28 maj, 2015

Det befriade ljuset – en filosofisk och naturvetenskaplig betraktelse

När James Turrell skulle öppna sin stora retrospektiva utställning på Guggenheimmuseet i New York bad han Arthur Zajonc att skriva den inledande texten till utställningskatalogen. Här är texten i översatt form.…

LÄS MER

James Turrell är en av världens främsta konstnärer inom ljus, färg. Sommaren 2011 hade han en stor utställning ”See! Colour!” i Järna och en av alla hänförda tiotusentals besökarna var Arthur Zajonc, en amerikansk professor i fysik som bl a skrivit böcker om vetenskap, medvetande och även om ljus.

Turrell och Zajonc fick kontakt med varandra genom utställningen i Järna. Bägge har på ett omfattande sätt arbetat med ljus men på två helt olika sätt. Turrell som konstnär och Zajonc som vetenskapsman.

När sedan James Turrell skulle öppna sin stora retrospektiva utställning på Guggenheimmuseet i New York 2013 bad han Zajonc att skriva den inledande texten till utställningskatalogen. Här är texten i översatt form.


 

Arthur Zajonc om James Turrells retrospektiv på Guggenheim

De renaste och mest
eftertänksamma själarna är de
som varmast älskar färgen.
John Ruskin

Varje gång vi ser oss omkring förnimmer vi inte bara de föremål vi ser, utan indirekt även ljuset som upplyser dem. Utan ljus ligger synförmågan öde. De konturerade formerna och de strålande färgerna i vår omgivning har kommit till oss på ljusets vingar. Ändå förblir ljuset självt osett, gömt för vår syn – en hemlig uppenbarelse. Den materiella världen är alltså synliggjord genom ljus som i sig självt är osynligt – eller åtminstone har varit det tills James Turrell kom.

Han är säkert en av dessa rena och eftertänksamma själar som John Ruskin nämner i sin minnestavla ovan.

I trettio år har jag undersökt ljuset och använt mig av tre strategier för att komma till insikt om dess verkliga natur. För det första har jag som forskare och lärare sysslat med klassisk optik och kvantoptik, elektromagnetisk teori och kvantfysikens experimentella grunder. Ljusets kvantmekanik har varit mitt specialområde. Vid Max Planck-institutet för kvantoptik arbetade jag med enkelfotoner i delayed choice-experiment, i fysiklaboratoriet på École Normale Supérieure utvecklade jag ett högpresterande lasersystem för att undersöka asymmetrin i atomers svaga växelverkan.

Under åratal lärde jag känna ljusets vanskligheter så långt man som fysiker kan komma åt dem. Jag visade optiska experiment och använde teoretiska modeller för att förklara resultaten. Den formen av experimentellt arbete kräver avancerade tekniska kunskaper om laser, vakuumsystem och myriader av optiska komponenter. På den teoretiska sidan kompletterar kvantoptikens abstrakta matematiska formalism min experimentella forskning. Till slut liknade min erfarenhet Einsteins som 1951 skrev att hans fem decennier av funderingar kring ljuset inte hade fört honom närmare en verklig förståelse.

Att studera de tre volymerna av Goethes Färglära (1810) var min andra strategi när det gäller att undersöka ljuset. Goethe erbjuder en fascinerande kontrapunkt mot mina forskningar inom kvantoptiken. I motsats till fysikens abstrakta teorier och laboratoriernas komplexa instrument kan Tysklands störste poet djärvt förklara: ”Det högsta målet skulle vara att förstå att allt inom verklighetens rike redan är teori. Himlens blånad visar oss koloritens grundläggande lagar. Låt oss inte söka något bakom fenomenen – de själva är teorin.”

Goethe är alltid konstnär och orubblig i sitt krav att vi ska hålla oss till våra förnimmelser när vi studerar färg och inte ersätter dem med matematik och mekaniska teorier. Ordet teori kommer ju från det grekiska theoria som betyder att se, betrakta. Vi måste lära oss se att den blå himlen redan är full av teoretisk betydelse. Som filosofen Norwood Russell Hanson senare skulle argumentera: allt vårt seende är ”teorityngt”. Enligt Goethe behöver vi bara se på naturens fenomen för att helt bli varse deras lagbundenhet – ingen enkel uppgift. Abstraktion kan utgöra en kraftfull hjälp till förståelse, men enligt den här åskådningen ställer den sig egentligen mellan människan och hennes direkta förnimmelse av verkligheten.

Goethes hållning hör till de tanketraditioner som betraktar en djup och direkt insyn i verkligheten som mänsklighetens syfte. Analys och logik är underordnade den äkta insikten och anses som förberedande hjälpmedel för en slutgiltig erfarenhet av verklighet genom ”direkt varseblivning”. Företeelserna själva är, rätt betraktade, det som är teorin. Genom konsten, inte minst Turrells konst, leds vi djupt in i färg- och ljusupplevelsens hela rikedom och i varseblivningsprocessen själv. Hans väg har mycket gemensamt med Goethes, och det leder till min tredje strategi.

Då jag sedan lång tid tillbaka praktiskt utövar kontemplativa traditioner hade jag redan mediterat över ljuset dagligen i mer än tjugo år när jag mötte Turrells arbete. Trots att även det meditativa arbetet förde mig närmare färg och ljus var jag ännu inte helt förberedd på James Turrells märkliga konst, hans ”ljusskulptur”. Jag höll fortfarande på att lära mig färg- och ljusfenomen i deras sanna helhet som Goethe var ute efter. Turrell verkar ha uppnått den förmågan ur vilken han nu skapar sin konst.

Ganzfeld-tröskeln

Föreställ dig själv alldeles ensam på en trappa av lysande färg i en enda skir ton där du stiger ner en våning till ett rum som är inneslutet i samma färgnyans. Du har just kommit in i en av Turrells Ganzfeld-installationer. I motsats till ett rum med målade ytor skimrar väggarna i färg men utan att du ser var ytorna befinner sig. När vi beträder ett sådant rum av enfärgad glans känner vi oss till en början desorienterade. Vi söker mentalt efter konventionella referenspunkter, föremål som hjälper oss att stabilisera vårt medvetande. Eftersom vi inte hittar något är vi hänvisade till oss själva.

Om vi besinnar oss ger vi upp sökandet efter föremål och nöjer oss med själva färgupplevelsen. Ändå känner vi hur det inom oss fortsatt visar sig ett behov av att möta konturerna av konkreta objekt. För att ge stadga åt vårt medvetande har vi åtminstone vår egen kropps tyngdkraft och självförnimmelse, men vi känner samtidigt att vi befinner oss vid tröskeln av en sorts medvetande utan föremål, symboliska bilder eller någon riktning för vår uppmärksamhet – och här kan även kroppen försvinna för vårt medvetande.

Turrell beskriver upplevelsen av Ganzfeld på ett språk som antyder andligt uppvaknande: ”Denna känsla av jämviktsrubbning kan bli lika spännande som skrämmande. Den är inte helt olik en lysande tomhet eller ett uppfyllt tomrum, som på japanska menas med satori, alltså upplysning, eller de erfarenheter som nämns i samband med nära-döden-upplevelser.”

Som student på Pomona College och ung sökare på 1960- och 70-talen hade Turrell ett anmärkningsvärt öde. Han studerade för ledande vetenskapsmän, astronomer och psykologer som också arbetade utanför deras ämnens begränsningar, experimenterade med biofeedback, alfaträning (alltså meditation) för astronauter, tystnaden hos kväkarna och spiritualiteten hos asiatiska traditioner. Hans stadiga kärlek till konsten höll honom kvar på marken, medan andra lämnade vetenskapen och det akademiska för att söka på det religiösa fältet.

