28 mars, 2016

Om samspelet mellan arkitektur och pedagogik

Av alla miljöer i samhället är det kanske skolan – en arbets- och livsmiljö för barn och unga – som är den allra viktigaste. Med det konstaterandet som utgångspunkt gjorde Rådet för Arkitektur, Form och Design en rapport från 2008, med namnet Vår tids skola – hur ska den byggas? där skolans fysiska miljö och dess betydelse för pedagogiken och elevers hälsa tas upp.…

LÄS MER

Av alla miljöer i samhället är det kanske skolan – en arbets- och livsmiljö för barn och unga – som är den allra viktigaste. Med det konstaterandet som utgångspunkt gjorde Rådet för Arkitektur, Form och Design en rapport från 2008, med namnet Vår tids skola – hur ska den byggas? där skolans fysiska miljö och dess betydelse för pedagogiken och elevers hälsa tas upp.

I rapporten konstateras att skolans fysiska miljö har betydelse, både för pedagogiken och för hur rummets kvalitet påverkar trivsel, trygghet och stimulans. Det kan tyckas vara självklart att den miljö vi vistas i påverkas oss; bara de senaste åren har det publicerats forskningsrön som fastställt att grön färg och växtlighet stimulerar visuell kreativitet, att exponering för grönområden i urbana miljöer minskar stress, och att en ”bra” färgsättning kan förbättra humöret. Den alltid lika slagfärdigt formulerande Churchill nöjde sig med att krasst konstatera att

We shape our buildings, and afterwards our buildings shape us.

Likväl är frågan om de estetiska och kreativa sidorna av arkitektur, färgsättning och fysisk miljö i skolan helt osynlig i läroplanen, och när den nämns är det i samband med medborgerliga uppfostringsvärderingar såsom att skolan skall sträva efter att eleverna tar ett personligt ansvar för sina studier och sin arbetsmiljö, och att främja elevernas förmåga och vilja till ansvar och inflytande över den sociala, kulturella och fysiska skolmiljön (Lgr 11). I övrigt saknas alltså beskrivningar om den fysiska miljön i såväl skollagen som i läroplanen. Precis som alla träden gör det svårt att urskilja skogen är det kanske just självklarheten i den fysiska miljön omkring oss som gör att fokus snarare ligger på de psykosociala aspekterna än på det ömsesidiga samspelet mellan fysisk miljö och lärande.

En motsvarande undersökning av lärande och fysisk miljö gjordes av den brittiska institutionen Design Council 2005 där det betonades att skolmiljöer inte går att ”köpa färdiga från butikshyllan” och att en lyckad utformning snarare ligger i processen mellan beställare och arkitekt.

Ytterligare en aspekt som framkommer i undersökningen från Design Council är hur den fysiska miljön varken kan eller bör vara statiskt utformad. Istället bör förhållningssättet vad gäller den fysiska miljön i skolan vara ”en ständigt pågående levande process som involverar användarna”, eller med andra ord, elever, lärare och övrig personal utformar den omgivning som sedan i sin tur återverkar på dem.

Detta kan ställas i kontrast till hur de fysiska miljöerna i skolan allt som oftast ser ut idag. De flesta skolbyggnader som står i bruk i dag byggdes under en period mellan slutet av 1960-talet och slutet av 1970-talet, då i princip all gestaltningskraft och estetiska ambitioner runnit ur byggnadsprocessen och ersatts med idealet om de s.k. systemskolorna – platta ”utbildningsteknologiska” envåningsbyggnader – som återspeglade den rationella strävan att särskilja arbete, boende och fritid. Billiga, likriktade och lättmonterade färdiglösningar där allt stöps i samma form, ingenting sticker ut och allt är på förhand bestämt. Den danske filosofen och sociologen Ole Thyssen sammanfattade hur den formgivning som industrisamhällets skola utsätter sitt “råmaterial” (dvs eleverna) för i följande fyra kontrollformer:

  • Rumskontroll. Att träffas på samma ställe var dag – en viktig övning för att anpassa sitt arbete.
  • Tidkontroll. Barn måste anpassa sig till tid – tiden och inte barnens egna intressen avgör vad de ska lära sig. Schemat motverkar att barn kan upptäcka hur spännande det kan vara att lära. För det krävs tid att komma in i det “flow” där lärandet blir lust, lek och möda.
  • Tankekontroll. Skolan fastlägger ett pensum – villkorat av ett kunskapsområde.
  • Motivationskontroll. I de lägre klasserna blandas lek och lärande. Men efterhand som barnen kommer i de högre årskurserna breder allvarsandan ut sig – en stämning av att “vi är inte här för skojs skull”.

På senare tid har systemskolornas utformning alltmer anpassats till den nyliberala omformningen av skolan i enlighet med ideal om öppna planlösningar, effektivisering genom uppdelning och transparens. Tanken är att 70-talets långa trånga korridorer och hermetiska klassrum ska ersättas av en öppen, modern och mångfunktionell skola anpassad till den nya tidens förmedlingspedagogik. Kort sagt har New Public Management och modern organisationsteori med öppna kontorslandskap, glasade dörrar, block- och vikväggar och flexibla ytor gjort sig gällande i hur vi bör gestalta våra pedagogiska miljöer.

Vad effekterna av denna omställning blir på lärandemiljön och pedagogiken återstår att se, men klart är att det troligen påverkar mer än vad både lärare, elever och läroplan är medvetna om.

En annan riktning – skolan som homeliness och personalised space

En skola som sticker ut i sammanhanget är Rudolf Steinerskolen i Oslo, grundad 1926, som blivit föremål för en fallstudie av den norska sociologen, ekonomen och genusvetaren Margunn Bjørnholt. I ett sidosprång från sina vanliga forskningsområden kom Margunn Bjørnholt att intressera sig för hur de rumsliga uttrycken i Rudolf Steinerskolen i Oslo på ett konkret sätt dagligen invävdes i undervisningen. 

Egentligen är ju inte arkitektur och pedagogik mina områden, men jag har tidigare forskat på hur rumsliga och organisatoriska förändringar i offentlig förvaltning återspeglas i arbetsmiljön och kan, förutom att jag själv har barn på waldorfskola, relatera till ämnet forskningsmässigt. Jag blev intresserad av att närmare undersöka hur kontrasten som waldorfskolans fysiska miljö ställer mot modet om öppna planlösningar uttrycks i pedagogiken och hos lärarna.

