”Var snäll – för snällhet smittar. Men var aldrig så snäll mot andra att du glömmer att också vara snäll mot dig själv.”
14 juni, 2019

Tvärsäkerhet stänger dörren mot utveckling

Det var nyfikenheten som fick mig att bli journalist – med rätt att alltid ställa frågor, även de ”dumma”, och alltid vilja veta lite mer. Om alla dessa frågor till kända och okända har gett mig en insikt så är det denna: Ingenting skrämmer mig så mycket som tvärsäkerhet. För ingenting stänger så effektivt dörren mot utveckling som en människa som redan vet och kan allt. Jag är stolt och glad att få uppdraget att vara redaktör för Ytterjärna Forum. Låt oss hjälpas åt att hålla den nyfikna, öppensinnade och vänliga fanan högt!…

LÄS MER

Det var nyfikenheten som fick mig att bli journalist – med rätt att alltid ställa frågor, även de ”dumma”, och alltid vilja veta lite mer.
Om alla dessa frågor till kända och okända har gett mig en insikt så är det denna: Ingenting skrämmer mig så mycket som tvärsäkerhet. För ingenting stänger så effektivt dörren mot utveckling som en människa som redan vet och kan allt.


För några år sedan fick jag en fråga från instagramkontot Kvinna till kvinnor: Vad var mitt motto, vilken klokskap ville jag dela med mig av till andra kvinnor?
Mina klokaste ord – till halva mänskligheten? Eller, mer realistiskt, till den lilla del av mänskligheten som följer Kvinna till kvinna via instagram. Hur väljer man sina ord då?

Det där med att välja ett enda budskap gränsar till den där tvärsäkerheten som jag ogillar, så jag tvekade, trots att en mening egentligen dök upp i huvudet direkt. När jag hade smakat på den (och andra) ett tag så gjorde jag som jag faktiskt ganska ofta gör – jag backade tillbaka till vad magen, instinkten, hade sagt från början.

En klok väninna sa en gång att det vi så gärna kallar vår magkänsla – eller vår intuition – i själva verket är vår samlade erfarenhet. Så typiskt kvinnligt att kalla det magkänsla, enades vi. Liksom ödmjukt och till intet förpliktigande, ”jag bara känner så, i magen”.
Erfarenhet, ordet, tar plats, och kräver utrymme och respekt. Erfarenheten talar med myndig stämma medan magkänslan tassar fram och försiktigt ber om att få bli lyssnad på.
Jag backade mitt mentala band, tog kraft ur min samlade, drygt 50-åriga livserfarenhet och svarade med vad jag inbillade mig var myndiga knapptryckningar på instagram och skrev:

”Var snäll – för snällhet smittar. Men var aldrig så snäll mot andra att du glömmer att också vara snäll mot dig själv.”

Så. Där var det. Min klokskap. Och i all sin enkelhet kan jag verkligen stå för den när jag tittar på den flera år senare.

Smitta är ju inte ett ord som vi normalt förknippar med något positivt, men tänk efter: Den snällhet du får fortplantar sig i snällhet som du visar andra. Det är lättare att bemöta en främling med medmänsklig vänlighet om du just fått ett leende av en annan människa, främling eller vän.
Naturligtvis gäller även det motsatta – aggressivitet föder aggressivitet, men det är det väl ingen som tvekar om?

Moder Teresa ska ha sagt:
”Om du är snäll kan människor anklaga dig för att ha dolda motiv. Var snäll ändå.”
(If you are kind, people may accuse you of ulterior motives. Be kind anyway.)

Just det där är jag tvärsäker på. Annars är som sagt just tvärsäkerhet något jag skyggar inför.

Några av mina viktigaste erfarenheter är sådana som jag aldrig bad som, inte önskade eller förväntade mig – och inte heller uppskattade när de kom. Jag är helt säker på att jag inte är ensam om det. Ofta är det ju precis så vi får de erfarenheter som gör de djupaste spåren i våra inre, de som formar oss mest och gör oss ödmjuka.

Jag är stolt och glad att få uppdraget att vara redaktör för Ytterjärna Forum. Det är en ära att få fortsätta samhällsprojektet som den här sajten är, tillsammans med övriga i redaktionsrådet.
Låt oss hjälpas åt att hålla den nyfikna, öppensinnade och vänliga fanan högt, här på sajten och på facebook.

 

Maria Torshall
Redaktör
Det tar mycket lång tid att bygga upp jorden, men kortare tid att utarma den.
7 juni, 2019

Varning för utarmning av våra odlingsjordar

Världen odlar 95 procent av all mat i det övre jordskiktet. Men nästan hälften av den mest produktiva jorden har genom konventionella jordbruksmetoder försvunnit under de senaste 150 åren, skriver The Guardian i en artikel. Det här hotar skördarna, och bidrar till läckage av näringsämnen, döda zoner och erosion. Bara i USA eroderar odlingsjorden 10 gånger snabbare än den kan återskapas, enligt artikeln…

LÄS MER

Världen odlar 95 procent av all mat i det övre jordskiktet. Men nästan hälften av den mest produktiva jorden har genom konventionella jordbruksmetoder försvunnit under de senaste 150 åren, skriver The Guardian i en artikel. Det här hotar skördarna, och bidrar till läckage av näringsämnen, döda zoner och erosion. Bara i USA eroderar odlingsjorden 10 gånger snabbare än den kan återskapas, enligt artikeln.

 

Fortsätter vi att utarma jordarna i den här takten, menar Maria-Helena Semedo på FN-organet FAO, kan toppskiktet av jord i världen vara slut om 60 år. Och utan det faller jordens förmåga att filtrera vatten, ta upp kol och föda befolkningen, samtidigt som det vi odlar troligen kommer att vara mindre näringsrikt. Enligt artikeln är det kombinationen intensiv plöjning, bristen på täckgrödor, användning av konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel som minskat de näringsämnen, mineraler och mikrober som gynnar växterna.