När Turrell jämför upplevelsen av hans konst med satori eller upplysning gör han det efter att ha studerat detta med genuint intresse. I den meningen är han både konstnär och själsforskare. Utan att vara pedagogisk konfronterar han oss genom sin konst med oss själva och vi frågar: vad innebär det att se och vad är det att vara människa?

Ljuset självt

När jag undervisar i ljusets fysik börjar jag ofta med en enkel demonstration. Jag släcker ljuset och drar för gardinerna så att studenterna och jag sitter i ett fullständigt mörklagt rum. Sedan sätter jag på en laser vars ljusstråle träffar på en vit skärm mitt emot, ungefär sex meter längre bort. Det enda som syns är ett smalt rött skimrande ljussken som glittrar på skärmen medan det övriga rummet förblir svart. Slutligen slår jag två tavelsudd mot varandra så att kritdammet fyller luften framför lasern: glittrande röda ljusstrålar blixtrar inför våra ögon. Ljusstrålen fanns där, men utan skymning eller annan substans att skina på förblev den osynlig.

I ett samtal med astronauten Rusty Schweigert frågade jag honom hur det var att befinna sig utanför sin rymdkapsel och se in i den djupa rymden. Han svarade: stjärnbestrött mörker. Ljus fyllde rymden omkring honom och lyste klart upp honom och jorden därnere, men natthimlen och mörkret fanns kvar. Ljuset självt var osynligt – som laserstrålen före kritdammet. Både Turrell och jag längtar efter att upptäcka ljuset i dess mångfaldiga, vackra och ofta gåtfulla natur och att göra det osynliga synligt.

Som mina fysikaliska demonstrationer går även ett av Turrells största intressen ut på att göra förnimmelsen av ljuset fysisk eller ”verklig” så att det blir ett föremål för vår uppmärksamhet istället för en enbart dold belysningskälla. ”Min konst handlar om ljuset självt. Den bär inte fram uppenbarelsen – den är själva uppenbarelsen.” Men hur kan vi rikta vår uppmärksamhet på det som vi aldrig varseblir direkt? Hur skulle ljus ”se ut” som uppenbarelse istället för som uppenbarare?

Varje moment av seende är en akt där yttre ljus ingår giftermål med inre själsligt eller andligt ljus – tänk på Goethes idé om fenomenet som teori. Turrell intresserar sig lika mycket för denna akt av varseblivning som för ljusets natur. Han beskriver sitt syfte och sin metod med vilken seendets och förnimmandets handling upplevs som ”ting”.

”Mitt intresse för varseblivning av ljuset går ut på att göra det till ett objekt. Det existerar på samma sätt som ett fysikaliskt objekt finns. Jag gör ett föremål av förnimmelsen genom att begränsa den på ett formalt vis. Där finns inget objekt, bara objektiverad varseblivning. Genom att ifrågasätta det fysiska och objektmässiga kan verket uppenbara mer av det fysiska än något fysiskt föremål skulle kunna göra.”

Upplevelse utan objekt, formal begränsning av seendet, ”objektiverad varseblivning” – det är medlen Turrell begagnar sig av för att vända vårt medvetande upp och ner och dra oss in i en ny psykologisk och konstnärlig upplevelse.

Filosofi som konstnärlig upplevelse

Ett annat sätt att skildra upplevelsen av Ganzfeld har att göra med det som filosofer ända sedan Franz Brentanos Psychologie vom empirischen Standpunkt (1874) kallar för ”intentionalitet”. Den fråga Brentano ställde var: kan man över huvud taget ha en mental upplevelse som är en ren, otolkad sinnesvarseblivning – eller är upplevelsen alltid knuten till något: ett ting, ett objekt eller en bild?

Jag tar pennan som ligger på bordet och undersöker den. Är det möjligt att inte se den som en penna? Försök! När du ser dig omkring medan du går runt i museet ses allting din blick faller på som någonting: en dörr, en målning av en speciell konstnär, en bänk. Hur kommer det sig? Kan du isolera den aktivitet som ger mening åt det du ser, hör eller känner doften av? På morgonen är det kanske särskilt behagligt för dig att känna doften av kaffe som bryggs i rummet bredvid; det är kaffe du känner. Vi blir medvetna denna omedvetna aktivitet när den blir frustrerad, till exempel när den visuella upplevelsen är flertydig eller lukten obekant. Klassificeringen av visuella illusioner som flertydiga former gör att vi kan skifta mellan betydelser.

För en blindfödd som senare i livet får synförmåga saknar den synliga världen sådan betydelse. Det fordras stor ansträngning för henne att medvetet tolka det som vi andra utan vidare ser som betydelsebärande. Själva bokstäverna i den här texten har en ”bokstavlig” betydelse. Om det infogades ett avsnitt på sanskrit skulle det bara verka som en skum ansamling av mönster som vi kanske uppfattar som skrift men utan speciell betydelse för oss.

Det som kännetecknar den mentala upplevelsens intentionala karaktär är att den handlar om något. Brentano frågar efter den ”mentala aktens” huvudsakliga kvalitet och hävdar att den alltid är riktad mot ett objekt. ”Det som är karakteristiskt för varje mental aktivitet är, som jag tror mig ha visat, att den refererar till något objekt. I det avseendet verkar varje mental aktivitet vara relationell.”

Sedan 140 år har filosofer brottats med medvetandets intentionala struktur. Kraften i Turrells konst ligger i att den förmår göra en konstnärlig upplevelse av en abstrakt filosofisk diskurs, att den är artistiskt övertygande och samtidigt kognitivt krävande. Turrell försätter oss mentalt i ett nytt och ovant upplevelseområde där själva seendet blir uppmärksamhetens föremål. I Ganzfeld gör han det genom att avskala det konventionella medvetandets referenspunkter så att endast ett minimum av färg finns kvar.

Han säger: ”För det första arbetar jag inte med något objekt. Det är varseblivningen som är objektet. För det andra arbetar jag inte med någon bild därför att jag vill undvika associativa, symboliska tankar. För det tredje arbetar jag inte med fokus eller något speciellt ställe att se på. Utan objekt, bild eller fokus – vad är det då man ser på? Jo, man ser på seendet. Min konst handlar om seendet.”

Vi befinner oss mitt i den rena färgförnimmelsen. Efter flera minuter i en Skyspace eller Ganzfeld lägger vi märke på att färgen vi såg i början är försvunnen och en annan har obemärkt kommit i dess ställe. Vi upplever alltså varken rums- eller tidsförändringar omedelbart. Som om vi skulle vara upphängda inom tid och rum, hållna i en livmoder av färg bakom eller åtminstone vid gränsen till konceptionens avsikt.

Turrell debatterar inte temat på ett filosofiskt sätt, utan han förklarar det konstnärligt och fenomenologiskt. Genom hans konst placeras vi i ett rum utan föremål eller bilder, utan något speciellt ställe att se på. Följaktligen upphör läge, riktning, rörelse och tid att ha någon betydelse. Allt som är kvar är färgen och vi. Jag skulle faktiskt gå så långt att säga att vi utifrån sådana betraktelser här inser att hela omgivningen är relationell. Låt mig förklara.

Turrells Skyspaces är ett perfekt exempel på att varseblivning är relationell. Man går in i ett torn vars tak är en vit kupol. I kupolen finns en stor öppning genom vilken man ser himlen. Upplevelsen av himlens färgförändringar i skymningen är överraskande och vacker, men inte bara på grund av själva solnedgången, utan på grund av de subtila och långsamma färgskiftningarna på kupolens inre yta som omger öppningen.

Den visuella förnimmelsen av färger står alltid i förhållande till andra färger inom blickfältet. I den vetenskapliga psykologin är det fenomenet känt som ”simultankontrast”. Turrell lärde känna dessa effekter när han studerade varseblivningspsykologi, och i varje verk han skapar använder han sig av färgupplevelsens dynamiska och relationella natur på ett anmärkningsvärt sätt. I den meningen arbetar han i gränsområdet mellan konst, fysisk, psykologi och mysticism.

