbereda kroppen på att ta hand om den.

– Ät ingenting som inte kan ruttna.
Det här är ett råd som är starkt besläktat med det föregående. Tillsatser och processandet av våra livsmedel har skapat mat som potentiellt aldrig härsknar eller ruttnar vilket annars är en naturlig process och hjälp att avgöra om maten är färsk.

Om fler valde att följa Michael Pollans till synes enkla råd så är jag övertygad om att folkhälsan skulle förbättrats men inte bara det även dietångesten skulle mildras väsentligt. Det som är särskilt tilltalande med hans råd är att de tar utgångspunkt i sådant som vi kan se och förstå – det i en tid när så många av alla dieter bygger på sådant vi aldrig har sett, vare sig det är kolhydrater, gluten eller glykemiskt index.


Foto: Erik Olsson


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.

Ytterjärna Forum
Text: Johan Ununger, VD på Saltå Kvarn
21 maj, 2015

Nu har vi börjat…

Ytterjärna Forums hemsida har nu legat uppe i drygt åtta veckor. Vi har uppdaterat den (var-)dagligen med artiklar och blogginlägg och det har varit spännande att följa utvecklingen.…

LÄS MER

Ytterjärna Forums hemsida har nu legat uppe i drygt åtta veckor. Vi har uppdaterat den (var-)dagligen med artiklar och blogginlägg och det har varit spännande att följa utvecklingen.

Vi gläder oss över att det verkar finnas ett stort intresse för vad vi hittills publicerat och gjort. Särskilt viktigt, tycker vi, är att den forskning som bedrivits kontinuerligt sedan 1958 i Järna, till idag, avseende ett systemperspektiv på jordbrukets område nu uppmärksammas. Det finns en ”skatt” av resultat som kan bidra till en framtida inriktning av både odling, djurhållning, förädling och livsmedelskonsumtion, från kvalitén på maten till klimatfrågan och Östersjöns hälsa.

Samma sak gäller den forskning som The Integrative Care and Science Center (IC) bedriver om vad som kommer ut av ett helhetstänkande i jämförelse med det sedvanliga systemets resultat inom medicin och vård.

Den absolut mest lästa artikeln på hemsidan är just nu den om IC:s anmärkningsvärda smärtstudien där man jämfört resultatet av behandlingar av patienter som vårdats för sin smärta enligt konventionell skolmedicin med patienter som vårdats för samma problem på Vidarkliniken. Artikeln har lästs av 5940 besökare och på Facebook har vårt inlägg om artikeln nått ut till 17 792 personer genom dynamisk spridning, dvs genom att människor har gillat, kommenterat och delat vidare.

Vår näst mest lästa artikel på hemsidan är ”Förskolorna där både kött och plast lyser med sin frånvaro” den är även vår näst mest spridda på Facebook – 43 584 människor har nåtts. Vår tredje mest lästa är ”Systemfel i jordbruket ger näringsfattigare mat” som nu lästs av 4160 personer.

Sedan starten har vår hemsida haft 46 476 sidvisningar och den har besökts av totalt 27 526 olika personer. Besöksantalet ökade även med 144% den andra månaden gentemot den första. Intressant är genusperspektivet, vi kan konstatera att majoriteten av våra 3076 fans på Facebooksidan är kvinnor.

Ytterjärna Forums hemsida är en del i ett större kommunikationsprojekt där syftet är att gradvis mer och mer delta i samhällsdebatten. Förutom hemsidan och Facebook publicerar vi därför även löpande debattartiklar i vårt pressrum på Mynewsdesk och deltar i olika radio- och tv-debatter.

Vi kommer att fortsätta med vårt arbete och så småningom erbjuda fördjupande inlägg i olika områden, filosofi, odling och mat, pedagogik, vård m m. Vi kommer bl a börja med en serie artiklar som belyser hur Rudolf Steiner förhåller sig till den filosofihistoriska traditionen och hur vi ser på uppgiften att komma till ett öppet, mänskligt kunskapande som svarar mot de utmaningar som vi står inför idag.

Vi önskar samtidigt bredda perspektiven med fler blogginlägg och fler röster som bidrar till reflektioner till vad det innebär med mänsklig utveckling och därmed hållbar samhällsutveckling.


Kontakta Anders via e-post: anders@ytterjarnaforum.se eller Twitter: @AndersKumlander.


