Med en smal syn på evidens riskerar vården att missa bra behandlingar och att stora patientgrupper inte får adekvat hjälp. Det skriver sex professorer i en debattartikel i Göteborgs-Posten.

Artikelförfattarna tar upp problemet i ljuset av att Sveriges kostnader för sjukvård och läkemedel ökar allt snabbare. Bland annat ökar förskrivningen av psykofarmaka, många äldre blir övermedicinerade och medicinvårdsavdelningar fylls av patienter med läkemedelsbiverkningar. Artikelförfattarna anser att vi inte klarar oss utan läkemedel, men att det finns risk för att dessa i många fall ersätter vårdinsatser som är svårare att forska på eller som saknar backning från aktörer med samma resurser som läkemedelsföretagen.

Problemet bakom att alternativen lyser med sin frånvaro är, enligt professorerna, att förståelsen av evidens är alldeles för begränsad, både ur mänsklig och vetenskaplig synvinkel. Något som visat sig i en granskning av Riksrevisionen är att det i beslutsfattande finns en inbyggd partiskhet för kvantitativa studier och statistiska medelvärden, på bekostnad av mångårig erfarenhet. Människors hälsa och många sjukdomstillstånd är dock ofta mer komplexa och individuella. Ett snävt evidensbegrepp är otillräckligt och begränsar sjukvården på ett allvarligt sätt.

Den bristen hänger samman med att ett snävt evidensbegrepp inbegriper vissa krav på forskningen som ofta inte stämmer med hur verkligheten ser ut. Dessa krav är (här lite förenklat) att patienterna har ett entydigt och kvantitativt mätbart symptom eller en redan etablerad diagnos samt att behandlingen som utvärderas måste kunna standardiseras utan variation. Men i verkligheten har många patienter flera samverkande symptom, alla vårdinsatser går inte att standardisera tillräckligt för att jämföra mot en kontrollgrupp och många symptom har begränsad mätbarhet.

En ensidig och snäv evidensmodell drabbar inte minst de hundratusentals patienter som är multisjuka eller har sjukdomstillstånd som inte är botbara. Exempelvis reumatiska sjukdomar, många mag- och tarmproblem etc, samt vanliga former av värk och lidande där man inte hittar den fysiologiska orsaken.

Artikelförfattarna anser att ansträngningar för att öka kraven på evidensbasering inom vården måste stärkas, men utan onödig ensidighet. De pekar också på ett kostsamt exempel inom rehabilitering där de anser att ett ensidigt evidensbegrepp skapade en enfaldig styrning. För att förstärka det pågående arbetet föreslår man bland annat mer kvalitativ forskning, mer tvärvetenskaplig forskning, mer användning av beprövad erfarenhet och en mer öppen hållning till komplementär vård som visat sig fungera bra. Det menar de sex professorerna skulle ge en bredare och bättre evidens, bättre vård för stora patientgrupper, mer egenvård, lägre läkemedelsanvändning och lägre kostnader för sjukvården.

Läs hela debattartikeln här.

Efter regeringssammanträdet sista juni kom beskedet om ett förlängt tillstånd för Vidarklinikens försäljning och användning av antroposofiska läkemedel i vården. Beslutet innebär också att det skapats möjligheter för Vidarkliniken att, under en femårig omställningsperiod, arbeta mot en långsiktig reglering av läkemedlen i Sverige.

– Vi ser detta som ett mycket glädjande besked för både våra patienter och alla dedicerade medarbetare på kliniken, säger Ursula Flatters, specialist i allmänmedicin och styrelseledamot i Vidarkliniken.

Extern granskning av klinikens verksamhet gjord av EY, visar också på att Vidarklinikens vård svarar emot vad skolmedicinen föreskriver, att behandlingen i sin helhet består av en väl utvecklad metod och att den antroposofiska vården inte interagerar negativt med den skolmedicinska vården. Samtidigt pekar granskningen på att klinikens ledningssystem är helt i linje med Socialstyrelsens föreskrifter.

– Vi kommer nu att skyndsamt att påbörja den process som ligger framför oss och hoppas att detta innebär en öppning för den integrativa vårdformen i Sverige, som ju innebär att skolmedicin kombineras med kompletterande behandlingar och läkemedel. Antroposofisk medicin är den äldsta integrativa vårdformen i Europa, säger Ursula.

Den antroposofiska vårdformen är en del av det offentliga sjukvårdsystemet i flera länder i Europa, bland annat i Tyskland och Schweiz. För Vidarkliniken är regeringens besked glädjande och innebär att verksamheten kan fortsätta bedrivas på samma uppskattade sätt som idag.

En global konferens på temat integrativ medicin ”International Congress for Integrative Health & Medicine” hölls nyligen i Stuttgart, Tyskland, med deltagare från 46 länder och WHO-representanter från samtliga sex regioner runt om i världen. Läkare, beslutsfattare, forskare och andra intressenter var samlade som en del i utvecklingen av ”Hållbar hälsa” (Sustainable health) med den integrativa medicinen som plattform.