Att släppa taget

Dock fråga mig inte vart jag går
då jag reser i den gränslösa världen
där varje steg jag tar är mitt hem.
Dogen

När vi reser hem är landskapet vi passerar fyllt med träd, moln, djur, byggnader – verkligen oräkneliga ting. Vi kan släppa det ena efter det andra av dessa saker så att förhållandet mellan oss och landskapet blir allt enklare. Till slut finns bara målet – vårt hem – kvar och himlen och jorden med horisonten däremellan. Med en sista frigörelse kan vi släppa det gäckande målet av hem och horisont som markerar den yttersta skillnaden mellan bak och fram, uppe och nere för att leva här och nu.

Tolvhundratalets zenmästare Dogen påminner oss om att vårt hem är överallt där vi befinner oss. Varje ögonblick är det enda ögonblick vi lever i – det är alltid nu. På det viset kan vi förstå Turrell när han säger att ”jag är intresserad av landskapet utan horisont; det är det landskap man möter i meditationen”. Alla vanliga skillnader faller bort. Vi lär oss att vara, helt enkelt att vara. Det skulle kunna vara en zenmästares anvisning till sin student som söker sig bortom det konventionella medvetandet.

Men mot varje förenkling genom zen finns inom tanketraditionerna också en utjämnande utveckling. Till exempel inom de komplexa spirituella filosofierna av tibetansk buddhism och Rudolf Steiners antroposofi där det meditativa livets framskridna stadier leder från konventionell iakttagelse av vardagliga föremål till övning med konstnärliga bilder eller mer symboliska mandalas. Bilderna blir allt kraftfullare men uppfattas bara som stationer på vår frigörelse från det normala medvetandets fixerade former till den skapande aktiviteten bakom dem. Med medveten ansträngning kan man alltså skifta från symboliska bilder till det som är varken bild eller symbol, utan ren verksamhet. Vi lägger objekt och bild åt sidan till förmån för den verksamhet som ställer objekt och bild in i världen. På det sättet kan den mediterande människan komma till en upplevelse av den kreativa energin i kosmos så att vi i meditationen får grundläggande insikt om aktiviteten i och bakom allt.

Fattas ett sista stadium på ljusets stig. Har vi en gång släppt objekt, bild, fokus och riktning, ja rent av verksamhet, då kan vi uppnå det obegränsade medvetande som indo-tibetanska pundits kallar arupa: den inre upplevelsens formlösa riken.

Kanske syftar Turrell till förnimmelsen av den levande aktiviteten i ljuset: ”Istället för tingens belysning genom ljuset intresserar jag mig snarare för ljuset som ting, för dess förmåga att skapa objekt.”

När Turrell skriver om sitt intresse för ljusets ”förmåga att skapa objekt” verkar han på sitt eget språk beskriva vad som har skildrats inom de spirituella traditionerna i öst och väst. Skolastikerna kallade naturens förmåga att skapa för natura naturans (”naturskapande natur”) i motsats till natura naturata (”naturaliserad natur”). Ljus som verkan, som skapare av tingen.

Ljus är ett återkommande motiv för mediterande människors inre erfarenhet inom alla spirituella traditioner, och ljusmeditationens släktträd är omfattande och ärofyllt. På fyrahundratalet för Kristus skrev Lao Zi: ”Använd ditt eget ljus och återvänd till ljusets källa. Det kallas att öva evighet.”

På tolvhundratalet skrev sufimästaren Najm al-Din Razi om ljuset i hjärtat: ”Om ljuset går upp i hjärtats himmel och solens eller många solars klarhet uppstår i människans högsta inre renhet, då är hennes hjärta inget annat än ljus. Hennes skira kropp är ljus, hennes hölje är ljus, hennes hörsel, syn, hand, hennes yttre och inre är inget annat än ljus.”

Människan blir ljus, och endast genom att bli ljus vet hon det helt och hållet. Det är den andliga vägen till kunskap.

Ljusmedvetande

Jag är den som öppnar hans ögon och det blir ljust.
När han sluter ögonen faller mörkret.
Ra talar, papyrus från Turin, 1300 f. Kr.

För en gammal egyptier var ljuset identiskt med Ras seende. Stod man i ökensolens intensiva ljus befann man sig i det gudomliga och allsmäktiga flödet av helgat medvetande. Som vi förstår av papyrusrullen från Turin var dagsljuset den högsta egyptiska guden Ras riktade blick eller medvetande. Sol och måne, även kallade Horus två ögon, var de mest framträdande av myriader ögon som i form av stjärnor såg ner på människans jord. Enligt den gamla världens moraliska och andliga verklighet kändes att ljuset inte var någon materiell realitet, utan en verksamhet hos guden Ra vars öppna öga och seende utgjorde världens ljus.

Vid den grekiske filosofen Empedokles tid (490-430 f. Kr.) hade solögat flyttat till människoögat. Precis som många efter honom tänkte sig Empedokles ögat som en inre lykta där det brann en ren ögoneld vars eteriska ljus ohindrat passerade genom ögonglobens hinnor och nådde ut för att röra vid föremålen framför en.

Inom den grekiska föreställningen och upplevelsen har det mänskliga medvetandet en mer framskjuten plats än fjärran gudars medvetande. I dag kallar vi Empedokles åskådning för seendets ”emissionsteori” som tydligt dominerade naturfilosofin fram till elvahundratalet. Jag betraktar den ålderdomliga teorin som en tidig konkretisering av en upplevd intentionalitet. Vi anspänner oss för att se något som är långt borta. Varför? Den upplevda erfarenheten blev det eteriska ljuset utsänt av ögat in i den stumma världen omkring oss.

Turrell kunde uppfattas som Empedokles skyddsling då han säger: ”När man dämpar ljuset och pupillen vidgas uppstår en känsla i ögat som liknar en beröring.” Något verkar komma ur våra ögon, och själva ljuset blir ett känselorgan. ”När jag arbetar med ljus är det viktiga för mig att skapa en upplevelse av ordlös tanke för att göra kvaliteten och förnimmelsen av själva ljuset nästan till något att ta på.”

James Turrells intresse för den upplevda förnimmelsen av ljus sträcker sig till möjligheten att tillskriva ljuset medvetande. Denna åskådning har säkert flera källor, men en av dem härstammar från fysikaliska experiment som några kolleger och jag visade på Max Planck-institutet för kvantoptik på 1980-talet.

Vid den tiden beskrev naturvetenskapliga vänner för Turrell nya vågpartikelexperiment som kollegerna och jag genomförde som visade vad Einstein kallade ”spöklik fjärrverkan” och som spelar en märkligt betydelsefull roll för kvantfysikaliska observationer.

Det var John Archibald Wheeler vid Princeton som först hade beskrivit de delayed choice-experiment jag arbetade med. När vi visade en version av hans tes vid Max Planck-institutet såg man att ljus verkade ändra karaktär beroende på vilken sorts observation man gjorde. Ställde vi in apparaten för att se vågornas beteende visade sig vågfenomen. Ställde vi in apparaten för att se komplementärpartiklarnas beteende visade sig partikelfenomen. Dessutom kunde vi i vårt experiment fördröja valet av observation till en mycket sen tidpunkt, faktiskt till sista möjliga ögonblicket – men ljuset svarade alltid i enlighet med vår fråga efter våg respektive partikel.

Om dessa experiment sa Turrell: ”Det där var mycket intressant för mig. Det nästan tilldömde ljuset ett medvetande. Så upplever jag det också. Kväkare talar alltid om att vända sig inåt för att hälsa ljuset och om denna ljusupplevelse inom var och en.” Det inre ljuset är en reflex av Guds ljus inom oss, enligt kväkarnas tänkande. Det ljuset kan livligt upplevas och verkar ha någon sorts levande och vis förnimmelse av sig självt.