Men man pekar också på jordbruk som arbetar i positiv riktning. Exempelvis en gård i USA som sedan tre decennier tillbaka odlar utan plöjning, därför att man förstått att det ökar tillgången på kol/organiskt material, näring och vatten i marken. Ju mer organiskt material som finns i jorden, desto mer organismer kan leva där och bidra till ökad bördighet. Enligt The Guardian blir plöjningsfri odling allt populärare i USA, även om det ännu inte är allmänt utbrett.

 

Krävande monokulturer

Dave Montgomery, geolog vid University of Washington, säger att utan sunda odlingssystem kommer bönderna inte att kunna försörja världens växande befolkning med mat. Han påminner även om historiska exempel på områden och civilisationer där man förlorat odlingsjorden. Det tar mycket lång tid att bygga upp jorden, men kortare tid att utarma den.

Montgomery menar också att metoden att bara odla en eller två grödor på en yta snabbar på utarmningen av jorden. Politiskt har man i USA uppmuntrat specialisering av jordbruket (det har man även gjort i Sverige under lång tid / reds. anm.). I USA har det lett till monokulturer som kräver mer vatten, gödning och kemiska bekämpningsmedel. Montgomery ser dock början till en positiv förändring.

Insatserna är höga, enligt The Guardian. Rob Myers, en jordforskare vid University of Missouri, säger att om bönder inte fortsätter att bättre värdera vad som är bra för deras grödor kan vi stå inför en oöverskådlig katastrof. Vi måste ha det där övre jordlagret, det är av största vikt för vår överlevnad.

 

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson

Källor

The Guardian

28 maj, 2019

Valfrihet i vården – Mätbarhetens blinda fläck

Det är anmärkningsvärt att företrädare för rörelsen ”Vetenskap och folkbildning” tar sig tolkningsföreträdet att bedöma vilka metoder som bäst lämpar sig för att behandla människor, skriver Stefano Selvani, specialist i barn-och ungdomsmedicin och barn-och ungdomspsykiatri, i denna gästblogg och fortsätter: Det är hög tid att demokratin blir medveten om detta uppenbarligen frihetsberövande och föga vetenskapliga dogm och på riktigt börjar försvara individens fria val.…

LÄS MER

Det är anmärkningsvärt att  företrädare för rörelsen ”Vetenskap och folkbildning” tar sig tolkningsföreträdet att bedöma vilka metoder som bäst lämpar sig för att behandla människor. Man framhåller att evidensbaserad kunskap enbart kan erhållas via dubbelblind randomiserad studiedesign. Det skall vara den enda rätta metod för att kunna uttala sig om effekten av en viss behandling.

Detta förutsätter att alla parametrar vid en sådan studie är mätbara eller görs mätbara. Även om mycket i den mänskliga organismen är mätbart och möjliggör effektiva bedömningar och behandlingar, är människan i sin existentiella dimension som självmedveten och tänkande entitet inte mätbar. Att reducera människans komplexitet till en hög molekyler eller en maskin förbiser det faktum att man i och med detta har gjort ett val.
Att vilja uppfatta sig själv som en maskin står var och en fritt, men kan inte överföras som en sanning till andra.

Det är här valfriheten att välja sin vård och behandling kommer in. Hur man förstår sig själv som människa är uttryck för ett individuellt sökande och en individuell upplevelse, som i sig själv varken är mätbart eller kontrollerbart. Det tillhör människans absoluta och okränkbara frihet.
Att vilja styra eller inskränka valfriheten utifrån vad självutnämnda företrädare för sann vetenskap har valt att tro på som evident griper direkt in i individens självbestämmande.
Som läkare är man uppmärksam på patientens behov att känna sig sedd som den hen är. Till det hör respekt för patientens identitet oavsett om den rör etnicitet, kön, sexuell läggning, tro och hur man väljer att uppfatta sig själv.

Men när representanter för olika trosriktningar, inklusive dogmatiserade vetenskapsmodeller, gör anspråk på att kunna representera alla, påminner det om det som hände i början av den vetenskapliga revolutionen, när inkvisitionen försökte hindra det fria sökandet efter kunskap. Att just vetenskapen riskerar att reduceras till en dogm tillhör vår tids stora paradox.
Det är hög tid att demokratin blir medveten om detta uppenbarliga frihetsberövande och föga vetenskapliga dogm och på riktigt börjar försvara individens fria val.

Att söka kunskap om medicinska behandlingar medför ett stort etiskt ansvarstagande. Att utelämna andra metoder än sin egen, samt ignorera tusentals patientberättelser som vittnar om goda effekter av komplementära behandlingar innebär att man väljer att styra kunskapsprocessen i en viss riktning. Detta i sig själv är i högsta grad ovetenskapligt. Det bekräftar bilden av ”vetenskap och folkbildning” som en rörelse som är mer upptagen av att med enkla budskap influera opinionen och politiska beslutsfattare enligt sin egen sanningstolkning, än att förutsättningslöst, och därmed genuint vetenskapligt, förhålla sig till patienternas egna erfarenheter och önskemål.

Behandlingar kan vara verksamma och evidenta för den enskilde utan att förklaringen behöver ligga inom mätbarhetens och reproducerbarhetens ram. Däremot har kvantitativa studier klart visat att effekten även kan vara en realitet för större grupper. Att kategoriskt förneka denna möjlighet och därmed stänga ute behandlingsmetoder som bevisligen har visat sig verksamma för tusentals patienter, innebär att man utelämnar den det faktisk gäller – människan själv – och begränsar kunskapandet till att enbart gälla mätbara kategorier.


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.

Stefano Selvani
Specialist i barn-och ungdomsmedicin och barn-och ungdomspsykiatri
25 april, 2019

Stormig debatt om nedläggningen av Vidar Rehab

Den senaste månaden har nedläggningen av Stiftelsen Vidarklinikens sjukhus Vidar Rehab uppmärksammats i både lokalpress och riksmedier. Många namnkunniga debattörer och engagerade vänner har ställt upp till försvar för både kliniken och den integrativa medicinens framtid i vårt land och ser med oro på utvecklingen.…

LÄS MER

Den senaste månaden har nedläggningen av Stiftelsen Vidarklinikens sjukhus Vidar Rehab uppmärksammats i både lokalpress och riksmedier. Många namnkunniga debattörer och engagerade vänner har ställt upp till försvar för både kliniken och den integrativa medicinens framtid i vårt land och ser med oro på utvecklingen.