12 maj, 2015

Jostein Hertwig: Ekologisk mat är bättre för både miljön och hälsan

Ett internationellt forskarteam från nätverket Food Quality & Health (FQ&H) har genom en period på tolv år genomgått och diskuterat forskning och trender inom mat och hälsa. Från Sverige har Karolinska Institutet deltagit. En av forskarteamets huvuduppgifter har varit att närmare analysera positiva hälsoeffekter av den så kallade Medelhavsdieten. I sitt arbete har forskarna också kunnat konstatera att den ekologiska konsumentens matsedel både har hälsovinster samtidig som den är bättre för miljön.…

LÄS MER

Ett internationellt forskarteam från nätverket Food Quality & Health (FQ&H) har genom en period på tolv år genomgått och diskuterat forskning och trender inom mat och hälsa. Från Sverige har Karolinska Institutet deltagit. En av forskarteamets huvuduppgifter har varit att närmare analysera positiva hälsoeffekter av den så kallade Medelhavsdieten. I sitt arbete har forskarna också kunnat konstatera att den ekologiska konsumentens matsedel både har hälsovinster samtidig som den är bättre för miljön.

Den här tematiken var även något som diskuterades under FQ&Hs konferens i Newbury, England nu i slutet av april. BERAS var med på detta möte och informerade om resultaten från utvecklingen samt genomförandet av projektet ”Östersjövänlig mat”.

Östersjövänlig mat bygger på en konsumentstudie som BERAS genomförde i sitt första projekt (2003-2006) och som sedan är vidareutvecklat i samarbete med Saltå Kvarn och Södertälje kommun inom EU-projektet BERAS Implementation (2010-2013).

Projektet har inneburit att Södertälje kommun numera serverar 24 000 måltider varje skoldag enligt kriterierna för en mer ”Östersjövänlig mat”. Inom ramen för ytterligare ett EU-projekt delar de nu även med sig av sina erfarenheter till städer i Litauen, Polen och Spanien.

Forskarna ser allvarliga, negativa utvecklingstrender för vår matkonsumtion. Vi konsumerar för stora mängder av fetter, kött, högprocessade produkter och socker vilket medför en kraftig ökning av livsstilssjukdomar som diabetes 2, hjärt- och kärlsjukdomar och fetma. Oroväckande är också att trenden sprider sig till andra delar av världen. På mötet i Newbury beslutades det att gruppen skulle göra en insats för att påverka utvecklingen i en mer positiv riktning genom att bland annat arbeta utifrån konceptet ”Organic Diet”. Detta ska ske inom ramen för FN:s ”10-Year Framework of Programmes on Sustainable Consumption and Production (10YFP)” som drar igång i slutet av 2016. Den internationella och ekologiska organisationen IFOAM är med i FQ&H-nätverket och ser detta som en del i processen för sitt ”Organic 3.0”.

Organic Diet ska utvecklas på global nivå med regionala och kulturella tillpassningar. Målet är att ha ett utarbetat, konkret projekt innan året är slut. BERAS kommer bland annat att kunna delta med exempel från Södertälje kommun och det internationella nätverket (tolv länder i Europa, Tamil Nadu i Indien, Dominikanska Republiken och Haiti). Genom att prova och geomföra Organic Diet kan vi etablera ”Model Regions”.

Intressant och inspirerande att få vara med i detta nätverk för matkvalitet och hälsa och att vi i BERAS kan ta del i utvecklingen och genomförandet av en Organic Diet.

Ta gärna kontakt med mig för frågor och inspel.

Text: Jostein Hertwig


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.


5 maj, 2015

Göran Fant om Kaj Skagens nya bok ”Morgen ved midnatt”

Kaj Skagens bok om Rudolf Steiner Morgen ved midnatt – den unge Steiners liv og samtid, verk og horisont 1861-1902 är en begivenhet som slår det mesta. På nära tusen sidor tar han med sig läsaren på en dramatisk vandring på stundom slingrande stigar mot det elvaåriga engagemanget i teosofin. …

LÄS MER

Kaj Skagens bok om Rudolf Steiner Morgen ved midnatt – den unge Steiners liv og samtid, verk og horisont 1861-1902 är en begivenhet som slår det mesta. På nära tusen sidor tar han med sig läsaren på en dramatisk vandring på stundom slingrande stigar mot det elvaåriga engagemanget i teosofin. Som han sammanfattar det ”Steiners personliga utveckling genom ett landskap som börjar med Goethe och den tyska idealismen och korsar Nietzsche, Stirner och Haeckel innan det går över i mystiken och teosofin, är helt förståelig utifrån tidens krismedvetenhet och återspeglar dess avantgardistiska strömningar” (s 745).