Turrells långvariga samband med kväkarnas tystnad gjorde honom benägen för ett livligt skimrande inre liv som fick näring av en livslång betraktelse av det ”inre ljuset”, som kväkarna har kallat det alldeles från början. Det är det ljus som Johannes 1:9 talar om: ”Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen.” Det ljus vi upplever i det yttre är en bild av det sanna ljus som den i tystnad sökande själen känner till.

Kvantfysikaliska experiment verkade bekräfta Turrells egen inre förnimmelse av att hälsa det inre ljuset som ett medium som äger medvetande.

Men när man talar med honom avslutar han alltid sådana vidsträckta samtal med att skratta och förklara att hans arbete till syvende och sist helt enkelt handlar om konst. I det ögonblicket glider all filosofi, betraktelse, forskning och kvantfysik undan och vi står åter mitt i den livliga upplevelsen av Turrells konst – det är tillräckligt. Genom sitt geni leder oss Turrell som få andra in i en rymd av förnimmelse där vi hälsar ljuset, känner dess närvaro och överväger dess inbjudan. Men då vi tackar ja till ljusets inbjudan bör vi, som Turrell, göra det med ett lätt hjärta och även med en viss munterhet som kanske är vårt bästa skydd när vi går in i de nya katedraler som Turrell skapar.

Glöm inte att Buddha i upplysningens ögonblick sträcker sig ner för att beröra jorden. Inför de största mysterierna ska man luta sig tillbaka, öppna sig, le och röra vid marken. Konsten är tillräckligt.

Text: Arthur Zajonc
Översättning: Jürgen Vater
Foto: pressbild

Om du vill se James Turrells konst finns det två permanenta installationer av honom i Sverige, den ena är ”Insight outside”, en Skyspace i Järna, och den andra är Dawning på Magasin 3 i Stockholm. Han har även en rad kommande utställningar ute i världen, just nu är t ex delar av Guggenheim-utställningen i Zürich. Du kan se hela kalendariet här.

27 maj, 2015

Vad skulle hända om hela världen blev vegetarianer?

”Vad spelar det för roll om lilla jag slutar äta kött?” – ibland kan klimathotet kännas som en hopplös kamp där det egna valet känns som en droppe i ett ändlöst, trögflytande hav. Men några forskare vid Netherlands Environmental Assessment Agency lekte med tanken: vad skulle hända om varenda en av oss faktiskt skulle skippa köttet helt? Vad skulle hända om jordens sju miljarders människor plötsligt skulle få för sig att bli vegetarianer?…

LÄS MER

”Vad spelar det för roll om lilla jag slutar äta kött?” – ibland kan klimathotet kännas som en hopplös kamp där det egna valet känns som en droppe i ett ändlöst, trögflytande hav. Men några forskare vid Netherlands Environmental Assessment Agency lekte med tanken: vad skulle hända om varenda en av oss faktiskt skulle skippa köttet helt? Vad skulle hända om jordens sju miljarders människor plötsligt skulle få för sig att bli vegetarianer?

I rapporten Climate benefits of changing diet konstaterar de att om hela världen skulle bli vegetarianer i morgon skulle koldioxidutsläppen orsakade av jordbruksindustrin ha reducerats med 17%, metanutsläppen med 24% och lustgasutsläppen med 21% till år 2050. Även utsläppen av växthusgaser skulle se liknande betydande minskningar.

En annan intressant faktor som forskarna konstaterar är att om vi skulle skippa kött-måltiderna skulle även risken för antibiotikaresistenta infektioner sjunka. På grund av dagens djurhållning med många djur på små ytor är det vanligt att bönder ger antibiotika för att förhindra infektioner. Det används också för att främja viktökning. Amerikanska Centres for Disease Control and Prevention har rapporterat att minst 2 miljoner amerikaner insjuknar från antibiotikaresistenta patogener varje år och konstaterat att ”en stor del av antibiotikaanvändningen för djur är onödigt och olämpligt och gör alla mindre säkra”.

Enligt forskningsinstitutet BERAS skulle det däremot räcka långt om världens alla bönder slog om till ekologiskt kretsloppsjordbruk och vi minskade vår köttkonsumtion.

– Ett ekologiskt kretsloppsjordbruk släpper inte ut lika många näringsämnen till mark och hav samtidigt som det varken kräver fossilenergikrävande konstgödseltillverkning eller import av djurfoder från andra länder. Sättet man odlar på i ett ekologiskt kretsloppsjordbruk gör också att odlingsmarken binder betydligt mer kol än konventionella jordbruk, något som minskar klimatgaserna, förklarar Jostein Hertwig från Beras.

Läs mer om ekologiskt kretsloppsjordbruk.
Illustration: Anna Gran


26 maj, 2015

Ohållbart läge för matproduktionen – men lösningar finns

Odlingsjordar i hela världen, inklusive Sverige, utarmas av ohållbara kortsiktiga odlingssystem, trots att vi alla är direkt beroende av jorden för vår matförsörjning. Samtidigt finns konkreta lösningar och de kräver förändring av både produktion och konsumtion. Det är bakgrunden till den FN-stödda konferensen Soils and the food we eat som i dagarna gick av stapeln i Ytterjärna utanför Södertälje. …

LÄS MER

Odlingsjordar i hela världen, inklusive Sverige, utarmas av ohållbara kortsiktiga odlingssystem, trots att vi alla är direkt beroende av jorden för vår matförsörjning. Samtidigt finns konkreta lösningar och de kräver förändring av både produktion och konsumtion. Det är bakgrunden till den FN-stödda konferensen Soils and the food we eat som i dagarna gick av stapeln i Ytterjärna utanför Södertälje.

Konferensen är en del av det pågående temaåret International Year of Soils, som FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO i år driver med ett stort antal konferenser och aktiviteter över hela världen. Att den aktivitet som sker i Sverige hamnar i Södertälje och Ytterjärna beror på att här finns bra exempel på hållbar livsmedelsproduktion, ett bra lokalt samarbete i kommunen och ett centrum för det EU-stödda projektsamarbetet BERAS International, som handlar om just hållbara system genom hela livsmedelskedjan. Eller som kommunstyrelsens ordförande i Södertälje, Boel Godner, uttryckte saken: Ett perfekt ställe att samlas på, eftersom det är något av ett showroom för ekologi.

Flera av talarna påminde om att det är odlingsjorden vi alla lever av. Jostein Hertwig, vd för BERAS International, sa att 95 procent av vad vi äter kommer direkt från jorden men att situationen idag inte är så bra, med bland annat degraderade jordar. Han menar att det krävs genomgripande förändringar för att göra livsmedelsförsörjningen hållbar, och att det finns konkreta lösningar. En stor del av de förändringar som krävs finns i tre konkreta koncept som BERAS arbetar med idag: Ecological Regenerative Agriculture (ERA), Diet for a Green Planet och Sustainable Food Societies. Här kan du läsa mer om dessa koncept.

Allt kan inte lösas av marknaden

Gunnar Rundgren, som är konsult och medförfattare till en FN-rapport på temat samt författare till boken Global Eating Disorder, satte fingret på flera grundläggande systemfel. Han menar bland annat att det tar mycket lång tid att bygga upp ett bördigt toppskikt i våra odlingsjordar, men betydligt kortare tid att förstöra det. Konstgödning fungerar bara till en viss gräns, men därefter kollapsar jorden. Gunnar Rundgren poängterade att det är marknaden som bestämmer vad jordbrukaren ska göra. Detta är inte vetenskapsstyrt som många påstår, utan marknadsstyrt. Han menar att vi måste vara realistiska kring vilka typer av problem som kan lösas av marknaden. En del frågor lämpar sig bättre för ”policymakers” att avgöra. Han frågar sig exempelvis varför det är ett individuellt val för bonden att använda gifter i jordbruket.