I fallstudien konstaterar Margunn Bjørnholt att utformningen av den fysiska miljön och dess verkan på barnets lärande är starkt integrerat i waldorfpedagogiken redan från grunden, praktiskt såväl som teoretiskt. Genom att intervjua lärare och arkitekter verksamma vid skolans undervisning och uppförande, landar Margunn Bjørnholt i att uttrycka samspelet mellan rum och pedagogik i skolan genom begreppen personalised space och homeliness. Det förra, personalised space, uttrycker hur lärare och elever tar rummet i anspråk för att forma och omforma det i enlighet med vilket ämne det undervisas, i och således gör klassrummet till någonting personligt som stärker klassens identitet. Det senare begreppet, homeliness, reflekterar skolan som en plats att vara. En sammansmältning av klassen, klassrummet och de gemensamma aktiviteter som delats innanför dess väggar som en gemensam vistelseort för lärare och elever.

Jag vet inte om begreppen personalised space och homeliness förekommer sedan tidigare inom arkitekturforskningen, men jag tycker det väl beskriver det sätt på vilket lärarna behövde göra anspråk på rummet och tillsammans med eleverna göra det till sitt eget, säger Margunn Bjørnholt.

Det har gjorts en del forskning om effekten av de liberala idéerna om frihet och flexibilitet omsatt i den fysiska miljön i förskolor i Norge, och det finns tecken på att öppna planlösningar och ytor inte alltid är idealiskt i pedagogiska miljöer. Samtidigt har waldorfpedagogiken på senare år i Norge varit föremål för mycket kritik och starka åsikter, och när människor har starka åsikter – det gäller förespråkare såväl som kritiker av waldorfpedagogiken – är det så viktigt att forskningens premisser klargörs; vad försöker vi åstadkomma och vilken grund står vi på? Avslutar hon.

Tord Ranheim
skribent

25 mars, 2016

En blodig påsk

Av de tre Abrahamitiska religionerna – Kristendom, Judendom och Islam – firas påsken som högtid i de två första. Ordet påsk härleds från det hebreiska pesach som betyder ungefär passera och är historiskt kopplat till judarnas uttåg ur Egypten. I Torans andra bok Exodus – motsvarande andra Moseboken - 12:17-18 påbjuder Gud att: …

LÄS MER

Av de tre Abrahamitiska religionerna – Kristendom, Judendom och Islam – firas påsken som högtid i de två första. Ordet påsk härleds från det hebreiska pesach som betyder ungefär passera och är historiskt kopplat till judarnas uttåg ur Egypten. I Torans andra bok Exodus – motsvarande andra Moseboken – 12:17-18 påbjuder Gud att:

Ni skall fira det osyrade brödets högtid, därför att det var just den dagen som jag förde era härar ut ur Egypten. I släkte efter släkte skall det vara en oföränderlig ordning att ni firar denna dag. Från kvällen den fjortonde dagen i första månaden till kvällen den tjugoförsta dagen skall ni äta osyrat bröd.

Det osyrade brödet står här som en direkt påminnelse om uppbrottet, då detta skedde så snabbt att ingen tid fanns att låta brödet, färdkosten, jäsa. I det judiska påskfirandet, som varar sju eller åtta dagar, återkommer andra ritualer där maten har stor symbolisk betydelse. Inledningen till den första pesach-kvällen, den så kallade seder-måltiden intar man olika smårätter såsom charoset, en blandning av malda nötter, äpplen och kryddor som symboliserar murbruket som användes för bygget av städer i Egypten, och bittra örter som symboliserar de bittra tårar som var judarnas lott under slaveriet under farao i Egypten. Påskalammet, slutligen, är det blodiga offer som räddade judarna från Egyptens tionde landsplåga. För enligt Exodus 12:3, 6-15 skulle Israels folk då: 

På tionde dagen i denna månad skall varje familjefar ta sig ett lamm, så att varje hushåll får ett lamm… Ni skall förvara det till den fjortonde dagen i denna månad. Då skall hela Israels församlade menighet slakta det i skymningen. Och man skall ta av blodet och stryka det på båda dörrposterna och på övre dörrträet i husen där man äter det. Blodet skall för er vara ett tecken på de hus där ni är, ty när jag ser blodet skall jag gå förbi er. Ingen straffdom skall drabba er med fördärv, när jag slår Egyptens land.

I alla de hem vars dörrposter inte var märkta med påskalammets blod gick sedan en av Gud utsänd dödsängel in och dödade den förstfödde sonen – den tionde och sista landsplågan för Egyptens folk, och den som fick Farao att slutligen gå med på Moses krav om judarnas frigörelse och uttåg. Härifrån stammar alltså ordet påsk, från hebreiskans pesach – passera – en hänsyftning till att dödsängeln skonade och gick förbi alla hus som märkts med lammets offerblod.

Inom kristendomen firas påsk som en sammanhängande högtid för Jesu Kristi lidande, död och uppståndelse. Det är under den sista måltiden, nattvarden, som Jesus efter att tillsammans med sina lärjungar ha ätit av seder-måltiden och offerlammet, vänder sig till dem med en bägare med uppmaningen:

Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.” (Matt 26:26-28).

Offerlammet har sedermera kommit att upptas i kristendomens påskfirande och förknippas med Jesus sista måltid och hans offrande av sig själv för att frälsa mänskligheten från synd.

Intressant nog verkar blod och påsk vara förknippade även i moderna, mindre religiöst präglade nordiska påskfiranden. I Norge är fenomenet påskekrim en tradition med anor från 1920-talet, och den svenska motsvarigheten påskdeckare verkar rota sig även här. I princip går det ut på att under påskens lediga dagar ta tillfället i akt och läsa om blod, död, spänning och lidande.

Påskens tema är sig självt mest likt.

Vill man hellre fira en oblodig högtid i vårens tecken, kan man istället ta sin utgångspunkt i engelskans och tyskans ord för påsk, Easter och Ostern. I det förkristliga Mellaneuropa firade man nämligen vid tidpunkten för påsk tidigare Austron, våren, soluppgången och fruktbarhetens gudinna, vilket sammanföll med vårdagjämningen, dagen då natt och dag återigen blev lika långa.

En glad och (o)blodig påsk önskar vi på Ytterjärna Forum våra läsare!

 

Red./Tord Ranheim
skribent
22 mars, 2016

Behöver vi giftbespruta vindruvor för att hålla bladmöglet borta?

