17 mars, 2015

En modern syn på hälsa

Att se till hela människan och verkligen ta tillvara individens inneboende drivkrafter för bättre hälsa är något som blir alltmer modernt och omtalat i vården. Vidarkliniken har ända sedan starten för 30 år sedan kombinerat just detta med övrig gängse medicin.…

LÄS MER

Att se till hela människan och verkligen ta tillvara individens inneboende drivkrafter för bättre hälsa är något som blir alltmer modernt och omtalat i vården. Vidarkliniken har ända sedan starten för 30 år sedan kombinerat just detta med övrig gängse medicin.

Sjukvården har aldrig tidigare haft så förfinade medicintekniska hjälpmedel och så detaljerade kunskaper om kroppens funktioner som idag. Det ger fantastiska möjligheter att diagnosticera och behandla sjukdom. Parallellt blir det också alltmer modernt och tidsenligt att se på sjukdom och hälsa i ett större perspektiv. Dvs att se på människan som en helhet där kropp, själ och jaget bildar en helhet. Det här går också i linje med Världshälsoorganisationen WHOs definition av hälsa, där man slår fast att det handlar om både frånvaro av sjukdom och närvaro av välbefinnande.

– Att enbart fokusera på sjukdomens kroppsliga aspekter begränsar möjligheten att förstå sjukdom och hälsa ur ett helhetsperspektiv. Frågan är vad hälsa är och vad som håller och gör människan frisk, dvs det som man i dag kallar för salutogenes. Det perspektivet på hälsa leder in på existentiella frågor på individnivå, säger Stefano Selvani, forsknings- och utvecklingsansvarig läkare på Vidarkliniken.

Kärnvärden som blir alltmer moderna i vården
Mycket av det som har varit och är typiskt och centralt för den antroposofiska vården på Vidarkliniken förknippas idag med modern syn på hälsa och nämns alltmer i officiella inriktningsdokument för hälso- och sjukvården. Det är exempelvis kärnvärden som helhetstänkande, existentiella aspekter, bra bemötande, patientens delaktighet, ansvar och livsstil. Och begrepp som individinriktad medicin, kultur och hälsa, integrativ medicin, förebyggande vård, hälsoekonomi med mera.

Utöver Vidarkliniken har Stefano Selvani lång bakgrund från andra delar av vården, som allmänläkare, barnläkare och barnpsykiater. Något han ofta saknat är mer av helhetstänkande.

– Inom den antroposofiska vården på Vidarkliniken riktar man in sig särskilt på hela individen i hennes olika uttrycksformer. Att se till den kroppsliga och själsliga dimensionen samt individens Jag med sina unika livsintentioner och bakgrund kan bidra till att patienten kan uppleva sig sedd och få möjlighet att utveckla en ny självförståelse.

Det här är ett helhetsperspektiv som blir mer och mer tidsenligt, och som man nu också tar höjd för inom den vanliga vården, menar han.

– Fler patienter söker idag vård och bemötande som de kan identifiera sig med. Existentiella livsfrågor som berör den egna bakgrunden, relationer och viktiga livsval har kommit mer i medvetande. Idag accepterar människor i mindre grad att vid sjukdom enbart bli sedda som brister i kroppsfunktioner. Patienterna kräver alltmer att bli sedda som individer.

Vidarkliniken och den antroposofiska vården har alltid haft det här individuella patientperspektivet. Detta rimmar idag också väl med intentionerna i den nya Patientlagen i Sverige, som lyfter fram patientens rätt att vara delaktig i och påverka valet av sin egen vård.

Existentiella behov och skapande förmåga
De existentiella aspekterna av vården handlar ofta om att människor som blivit sjuka inte kan göra det de alltid gjort, att tidigare livsval måste omvärderas och nya sammanhang skapas i livet.

– Det kan få mycket stor existentiell betydelse för patienten. Sjukdom kan ses som ett hinder, men man kan även se situationen som en möjlighet till förändring och utveckling.

Ibland talas det också om andlighet i vården. Det är ett begrepp som för Stefano Selvani främst handlar om patientens individuella självförståelse, och att i vårdsituationer skapa förutsättningar för människan att fortsätta vara självbestämmande och skapande.