Gunnar Rundgren pekade också på att vad vi äter styrs mycket av själva produktionen. Att vi exempelvis äter mer kyckling idag beror inte i första hand på konsumenternas preferenser, utan mer på att kycklingen föds upp på billigt foder och att produktionen är industrialiserad. Gunnar Rundgren tycker det finns anledning att ifrågasätta att marknaden är det bästa sättet att reglera hur vi förhåller oss i de här frågorna, och att vi behöver finna nya vägar. Det räcker inte med att bara justera det nuvarande industriella jordbruket. Det behövs större förändringar.

Regenerativt jordbruk ger bördig jord

Artur Granstedt, docent i växtodlingslära och ekologiskt lantbruk, redogjorde för vikten av att ha ett regenerativt ekologiskt jordbruk (ERA). Detta för att kunna återskapa bördigheten och stabiliteten i odlingsjorden. Jordens bördighet är helt beroende av växternas förmåga att ta upp kol från atmosfären. Man bevarar bördigheten bäst dels genom ekologiska kretslopp där växtnäring via djurgödsel från en anpassad djurhållning återförs till marken, och dels genom balanserade markvårdande växtföljder med humusuppbyggande flerårig vallodling.

Det här har också stor betydelse för att motverka problemen med övergödningen och klimatpåverkan. Ett regenerativt ekologiskt jordbruk ger betydligt lägre klimatpåverkan än konventionellt jordbruk. Över 40 procent av den svenska klimatpåverkan är kopplad till maten. Ska vi minska denna belastning tillräckligt krävs att vi ändrar jordbruk, matförädling och distribution samt även kraftfullt minskar köttkonsumtionen. Sedan måste motsvarande minskning även ske inom övriga sektorer om vi ska komma ned till den nivå som anses vara nödvändig för att temperaturen inte ska  stiga med över 2 grader till år 2050.

Utmaningar i andra världsdelar

Även talare från andra delar av världen anknöt till att det är jorden vi lever av och utmaningarna kring detta. Bland andra Dr. K. Perumal, koordinator för BERAS i Indien, där 60-70 procent av befolkningen är involverad i jordbruk. Den dominerande grödan i Indien är ris, och här ser man problem med utarmning av jordar. Risskördarna har minskat från 4-6 ton/ha år 1970, till 3 ton/ha idag. Andra utmaningar man står inför är torka, klimatförändring, tillgång till vatten, minskad biologisk mångfald och att små lantbruk inte är lönsamma. Han sammanfattar lösningen till flera av problemen med: healty soil = healthy crop = healthy world.

Dr. César Lopez, koordinator för BERAS i Karibien, vittnade om utmaningar med begränsad tillgång till odlingsjord och en växande befolkning. Ett problem är det han kallar slash and burn, dvs svedjebruk. Skogsmark blir jordbruk, som efter en tid blir icke bördig mark. Vattenförstöring är ett annat problem, och även i Karibien finns problem med övergödning av vattendrag. Men också här finns konkreta lösningar, bland annat med odling av olika grödor på olika höjd, och Dr Lopéz ser konceptet Diet for a Green Planet och mer lokalt producerad mat som en del av lösningen.

Konferens-lunchen förbereds enligt konceptet Diet for av Green Planet, som Södertälje kommun numera har implementerat i stor skala på sina skolor. På bilden syns Johan Andersson från Matbygget och Madeleine Eriksson, Enebyskolan.

Hållbar diet i praktiken

I Sverige har Diet for a Green Planet blivit verklighet i stor skala inom Södertälje kommuns skolor och andra verksamheter. Här serveras 24.000 portioner per dag, eller 4,5 miljoner portioner per år, enligt konceptet, och nära 60 procent är idag ekologiskt. Allt detta utan att kostnaderna ökat. Kostchef Sara Jervfors och projektledare Helena Nordlund vid kommunens kostenhet förklarade varför och hur man gjort detta.

Syftet med Södertälje kommuns satsning på Diet for a Green Planet är att vidmakthålla och förbättra jordens bördighet, rädda vattnet, gynna biologisk mångfald och minska klimatpåverkan. Inriktningen i det hela är att maten ska vara god, hälsosam och attraktiv, ekologisk, bestå av mindre kött och mer grönsaker och fullkorn, vara närproducerad och säsongsanpassad, samtidigt som matsvinnet också ska minimeras.

På Södertälje kommuns kostenhet anser man att vi äter alldeles för mycket kött i Sverige och i den rika delen av världen. Det är mycket klimatpåverkande och ett ineffektivt sätt att använda odlingsmark. På en kvadratmeter kan man antingen producera 50 gram kött, 500 gram spannmål eller 5000 gram rotfrukter. I kommunens skolor har man minskat mängden kött med 30 procent. Tillräckligt med proteiner i maten kan man få genom en kombination av grönsaker och spannmål. På kostenheten ser man dock inte soya som en lösning, eftersom den ofta är genmodifierad. När det gäller vilken typ av kött som anses bäst väger man in vad djuren äter. Helst ska djuren inte äta sådant som vi människor kan äta.

Hur har då Södertälje kommun lyckats med den här omställningen, utan extra pengar i budgeten? Man har minskat mängden färdigmat och halvfabrikat, gått ifrån stora centralkök och istället satsat på kompletta kök ute på skolorna, minst en utbildad kock på varje skola och utbildning för all personal. En viktig del i Södertäljes satsning är också att få med sig eleverna genom olika aktiviteter och att låta dem använda köken som del i utbildningen. Kalkylen för hela satsningen ser lite förenklat ut så här: Ekologiskt kostar mer, men det uppvägs av att det blir billigare med mindre kött och med mer säsongsbetonade grödor. Och maten blir godare.

Hållbara affärer

Matföretag som förädlar livsmedlen är en viktig del i en hållbar livsmedelskedja. Här är Saltå Kvarn ett bra exempel. Vd Johan Ununger gav en bild av hur man ser på det här ur företagssynpunkt. Han vänder på den vanliga utgångspunkten att det som är bra för affärerna är också bra för människorna. Han menar att det är bättre att tänka så här: det vi gör som är bra för människorna är också bra för affärerna. Vårt bidrag som företag är viktigt.

Ett grundproblem som Johan Ununger ser i dagens konventionella, specialiserade jordbruk är att de ”exporterar” näringsämnen till specialiserade djurgårdar på annan plats. Det leder till flera problem. Bland annat bidrar det till utbredningen av döda havsbottnar i Östersjön, idag motsvarande nästan två gånger Danmarks yta. Monokulturer i jordbruket ger också sjukdomar i odlingarna. För Saltå Kvarn är det grundläggande att det inte ska sprutas giftiga bekämpningsmedel på vår mat.
Johan Ununger menar också att det idag pågår mycket lite forskning i Sverige kring ekologiska produktionssystem.

För att skapa hållbara system behövs mer än dagens ekologiska regler. Saltå Kvarn har i samarbete med lantbrukare utvecklat ett system, eller en verktygslåda, med 130 olika frivilliga hållbarhetsåtgärder, utöver de ekologiska kraven, som bonden kan välja att göra och som Saltå Kvarn betalar extra för. Man har här alltså valt att inte skapa fler regler för bonden, utan istället bidra till att göra dem mer kreativa på sina gårdar.
Foto: Erik Olsson


25 maj, 2015

Konst en viktig del på nya Karolinska

De flesta håller säkert med om att konst kan vara upplyftande, inspirerande och ibland även lärorik. Men kan det till och med göra sjuka människor friskare?…

LÄS MER

De flesta håller säkert med om att konst kan vara upplyftande, inspirerande och ibland även lärorik. Men kan det till och med göra sjuka människor friskare?