Vi står idag inför de största välfärdsutmaningarna någonsin med åldrande befolkningar i de rika länderna, dramatiska ökningar av kroniska och livsstilsrelaterade sjukdomar, antibiotikaresistens, skenande kostnader i vården, ökande antal läkemedelsskador, mindre tid för mänskliga och humanitära aspekter i vården och en ökande grupp läkare som förlorar sin motivation för yrket.

Den integrativa medicinen kännetecknas av att man inte bara vill ta hänsyn till våra organs funktion utan ser människan i ett helhetsperspektiv där även känslomässiga och existentiella frågeställningar vägs in. Patienten reduceras inte bara till sin sjukdom. Den integrativa medicinen kombinerar gängse medicinska terapier med det som kallas CAM (Complementary Alternative Medicine), där patientsäkerhet och effekter kunnat visas i högkvalitativa vetenskapliga studier.

Medicin för framtiden

Gustav Dobos, professor i intern medicin och ordförande i föreningen ”Complementary and integrative Medicine”, på medicinska fakulteten vid universitetet Duisburg-Essen, inledde konferensen med ett föredrag på temat ”Medicine for the Future”. Han talade bl a om det åldrande samhällets stora sjukdomsgrupper – ledbesvär, depression, cancer och hjärtsjukdomar. Varannan kvinna och var tredje man över 60 år lider av artros i sina knän. Normalbehandlingen är antiinflammatoriska läkemedel sk NSAID (Non Steroidal Antiinflammatory Drugs) eller operation.

Professor Dobos visade med stöd av omfattande forskningsresultat, hur akupunktur, träning och Tai Chi i stort sett ger samma resultat som medicinering och operationer i form av förbättrad rörlighet och mindre smärta.
Med motsvarande breda studier som grund, visade han också att antidepressiva läkemedel bara fungerar på ca 50 procent av patienterna, medan Johannisört, daglig yoga eller meditation, Omega 3, akupunktur och massage istället visar anmärkningsvärt goda resultat.

Vad gäller cancer fokuserar den integrativa medicinen på att dämpa biverkningar och förhöja livskvaliteten t ex under cellgiftsbehandling, antihormoniell behandling och för patienter med metastaser.

Professor Dobos oroade sig också för rekryteringen av framtidens läkare. Redan idag säger ca 30 procent av de unga läkarna att de vill inte fortsätta arbeta inom medicinen och ca 80 procent av de kvinnliga läkarna planerar att jobba deltid.
Han efterlyste också påbyggnadsutbildningar i integrativ medicin liksom medicinska riktlinjer inom området. Dessutom menade han, liksom många andra talare, att nya forskningsmetoder, anpassade till detta komplexa område, måste utvecklas vid sidan av de traditionella dubbelblindstudierna, som inte lämpar sig för denna form av jämförande studier.

WHOs strategidokument 2014-2023 och den potential inför framtiden som WHO anser att den integrativa medicinen har, fick stort utrymme på konferensen, liksom frågan om antibiotikaresistens. Det framhölls att vi kommit till vägs ände med dagens konventionella läkemedel och att den komplementära medicinen bl a kan hjälpa till att hålla nere den farliga överanvändningen av antibiotika.

Forskning saknas – inom all typ av vård

Flera talare framhöll också att integrativ medicin ger möjlighet att ta del av många olika viktiga aspekter på sjukdom och hälsa och att terapiformer som akupunktur, generella närings- och livsstilsfrågor (Mind Bodymedicine), naturmediciner etc har mer att ge. Enigheten var stor om att det behövs mer forskning, vilket gäller både för integrativ och konventionell medicin.

Sustainable health/Hållbar hälsa och livsstilsfrågorna var ett övergripande tema. Ordföranden för Academy of Integrative Health and Medicine (AIHM) i USA, kardiologen MD Mimi Guarneri, talade bl a om att den största risken för hjärtsjukdom, men som det pratas minst om, är fattigdom och avsaknad av kärlek och kontroll över sitt liv. Hon underströk också att sociala relationer – vänner, familj, grannar eller kollegor – förbättrar våra odds till överlevnad med 50 procent medan låg social interaktion motsvarar rökning av 15 cigaretter per dag eller alkoholism och är värre än att inte motionera.

Internationell deklaration för mer integrativ vård

Olika länder har kommit olika långt vad gäller detta tänkande och konferensen antog också en internationell deklaration, som de gärna vill ha hjälp att sprida. Där riktar man uppmaningar till både regeringar, WHO och vårdyrkenas intresseorganisationer att ytterligare öka tempot i arbetet med att implementera den integrativa vårdformen i sjukvårdssystemen runtom i världen.