Även konstnärliga uttryck, som Vidarkliniken alltid har använt sig av i behandling och rehabilitering, har blivit alltmer accepterat i övriga vården. Idag är bland annat kultur på recept ett etablerat begrepp. Olika sätt att stimulera individens skapande förmåga förekommer i den vanliga vården, men är där ännu inte så utbrett som terapeutiskt verktyg, menar Stefano Selvani.

Verkligt integrativ kompetens
Att se till patientens egna unika förutsättningar och förmågor leder också in på individualiserad medicin, vilket är en utvecklingsriktning det talas mycket om i vården. En av grunderna för Vidarklinikens behandlingsplaner är just att de är utformade utifrån varje enskild patient.

I många sammanhang betonas idag också vikten av att arbeta integrativt med olika vårdformer. Detta är något som är typiskt för antroposofisk vård och Vidarkliniken. Här arbetar legitimerade läkare och sjuksköterskor, som har både skolmedicinsk utbildning och tilläggsutbildning i antroposofisk medicin, tillsammans med olika terapeuter kring hela patientens behov. Denna integrativa kombination av kompetenser hos en och samma vårdgivare är unik i Sverige, men är vanligare i Centraleuropa och övriga världen.

Bidrar till god hälsoekonomi
I dagens samhälle blir också hälsoekonomi en allt viktigare fråga, i takt med en åldrande befolkning, växande vårdbehov och samtidigt allt större medicintekniska möjligheter. Det kommer framöver att bli svårare att täcka in alla vårdbehov med de resurser som finns. Här anses komplementär och integrativ medicin ha en viktig roll.

– Även rent hälsoekonomiskt blir det viktigt att använda patientens egen förmåga att bidra till bättre hälsa, exempelvis på det sätt som tillämpas på Vidarkliniken. Här riktar man in sig på patientens egna självläkande möjligheter. Det leder ofta till bättre hälsa, mindre läkemedelsanvändning och därmed bättre hälsoekonomi även för samhället, säger Stefano Selvani.

– Vi gör detta genom att medvetet ge patienten verktyg att hantera sjukdom och skapa hälsa, bli mera självstyrande i sitt liv och få ökad autonomi och värdighet. Det handlar om att verkligen rikta sig till den enskilda människan och inte minst att våga ta upp de svåra frågorna.

För en vårdgivare är det här angreppssättet, enligt Stefano Selvani, i hög grad en fråga om utbildning och intresse.

För att ytterligare illustrera en helhetssyn på hälsa citerar han den tyska filosofen Hans Georg Gadamer:

”…varje medicinsk behandling hänger ihop med begreppet helhet. Det handlar inte enbart om överensstämmelse av orsak och verkan, av ingrepp och resultat, men också om en dold harmoni som måste återvinnas och vari äntligen ligger rekonvalescensens mirakel och hälsans hemlighet.”


17 mars, 2015

Kan waldorfpedagogiken motverka främlingsfientlighet?

Utvärderingen av den svenska skolan baseras nästan uteslutande på provresultat och slutbetyg. I ett samhälle där främlingsfientliga krafter växer sig allt starkare kan det tyckas väsentligt och högst angeläget att även börja utvärdera skolan utifrån ett större, socialt perspektiv.…

LÄS MER

Utvärderingen av den svenska skolan baseras nästan uteslutande på provresultat och slutbetyg. I ett samhälle där främlingsfientliga krafter växer sig allt starkare kan det tyckas väsentligt och högst angeläget att även börja utvärdera skolan utifrån ett större, socialt perspektiv. Är det eventuellt dags att låta sig inspireras av alternativen?

I Bo Dahlins forskningsrapport ”Waldorfskolan – en skola för människobildning?” från 2004 jämförs bland annat förhållandet mellan den kommunala skolan och waldorfskolan avseende relationerna till det omgivande samhället.

I slutrapporten konstaterar professor Dahlin till exempel att waldorfeleverna tycks ”genomgå en mer positiv social utveckling, dvs Waldorfskolorna verkar i något större utsträckning förverkliga de mål som finns uttalade i den svenska skolans ’värdegrund’.”