På det nya Karolinska sjukhuset som väntas stå färdigt 2017 är man övertygad om att konst har en viktig funktion i vårdmiljön. Budgeten för konst i den nya sjukhusbyggnaden ligger på 118 miljoner vilket är en av de största konstsatsningarna någonsin inom svensk offentlig miljö.

”Konst hjälper tillfrisknandet. Stimulerande miljöer är oerhört viktigt för patientens tillfrisknande. Vetenskapliga studier visar att musikalisk träning kan förbättra minnet, dans kan bromsa Parkinsons sjukdom och musik och litteratur förbättra återhämtningen efter en stroke. Kulturen är en viktig resurs i vårdarbetet och det är därför SLL investerar i konst för 118 miljoner kronor till NKS-projektet.” Så skriver Nya Karolinska Solna på sin hemsida.

Landstingets Kulturförvaltning är de som ansvarar för att välja ut konstnärer och på bloggen ”Konsten på Nya Karolinska Solna” låter de människor följa deras arbete. Där kan du se vilka konstprojekt som ligger ute för ansökningar och sedan vilka konstnärer som tilldelats de olika skissuppdragen.

”Tanken är att de konstnärliga gestaltningarna ska bidra till humanistiska perspektiv i den kliniska sjukhusmiljön. Konsten säger något om hur det är att vara människa och påminner oss om att personer som söker vård inte kan reduceras till att vara enbart patienter”, säger Elisabeth Wengström, chef på Kulturförvaltningens konstenhet i en artikel på Nya Karolinska Solna.

Rebecka Lagercrantz, barnläkare på Karolinska Universitetssjukhuset, är med som verksamhetsrepresentant för vården när skissförslag inkommer. I en intervju på Nya Karolinska Solna berättar hon: ”Jag hoppas att vi får fram verk som är tänkvärda, och det får gärna finnas något hemligt med det. Chagall sa att ’jag vill måla det jag älskar men kanske inte förstår’. Konsten måste få beröra. Det behöver inte vara gravida skulpturer på gyn. De saker vi väljer får inte vara för snälla.”

Arkitekten Alan Dilani vid KTH har forskat om sambandet mellan hälsa och design, och har konstaterat att en tilltalande omgivning sänker vårt blodtryck, behovet av smärtstillande medicin minskar och depressioner lindras. På kulturförvaltningen har man också initierat en extern studie där man ska kartlägga hur patienter, vårdpersonal och besökare upplever konsten i sin vårdmiljö:

”Kunskap av det här slaget är grundläggande för att vi ska kunna vidareutveckla arbetet med konstnärligt gestaltade vårdmiljöer. Förstudien är därför ett viktigt underlag inför ett planerat tvärvetenskapligt forskningsprojekt som vi hoppas kunna genomföra” säger Elisabeth Wengström i ett pressmeddelande.

Läs mer om aktuell forskning kring ämnet hos Centrum för kultur och hälsa vid Göteborgs Universitet.
Foto: Per Manberg


22 maj, 2015

Mjölklandet Sverige

I höstas skrevs det en hel del om den ”livsfarliga mjölken” i svenska medier. Det handlade om några Uppsala-forskare som hittat samband mellan risken att dö i hjärt- och kärlsjukdomar och hur mycket mjölk en person drack per dag. Men är mjölk farlig? Enligt Fredrik Colting som har skrivit boken Mjölkrevolutionen är det skillnad på mjölk och mjölk.…

LÄS MER

I höstas skrevs det en hel del om den ”livsfarliga mjölken” i svenska medier. Det handlade om några Uppsala-forskare som hittat samband mellan risken att dö i hjärt- och kärlsjukdomar och hur mycket mjölk en person drack per dag. Men är mjölk farlig? Enligt Fredrik Colting som har skrivit boken Mjölkrevolutionen är det skillnad på mjölk och mjölk.

I Sverige dricker vi i genomsnitt 8,5 glas mjölk i veckan. Boken Mjölkrevolutionen torde därmed vara intressant läsning för de allra flesta svenskar. Fredrik fokuserar särskilt på den opastöriserade mjölken, ”naturens mest perfekta mat du inte får köpa (ännu)” som bokens undertitel säger.

Sedan 1937 är det i Sverige förbjudet att sälja mjölk som inte är pastöriserad, det vill säga upphettad till en viss temperatur i syfte att döda skadliga bakterier och öka mjölkens hållbarhetslängd. Även om opastöriserad mjölk är tillåtet att sälja i många andra länder, som till exempel Finland, Norge och Danmark, så har Livsmedelsverket alltså bestämt att det inte ens är värt risken att låta svenskarna få bestämma själva vilken mjölk de vill dricka.

Beslutet styrks genom att Livsmedelsverket under 17 år har kunnat kartlägga 20 sjukdomsfall som, för att citera Livsmedelsverket själva, har ”opastöriserad mjölk som trolig smittkälla”. Inget har dock kunnat konstateras med säkerhet. I ett tidigare förslag, om att även förbjuda att opastöriserad mjölk säljs eller skänks bort direkt på en mjölkgård, skrev Livsmedelsverket att ”risken för Ehec, som är en ganska ny smitta, är större i Sverige än i andra europeiska länder och trots att få dricker opastöriserad mjölk är det förhållandevis många som drabbats av smitta.” Och då är alltså opastöriserad mjölk redan tillåtet i många andra europeiska länder.

Men enligt Mjölkrevolutionen finns det även hälsorisker med den pastöriserade mjölken. Fredrik listar en lång rad saker som händer med mjölken i pastöriseringsprocessen, här är några exempel ur boken:

  • En större del av vitamin B6, B12, tiamin, folat, C-vitamin och D-vitamin förstörs.*
  • Laktobacillerna förstörs. Forskning tyder på att laktobaciller i själva verket hjälper till att producera enzymet laktas som laktosintolleranta lider brist på. Detta förklarar varför de flesta laktosintolleranta kan dricka opastöriserad mjölk utan problem.**
  • Laktos (mjölksocker) förvandlas till betalaktos som snabbare höjer blodsockret. Resultatet är övervikt. Till skillnad från vad man kan tro blir viktökningen kraftigare med fettsnål mjölk (det är anledningen till att skummjölk länge använts som grismat).

”Varför i hela världen har någon kidnappat vår mjölk?” skriver Fredrik i boken. Vi på Ytterjärna Forum röstar för valfrihet. Vad tycker du?
Foto: Pexels


21 maj, 2015

Nu har vi börjat…

Ytterjärna Forums hemsida har nu legat uppe i drygt åtta veckor. Vi har uppdaterat den (var-)dagligen med artiklar och blogginlägg och det har varit spännande att följa utvecklingen.…

LÄS MER

Ytterjärna Forums hemsida har nu legat uppe i drygt åtta veckor. Vi har uppdaterat den (var-)dagligen med artiklar och blogginlägg och det har varit spännande att följa utvecklingen.

Vi gläder oss över att det verkar finnas ett stort intresse för vad vi hittills publicerat och gjort. Särskilt viktigt, tycker vi, är att den forskning som bedrivits kontinuerligt sedan 1958 i Järna, till idag, avseende ett systemperspektiv på jordbrukets område nu uppmärksammas. Det finns en ”skatt” av resultat som kan bidra till en framtida inriktning av både odling, djurhållning, förädling och livsmedelskonsumtion, från kvalitén på maten till klimatfrågan och Östersjöns hälsa.

Samma sak gäller den forskning som The Integrative Care and Science Center (IC) bedriver om vad som kommer ut av ett helhetstänkande i jämförelse med det sedvanliga systemets resultat inom medicin och vård.

Den absolut mest lästa artikeln på hemsidan är just nu den om IC:s anmärkningsvärda smärtstudien där man jämfört resultatet av behandlingar av patienter som vårdats för sin smärta enligt konventionell skolmedicin med patienter som vårdats för samma problem på Vidarkliniken. Artikeln har lästs av 5940 besökare och på Facebook har vårt inlägg om artikeln nått ut till 17 792 personer genom dynamisk spridning, dvs genom att människor har gillat, kommenterat och delat vidare.