Den politiska redaktören Tomas Karlsson ledare ”Nedläggningen av Vidar Rehab – enfaldens triumf” i LänsTidningen, Södertälje (LT) den 6 mars blev starten på den debatt som nu pågått i veckor och där förmodligen sista ordet ännu inte är sagt.

Tomas Karlsson gick i sin ledare hårt åt Anna Starbrink och påminner läsarna om alla de forskningsstudier som gjorts under de dryga 30 år som Vidarkliniken/Vidar Rehab har funnits och som samtliga pekar på utmärkta resultat. Han påminner om nöjda patienter och anhöriga, men konstaterar att hälso- och sjukvårdsregionrådet Anna Starbrink – trots att det finns gott om belägg för motsatsen – fortsatt påstår att Vidar Rehab inte uppfyller de krav som ställs på medicinsk kvalitet, säkerhet och vetenskaplig evidens.

Anna Starbrink försökte ge svar på tal några dagar senare genom att skylla ifrån sig på bland annat Socialstyrelsen Trots att hon för inte så länge sedan i en intervju i LT meddelade: ”Vi kommer aldrig att upphandla antroposofisk medicin så länge jag är hälso- och sjukvårdslandstingsråd”, hävdar hon nu att hennes personliga preferenser inte varit avgörande för beslutet.

Mot bättre vetande låtsas hon återigen att vi inte uppfyllt avtalens krav – vilket inte någon annan än hon personligen har hävdat. Det står inte att läsa i någon av de granskningar som hon hänvisar till – varken den av henne själv beställda granskningen från Helseplan 2016, revisionsbyrån Ernst Youngs granskning eller den granskning Region Skåne gjorde 2017.

Anna Starbrinks inlägg fick Per Granstedt (C), samhällsanalytiker och tidigare riksdagsledamot, att ilskna till och ge sig in i debatten under rubriken ”Stängningen av Vidar Rehab – ett liberalt haveri”

Per Granstedt tar utgångspunkt i sveken mot liberala löften om valfri vård. Han påminner om Anna Starbrinks uttalade personliga hållning och menar att de politiska direktiven var kristallklara. Han ser en återgång till 1950- och 60-talens förmyndarsamhälle där staten visste bäst vilken vård medborgarna skulle ha.

Robert Hahn, läkare och forskare vid Södertälje sjukhus, lyfter några dagar senare den roll medlemmar i föreningen (sekten?) Vetenskap och Folkbildning har i att aktivt motverka allt som har med alternativa vårdmetoder att göra. Ett av deras uttalade mål har också varit att antroposofin ska försvinna och en handfull av deras medlemmar har återkommande sett till att i media sprida lögner och befästa fördomar om våra verksamheter.

”VoF har bara ett par tusen medlemmar, men har god hand med media, som aldrig har förstått att detta är en ideologisk påtryckargrupp utan vetenskaplig verksamhet”, skriver Robert Hahn.

"VoF har bara ett par tusen medlemmar, men har god hand med media, som aldrig har förstått att detta är en ideologisk påtryckargrupp utan vetenskaplig verksamhet."

 

VoF var inte sena med sitt svar genom sin ordförande, civilekonomen Pontus Böckman, som utan att skämmas hävdar att Vidarkliniken misslyckats med att uppvisa resultat vad gäller de antroposofiska behandlingar som utförts. Man häpnar.

Men han får svar på tal. Ursula Flatters, läkare och styrelseledamot i Stiftelsen Vidarkliniken påtalade i LT de goda resultat vi ser från de forskningsprojekt som utförts på sjukhuset och som också publicerats i välrenommerade forskningstidskrifter efter sedvanlig granskning. Företrädare för VoF ”tror” dock inte på dessa och framställer gärna sig själva som ”experter”, trots att de flesta som debatterar dessa frågor från VoF:s håll inte har någon medicinsk bakgrund.

 

Dagens Nyheter

Frågan om den integrativa medicinens framtid och nedläggningen av Vidarklinikens sjukhus Vidar Rehab har även debatterats i riksmedierna.

Kjell Asplunds utredning om komplementär och alternativ medicin presenterade sitt delbetänkande på DN Debatt den 28 mars under rubriken ”Vårdpersonal måste kunna mer om alternativ medicin”

Här finns ett flertal förslag som har till syfte att förbättra situationen för vårdsökande som idag har små möjligheter att hitta tillförlitlig information om de olika metoderna. Förslagen är bra, men anslaget är brett och de komplementära metoder, som t ex antroposofisk hälso- och sjukvård, som har god evidens och redan idag kombinerar skolmedicin med särskilt utvecklade terapier, kan lätt blandas ihop med mer oseriösa och mindre beforskade metoder. Vi avvaktar slutbetänkandet innan vi uttalar oss mer än så.

 

Dagens Samhälle

I Dagens Samhälle har en grupp namnkunniga skribenter och vårddebattörer samt före detta patienter på Vidarklinikens sjukhus också skrivit en debattartikel med utgångspunkt ifrån patientperspektivet under rubriken ”Inrätta en professur i integrativ medicin” 

Här tar man upp de senaste forskningsresultaten liksom patientperspektivet och uttrycker en oro för att Kjell Asplunds utredning inte ska föra frågan framåt och att de som söker den integrativa vårdformen ska tvingas söka vård utomlands. Deras lösning är att höja kompetensen inom området och satsa på en professur i integrativ medicin och dessutom skapa skapa ett centrum för integrativ medicin, enligt amerikansk modell, med uppgift att kunskapsutveckla och kvalitetssäkra andra evidensbaserade integrativa vårdformer som antroposofisk hälso-och sjukvård, kiropraktik och osteopati. I USA har det visat sig mycket värdefullt.