Gästbloggare Tord Ranheim: En matbutik i Täby, norr om Stockholm, väckte nyligen mycket medial uppmärksamhet då man placerade vindruvorna på hyllan med städartiklar. ”Jag anser att det är väldigt mycket kemikalier på dem så då tycker jag att kemikalier ska stå bredvid andra kemikalier, på grovkemhyllan. Vi är en matbutik och vi borde ta lite större ansvar” rapporterades handlaren Joakim Skotte ha sagt då.…

LÄS MER

En matbutik i Täby, norr om Stockholm, väckte nyligen mycket medial uppmärksamhet då man placerade vindruvorna på hyllan med städartiklar. ”Jag anser att det är väldigt mycket kemikalier på dem så då tycker jag att kemikalier ska stå bredvid andra kemikalier, på grovkemhyllan. Vi är en matbutik och vi borde ta lite större ansvar” rapporterades handlaren Joakim Skotte ha sagt då.

Just vindruvor har blivit något av ett symbollivsmedel för att peka på skillnaden mellan ekologisk och konventionell framställning, och Naturskyddsföreningen är en av dem som driver frågan hårdast. I ett debattinlägg från 2008 lade de fram fakta kring gifthalterna i vindruvor som säkerligen är en av anledningarna till att Joakim Skotte väljer att sälja dem som grovkemiska produkter snarare än som livsmedel:

  • 70 % av 65 000 livsmedelsprover på vindruvor innehöll giftiga ämnen.
  • 60 % av de prover som visade på en så hög gifthalt att de ansågs ha en direkt negativ verkan på hälsan kom från vindruvor.
  • I vissa fall överskreds den för barn tillåtna resthalten av bekämpningsmedel med 900 %.

Anledningen till att druvorna besprutas så hårt är att vindruvsodlingen har stora problem med olika former av mögel som vid kraftiga angrepp kan förstöra hela årsskördar. Därför väljer många odlare att använda sig av s.k. förebyggande kemisk bekämpning vilket helt enkelt innebär att man sprutar redan innan man ser angrepp på grödan.

Från producenters håll framförs ofta att det inte finns något alternativ till förebyggande kemisk bekämpning om man inte vill att bladmöglet ska få härja fritt, även om den senaste tidens uppsväng vad gäller ekologiska vindruvor pekar på att motsatsen verkar möjlig.

Skördesäsongen hösten 2014 i norra Italien kom att utgöra ett utmärkt tillfälle att undersöka hur nödvändigt det egentligen är att giftbespruta vindruvorna för att hålla bladmöglet undan. Vädret var, ur skördesynpunkt, uruselt: kalla vindar, ihärdigt regn och en kraftig hagelstorm i slutet av juni, vilket allt sammantaget ger goda förhållanden för omfattande bladmögelangrepp.

På en vingård i San Michele all’Adige, i närheten av Trento, hade en forskargrupp bestående av italienska och tyska mikrobiologer sedan en tid tillbaka förberett för att studera om det fanns några skillnader i hur olika jordbruksformer klarade av angrepp av bladmögel. Ett biodynamiskt odlande utan några kemiska bekämpningsmedel jämfördes med en konventionellt odlande metod med förebyggande kemisk bekämpning och konstgödsel. Under år med normala väderleksförhållanden är det biodynamiska jordbrukets bladmögelsbekämpning med moderata mängder koppar, svavel och växtextraktsblandningar vanligtvis fullt tillräckliga för att få goda skördar, men forskarna fick nu anledning att in situ undersöka hur ett år med dålig väderlek och omfattande mögelangrepp inverkade på de olika odlingsmetoderna.

Resultatet av studien, som publicerades hösten 2015, visar att hagelstormen och det dåliga vädret banade vägen för stora parasitangrepp som kraftigt minskade skördarna i både den biodynamiska och den konventionella odlingen. I termer av kvaliteten hos druvorna, deras mikrobiotiska innehåll och resistensförmåga visade sig dock de biodynamiskt odlade druvorna klara sig lika bra som de konventionellt odlade – detta trots den omfattande besprutningen av de senare. De biodynamiska druvorna var dessutom bättre lämpade för att användas i vinproduktion då de hade ett högre tillgängligt kväveinnehåll, vilket spelar en stor roll för jäsningen och utvecklingen av aromer hos druvor.

Om vindruvor odlade utan några som helst kemiska bekämpningsmedel klarar att stå emot mögelangrepp – och det under de svåraste förhållanden – lika bra som de druvor som senare säljs i hyllan för städprodukter på grund av sitt höga giftinnehåll, och dessutom lämpar sig mycket bättre för vinproduktion för att de helt enkelt smakar mer och bättre – då återstår bara frågan varför vi fortsätter använda sådana vansinniga mängder bekämpningsmedel över huvud taget?

 

 

Tord Ranheim
gästbloggare

20 mars, 2016

Experter efterlyser tydliga politiska mål för jordbruk och klimat

I samband med att Ekologiska Lantbrukarna hade sin riksstämma, 14-16 mars, diskuterades det ekologiska lantbrukets roll i klimatfrågan. Flera experter pekade på de stora möjligheter som finns att minska jordbrukets och matens stora klimatpåverkan. Men man vill också se tydligare mål från politiskt håll.…

LÄS MER

I samband med att Ekologiska Lantbrukarna hade sin riksstämma, 14-16 mars, diskuterades det ekologiska lantbrukets roll i klimatfrågan. Flera experter pekade på de stora möjligheter som finns att minska jordbrukets och matens stora klimatpåverkan. Men man vill också se tydligare mål från politiskt håll.

Bakgrunden till det här temat är att ungefär hälften av klimatbelastningen kopplas till maten och att lantbrukarna kan göra stor skillnad. Ekologiska Lantbrukarnas riksstämma och temadagar arrangerades i samarbete med BERAS International och förlades i år till den plats som är något av det svenska ekolantbrukets vagga – Ytterjärna. Här och i Södertäljeområdet har man under lång tid utvecklat, beforskat och praktiskt genomfört användbara koncept för hållbar matproduktion och matkonsumtion. Det är koncept som nu även börjar få ordentlig spridning internationellt.

Under den välbesökta temadagen med bland annat över hundra lantbrukare talades det bland annat om hur regenerativt lantbruk, eller ekologiskt kretsloppsjordbruk, kan vara en viktig del av lösningen på klimatfrågan. Det blev också tydligt hur det här systemtänkandet spänner över hela kedjan från odling till konsumtion.

Ambitiösa satsningar i Södertälje

Kommunstyrelsens ordförande i Södertälje, Boel Godner, berättade att kommunen idag är känd för sitt arbete med matfrågor och att man även satsar på hållbarhet inom andra områden. Det här är ett samarbete mellan akademi, samhälle och näringsliv där mat och livsmedel är en viktig del.