Vår näst mest lästa artikel på hemsidan är ”Förskolorna där både kött och plast lyser med sin frånvaro” den är även vår näst mest spridda på Facebook – 43 584 människor har nåtts. Vår tredje mest lästa är ”Systemfel i jordbruket ger näringsfattigare mat” som nu lästs av 4160 personer.

Sedan starten har vår hemsida haft 46 476 sidvisningar och den har besökts av totalt 27 526 olika personer. Besöksantalet ökade även med 144% den andra månaden gentemot den första. Intressant är genusperspektivet, vi kan konstatera att majoriteten av våra 3076 fans på Facebooksidan är kvinnor.

Ytterjärna Forums hemsida är en del i ett större kommunikationsprojekt där syftet är att gradvis mer och mer delta i samhällsdebatten. Förutom hemsidan och Facebook publicerar vi därför även löpande debattartiklar i vårt pressrum på Mynewsdesk och deltar i olika radio- och tv-debatter.

Vi kommer att fortsätta med vårt arbete och så småningom erbjuda fördjupande inlägg i olika områden, filosofi, odling och mat, pedagogik, vård m m. Vi kommer bl a börja med en serie artiklar som belyser hur Rudolf Steiner förhåller sig till den filosofihistoriska traditionen och hur vi ser på uppgiften att komma till ett öppet, mänskligt kunskapande som svarar mot de utmaningar som vi står inför idag.

Vi önskar samtidigt bredda perspektiven med fler blogginlägg och fler röster som bidrar till reflektioner till vad det innebär med mänsklig utveckling och därmed hållbar samhällsutveckling.


Kontakta Anders via e-post: anders@ytterjarnaforum.se eller Twitter: @AndersKumlander.


19 maj, 2015

Het debatt om antroposofiska läkemedel

Frågan om införlivandet av antroposofiska läkemedel i svensk läkemedelslagstiftning är nu föremål för debatt i media och remissvar till regeringen. Det har blivit något av en het symbolfråga där man kan skönja olika synsätt på läkemedel, hälsa, patientperspektiv och typ av medicinsk evidens.…

LÄS MER

Frågan om införlivandet av antroposofiska läkemedel i svensk läkemedelslagstiftning är nu föremål för debatt i media och remissvar till regeringen. Det har blivit något av en het symbolfråga där man kan skönja olika synsätt på läkemedel, hälsa, patientperspektiv och typ av medicinsk evidens.

Regeringen gav förra året Läkemedelsverket i uppdrag att utreda hur antroposofiska läkemedel kan införlivas i den svenska lagstiftningen. Läkemedelsverket, som hanterar registreringar av läkemedel i Sverige, föreslog då just fyra olika registreringsalternativ. Förslaget har gått ut på remiss till olika organisationer och aktörer. I de nu inkomna remissvaren finns delade meningar, varav vissa också har kommunicerats via media.

Vidarkliniken anser att Läkemedelsverkets förslag innebär en orimlig överreglering som i praktiken skulle leda till att tusentals patienter i Sverige inte får tillgång till antroposofiska läkemedel på ett patientsäkert sätt, genom legitimerade läkare. I sitt remissvar föreslår Vidarkliniken att de antroposofiska läkemedlen behandlas som en egen grupp under artikel 16.2 i EU:s läkemedelsdirektiv samt att Sverige godkänner medel som är registrerade i andra EU/EES-länder efter en enkel ansökan och med kostnader som är rimliga i förhållande till den låga omsättningen i Sverige, som totalt uppgår till cirka 6,5 miljoner kronor för alla antroposofiska läkemedel.

Ofullständiga EU-regler

En viktig bakgrund till hela diskussionen är att EU:s regelverk är ofullständigt när det gäller antroposofiska naturmedelsbaserade läkemedel, varav en del är av homeopatisk karaktär, medan många andra inte är det. Svårigheten att på ett enhetligt och praktiskt/ekonomiskt rimligt sätt inordna de många antroposofiska läkemedlen i regelverket har länge varit ett välkänt regeldilemma inom EU. Särskilt med tanke på att den antroposofiska medicinen har praktiserats under lång tid och är mycket utbredd och respekterad i många europeiska länder. Omkring 30.000 legitimerade läkare i Europa ordinerar antroposofiska läkemedel. Det sker utan några lagmässiga hinder i de flesta europeiska länder, exempelvis Tyskland, Schweiz, Frankrike, Danmark, Norge.

I Sverige har landets regeringar sedan 1993 givit dispenser för försäljning av de ofta småskaliga och terapiinriktade antroposofiska läkemedlen. Skälet till det har då varit att antroposofisk vård (där läkemedlen ingår som integrerad del) har setts som ett komplement av riksintresse och även som intressant för forskning och utveckling. Det är just denna separata dispensmöjlighet som nu inte finns längre, efter krav från EU. Däremot finns inom EU:s läkemedelsdirektiv redan möjlighet att inordna antroposofiska läkemedel i den nationella lagstiftningen, vilket många andra länder i Europa har gjort.

Sakfrågan i Sverige ska nu behandlas av regeringen, och preliminärt kommer en proposition i höst, och ett riksdagsbeslut under våren 2016.

Text: Red. SN


18 maj, 2015

Pågående debatt kring antroposofiska läkemedel

En uppdatering av den pågående debatten kring de antroposofiska läkemedlen och deras eventuella införande i den svenska läkemedelslagen.…

LÄS MER

Debatten kring de antroposofiska läkemedlen och deras eventuella införande i den svenska läkemedelslagen pågår för fullt. I söndags (17/5) publicerade tre representanter från Apotekarsocieteten en debattartikel i DN Debatt: ”Släpp inte in antroposofiska preparat i läkemedelslagen”. Deras huvudargument är att antroposofiska läkemedlen inte skulle vara ”dokumenterat effektiva för sitt ändamål”.

Debattartikeln resulterade i att Sverigesradio P4 Väst återsände en tidigare radiodebatt mellan Ursula Flatters, läkare och utbildningsansvarig vid Vidarkliniken och Elias Eriksson, farmakolog vid Sahlgrenska akademin.

I en replik till Apotekarsocietetens debattinlägg har nu även Ursula Flatters tillsammans med Anders Kumlander, styrelseledamot i Vidarkliniken, publicerat ett svar på DN Debatt (18/5) där de poängterar att antroposofisk medicin, precis som konventionell skolmedicin, bygger på klinisk forskning och beprövad erfarenhet.

Läs hela debattinlägget på DN Debatt.

 


18 maj, 2015

Vad är det vi smörjer in huden med egentligen?

Huden är kroppens största organ. En hel del av det vi smörjer på huden tas upp och lagras sedan i kroppen – i värsta fall i tiotals år. Ändå är det många som inte vet vad schampot, deodoranten eller hudkrämen i badrumsskåpet faktiskt innehåller. I den här artikeln går vi igenom de största hudvårdsbovarna. …

LÄS MER

Huden är kroppens största organ. En hel del av det vi smörjer på huden tas upp och lagras sedan i kroppen – i värsta fall i tiotals år. Ändå är det många som inte vet vad schampot, deodoranten eller hudkrämen i badrumsskåpet faktiskt innehåller.

– Jämfört med centraleuropa har vi en bit kvar, t ex Tyskland har en betydligt högre marknadsandel av naturlig, ekologisk hudvård än vi har i Sverige, men trenden är ändå väldigt positiv just nu och medvetenheten ökar, säger Henrik Olténg, VD för Weleda Sverige som är en av pionjärerna inom naturlig ekologisk hudvård.