Skagen är en betydande författare och den synnerligen fylliga skildringen av de intellektuella och konstnärliga landskap, färgstarka personligheter som speglas i pojken, ynglingen, mannen med ett rikt inre liv där mystika upplevelser spelar en avgörande roll – låter sig läsas som en fängslande utvecklings- och idéroman. Det är en berättelse som vilar på grundligt utforskade källor. Centrum är de filosofiska och naturvetenskapliga verk som Steiner studerar (med en startpunkt i femtonåringens läsning av Kants Kritik der reinen Vernunft, ett av filosofins svårare verk ) och där Goethe blir den viktigaste källan som frigör hans egna, självständigt utformade livssyn.

På den vägen möter färgstarka personligheter i den häxkittel av idéer, förvillelser, stolligheter och klokskap, konservatism, nationalism, internationalism och radikalitet som utmärker slutet av artonhundratalet. Steiner möter det här som en kraftfull åskådare och aktiv deltagare som aldrig tycks tappa sin moraliska och intellektuella kompass.

Skagen bygger naturligtvis i mycket på tidigare biografer, särskilt stormästaren Christoph Lindenberg, och tar moget och intelligent ställning till honom och andra – bland annat polariteter som esoterikern Prokoffiev och den tämligen rabiate steinerhataren Zander.

Ett särskilt starkt intryck gör hans resonerande presentation av vägen genom Goethes naturvetenskapliga skrifter fram till monismen i Frihetens filosofi.

Man kan lätt gå vilse i materialets rikedom, men Skagens litterära kraft och vitala språk gör timmarna med boken till härliga bad i tankeklarhet och stora perspektiv.


Om du är intresserad av att läsa Kaj Skagens bok ”Morgen ved midnatt. Den unge Rudolf Steiners liv og samtid, verk og horisont 1861-1902” kan du köpa den hos Adlibris.


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.

Ytterjärna Forum
Text: Göran Fant
20 april, 2015

Rättvisans demoner



LÄS MER

Har just läst Maciej Zarembas första artikel i en ny DN-artikelserie, rättvisans demoner. Om fördomarna om män i det svenska rättsväsendet. Skakande, ansträngande och otroligt angeläget att just belysa och ifrågasätta hur i all världen det har kunnat bli på detta sättet? Rekommenderas på det varmaste (läs här).

Märker när jag läser artikeln att jag under de senaste åren hört skildringar som dessbättre inte gått så långt som det Zaremba beskriver. Men som innehållit samma ingredienser, absurda och framförallt grundlösa beskyllningar, där polis och rättsväsen kopplats in som ett allt mer förekommande tillvägagångsätt och ”vapen” i konfliktsituationer mellan individer, män och kvinnor, t.o.m. i min bekantskapskrets.

Självklart skall vi vara tacksamma för att vi lever i ett samhälle där individens rättigheter i stort skyddas av en rättsordning som kanske är en av de bäst fungerande i världen. Men just därför ter sig Zarembas ärende än mer angeläget. Hur att upprätthålla och utveckla lagstiftning och tillämpning i en situation där det verkar som om förtroendet mellan människor och i samhället verkar minska på bred front, mer och mer för varje år som går. Med allt utförligare övervakning, kontroll, kvalitetssäkringsystem inom snart sagt alla samhällssektorer som följd. Med tillhörande underliggande osäkerhetskänsla som generator.

En faktor som påverkar den ovan skildrade problematiken är, tror jag, även den kvardröjande, bristande jämlikheten mellan kvinnor och män gällande olika livsvillkor i samhällslivet. Att i den situationen aldrig förlora fokus på varje individs rätt. Oberoende av könstillhörighet eller annan grupptillhörighet borde väl detta vara avgörande för hur att komma till rätta med de grundläggande missförhållandena.

Till syvende och sist är det väl också så att var och en av oss kan påverka samhällsklimatet genom hur vi möter och relaterar till varandra som individer och inte som del av någon grupp.