 

Aftonbladet

I Aftonbladet fick vi också starkt stöd för vår sak av en modig grupp tillskyndare i form av Malin Berghagen, Karin Björkegren-Jones, Sarah Dawn Finer, Marianne Goldman med fler.

Rubriken var ”Vi skambeläggs för att vi vill ha annan vård” och debattörerna menade att nedläggningen av Vidarkliniken sjukhus är det senaste politiska sveket mot folkviljan. Deras stöd för vår verksamhet betyder mycket för både oss och våra duktiga medarbetare i den situation vi befinner oss.

Vi välkomnar debatten och känner stor tacksamhet till alla som vill verka för att föra frågan om den evidensbaserade integrativa medicinen framåt.


Kontakta Anders via e-post: anders@ytterjarnaforum.se eller Twitter: @AndersKumlander.


Hur kan vi hjälpas åt att göra gamla människors sista år i livet mindre ensamma och mer meningsfyllda? frågar leg psykoterapeut Ann Mari Orrenius i denna gästblogg.
2 april, 2019

Hur har man det som äldre i Sverige i dag?

Hur har man det som äldre i Sverige i dag? Det är inte lätt att bli gammal i vårt land. Klyftorna mellan människor i olika åldrar har ökat. Många äldre känner sig värdelösa och utanför. …

LÄS MER

Hur har man det som äldre i Sverige i dag?
Det är inte lätt att bli gammal i vårt land. Klyftorna mellan människor i olika åldrar har ökat. Många äldre känner sig värdelösa och utanför.

Vi lever längre i dag och det är ju glädjande. En del menar kanske att äldre aldrig har haft det så bra som nu och visst är vi duktiga på att ta hand om kroppar. Men är vi lika duktiga på att ta hand om själarna?

Min man är på ett boende och jag märker hur stor ensamheten är bland de äldre där han bott de senaste två åren.
”Mina barn är så upptagna”, säger många gamla. ”De är snälla, men jag kan inte begära att de ska hälsa på mig när de har så mycket annat viktigt i sina liv.”
Personalen som är kunnig och empatisk på hemmet där min man är, uttrycker ofta besvikelse över att de anhöriga inte bryr sig tillräckligt. Allt hänger på personalen om de gamla ska må bra. De upplever sig dock underbemannade och tycker ofta att de sliter för en alldeles för låg lön.
Jag önskar att den sista fasen i livet fick bli mer synlig. På samma sätt som vi har kontroller för att följa upp hur barnen mår under sina första levnadsår, borde vi införa något motsvarande under slutfasen i en människas liv. Ett konkret förslag kunde vara att knyta terapeuter till våra äldreboenden eller till gamla som sitter hemma –specialutbildade personer med uppgift att ta reda på hur personen ifråga mår. De kunde finnas där när den gamla vill berätta om sig själv och sitt liv, vad som har varit bra och vad har varit svårt. Kanske vill den gamla be om ursäkt för något eller få bekräftelse för det hon eller han har gjort. Den som inte längre kan tala borde i alla fall få besök av någon som håller handen eller bara ger full uppmärksamhet en stund.

 

"Jag önskar att den sista fasen i livet fick bli mer synlig."

 

Jag är en 77 år gammal legitimerad psykolog och terapeut. Jag har arbetat – och gör det fortfarande till en del – med föräldrar och barn, de senaste 16 åren vid Ericastiftelsen i Stockholm. Jag har skrivit tre böcker om relationer mellan vuxna och barn. I min terapeutiska verksamhet träffar jag ofta människor som sörjer över att de inte hunnit fråga sina föräldrar om viktiga saker innan dessa gått bort.

Förr hette det att man blev gammal och vis. I vårt moderna samhälle har denna visdom ett begränsat värde.
Den snabba teknikutvecklingen och digitaliseringen bidrar till utanförskap, men med en vidare syn på vad som skapar ett rikt och gott liv och med en vilja att inkludera och värdera alla åldrar i det pågående livet finns det mycket kvar för den åldrande människan att både bidra med och ta del av.

I riksdagen finns idag bara tre personer över 65 år, medan ca 20 procent av befolkningen i vårt land är över 65.
Ålderspyramiden borde bättre återspeglas i riksdagens sammansättning. Den sista fasen i våra liv borde bli lika värdefull som den första fasen, när vi börjar våra liv. Men jag hör inga förslag överhuvudtaget som konkret skulle förbättra livskvaliteten och livsglädjen för våra äldre.
Hur kan vi hjälpas åt att göra gamla människors sista år i livet mindre ensamma och mer meningsfyllda?

Ann Mari Orrenius är legitimerad psykoterapeut inom barnhälsovård och har de senaste 16 åren arbetat vid Ericastiftelsen. Hon har också en privatpraktik för vuxna sedan 1986 där hon fortfarande arbetar med några patienter. Hon har skrivit tre böcker om föräldrar och barn och arbetar också som volontär på Minds föräldralinje sedan starten 1996. Hon har tre vuxna barn och 7 barnbarn.


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.

Ann Marie Orrenius
Helena E. Källgren, förälder som haft barn Waldorfförskolan Solgläntan i Sundbyberg, Ellen Key-skolan i Spånga och Kristofferskolan i Bromma.
19 mars, 2019

Waldorf 100 år: Waldorfpedagogik – ett naturligt val för moderna föräldrar

Skolledare har börjat tala om hållbarhet, ekologisk och giftfritt. Och Sveriges riksdag planerar en lag om mobilfria skolor. Det verkar helt enkelt finnas en strävan efter att alla barn ska få det lite mer som mina barn alltid haft det i waldorfskolan. …

LÄS MER

Skolledare har börjat tala om hållbarhet, ekologisk och giftfritt. Och Sveriges riksdag planerar en lag om mobilfria skolor. Det verkar helt enkelt finnas en strävan efter att alla barn ska få det lite mer som mina barn alltid haft det i waldorfskolan.

Det plingar till i telefonen. Min snart 18-åriga dotter säger att hon är sugen på guldsoppa med örter som gurkmeja och ingefära. Helst serverat med nybakat surdegsbröd och syrade grönsaker. Mat värdig vilken hälsotidning som helst – men det här är ett recept från barnens gamla waldorfförskola.