Han konstaterar även att: ”Waldorfskolorna i stor utsträckning tycks fostra både aktiva och ansvarskännande medborgare med demokratiska värderingar.” Något som självklart påverkas av föräldrarnas bakgrund, waldorfföräldrar tenderar till exempel att ha ett större socialt engagemang, men Dahlin understryker upprepade gånger att pedagogiken omöjligt kan vara oväsentlig.

Genom studien kunde man även komma till slutsatsen att elever från waldorfskolor hade mer öppna och toleranta attityder mot ”avvikande” samhällsgrupper, som till exempel homosexuella, religiösa grupper och invandrare. En fjärdedel (25%) av eleverna från den kommunala skolan svarade att de inte skulle välja att bo granne med en invandrare, jämfört med 5% av waldorfskolans elever i samma jämförelsegrupp (”de med mindre än 500 böcker hemma”). I den andra jämförelsegruppen (”de med fler än 500 böcker hemma”) var skillnaden i svaret på samma fråga 19% (kommunala skolan) respektive 0% (waldorf). De enda samhällsgrupperna, som waldorfeleverna istället tog större avstånd, från var kriminella, nazister och rasister.

Vad har då detta med fostran till aktiva och demokratiska medborgare att göra? frågar sig forskare Dahlin i rapportens utvärdering och fortsätter:

”Ett av de mest intressanta resultaten från undersökningen om medborgerligt-moralisk kompetens var den antydda skillnaden i hur intresset och engagemanget i sociala frågor ”utvecklas” från skolår 9 till gymnasiets sista år. Bland Waldorfeleverna ökade det, bland den kommunala skolans elever minskade det eller var konstant. Kan det vara så att Waldorfpedagogikens ”sparande” på kognitiva krafter under grundskoleåren leder till ett starkare uppvaknande av dessa krafter under de senare tonåren och därmed också till ett större intresse och engagemang i frågor som rör samhället och världen? Kan det vidare vara så att betoningen på estetiska verksamheter under barndomsåren lägger grunden till vissa ”överskottskrafter” under vuxenåldern? Sådana krafter behövs uppenbarligen idag, för att människor ska engagera sig i sociala och politiska frågor. Håglöshet och depression skapar knappast aktiva samhällsmedborgare.”

Läs även

Ytterjärna Forum
Text: Redaktionen

16 mars, 2015

Zajoncs bok nu på svenska

Arthur Zajonc är en amerikansk professor i fysik som skrivit en rad böcker om vetenskap, medvetande och spiritualitet. 2008 gav han ut boken ”Meditation As Contemplative Inquiry: When Knowing Becomes Love” med ekonomiskt stöd från Vidarstiftelsen. Boken har sedan dess översatts till flera olika språk och nu har den även kommit på svenska.…

LÄS MER

Arthur Zajonc är en amerikansk professor i fysik som skrivit en rad böcker om vetenskap, medvetande och spiritualitet. 2008 gav han ut boken Meditation As Contemplative Inquiry: When Knowing Becomes Love med ekonomiskt stöd från Vidarstiftelsen. Boken har sedan dess översatts till flera olika språk och nu har den även kommit på svenska.

I boken, som på svenska fått namnet Meditation som kunskapsmetod – När vetskap blir till kärlek, bjuds det på en blandning av praktiska instruktioner och inspiration från olika tänkare – från Rudolf Steiner till Rumi, Goethe och Asiens visa mästare.

Zajonc slår an tonen redan i bokens första mening med följande diktrad från Henry David Thoreau:

”Vi måste lära oss att vakna upp
och hålla oss vakna, inte
genom mekaniska hjälpmedel, utan i en
ändlös förväntan på gryningen,
som inte överger oss
ens under vår djupaste sömn.”

Arthur Zajonc har utvecklat sin inriktning av meditation genom flera års arbete med hundratals universitetsstudenter, professorer och kontemplativa grupper över hela världen. Boken är en frukt av hans år av undervisning och eget personliga praktiserande. För närvarande är Zajonc ordförande för Mind and life institute och arbetar bland annat med att utveckla en ny pedagogisk modell byggt på ”compassion” för Bhutan.
Foto: A. Zajonc