Kontakta Anders via e-post: anders@ytterjarnaforum.se eller Twitter: @AndersKumlander.

Torkel Falkenberg
18 april, 2015

Torkel Falkenberg: Två nobelpris för hållbarhet – från gen till samhälle

Många av de stora utmaningar som världen står inför är beroende av hur bra vi kan bli på att beforska, utveckla och implementera dimensioner av social hållbarhet. Nobelpristagaren Amartya Sen beskriver social hållbarhet som bestående av flera olika dimensioner inklusive jämlikhet, pluralism, tillhörighet, livskvalitet, demokrati och mognad. …

LÄS MER

Många av de stora utmaningar som världen står inför är beroende av hur bra vi kan bli på att beforska, utveckla och implementera dimensioner av social hållbarhet. Nobelpristagaren Amartya Sen beskriver social hållbarhet som bestående av flera olika dimensioner inklusive jämlikhet, pluralism, tillhörighet, livskvalitet, demokrati och mognad. I ett engelskt policy dokument beskrivs hållbar hälso- och sjukvård som:
”Sustainable healthcare emphasises values, many of which are virtually limitless, such as compassion, kindness, being caring, having fun, maintaining friendships, holding conversations, viewing nature or being mindful. All of these also have clear health benefits”.

De flesta uttolkare av hållbarhet är överens om att det är viktigt för hälso- och sjukvården att sträva efter hållbarhet ur ett ekonomi-, miljö- och hälsoperspektiv och när dessa perspektiv samverkar, så uppnås vad man kan kalla ett hållbarhetsmaximum, som är gynnsamt för både patient, vårdgivare, ekonomi och miljö. Många forskare arbetar för att utveckla robusta ramverk för systematiskt, strategiskt hållbarhetsarbete och en operationalisering av begreppet social hållbarhet har påbörjats, så att man kan mäta förändringar över tid, och effekter av riktade insatser.

Forskningsstiftelsen I C – The Integrative Care Science Center beforskar bland annat Vidarklinikens verksamhet ur ett hållbarhetsperspektiv. Men vi går lite längre i vår syn på hållbarhet till att också inkludera cellernas hållbarhet. Cellerna är ju det som ytterst, eller innerst om man så vill, gör oss människor hållbara. Cellernas livslängd och kvalitet avgör i mångt och mycket vår egen livslängd, livskvalitet och sjukdom. I vår forskning har vi tagit hjälp av molekylärbiologer och även konsulterat nobelpristagaren Elizabeth Blackburn (se fotot), för att undersöka om cellernas stabilitet och överlevnad hänger ihop med vårdens innehåll, patienternas upplevelser och sjukdomsgrad; alltså om vården är hållbarhets-maximerad från gen till samhälle?

Elizabeth Blackburn fick nobelpris i medicin för sin upptäckt kring enzymet telomeras och telomerernas roll när det gäller reglering av den cellulära hållbarheten och åldrandet och hon har i sin forskning visat att bland annat minskad stress, förändrad livsstil och mindfulness kan bidra till att öka arvsmassans (DNA) hållbarhet i våra celler.

Torkel Falkenberg och Elizabeth Blackburn
Torkel Falkenberg från forskningsstiftelsen The Integrative Care Science Center tillsammans med nobelpristagaren Elizabeth Blackburn.

På bilden ovan: Torkel Falkenberg från forskningsstiftelsen The Integrative Care Science Center tillsammans med nobelpristagaren Elizabeth Blackburn.


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.


15 april, 2015

Karin Dahlberg & Albertine Ranheim: Den antroposofiska vården i relation till vårdvetenskap

Den antroposofiska vården i Sverige har på senare tid varit utsatt för en snedvriden debatt, i samband med diskussionen om komplementära läkemedel. För det första är läkemedelsdebatten alltför snäv och kritiken som förkommer är ofta direkt felaktig. Det är inte bara så att den antroposofiska vården är en självklar del av den offentliga vården i andra länder, utan det är också så att läkemedlen redan är godkända i andra EU/EES länder. …

LÄS MER

Den antroposofiska vården i Sverige har på senare tid varit utsatt för en snedvriden debatt, i samband med diskussionen om komplementära läkemedel. För det första är läkemedelsdebatten alltför snäv och kritiken som förkommer är ofta direkt felaktig. Det är inte bara så att den antroposofiska vården är en självklar del av den offentliga vården i andra länder, utan det är också så att läkemedlen redan är godkända i andra EU/EES länder. Vården på Vidarkliniken, liksom all antroposofisk vård, baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet. Undertecknade har själva tagit del av forskning från andra länder i Europa, främst i Tyskland och Schweiz. Jämförande kliniska studier mellan skolmedicin och antroposofisk vård och medicin visar övergripande positiva resultat gällande patienters stärkta egenvårdsförmåga, dvs. deras egen förmåga till läkning och hälsa.