När en vanlig skola inför vegetarisk måndag blir det en riksnyhet. Men waldorfskolor är faktiskt de som på riktigt varit avant gardet. Vegetariskt, ekologiskt, ägg från de egna höns och honung från egen biodling är så naturligt att ingen ens pratat om det utåt.

I waldorfskolor lagar man inte bara mat. Man lagar också saker. Med nål och tråd eller fil och lim. När alla började prata om hållbarhet och det blev på modet att giftsanera skolor behövde waldorfpedagogerna knappt lyfta blicken. Plastleksaker och miljögifter skulle aldrig ha kommit innanför tröskeln i en värld som alltid doftat naturligt av såpa, ull och lavendel.

Jämställdhet är också viktigt. När en genusforskare besökte en waldorfförskola upplevde hon först väldigt tydliga könsroller – tills hon upptäckte att det var hon själv som hade sett fel på vilka barn som var flickor och pojkar.

En harmonisk arkitektur och färgsättning är också centralt i pedagogiken.

– När omgivningen är vacker vill barnen naturligt vara rädda om miljön, förklarade en lärare för mig.

Det finns en helhetssyn, med så många olika bra saker att tilltalas av, att det inte är så konstigt familjer från vitt skilda samhällsklasser och kulturer samlas i skolorna. Det är bland annat populärt bland high-tech-arbetande föräldrar i Silicon Valley att sätta barnen i waldorfskola. Även om de anser att IT är bra bedömer de att skärmar bör användas med måtta medan hjärnan utvecklas. De allra flesta pedagoger jag vet införde mobilförbud långt innan någon politiker ens närmat sig frågan.

 

"...inte så konstigt att den vanligaste frågan jag får är om ”barnen verkligen lär sig något också?” Jag tror att de lär sig mer!"

 

Waldorfskolor inger ofta en snäll och trygg känsla där barn gärna leker riddare och drakar till högt upp i åldrarna. Men när det en dag kändes rökdoft i skolan var det en ny elev som trodde att någon hade tänt eld på en papperskorg, precis som det hänt på hennes förra skola.

– Ingen fara, det är bara treorna som växtfärgar garn, lugnade hennes kompisar som själva hade gjort samma sak för några år sedan.

För mig är det omöjligt att inte prata om alla dessa sinnenas upplevelser. Det är därför inte så konstigt att den vanligaste frågan jag får är om ”barnen verkligen lär sig något också?” Jag tror att de lär sig mer!

Kunskapskraven är desamma som i alla Sveriges skolor. En skillnad med waldorf är att de olika sinnena inkluderas i all undervisning. Helt i linje med modern minnesforskning som säger att ju fler minnen som kan kopplas till information man har i hjärnan desto lättare är det att använda sig av kunskapen. Gymnasieelever på naturprogrammet arbetar alltså inte bara med derivat och fysikformler utan får dessutom göra eurytmi och måla med flödande färger. Waldorfpedagogiken genomförs i en rytm som eftersträvar balans. Mellan yin och yang, den högra och vänstra hjärnhalvan eller som jag hört waldorfpedagoger själva uttrycka sig:

– En människa behöver både in- och utandning.

Waldorfpedagogiken har alltså utan att skryta om det varit först med att hantera en rad av dagens utmaningar. Och trots sin tidlöshet har den kanske aldrig legat mer rätt i tiden.

 


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.

Läs även

Av: Helena E. Källgren, förälder som vill tacka alla pedagoger på Waldorfförskolan Solgläntan i Sundbyberg, Ellen Key-skolan i Spånga och Kristofferskolan i Bromma för allt ni gjort och fortfarande gör för mina barn, 13 och 17 år gamla.

Vidar Rehab, tidigare Vidarkliniken. Foto: Erik Olsson
9 mars, 2019

Nu stänger Vidarkliniken

Efter 33 års verksamhet stänger vi nu, med sorg i hjärtat, Vidarkliniken/Vidar Rehab, Nordens enda integrativa sjukhus. …

LÄS MER

Efter 33 års verksamhet stänger vi nu, med sorg i hjärtat, Vidarkliniken/Vidar Rehab, Nordens enda integrativa sjukhus.

Vitsorden från våra patienter har varit på topp och när landstingsavtalen hotades skickade över 20 000 patienter, anhöriga och andra vänner till kliniken, mail till politikerna i Stockholms Läns Landsting för att uttrycka sitt stöd för vår verksamhet.
Det hjälpte inte och nu ger vi upp. Huvuddelen av vår verksamhet stängdes 1 mars och resten avvecklas i steg med slutdatum 18 september.

 

Skillnaden ligger i människosynen

Stängningen av Vidarkliniken innebär att möjligheterna för patienter att välja den läkarkontrollerade internationellt etablerade integrativa antroposofiska vårdformen i Sverige i princip omöjliggörs.

Vår skickliga och uppskattade personal har utgjorts av legitimerade läkare och sjuksköterskor, med samma kompetens som inom den gängse sjukvården, men med vidareutbildning inom antroposofisk hälso- och sjukvård, liksom av legitimerade terapeuter och andra experter inom denna vårdform. Antroposofisk hälso- och sjukvård vilar liksom skolmedicinen på naturvetenskaplig grund och utövas utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Skillnaden är en människosyn där även livssituation och existentiella frågor bearbetas i samband med svåra sjukdomstillstånd och där fokus ligger på att stärka det friska s k salutogenes. Terapierna är ofta taktila och läkemedlen till för att förstärka kroppens eget försvar.

Vidarkliniken/Vidar Rehab har följt svensk lagstiftning, uppfyllt våra avtal, levererat goda forskningsresultat och våra patienter är enligt landstingets egna mätinstrument genomgående mycket nöjda. Trots detta har vår verksamhet varit omstridd sedan start.

Bakgrunden är okunnighet och rädsla hos beslutsfattare, som framför allt i Stockholms Läns Landsting, som under förnedrande former såg till huvuddelen av avtalen med Vidarkliniken sades upp för ett par år sedan. Politiker och tjänstemän svek när det gällde en av de mest älskade vårdinrättningarna i Sverige.