Kommunens kostchef Sara Jervfors (som är utsedd till Årets kostchef för andra året i rad) pekade på att det Järna/Södertälje-utvecklade konceptet Diet for a Green Planet är basen för kommunens utvecklingsarbete inom mat. I kommunens skolor och äldreboenden serveras 24.000 portioner per dag och 60 procent av råvarorna är idag ekologiska. Den höga andelen ekologiskt har man åstadkommit med bibehållen budget. Inriktningen är mer ekologiskt, mer närodlat efter säsong, mindre kött och mindre matsvinn.

Sara Jervfors är också projektchef för det femåriga projektet MatLust, vars syfte är att bidra till en hållbar utveckling inom livsmedel i Stockholmsregionen. Hon tycker att vi måste komma igång mycket mer med hållbar livsmedelsproduktion i regionen, och för det krävs också en efterfrågan. Hon nämner ett par nya projekt kring detta. Det ena handlar om att spannmålsprodukter i högre grad kan ersätta ris och pasta. Det andra handlar om att öka andelen baljväxter i maten, helst lokalproducerade baljväxter. Man har nu bland annat byggt upp ett testkök för att ta fram fungerande recept. På en fråga till Sara Jervfors om vad hon önskar sig av rikspolitikerna svar hon att det är bra med nationella mål för andelen ekologisk mat.

Internationellt genombrott för Järna/Södertälje-koncept

Vd för BERAS International, Jostein Hertwig, sa att om deras koncept kring kretsloppsjordbruk och Diet for a Green Planet skulle genomföras fullt ut skulle det enligt BERAS forskning minska matens klimatpåverkan med hela 85 procent. Lantbrukarna har fantastiska möjligheter här. Han berättade också att de här koncepten nu väcker mycket stort intresse internationellt. BERAS har bland annat blivit partner i FNs 10-års program för hållbara matsystem. I världens ledande eko-organisation IFOAMs arbete med nästa steg i ekoutvecklingen, Organic 3.0, lyfts koncepten fram som praktiska exempel. Tillsammans med IFOAM ska nu BERAS också genomföra Organic Food System Program, vilket innebär att koncepten från Järna/Södertälje sprids till ett stort antal länder världen över.

Om Jostein Hertwig får önska något av svenska rikspolitiker är det bland annat: Ett klart mål för vilken ekologisk konsumtion och produktion vi ska ha i Sverige. Då kan vi också mäta hur den här utvecklingen går.

Ökad kolbindning och ökad bördighet

Artur Granstedt, är docent i ekologisk odling och sedan länge mycket aktiv i forskningen och kunskapsuppbyggnaden kring BERAS koncept för kretsloppsjordbruk med mera. Han pekar på att Sverige inte minskar sin klimatpåverkan när man räknar in det som vår konsumtion orsakar i andra länder. Det visar också siffror från Naturvårdsverket. Men jordbruket kan vara en stor del av lösningen på klimatfrågan. Grundproblemet är att vi människor på olika sätt bränner upp och släpper ut mer kol än vad all växtlighet genom fotosyntesen förmår binda ur atmosfären. Det är i jordbruket och den ”gröna sektorn” som produktion sker, allt annat kan i det här avseendet ses som konsumtion.

Av jordbrukets klimatbelastning är den stora användningen av konstgödsel den största delen, menar Artur Granstedt. Genom ekologiskt kretsloppsjordbruk kan man däremot kraftigt minska klimatbelastningen. Det ekologiska kretsloppsjordbruket går ut på:

  • Balans mellan närande och tärande grödor i mångsidiga växtföljder.
  • Balans mellan växtodling och djurhållning.
  • Hushållning och recirkulering av gödsel och näringsämnen.
  • Vård av markens organiska substans och biologiska mångfald.

En viktig faktor är att odlingsmarken på det här sättet binder mer kol. Det är en win-win-situation, menar Artur Granstedt, eftersom ökad kolbindning, ökad mullhalt och ökad biologisk mångfald i jorden gör odlingsmarken bördigare och ger en kontinuerlig ökning av skördarna.

Gårdar som har bäst förutsättning att lägga om till kretsloppsjordbruk är sådana gårdar som har en balans mellan växtodling och djurhållning. Det finns många gårdar som däremot har investerat sig fast i en ensidig produktion. Artur Granstedt menar att statsmakterna har varit med och drivit fram den här ensidiga produktionen och att man därför bör stödja de gårdar som felaktigt investerat i detta men som idag vill ställa om sin produktion.

Behövs systemförändringar

Gunnar Rundgren, författare, eko-pionjär och grundare av Krav, menar att det ligger mycket politik kring frågan om klimat och ekologi. Ett problem är oklarheter kring hur siffror redovisas och vad som räknas in. Exempelvis ger FNs klimatpanel inte hela bilden. Under jordbruket räknar man i FNs siffror bland annat inte in kolbalansen i jordarna, energianvändningen och större delen av konstgödselns påverkan. Det finns också stora osäkerheter när det gäller sifforna kring metanutsläpp, som är en viktig faktor. Något man däremot vet är att konstgödsel ökar metanavgång från jordarna och minskar metannedbrytningen.

Vad det är kring vår mat som belastar klimatet åskådliggör Gunnar Rundgren schematiskt i fyra delar:

  • Jordbruket på gården.
  • Förändrad markanvändning.
  • Livsmedelssystemet (inklusive förädling, lagring, transport, tillagning, konsumtion och avfall).
  • Insatsmedel, byggnader, maskiner, vägar, dammar med mera.

När det gäller vad som kan göras åt klimatbelastningen pekar han på några åtgärdsområden.

  • Tekniska lösningar, t ex fossilfri energi
  • Effektivisering
  • Konsumtionsförändringar
  • Systemförändringar, vilket han anser att det pratas alldeles för lite om.

Betydelsen av kolinlagring i jorden är något som Gunnar Rundgren betonar. Jordarna innehåller mer kol än all växtlighet och hela atmosfären, eller lika mycket som alla fossilreserver. En årlig ökning av kolinnehållet i jordarna med 4 promille motsvarar alla mänskliga utsläpp. Uppodling av mark innebär visserligen kolförlust, men bra växtföljder kan öka kolförrådet i marken.

Gunnar Rundgren menar också att man behöver matcha konsumtion mot produktion. Det finns få analyser av vilken typ av produktionssystem en viss kost leder till. Han pekar också på att minskad konsumtion av vissa kategorier av mat ger minskade klimatbelastande utsläpp. Det gäller bland annat konsumtion av tomma kalorier (t ex läsk), kött och fisk samt kalorifattiga grönsaker. Men Gunnar Rundgren menar också att det har lika stor betydelse hur man äter. Det behövs förändringar av livsmedelssystemen. Bland annat behövs minskad produktion och konsumtion av färdigmat och kyld mat, minskat uteätande, minskat svinn och lokaliserade livsmedelssystem.