För det andra är det märkligt att det i debatten bara fokuseras på läkemedlen. För oss som legitimerade och disputerade sjuksköterskor är det tydligt hur det antroposofiska perspektivet berikar vår syn på och kompetens gällande hälsa och vårdande. Som sjuksköterska arbetar man inom ett vårdvetenskapligt och humanvetenskapligt paradigm, som kompletterar det medicinska. Vi företräder således en vård av den individuella människan i sitt existentiella sammanhang, med fokus på hälsa. Här har vi mycket att lära av den antroposofiska vården, där även den medicinska delen är hälsoorienterad. Om inte läkemedlen godkänns kommer vi även att gå miste om en viktig hälsoorienterad förebild.

För det tredje är den antroposofiska vården en förebild när det gäller att utnyttja vårdrelationen samt annan humanvetenskaplig kunskap som stödjer hälsoprocesserna. Det handlar om att hjälpa patienter att känna livskraft och livsmening, trots svår och kanske obotlig sjukdom. I svensk vårdvetenskaplig forskning har detta diskuterats under många år, men det har varit svårt att få gehör för sådana inslag i vårdpraxis. I den antroposofiska vården är det ett naturligt inslag att ta sin utgångspunkt i t.ex. konst eller musik för att därigenom hitta sätt att förhålla sig till lidande och klara av att fullfölja sådana livsprojekt som ger livet mål och mening. Ingen av dessa aspekter är fullt ut mätbara och kan därför inte alltid tillmätas en statistisk signifikans, med det finns annan god kvalitativ forskning som visar hur viktiga dessa inslag i vården är.

I t.ex. en studie som genomfördes på Vidarkliniken 2011-2013 framkom som centralt för patienterna att de blev tilltalade ur ett helhetsperspektiv. Vården beskrevs vara en ”livlina” som inte utgjordes av den fragmenterade vård som de hade upplevt i konventionell vård. Upplevelsen av vården byggdes upp av vårdarnas förhållningssätt och vårdens inriktning, tillsammans med den vårdande miljön, som kännetecknas av välvald arkitektur, gott material i byggnader så väl som i sängmaterial och textiler, och t.ex. mat som grundas på ekologiskt odlade produkter.

Som sjuksköterskor står vi mitt i spänningsfältet mellan de biomedicinska och humanvetenskapliga synsätten. Medicinens fokus på sjukdom är ofta ett hinder för oss som vill vårda med helhetsfokus på människan och med hälsa som mål för vårdandet. Här sammanfaller vårdvetenskapens fokus med antroposofisk läkekonst, som har framarbetat både medel och metoder som tar just hela människan i betraktning och stödjer patientens egen förmåga till läkning. Samtidigt som en mångfald av vårdvetenskapliga studier ger evidens för det antroposofiska perspektivet för vårdande, är den antroposofiska vården en inspiratör för den konventionella och skolmedicinskt orienterade hälso- och sjukvården i Sverige.

Vi har båda djupa erfarenheter från den antroposofiska vården. En av oss har arbetat många år som sjuksköterska på Vidarkliniken, både inom slutenvården på avdelningarna och som distriktsköterska inom öppenvården. Den andra har viktiga erfarenheter som patient. Vi arbetar båda som forskare inom den offentliga vården. Erfarenheterna har vi tagit med oss till arbete inom t.ex. kommunal äldreomsorg och barnhälsovård, respektive undervisning och forskning vid högskolor och universitet. För vår del är dessa kunskaper omistliga. Vi önskar att fler professionella vårdare och fler patienter kan få del av dessa erfarenheter.

Albertine Ranheim, Leg. Sjuksköterska, Distriktssjuksköterska, Med. Dr.
Karin Dahlberg, Leg. Sjuksköterska, lärare i hälso- och sjukvård, fil.dr. i pedagogik, professor i vårdvetenskap


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.