 

Studie på smärtpatienter

EU:s krav på Sverige att hitta en rimlig lösning för de komplementära antroposofiska naturläkemedlen blev spiken i kistan. Detta trots att dessa läkemedel under mer än 90 års användning i Sverige, Europa och övriga världen har visat sig både patientsäkra och fungera väl.

I Tyskland, Schweiz och Frankrike, liksom i ett stort antal andra länder har 100 000-tals patienter istället blivit hjälpa av både de antroposofiska läkemedlen och övriga terapier som ingår i den integrativa antroposofiska hälso – och sjukvården.

Omfattande forskning har också bedrivits i Sverige och utomlands och de resultat som kommit fram har varit både anmärkningsvärt positiva och övertygande.

I dagarna publicerades en forskningsrapport i den vetenskapliga tidskriften Journal of Alternative and Complementary Medicine, som visar hur smärt – och stresspatienter i anslutning till vård på Vidarkliniken förbättrade sin arbetsförmåga och minskade sin sjukskrivning. Studien är en jämförande registerstudie där två grupper av patienter med överensstämmande problematik togs om hand på Vidarkliniken respektive i landstingets vård. Arbetsförmåga och sjukskrivning kontrollerades ett år före behandling, liksom ett, respektive två år, efter vårdtidens slut. Vidarklinikens patienter hade genomgående ett sämre utgångsläge och mer komplexa tillstånd än landstingets patienter, men kom ändå snabbt tillbaka i arbete. Motsvarande patienter i den offentliga vården förbättrade också sin arbetsförmåga, men inte lika uttalat.

 

 

"Medan Norge och flertalet länder i Europa, liksom WHO, anser att samverkan mellan så kallad skolmedicin och olika komplementära terapier är ett område som hör framtiden till, vågar Sverige inte satsa."

 

 

Studier har tidigare publicerats som pekar på signifikant ökad livskvalitet och minskad läkemedelsanvändning efter vård för stressrelaterad ohälsa på Vidarkliniken.

En annan studie visade att efter integrativ vård mot smärta på Vidarkliniken halverades förskrivningen av smärtläkemedel, medan patienter i vanlig sjukvård däremot nästan dubblerade sin användning. Studien publicerades i PLOS One, en internationell vetenskaplig tidskrift med högt anseende.

Den integrativa medicinen, även kallad KAM (Komplementär Alternativ Medicin) beskylls av kritiker för att vara ovetenskaplig, men när termen används internationellt avses utveckling och integration av evidensbaserad kunskap från olika alternativa medicinska traditioner som komplement till den etablerade medicinen. Antroposofisk hälso- och sjukvård faller under begreppet integrativ medicin liksom akupunktur, kiropraktik, osteopati etc. Stora folksjukdomar och kroniska sjukdomar, som är utbredda folkhälsoproblem, anses generellt ha mycket positivt att hämta från den integrativa vården. Ökade kostnader för sjukfrånvaro samt läkemedelsskador på 10-20 miljarder årligen bara i Sverige enligt Svensk apoteksförening, borde motivera en satsning på integrativa modeller som uppenbarligen fungerar.

Sverige har mycket att lära av Norge, som på senare tid öppnat för samverkan mellan företrädare för skolmedicinen och komplementära terapier. Politiskt ville man möta den norska befolkningens önskemål om att få tillgång till komplementära behandlingar även inom den vanliga vården. En kommitté med stor bredd tillsattes. Förutom läkare och sjuksköterskor deltog specialister inom komplementära metoder, farmaceuter, forskare, antropologer, sociologer, statsvetare etc. Specialisterna fick bl a som uppgift att sätta sig in i de olika områden som de själva inte sedan tidigare hade kompetens om. Utredningen utvecklades till en utbildning och bidrog till att man kunde komma fram till ett nästan enhälligt förslag till Stortinget om hur man skulle gå till väga för att öppna upp mer för komplementära metoder i vården.

 

Omfattande efterfrågan

Efterfrågan på KAM är omfattande och ser relativt lika ut i de länder vi har kunskap om. I Tyskland och Frankrike uppger cirka 75 procent av befolkningen att man prövat på någon form av kompletterande terapier eller läkemedel. I Schweiz är motsvarande siffra 90 procent! I dessa länder är möjligheterna att välja dessa vårdformer väl tillgodosedda. I Sverige är efterfrågan enligt en NOVUS- undersökning 2015 i princip lika stor (67 procent skulle uppskatta om deras läkare hade kunskap om komplementär medicin. Siffran för kvinnorna var hela 76 procent), men valmöjligheterna är snart helt borta.

I kontrast till den politiska utvecklingen visar en NOVUS-undersökning från förra sommaren att 47 procent av våra svenska allmänläkare är positiva till komplementär vård och 39 procent skulle gärna vilja erbjuda sina patienter denna möjlighet. 65 procent tror att deras patienter skulle uppskatta om deras läkare hade utbildning inom detta område. 4 av 10 läkare får frågor från sina patienter varje vecka om komplementära terapier och 6 av 10 får det minst en gång i månaden.

Stor okunskap hos makthavare

En opinionsbildande kraft i Sverige som är starkt bidragande till det negativa och aggressiva debattklimat som härskar i denna fråga är ett antal medlemmar från Föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF), som utgör en svensk gren av den internationella skeptikerrörelsen. De senaste åren har företrädare för organisationen – som uppträder i privata roller – gått till hårda angrepp mot personer, verksamheter och grupper som företräder den integrativa medicinen – i debattartiklar, genom medverkande i TV och radio, diskussioner i webbforum, egna podcasts och tidskrifter, och genom att systematiskt redigera och kontrollera faktaposter som man uppfattar som motståndare på svenska Wikipedia. VoFs företrädare har vunnit gehör inte minst hos makthavare. Vidarkliniken har felaktigt, och trots tydliga dementier, i media beskyllts för att vara mässlingsivrare och vaccinationsmotstånd och, anklagats för att ägna oss åt pseudovetenskap och kvacksalveri och företräda en rakt igenom homeopatisk läkemedelsfilosofi. Den handfull personer som engagerat sig i den debatt som förts i Sverige de senaste åren kring integrativ medicin kan med rätta konstatera att de lyckats.