På frågan om vad Gunnar Rundgren önskar av politikerna svarar han ungefär så här: Formulera visioner för jordbruket. Man behöver ha klart för sig att jordbruket tar en så stor del av jordens yta att detta inte kan styras enbart genom livsmedelsmarknaden.

 

Text: Red / Staffan Nilsson
skribent

18 mars, 2016

Ettårsjubileum!

Idag, fredag 18 mars 2016, är det exakt ett år sedan vi lanserade hemsidan Ytterjärna Forum och började fylla den med innehåll. Med en vision om att inspirera till nytänkande och att samtidigt bli en aktör i det offentliga rummet. 163 168 gånger har våra inlägg visats sedan dess, och totalt har 87 610 olika personer varit inne och läst. Tack till varenda en av er! …

LÄS MER

Idag, fredag 18 mars 2016, är det exakt ett år sedan vi lanserade hemsidan Ytterjärna Forum och började fylla den med innehåll. Med en vision om att inspirera till nytänkande och att samtidigt bli en aktör i det offentliga rummet. 163 168 gånger har våra inlägg visats sedan dess, och totalt har 87 610 olika personer varit inne och läst. Tack till varenda en av er!

Ytterjärna Forum är mer än bara den här hemsidan, vi är ett kommunikationsprojekt med ambitionen att, tillsammans med andra i kultur- och samhällslivet, öka kunskapen om en fördjupad humanism. Det kan handla om antroposofi, men det kan också handla om helt andra filosofier eller initiativ i Sverige. Vi vill vara det bidrag som vi själva hittills saknat i den offentliga debatten inom områden som pedagogik, mat och odling, samt vård och omsorg.

Förutom de artiklar vi har publicerat här, har vi varit med och tagit fram ett antal debattartiklar som har publicerats i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Göteborgs Posten och Dagens samhälle.  Vi har även haft en rad möten med olika beslutsfattare och samhällsaktörer inom våra ämnesområden. Det handlar om ett vidgat ansvarstagande.

En tredje del har handlat om att utveckla ett språk som känns modernt och i tiden. Som talar till människor här och nu. Vi vill inte bara vara en outsider, utan kliva in och vara en deltagare. Det har inte i första hand handlat om att kritisera andra, och även om vi haft radikal civilisationskritik på vissa punkter, så har vi alltid försökt vara konstruktiva och lyfta fram lösningar på problemen.

Ytterjärna Forum är bara början på vad man kan hämta för bidrag till en hållbarare och mänskligare värld. Vi har bara snuddat vid en liten, liten del än så länge. Jag ser fram emot ett fortsatt bra samarbete och skapande inför kommande år, och hoppas ni följer med oss även då!

Anders tre artikelfavoriter från året som gått

  1. Steiner i ett idéhistoriskt perspektiv – 8 artiklar av Gerard Lartaud.
  2. Mindre psykofarmaka och bättre hälsa efter vård på Vidarkliniken
  3. Poängen med biodynamisk odling
16 mars, 2016

En dansande civilekonom?

Varför är det viktigt att virka grytlappar i skolan? Vad har jag för användning av min träslöjdsteknik om jag ändå ska bli it-ingenjör? Ja, ganska mycket har det visat sig.…

LÄS MER

Varför är det viktigt att virka grytlappar i skolan? Vad har jag för användning av min träslöjdsteknik om jag ändå ska bli it-ingenjör? Ja, ganska mycket har det visat sig.

Fler och fler forskningsresultat visar på att undervisning i estetiska ämnen leder till att eleverna också blir bättre på andra områden. Det skriver UNT i en artikel (21/2 2016).

Karolinska Institutet har sammanställt flera studier som visar att dans och musik stimulerar inlärningen av teoretiska ämnen. Den brittiske forskaren Anne Bamsford granskade under två års tid 170 länders arbete med estetiska ämnen i skolan och kom fram till att estetiska ämnen har en positiv inverkan på elevernas lärande i andra ämnen. Två amerikanska forskare från Long Island University visar med sin studie att barn i sjuårsåldern utvecklas bättre språkligt om de får musikundervisning. Även en kanadensisk studie av sexåringars IQ visade att barn som ägnade sig åt kulturella aktiviteter ökade sin IQ mer än genomsnittet.

”För att utbilda framtidens entreprenörer och tekniker krävs en skola där teoretiska och estetiska ämnen samverkar, båda sidor behövs”, säger Marcus Vildir, lärare på Blommensbergsskolan i Stockholm, till UNT.

I en debattartikel i DN, som visserligen är daterad för drygt två år sedan men är minst lika viktig idag, och som har signerats två professorer från Karolinska Institutet samt Tom Tits konstaterar man att:

”Vi tror att en strukturell förändring av skolans läroplan skulle få ett stort genomslag. Vi håller med Robert Weil om att kreativa estetiska ämnen bör bli obligatoriska även på naturvetenskapliga program.”

och avslutar med:

”Det är dags att politikerna anpassar läroplanen till det skollagen fastslår; att undervisningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.”


14 mars, 2016

Akta väggen! Farliga ämnen i vanlig väggfärg

En internationell forskargrupp har konstaterat att det finns alarmerande höga halter av allergiframkallande konserveringsmedel i nästan all vattenbaserad målarfärg. Användningen av konserveringsmedel i färg har dessutom ökat explosionsartat. …

LÄS MER

En internationell forskargrupp har konstaterat att det finns alarmerande höga halter av allergiframkallande konserveringsmedel i nästan all vattenbaserad målarfärg. Användningen av konserveringsmedel i färg har dessutom ökat explosionsartat.

I studien som är signerad forskare från fem europeiska länder, däribland Sverige, har man plockat 71 burkar med vanlig vattenbaserad vit vägg- och våtrumsfärg för inomhusbruk direkt från butikshyllorna. Efter att ha analyserat innehållet i färgburkarna har man sedan kunnat konstatera att 94 procent av burkarna innehåller höga halter av ämnesgruppen isothiazolinoner som är starkt allergiframkallande vid hudkontakt.

Carola Lidén, professor vid Institutet för Miljömedicin på Karolinska institutet kommenterade problemet i ett inslag hos Ekot, Sveriges Radio (1/10 2015):

”Allergin mot konserveringsmedel som grupp av ämnen har ökat väldigt mycket under de senaste åren. Under de senaste fem åren i flera länder, även i Sverige, så har det ökat från ungefär två procent av eksempatienterna som är allergiska till åtta procent och det är en väldigt dramatisk ökning på kort tid.”