Sanna Ehdin skriver i en artikel i Dagens Industri om ”Skumma hudprodukter”: ”På 1990-talet studerade den amerikanska yrkes- och hälsoinspektionen (OSHA) 2 983 kemikalier som användes i personliga hudvårdsprodukter. Resultatet visade att 30 procent av ingredienserna var giftiga. Av dessa orsakade 778 akut toxicitet, 146 orsakade tumörer, 218 kunde ge komplikationer med fertilitet och 376 gav upphov till hud- och ögonirritation.”

– Det finns en stor utmaning för konsumenten, undersökningar visar att runt 20% av hudvårdsprodukter idag säljs med naturliga, ekologiska argument, men i själva verket är det bara kring 5% av produkterna som verkligen är naturliga, säger Henrik Olténg.

Som konsument gäller det med andra ord att vara påläst.

Mineralolja – den största boven

Mineralolja är den absolut vanligaste ingrediensen i hudvårdsprodukter. Det är även den vanligaste ingrediensen i till exempel motorolja – ungefär 80% av motoroljan består av mineralolja. Vilket också bekräftas genom en Google-sökning: de två första förslagen som kommer upp baserade på populära sökningar är ”mineralolja hudvård” och sedan ”mineralolja biltema”. Du kan testa själv.

Mineralolja utvinns ur råolja – precis som bensin och asfalt. Den innehåller inte heller några mineraler eller nyttiga ämnen över huvud taget.
”Mineraloljan blockerar mellan 40 och 60 % av hudens porer, vilket försämrar hudens naturliga återfettning och hindrar huden från att andas.” Skriver Weleda på sin hemsida. Du har säkert haft någon i din närhet som varit ”lypsylberoende”.

Trots detta är våra vanligaste schampon, hudkrämer, läppcerat, osv fullproppade med just mineraloljor.

Varför?

En relevant fråga i sitt sammanhang. Och det är tyvärr precis så deprimerande som du kanske redan anat: För att tjäna pengar. Mineralolja är billigt. På grund av att den är syntetisk härsknar den inte, vilket bidrar till att den är praktisk att använda. Vegetabiliska oljor är ett alternativ till mineraloljan och något som märken som jobbar med ”naturlig hudvård” istället kan använda sig av.

”Kärt” barn har många namn

För den som vill undvika mineralolja krävs Sherlock Holmes-egenskaper bland hyllorna. Mineralolja skrivs sällan ut just så, utan benämns istället med en rad olika termer. Följande ord i ingredienslistan är synonymer till mineralolja:

  • E 905
  • Liquid paraffin
  • Medicinsk vitolja
  • Mineral Oil
  • Oleum petrolen
  • Oleum vaselini
  • Paraffin
  • Paraffin Oil
  • Paraffinum
  • Paraffinum Liquidum
  • Petrolatum
  • Petroleum
  • Vaselin
  • Vaselin Oil
  • Vit mineralolja
  • White mineral oil

Parabener – ytterligare en djungel att navigera sig igenom

En annan ingrediens att hålla koll på är parabener. Ett av de vanligaste konserveringsmedlen i hudvårdsprodukter. Nyligen har forskare kunnat visa att propylparaben och butylparaben kan ha hormonstörande effekter och därför har EU-reglerna skärpts vad gäller användning av dessa parabener sedan april 2015.

Och år 2014 beslutade EU att förbjuda användandet av isopropylparaben, isobutylparaben, pentylparaben, phenylparaben och benzylparaben eftersom man ”inte kunnat utvärdera om de kan användas säkert” som Läkemedelsverket skriver på sin hemsida.

Parabener är populära ingredienser eftersom de ger hudvårdsprodukterna lång hållbarhet. Men som Weleda konstaterar: ”Tur att det finns naturliga, oskadliga konserveringsmedel, som förlänger hållbarheten, kanske inte lika länge som parabener, men vem vill ha en 7 år gammal kräm?”

Måste jag hyra in Sherlock Holmes som ”personal shopper”?

En visserligen ganska trevlig idé, men idag finns även flera olika märkningar som är till för att hjälpa dig som konsument att navigera bland hudvårdsprodukterna i hyllan. NaTrue är en av de i särklass strängaste certifieringar som i dag finns att använda för naturlig hudvård. Men även märkningar som BDIH och Soil Association innebär höga krav på innehållet.
Illustration: Anna Gran


15 maj, 2015

Växande waldorfpedagogik fyller 65 år i Sverige

När Kristofferskolan, landets äldsta waldorfskola, startade för 65 år sedan blev det i praktiken också starten för waldorfpedagogiken i Sverige. Helhetssyn, integrerade ämnen och respekt för den enskilda elevens utveckling är några delar av det kvalitetsrecept som gör att waldorfpedagogiken idag växer både i Sverige och internationellt.…

LÄS MER

När Kristofferskolan, landets äldsta waldorfskola, startade för 65 år sedan blev det i praktiken också starten för waldorfpedagogiken i Sverige. Helhetssyn, integrerade ämnen och respekt för den enskilda elevens utveckling är några delar av det kvalitetsrecept som gör att waldorfpedagogiken idag växer både i Sverige och internationellt.

Typiskt för waldorfpedagogiken är att den är inriktad på att utveckla hela människan och att man strävar efter en balans mellan teoretiska, praktiska och estetiska ämnen som också stödjer varandra i lärandet.

– Vi arbetar ämnesövergripande för att skapa mening och sammanhang. Vi utgår från erfarenheter och upplevelser för att utveckla elevernas kunskaper, omdömesförmåga och kritiska tänkande. Exempelvis genom att ge tid och rum för fördjupning och estetiska lärprocesser, förklarar Kristofferskolans rektor Wenche Rönning.

Pedagogiken är också inriktad på att ge eleverna verktyg och bred kompetens att göra självständiga val i livet. Wenche Rönning tycker det är en central uppgift för skolan att långsiktigt utveckla mångsidiga förmågor som eleverna kan använda sig av när man kliver ut i livet oavsett vilket yrke man väljer, och detta är ett typiskt drag i waldorfpedagogiken.

– Våra elever har överlag gott självförtroende och vågar prova nya saker. Man är trygga i sina egna kompetenser och styrkor. Det märkte exempelvis Stockholms skolborgarråd nyligen när han fick träffa eleverna. Eleverna beskrev sin skola som en plats där man får vara kritisk, där det är högt i tak, där man vågar vara normbrytare och där man har goda och nära relationer till sina lärare.

Ett estetiskt förhållningssätt till omvärlden och de olika ämnena är ytterligare något som genomsyrar waldorfpedagogiken, och det finns stor omsorg om skolmiljön, val av material med mera.

– Viktigt är också att ha en rytm under lektionen, dagen, veckan och året. Det ger trygghet, fokusering och ett stadigt tidssammanhang, vilket är vilsamt. Eleverna kan då lättare ställa in sig på det som ska komma.

Sedan waldorfpedagogiken kom till Sverige för 65 år sedan har den hunnit utvecklas ordentligt i omfattning. Idag finns enligt Waldorfskolefederationen 48 skolor och gymnasier, 78 förskolor och 38 fritidshem. Internationellt finns omkring 1000 waldorfskolor i alla världsdelar. Här sker en tillväxt, inte bara i Europa. Flest nya waldorfskolor startas idag i Asien och Afrika.

Kristofferskolan har ända sedan starten varit mycket efterfrågad. På senare år har man ökat antagningen och idag har man 720 elever på skolan. Närmast har skolan planer på att komplettera med ett samhällsprogram på gymnasienivå, utöver estetiskt och naturvetenskapligt program som man har idag.

65-årsjubileet kommer Kristofferskolan att fira i slutet av maj. Dels med en fest för eleverna, där det bland annat blir cirkusworkshop och uppvisningar, och dels med en stor vuxenfest där alla som gått på skolan eller arbetat där genom åren är inbjudna.

Här kan du läsa mer om poängen med att välja en waldorfskola.
Foto: Erik Olsson

Läs även