Slutsatserna från utredningen om den integrativa medicinens framtid i Sverige1) läggs nu på regeringen bord efter två års arbete. Konkreta förslag som för frågan framåt ser ut att saknas. Medan Norge och flertalet länder i Europa, liksom WHO, anser att samverkan mellan så kallad skolmedicin och olika komplementära terapier är ett område som hör framtiden till, vågar Sverige inte satsa.

1) ”Ökat patientinflytande och patientsäkerhet inom annan vård och behandling än den som bedrivs inom den etablerade vården Dir. 2017:43”,


Kontakta Anders via e-post: anders@ytterjarnaforum.se eller Twitter: @AndersKumlander.


23 februari, 2019

Waldorfpodden: Intervju med Birgitta Carlgren

I ett extra långt avsnitt av Waldorfpodden samtalar Caroline Bratt och Jessica Thorell med Waldorfutbildningens Grand Old Lady i Sverige, Birgitta Carlgren som arbetade på Kristofferskolan i Bromma mellan 1954 – 1994 och senare på Kristofferseminariet, lärarutbildningen i Bromma.…

LÄS MER

I det här avsnittet samtalar Caroline Bratt och Jessica Thorell  med Birgitta Carlgren som arbetade på Kristofferskolan i Bromma mellan 1954 – 1994 och även på Kristofferseminariet, lärarutbildningen i Bromma, under 1980 – 1990 – och 2000 talen.

Avsnittet är extra långt eftersom Birgitta hade så mycket att berätta om sin tid som Waldorflärare, undervisande lärare på seminariet men även om sin tid som student i Stuttgart där hon undervisades av lärare som i sin tur hade undervisats av Rudolf Steiner.

Här kan du höra avsnittet: https://waldorfpodden.wordpress.com/

 

 

 

Läs även


Artur Granstedt
21 januari, 2019

Falsk matematik från eko-motståndare

Artur Granstedt är docent i ekologisk odling och författare till boken Morgondagens jordbruk. Här kommenterar han de återkommande försöken att via media baktala ekologisk odling.…

LÄS MER

Artur Granstedt är docent i ekologisk odling och författare till boken Morgondagens jordbruk. Här kommenterar han de återkommande försöken att via media baktala ekologisk odling.

Påståenden att ekologiskt odlade livsmedel skulle motverka klimatmålet dyker då och då upp i media. Nu senast baserat på en studie av bland andra Staffan Wirsenius. Man påstod att lägre skördar i ekologisk odling skulle leda till att mer mark tas i anspråk och att det leder till ökad avskogningen – vilket var en slutsats som blev kraftigt kritiserad från flera håll.

Den här typen av påståenden blir som vanligt falsk matematik. Och som vanligt missar man helhetsperspektiven och att det, utöver klimatfördelar, också finns flera andra mycket viktiga miljöfördelar med ekologisk odling. Detta gäller både ur internationellt och svenskt perspektiv.

För svensk del brukar den här sortens utspel från eko-motståndare baseras på en misstolkning av det som i svensk jordbruksstatistik klassas som ekologiskt. Där räknar man in jordbruk som fortfarande är under omläggning till ekologisk odling samt gårdar som egentligen inte är särskilt ekologiska utan bara klarar minikraven på kemikaliefri odling, vilket då ger ekobidrag. Verkligt ekologiska lantbruk bygger på lokala och förnyelsebara resurser och ett kretslopp av växtnäringsämnen samt drivs utan import av kemikalier och djurfoder. Sådant jordbruk reducerar vår klimatpåverkan påtagligt. Dessutom har det en rad andra positiva effekter som minskad näringsläckage till haven, minskad giftspridning och ökad biologisk mångfald.

När det gäller det globala perspektivet måste vi lyfta blicken. Tvärt emot vad eko-motståndare brukar påstå visar omfattande studier åt FN att ekologisk odling ger betydligt högre skördar än konventionell odling särskilt på marginella jordar i tredje världen. Här gäller det att istället för konstgödsel använda kvävefixerande och samtidigt humusuppbyggande marktäckande gröngödslingsgrödor. Sådan organisk odling är helt avgörande särskilt i de allt varmare områdena för att stoppa den omfattande markförstöringen genom industriella brukningsmetoder.

 

"Verkligt ekologiska lantbruk bygger på lokala och förnyelsebara resurser och ett kretslopp av växtnäringsämnen samt drivs utan import av kemikalier och djurfoder."

 

Det industriella jordbruket driver på fortsatt avskogning som enligt en färsk FN-rapport, och trots uppsatta mål, fortsatt ligger på närmare 15 miljoner hektar per år. Det gäller nu att vända den utvecklingen och gynna vegetation och mångfald både i odlingsmarken och i världens skogar. Fotosyntesen i den gröna växten är den enda naturliga vägen att åter binda kol ur atmosfären. Genom förbättrade odlingsjordar i ekologiskt odling förbättras även vattenhushållningen och överhuvudtaget möjligheten till överlevnad.

Sverige och världen står inför ett uppenbart klimathot. Det framgick senast av klimatkonferensen Katowice i Polen. I Sverige står maten och jordbruket för en tredjedel av konsumtionens klimatbelastning. Produktion och konsumtion måste på kort tid reformeras i grunden. Detta bör vara av högsta prioritet för den tillträdande regeringen.

En omläggning till verkligt ekologiskt kretsloppsjordbruk skulle enligt genomförda gårdsstudier inom Östersjöprojektet BERAS* kunna halvera matens klimatbelastning och samtidigt förverkliga centrala miljömål. Effektiva kretslopp, upphörd användning av kemiska insatsmedel och ökad bindning av kol i marken genom växtföljder med baljväxtvallar på alla gårdar skulle göra detta möjligt. Det gäller att återcirkulera organiskt material och växtnäring samt att ha en djurhållning som är anpassad till den egna odlingen. Ett sådant jordbruk ökar markens organiska substans, bördighet och produktion utan att tära på naturresurserna. Det här visar långliggande jämförande odlingssystemstudier både i Sverige och internationellt. Genom biogasproduktion på återcirkulerat organiskt material kan jordbruket dessutom bli helt fossilfritt även i sin maskinanvändning.