Målarfacket varnar för bojkott

För ungefär en månad sedan (12/2 2016) varnade Målarfacket för en bojkott om inte problemet med plastfärger får en omedelbar lösning. De upplever problem med målare som får allergier och blir sjuka och ibland aldrig mer kan återvända till sitt arbete.

”Vad är det som hindrar färgindustrin från att varna användare för riskerna?” frågar tidningen Arbetet, Carola Lidén från Karolinska Institutet, som kort svarar Stora ekonomiska intressen”. 

Testfakta visar skrämmande resultat

Nu har även Testfakta gjort ett test av våra mest kända svenska färgleverantörer, och resultatet är skrämmande. ”Det ser inte bra ut. Vi kan behöva se över reglerna för färg.” konstaterar Kemikalieinspektionens expert Erik Gravenfors till DN (20/2 2016).

I Testfaktas rapport lyfts Nordsjös färg fram som den färg som avger klart lägst halter giftiga ämnen. En annan färgproducent som inte finns med i testet men som enbart producerar färg av naturliga produkter är Färgbygge.

”Färgbygge arbetar med riktiga pigment, de använder endast naturliga produkter i sina färger, som rätt använda inte är skadliga för människor och inte heller förorenar vår inomhusmiljö. Färgen är även helt fri från petrokemi, det vill säga ’fossilfri'”, säger Christoffer Amundin i ett pressmeddelande från Robygge-butiken som av just denna anledning i decennier salufört Färgbygges färger.

I ett test utfört av Eurofins laboratorium i Danmark, samma laboratorium som Testfakta använt, tilldelades Färgbygges täckande inomhusfärg ett resultat som ingen annan testad och certifierad färg ens kommit i närheten.

”Det är unikt för en färgtillverkare och innebär att produkten med bred marginal uppfyller alla på den europeiska marknaden förekommande miljömärkningar.” skriver Byggkontakt om resultatet.


10 mars, 2016

Med berättandet som medel för en starkare demokrati

Med en vision om ett Sverige där varje barn känner sig säker i det svenska språket, driver Berättarministeriet skrivarverkstäder i områden med hög arbetslöshet. De vill ge barnen en röst och använder berättandet som ett medel i kampen för en starkare demokrati.…

LÄS MER

Med en vision om ett Sverige där varje barn känner sig säker i det svenska språket, driver Berättarministeriet skrivarverkstäder i områden med hög arbetslöshet. De vill ge barnen en röst och använder berättandet som ett medel i kampen för en starkare demokrati.

– Vi vill få barnen att erövra det skrivna ordet. Om du inte hanterar språket blir det svårt att göra dig hörd, förstådd och lyssnad på. Barnen är vår framtid och det är vårt gemensamma ansvar att skapa ett samhälle där varje barn och ungdom känner sig trygg, berättar Reza Saleh, programutvecklare och driftansvarig på Berättarministeriet.

Alla barn bär på drömmar, tankar och åsikter

Idag finns Berättarministeriet på tre platser i landet, Södertälje, Hagsätra och Järva – områden med hög socioekonomisk utsatthet och där läs- och skrivfärdigheterna vandrar nedåt i statistiken. Förutom sina egna skrivarverkstäder så erbjuder Berättarministeriet även stöd och resurser till skolorna i dessa områden.

– Bra utbildning är helt avgörande för vår framtid. Barnen och ungdomarna som bor i de områden där vi agerar, är människor som generellt behöver få större utrymme och synas mer i vårt samhälle. Genom att visa att vi lyssnar på deras berättelser och att vi anser dem vara viktiga, ser vi hur de växer som människor. Vi måste visa att även deras berättelser behövs. Tänk om inte de här barnen och ungdomarna fick komma till tals, vad skulle hända då? Det skulle bli en fattig värld, menar Reza.

Berättarministeriet drivs delvis ideellt med 400 volontärer och en rad företag som jobbar pro bono, men även med offentligt stöd och medel från näringslivet. Denna samverkan mellan de tre olika källorna har varit viktig, och genom denna modell vill man visa på samarbetets värde för vår samhällsutveckling.

Med lust för kunskap

Konsten att berätta är någonting som finns helt naturligt för oss människor, men det gäller inte konsten att läsa och skriva. Därför utgår Berättarministeriet alltid från berättelsen, och försöker genom den utveckla barnens läs- och skrivförmågor. På så sätt kan det ske på ett fritt, kreativt och nyfiket sätt.

– Berättandet är en dialog och barnen är alltid med och formar berättelsen, fortsätter Reza. Kraften ligger i lusten. Det är den som driver oss framåt. Vi människor är lärande i vår natur. Om vi känner oss lustfyllda vill vi gärna lära oss mer, och det är magiskt när man ser denna process dra igång hos barnen.

Berättelser berikar och är ett sätt att försöka förstå sin omvärld, men även sig själv och hur jag själv väljer att förhålla mig till omvärlden. Det handlar om att utveckla sitt språk och sina tankar – att förstå det som står skrivet bortom själva texten och skapa ett möte som blir levande.

– Vi jobbar med fantasi, och försöker skapa ett rum där gränserna suddas ut och man tillåts fantisera hur mycket som helst. När barnen får använda sin fantasi skriver de om vad de själva tycker är roligt och det är det viktigaste, säger Reza. Återigen: lustfullheten.

Raketbränsle på burk i Alien Supermarket

Det första barnen möter när de kommer till Berättarministeriets skrivverkstäder är deras Alien Supermarket. Där finns allt en utomjording behöver: sjufingrade vantar, raketbränsle och grön-utan-sol på burk. Sedan måste barnen lyckas ta sig in genom en hemlig dörr och där bakom väntar sedan skrivarverkstaden med olika mysterier som måste lösas.

– Det här är ett sätt att kicka igång deras fantasi, redan innan de hunnit ta av sig ytterkläderna. Det är underbart att se hur kort startsträcka barnen har till sin fantasi. Man kan fråga sig varför den blir så mycket längre när man blir äldre?


7 mars, 2016

En blind systemtro och det individuella ansvaret

En blind systemtro lägger det egna omdömet åt sidan och överlåter ansvaret att tänka åt någon annan.…

LÄS MER

En blind systemtro lägger det egna omdömet åt sidan och överlåter ansvaret att tänka åt någon annan.

Som ni kanske läst ordinerade professor Karin Dahlbergs mer humaniora och vetenskapsteori för en bredare, mer nyanserad och öppnare syn på vetenskap och vård (se ”Smal syn på vetenskap lämnar många utan vettig vård”). Till saken hör att Karin Dahlberg långtifrån är den enda som ser hur bristen på humaniora, filosofi och en bredare bildning får kusliga konsekvenser för den etik som ligger till grund för vårt samhälle.

Exakt samma analys kom också från Hans Ruin, verksam vid Södertörns Högskola, när han förra veckan gav sig in i debatten om Paolo Macchiarini och Karolinska Institutets akademiska kultur.

De flesta har väl hört historien nu: KI, Sveriges mest välrenommerade medicinska lärosäte, har sedan länge både professorer i medicinsk etik och ett etiskt råd som ska granska och godkänna forskning och försök som pågår där. Och ändå: hur kommer det sig att denna högteknologiska jätteinstitution med 5233 anställda, komplett med etiskt råd, professorer i etik och tydliga ansvarsfördelningar anställer en kirurg på falska meriter, tillåter att han opererar in konstgjorda luftstrupar på patienter (något som inte ens är teoretiskt möjligt!) och sedan sopar igen spåren efter honom när det visar sig att han förfalskat resultaten av operationerna och att patienterna dog under stora kval?

Personligen tror jag liksom Hans Ruin att svaret ligger i den djupare samhällstrenden som går mot en gradvis ytligare, snävare och fundamentalt sett omänskligare syn på vetenskap. Och den trånga och filosofiskt ogrundade synen på vetenskap kommer sedan att i allt högre grad diktera villkoren för våra liv.

Hans Ruin (den yngre) säger det såhär:
”Vi håller på att förvandlas till en kultur utan minne och historia, och till sist utan ansvar, där vi överlåter till den ena upphandlade experten efter den andra att lösa det ena eller andra problemet.”

Hans Ruin (den äldre) intresserar sig också för samma fråga uttrycker det så här i en essä från 50-talet:
”Det är sant att också det förutsättningslösa sanningssökandet ofta kan gömma ett omänsklighetsfrö. När tanken brytes ut ur sitt sammanhang med själslivets andra element och överlämnas helt åt sig själv vandrar den lätt ut i en snövärld av abstraktioner. Obeboeliga rymders kyla slår emot oss. Intellektet ensamt når aldrig fram till en människa, skapar aldrig kontakt, ännu mindre liv. Vad intellektet umgås med är tankar, föreställningar, begrepp, där livets omedelbara kvaliteteter till sist försvinner i vetenskapliga scheman och diagram. Intellektet i logisk renodling leder ofta till hårdhjärtad rationalism, där man skriver lagar för människorna som de aldrig kan följa, emedan de inte är enbart förstånds- eller förnuftsvarelser, utan skapade av kött och blod.”

Genom att ersätta vår egen omdömesförmåga med vetenskapligt skolade expertutlåtanden, som vi sedan kallar för objektiva, evidensbaserade och vetenskapligt bevisade, fråntar vi oss själva det kanske mest värdefulla vi har: vårt eget tänkande och vårt eget ansvar.

En blind systemtro, vare sig det är på vetenskapen, på idén om den ”överlägsna rasen” eller på det kommunistiska manifestets ofelbarhet, är någonting av det farligaste och det svåraste vi som människor har att förhålla oss till. Helt enkelt för att den lägger det egna omdömet åt sidan och överlåter ansvaret att tänka åt någon annan.
Har vi riktigt tur innebär Macchiarinimisären därför ett tillfälle till skärskådning. Där, kan man hoppas, får vi till slut syn på inte först och främst en psykopatisk kirurg och en dysfunktionell akademisk institution, utan vad som händer när vi överlåter vårt omdöme och vårt ansvar till en vetenskap baserad på intellektet i logisk renodling utan hänsyn till att vi inte är enbart förstånds- eller förnuftsvarelser, utan skapade av kött och blod. Därför behöver vi en mänskligare vetenskap. Vi behöver humaniora, filosofi och antroposofi.


4 mars, 2016

Personligt med Harald och Sonja Speer

Bland krukor och vinterbråte i det lilla växthuset syns några försiktiga spår av en odlingssäsong i antågande - två brätten med nysådda rädisor. Utanför blåser en snålkall januarivind, regnet hänger tungt i luften och årstidens sparsamma dos av dagsljus håller sakta på att ta slut. Om några månader är det 42 år sedan Harald och Sonja Speer sa adjö till storstaden och for till landet för att förverkliga sin dröm. Harald har hunnit fylla 85 år och Sonja 81. Här är en bråkdel av deras historia.…

LÄS MER

Bland krukor och vinterbråte i det lilla växthuset syns några försiktiga spår av en odlingssäsong i antågande – två brätten med nysådda rädisor. Utanför blåser en snålkall januarivind, regnet hänger tungt i luften och årstidens sparsamma dos av dagsljus håller sakta på att ta slut. Om några månader är det 42 år sedan Harald och Sonja Speer sa adjö till storstaden och for till landet för att förverkliga sin dröm. Harald har hunnit fylla 85 år och Sonja 81. Här är en bråkdel av deras historia.

– Det var bråda tider, berättar Harald. Miljonprogrammet skulle byggas och konkurrensen om uppdragen var hård. Jag arbetade som landskapsarkitekt på ett kontor i stan där dagarna var fyllda med sammanträden och kvällarna av massa arbete. Någon tid för eftertanke fanns aldrig. Jag rökte som en borstbindare, hade ständigt huvudvärk och åt massor av värktabletter. Beslutet att säga upp mig utan att ha en aning om vad som skulle hända därefter, var nog det djärvaste jag har gjort i hela mitt liv.

Redan 10 år innan uppsägningsdagen hade paret tagit ett första kliv ut ur stan. Vid Botkyrka kyrka, på pendlingsavstånd till arbetet, låg deras lilla hus till vilket det hörde en 3 000 kvm stor trädgård. I den odlade de grönsaker för eget bruk på sina lediga stunder, något som Harald hade lärt sig lite om på utbildningen för landskapsplanering.
– Vi hade en önskan om att ha djur också men utrymmet var inte tillräckligt och med tanke på att kompost knappt var tillåtet i planlagt område på den tiden var djur naturligtvis helt uteslutet, berättar Sonja.

Sonja hade vid den här tiden ett välbetalt arbete på en stor annonsbyrå i Stockholm och var egentligen, till skillnad från Harald som växt upp på en bondgård, en inbiten stadsbo. Det tog dock inte lång tid förrän även hon såg fördelarna med livet på landet och deras gemensamma dröm började sakta ta form. Med inspiration från en växande miljörörelse tillsammans med deras egen starka vilja att bidra till en bättre värld växte önskan om att flytta till landet för gott och försörja sig på egen småskalig och giftfri grönsaksodling.