För att klara klimatmålet måste vi också kraftigt minska vår köttkonsumtion, särskilt från djur som äter spannmål och importerade fodermedel som sojaprotein, vilka leder till fortsatt avskogning. Den svenska konsumtionen av livsmedel baseras till 40 procent på import både av livsmedelsprodukter och indirekt via foder till det konventionella lantbrukets kött- och mjölkproduktion. Det är inte hållbart. Däremot en kött- och mjölkproduktion baserad på enbart gräs och baljväxter skulle minska arealbehovet för vår mat till 2000 kvadratmeter person. Med en arealanvändning på den nivån får vi globalt fram den mat vi behöver till alla människor på vår jord, baserad på de resurser jorden själv kan förnya.

Det är viktigt att vi alla är vaksamma när förespråkare för intensifierat, industriellt jordbruk hävdar att ekologiskt jordbruk är sämre för miljön. Sådana utspel bygger i regel på missvisande tolkningar av noga utvalda uppgifter utan helhetssyn, och blir därför falsk matematik.


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.

Text: Artur Granstedt
Docent i ekologisk odling
Maria Soxbo, journalist och en av medgrundarna till Klimatklubben.
11 november, 2018

Slow är det nya svarta

Tid är en lurig grej. Den går fort när vi har roligt och långsamt när vi har tråkigt, trots att en sekund alltid är exakt en sekund lång. Tid är relativt, att ha gott om tid betyder en sak för en tidsoptimist och en helt annat för en tidspessimist. Tiden går fortare och fortare ju äldre vi blir, och när man som jag passerat 40 tvingas man inte sällan räkna efter innan man kan svara på hur gammal man är. En akademisk kvart, fint folk kommer alltid försent och bättre sent än aldrig. Tiden är ständigt närvarande i våra samtal.…

LÄS MER

Maria Soxbo, är journalist och en av medgrundarna till initiativet Klimatklubben som på mindre än en månad samlat nära 20 000 följare på Instagram och facebook. Målet är att skapa en folkrörelse av engagemang för ett mer hållbart samhälle.

Tid är en lurig grej. Den går fort när vi har roligt och långsamt när vi har tråkigt, trots att en sekund alltid är exakt en sekund lång. Tid är relativt, att ha gott om tid betyder en sak för en tidsoptimist och en helt annat för en tidspessimist. Tiden går fortare och fortare ju äldre vi blir, och när man som jag passerat 40 tvingas man inte sällan räkna efter innan man kan svara på hur gammal man är. En akademisk kvart, fint folk kommer alltid försent och bättre sent än aldrig. Tiden är ständigt närvarande i våra samtal.

Det finns också en aspekt av hållbarhet som handlar om tid, och som fått alldeles för lite plats i samhällsdebatten. Den stressade nutidsmänniskan är synnerligen besatt av tid. Vi drömmer om mer tid, klagar över hur lite tid vi har, tänker att den dag vi får tid ska vi göra så många saker vi inte hinner nu – för att vi har för många andra saker att göra. Vi har hamnat i ett läge där tiden styr oss, snarare än att vi styr vår egen tid. Inte konstigt att utmattning blivit något av en folksjukdom.

Kopplingen mellan hållbarhet och tid har blivit viktigare än någonsin, så här veckor efter att FN meddelat att vi har mindre än ett decennium på oss att vända Tellus-skutan rätt. Det är bråttom, bråttom att skapa en hållbar värld, och en redan gigantisk utmaning blir ännu större om vi betänker att det är när vi har ont om tid som vi fattar de sämsta besluten. Det är då vi gör oövertänkta spontanköp för att vi inte hunnit göra research. Det är då vi tar kaffet i en engångsmugg med plastlock istället för att sitta ner i fem minuter, hämta andan och dricka ur en porslinskopp. Det är då vi slänger och klickar hem nytt istället för att lämna in på lagning eller reparation. Det är då vi tar flyget istället för tåget, bilen istället för cykeln.

 

"Det första steget till ett hållbart liv för både människa och planet borde alltså vara att hitta tillbaka till tiden igen."

 

Allt detta hänger också ihop. Vi har tappat greppet om vår egen tid och då mår vi dåligt av stress. Vi släcker livsstilsbränder till höger och vänster, inte sällan genom snabb konsumtion, och sen mår vi ännu sämre av att livet plötsligt bara verkar gå ut på att köpa saker. Vi får dessutom ångest av den akuta klimatkrisen, som ironiskt nog till stor del beror på att vi ser konsumtion som problemlösning.

Det första steget till ett hållbart liv för både människa och planet borde alltså vara att hitta tillbaka till tiden igen. Att varva ner, ”ta fem”, hinna lösa problem med hjärnan istället för med plånboken. Att kunna vila i att vi faktiskt fattat bra beslut istället för bara ”beslut”. Att våga låta saker ta tid frigör märkligt nog mer tid, och plötsligt kommer vi att upptäcka att det visst finns tid att göra många av de där sakerna vi just nu inte hinner – eftersom vi har fullt upp med att må dåligt över att vi inte har … tid.

Snart drar julhandeln igång. Förra året slog vi rekord igen, 77,9 miljarder kronor landade notan på. Men tänk om julen inte handlar om de dyraste klapparna eller den största julklappshögen, utan om att få tillbringa tid med familjen?

Mitt mål i år var att handla alla julklappar secondhand. Jag började i god tid, sex veckor innan jul, för att göra det omöjligt att misslyckas. På två dagar var julklappsshoppingen avklarad, med minimalt klimatavtryck och knappt mätbar stressnivå. Det tar inte så lång tid att ta sig tid som man kan tro.

 


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.

Text: Maria Soxbo