Vid samma tid erbjöds introduktionskurser i biodynamisk odling i Järna, de så kallade vinterkurserna. Harald åkte dit och lyssnade på föredrag av Kjell Arman, Bo Pettersson och Arne Klingborg, några av rörelsens förgrundsfigurer.
– Till en början hade jag svårt att ta till mig den nya kunskapen eftersom jag var van med de konventionella metoder jag lärt mig tidigare, berättar Harald. Men förtroendet jag fick för de här människorna hade stor inverkan på mig. Till skillnad från all den fakta jag hade studerat på universitetet tillförde de ytterligare perspektiv på saker och ting, bland annat det andliga.

”Börja smått och väx med kunskaperna”

Harald och Sonja ägnade många helger åt att åka runt och titta på hus och mark. Till slut fann de Uppmälby gård i Björnlunda, 8 mil sydväst om Stockholm.
– Vi hade kvar huset i Botkyrka som en eventuell reträttplats till en början, säger Sonja. Men vi förstod snart att vi ville bli gamla här.

I sin handbok i biodling från 1920-talet rekommenderade Alexander Lundgren sina läsare att ”börja smått och växa med kunskaperna”. Det tog Harald och Sonja fasta på när arbetet med jordbruket påbörjades. Verksamheten skulle få växa fram långsamt och utvecklas vart eftersom erfarenheterna gjordes.
– Det var kämpigt i början eftersom det var så mycket vi inte kunde”, berättar Sonja. En granne sa att vi nog måste tänka om, utan konstgödsel skulle det aldrig växa hos oss. Våra vänner skakade på huvudet. Det går väl inte att leva av 10 hektar?, sa en del. Men det gick.

Djuren fick snabbt en självklar plats på gården.
– Det började med 14 höns som vi fick av våra vänner på invigningsdagen, berättar Sonja. Andra året köpte vi fem lamm och så småningom en bagge och ännu fler får. På det följde ett antal gäss, ankor, kalkoner, bin och till slut ett föl som skulle användas som arbetshäst.

– En gård måste ha en idisslare som ordnar för en bra växtföljd och ger gödsel, fyller Harald i. Fåglarna tar hand om resterna vilket är viktigt för att ett litet ställe ska gå ihop. Man måste kunna ta rätt på och använda allt.

Harald och Sonja
Foto: Erik Olsson.

De första 10–15 åren var tuffa ekonomiskt och tvivlen var många. Den första tiden jobbade de dubbla skift, dels med jordbruket och även med uppdrag från deras gamla arbetsgivare. Men till slut var de tvungna att välja, skulle de bli jordbrukare eller återvända till stan?
– Det var det näst djärvaste beslutet i mitt liv, att vi valde att stanna kvar. Det är viktigt att jordbruket inte lever på nåder av sidoinkomster. Det blir inte samma sak.

Närheten till Stockholm var en förutsättning för att Sonjas och Haralds projekt skulle lyckas. Där var efterfrågan av deras biodynamiska grönsaker stor. Familjer gick samman i föreningar, så kallade matfronter, i vilka de gjorde gemensamma inköp.
– Det var mellan 5 och 8 grupper som fick regelbundna leveranser från oss, säger Sonja. Vi ställde in våra säckar och de delade själva upp varorna sinsemellan.

Under årens lopp har många av deras kunder varit dem trogna. Leveransområdet har utökats då barnen i de ursprungliga familjerna flyttat ut och bildat egna hushåll. För Harald innebär det att han packar bilen full två dagar varannan vecka och far till Stockholm. Med på leveranslistan är också runt 10 förskolor.
– Ibland kommer barnen ut och hälsar på, berättar Sonja. Det är roligt för dem att upptäcka gården med alla växter och djur. Helst vill de komma på våren förstås då vi har bråda dagar. Men vi har lärt oss att tiden med barnen är väl använd.

När det är högsäsong och mycket arbete på gården har de även tagit emot praktikanter och andra frivilliga arbetare. Några av dem som kanske drömmer om ett litet jordbruk, som de själva gjorde en gång.
– Om fler verkligen skred till verket skulle vi ha både lyckligare människor och en friskare natur, tror Harald. Själv hade jag nog inte levt idag om jag hade stannat kvar i stan.

I harmoni med naturen

I grund och botten har livet blivit som Harald och Sonja en gång önskade. De har kunnat försörja sig på det gården har gett och även om inkomsterna inte har varit jämförbara med dem de hade i Stockholm tycker de att de har levt ett rikt liv. De kallar sin livsstil för frivillig enkelhet.

– Enkelhet behöver inte betyda torftighet, förtydligar Harald. Vi lever gott här. Vi kan åka på teater och opera i Stockholm. Däremot åker vi inte utomlands och har ingen semester. Men för att upptäcka fantastiska saker behöver man inte åka jorden runt. Det räcker att lägga sig i närmaste dike och titta på vad till exempel en myra har för sig. Efter 40 år hittar jag fortfarande insekter som jag aldrig har sett förut här på markerna. Man behöver heller inte uppfylla alla sina önskningar bums. Det enda lån vi har var det som togs när vi köpte gården. Resten av inköpen har fått vänta tills pengarna har kommit in. Risken är annars stor att man hamnar i knät på en bank som plötsligt dikterar villkoren.

Att leva i samklang med dygnets, årstidernas och naturens rytm är viktigt för Harald och Sonja och något de rekommenderar andra.
– Människan mår bra av rutiner och är skapt för att vara aktiv på sommaren och ta det lugnare på vintern, menar Harald. Sonja och jag har alltid mycket att göra fram till jul, därefter tar vi paus och på våren och under sommaren är vi uppe med solen igen. Vi människor är också en del av naturens rytm vilket man kanske glömmer när man bor i stan. Vi kan till exempel inte sätta igång och gräva förrän jorden tillåter och så kan vi först när jorden reder sig.

När Harald och Sonja flyttade till Björnlunda på 1970-talets början var det full fart i trakten. Där fanns bland annat en kvarn i byn där man kunde mala mjöl och en fantastiskt duktig smed.
– Det finmaskiga nätet som en gång fanns blir bara grövre och grövre, suckar Harald. I bästa av världar önskar vi att det skulle finnas fler egna företagare och småjordbrukare på landsbygden. Många små enheter som inte är beroende av storföretagens vara eller inte vara.

Själva hoppas de att någon vill ta över och fortsätta att driva Uppmälby gård den dagen de själva inte orkar. Men brättena med rädisor i växthuset vittnar om att det inte är dags än och någon oro för saken visar de inte utåt i alla fall.
– Det ger sig, säger Sonja lugnt.

Anette Dieng
Skribent, Ytterjärna Forum